Hugo 2008

Om sf och fantasy

Hugo 2008

Inläggav OsloPC » sön 10 aug 2008, 12:53

OsloPC
Letterhack
 
Inlägg: 264
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 11:03
Ort: Oslo

Inläggav Peak » sön 10 aug 2008, 13:13

Det som är mest glädjande för mig (och rätt förvånande) är att Doctor Who har vunnit "Best Dramatic Presentation, Short Form" för tredje året i rad. Med avsnitt av samma författare dessutom (Steven Moffat, den som tar över som showrunner från och med säsong 5).

Böckerna och novellerna som nominerades i år har jag faktiskt inte hunnit läst än.. :\
Peak
Fan
 
Inlägg: 94
Blev medlem: mån 11 dec 2006, 17:26

Inläggav Johan » sön 10 aug 2008, 17:17

Jag tyckte det roligaste var att John Scalzi fick priset för bästa Dave Langford. Typ.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » sön 10 aug 2008, 17:52

Fast på bilden ser man att precis den fasa jag gav uttryck för förra året har besannats. Den enastående långtråkiga Hugo-ceremonin i Yokohama i Japan hade ju som pricken över i en omgjord Hugo-statyett, där raketen fått sällskap av den japanska, tecknade barnfilmsfiguren Ultraman från 60-talet, som stod en bit bakom raketen men så att säga tillhörde samma statyett, samma verk.

Det öppnade som i ett slag för att varje världskongress nu ska göra sin "egen" Hugo, prydd med diverse anskrämligheter. Och se vad som hänt.

Poängen med Hugon är att den - förstås - är modellerad på Oscarn. Tanken med Oscarn är att den ska vara som ett gyllene utropstecken att sätta i stället för punkt efter den bragd den belönar. Eftersom akademin är proffs har man aldrig förändrat det konceptet; en Oscar är en Oscar.

Hugon håller på att förvandlas till ett pris av det där slaget man får när man har kastat fem bollar i en hink på tivoli.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav OsloPC » sön 10 aug 2008, 18:53

Sheriffen skrev:Fast på bilden ser man att precis den fasa jag gav uttryck för förra året har besannats. Den enastående långtråkiga Hugo-ceremonin i Yokohama i Japan hade ju som pricken över i en omgjord Hugo-statyett, där raketen fått sällskap av den japanska, tecknade barnfilmsfiguren Ultraman från 60-talet, som stod en bit bakom raketen men så att säga tillhörde samma statyett, samma verk.

Det öppnade som i ett slag för att varje världskongress nu ska göra sin "egen" Hugo, prydd med diverse anskrämligheter. Och se vad som hänt.


Nå får hver enkelt kongress også fra tidligere av lage sin "sokkel" (http://www.thehugoawards.org/?page_id=10), men jeg er enig i at Ultraman-figuren nok tøyde sokkel-begrepet langt.

PC
OsloPC
Letterhack
 
Inlägg: 264
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 11:03
Ort: Oslo

Inläggav Johan » ons 13 aug 2008, 02:06

För övrigt tycker jag att den här bilden på när Scalzi tar emot sin Hugo är fantastisk:
http://farm4.static.flickr.com/3175/275 ... a6.jpg?v=0

("Clearly, I’m all about the quiet dignity.")
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » ons 13 aug 2008, 02:56

Och om jag hade fått den Hugo han håller i händerna, hade jag i mikrofonen - så att det hördes i hela auditoriet - frågat varför jag förolämpande nog fick ett Walt Disney Land-pris som om jag hade kastat fem bollar i en hink. Eftersom jag hyser all respekt för de proffs som skapade Hugos förebild och som aldrig har avvikit från The Style.

Oscars.

Men å andra sidan, som alla vet, är ju The Oscars totalt och fullständigt The Greatest Show on Earth. Och vem trodde att lille-lille-lille-lille-lillebror någonsin skulle lyckas hålla ens i närheten av samma klass?!

Men patetiskt är det ju.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » ons 13 aug 2008, 16:34

Fast ska man ha en åsikt var det väl i huvudsak utmärkta vinnare frånsett just Scalzi, som inte med någon rimlighet borde kunna få någon "bästa fanskribent"-Hugo. Vilket jag nog mest tycker talar för att det är hög tid att slopa fan-kategorierna när det gäller Hugopriserna. Den fandom som för drygt femtio år sedan instiftade priserna finns inte längre, och det är fånigt att låtsas som om dagens anonyma sf-läsare skulle vara fans på något motsvarande vis. Scalzi skriver en ofta underhållande blog, men en blog är snarast motsatsen till fanniskt skrivande: fans skriver för kända läsare, bloggaren för okända, och det leder ofrånkomligen till fullständigt olika sätt att uttrycka sig och tala till läsarna.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav tompe » mån 18 aug 2008, 05:50

Scalzi berättade på Armadillocon nu i helgen att när de innan utdelningen fick se Hugon så var hans kommentar att han hoppades han inte skulle få två då de var så besvärliga att transportera.

Scalzi var för övrigt en mycket trevlig person och en utmärkt gäst.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav pinkunicorn » mån 18 aug 2008, 12:49

john-henri skrev:en blog är snarast motsatsen till fanniskt skrivande: fans skriver för kända läsare, bloggaren för okända, och det leder ofrånkomligen till fullständigt olika sätt att uttrycka sig och tala till läsarna.


Är det så stor skillnad, egentligen? Om någon i dagens svenska fandom ger ut ett tansin så skriver hen helt klart för en känd publik, det köper jag. De ursprungliga fansen som du refererade till annonserade väl däremot sina fansin via brevspalter i sf-magasin eller andra fansin och kom därmed att skicka sina fansin till personer som de inte kände på andra sätt än till namnet och via deras skrivanden i brev och i fansin. Det stämmer utomordentligt väl överens med det förhållande jag har till en del av läsarna på min blogg: jag har inte träffat dem personligen, men vi har utväxlat brev och läser sedan länge varandras bloggar och har vid det här laget rätt bra koll på var vi har varandra. Antagligen bättre koll än vad jag har på en del bekanta som jag träffar regelbundet.

Det här betyder inte att jag inte har läsare som jag inte känner. Det är antagligen rent av så att de är i majoritet, för de som jag inte känner är per automatisk också de som aldrig kommenterar något. Däremot är det de människor jag känner (oavsett om jag träffat dem eller inte) som jag primärt skriver för. I olika inlägg riktar jag mig däremot till olika grupper av dem; mina läsare tillhör ett antal olika grupper som inte nödvändigtvis har någon större kontakt även om de oftast är bokmänniskor: fans, bokbloggare, kollegor, datornördar, etc. Eftersom jag skriver om saker som intresserar mig så hoppas jag kunna dra till mig andra människor som är intresserade av samma saker och därmed antagligen också är intressanta människor. Med lite tur kan några av dessa ursprungligen anonyma läsare övergå till att bli vänner framöver.
Hans Persson

Bokblogg: http://www.duarvaddulaser.se/
pinkunicorn
Site Admin
 
Inlägg: 710
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 12:53
Ort: Linköping

Inläggav john-henri » sön 24 aug 2008, 22:05

Nej, där har du faktiskt fel.

De allra första fanzinen, i början av 1930-talet, annonserades föralldel ut. Men redan vid mitten av 1930-talet hade en fannisk hegemoni upprättats, och den bestod ungefär fram till cirka 1970. Under de 35 åren är det rimligt att säga (om vi nu talar om USA) att i praktiken alla fanns var mer eller mindre bekanta med varandra. Nya dök förvisso upp, via de professionella magasinens brevspalter eller fanspalter, men inte i större antal eller oftare än att de relativt lätt kunde inlemmas i gruppen. Kongresserna var familjesammankomster och i princip var det samma som deltog i kongresserna som gav ut och läste fanzinen, var aktiva i föreningarna och korresponderade med varandra. Fanzines utgavs för en entydig, känd läsekrets där utgivaren ofta var bekant med och hade träffat så gott som samtliga sina läsare.

Förändringen började vid slutet av 1960-talet, när antalet personer som lockades till sf-kongresser började öka dramatiskt, främst genom sekundärfandoms som Star Trek-rörelsen. Det var också nu som halvprofessionella fanzines som Locus började vinna fanzine-Hugo-priset. Gradvis har sedan den ursprungliga fandom krympt medan också kongressarrangörsfandom blivit en från fanzinefandom skild grupp. Fanzinefansen har numera egna kongresser och kan väl sägas utgöra den sista spillran av den typ av fandom som var dominant fram till början av 1970-talet. Men medelåldern stiger samtidigt som gruppen minskar.

Inte desto mindre står den fortfarande för en reminiscens av den fandom som en gång i tiden var hela fandom. Och Scalzi är inte i den bemärkelsen fan, utan sf-författare och offentlig kolumnist.

Med det menar jag inget ont om Scalzi. Bara att jag känner mig övertygad om att fan-Hugo-priserna överlevt sig själva och borde avskaffas.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » mån 25 aug 2008, 03:14

John-Henri har förstås rätt.

Men till det han säger han läggas att den fasförskjutning, där antalet personer som lockades till sf-kongresser osv. ökade dramatiskt, lät vänta på sig i svensk fandom kontra exempelvis amerikansk.

När jag själv blev groteskt aktiv fanzineutgivare (jag innehar fortfarande det tvivelaktiga rekordet i antal utgivna fanzinenummer i svensk fandom, de flesta av dem hemskt mycket tunnare än exempelvis John-Henris) i slutet av sjuttiotalet var det fortfarande så att den förkrossande majoriteten (typ 95%) av dem jag skickade mina fanzines till var människor jag *kände och hade träffat personligen*. Och det var för dem jag skrev. Även när jag skrev nyhetsfanzinet Vheckans Ävfentyr, som på sin tid nådde en förmodligen större läsekrets än nästan alla andra svenska fanzines bortsett från SF-Forum - jag kände faktiskt personligen nästan alla i läsekretsen. Jag hade inte bara korresponderat och bytt fanzines med dem; jag hade träffat och festat med dem på kongresser.

Det påverkar hur man skriver och det ger fanzinet dess mycket säregna egenart. Få andra tidskrifter någonsin i historien har haft redaktörer och utgivare som känt i princip hela läsekretsen; fanzinen hade det. De var ett slags familjeblad, i brist på bättre ord.

Den tiden är sedan länge svunnen och kommer rimligen aldrig åter, med mindre än att vi väljer att göra fanzines som vi skickar till fans som är våra vänner eller som vi är åtminstone något så när bekanta med.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Carolina » mån 25 aug 2008, 16:11

Lite kommentarer om Hugoceremonin.

I år gick den smidigt och bra. Den var inte alls så lång som i Japan. Det japanska priset som ibland delas ut, delades inte ut i år. Istället delade kongresskommittén ut två specialpris, ett till Nasa och ett till ett förlag som jag glömt namnet på.

Annars är jag nöjd med att The Yiddish Policemen's Union vann och förvånad över att Brasyl kom sist.
Connie Willis vann med sin långnovell "All seated on the Ground". Det var den inte värd, då den är en av hennes sämsta.

Själv håller jag med John-Henri om att fankategorierna kan tas bort. Det kan inte vara sunda kategorier om det är praktiskt taget samma personer som vinner varje år.

Vi var också många som konstaterade att det är ytterst få av de nominerade personerna som fanns med i publiken. Det var fler vinnare som skickade represantater att ta emot priset än det var vinnare som själva kom upp på scen. Att det var få i Japan kan man på något sätt förstå, men varför var det så få nu?
De flesta vinnare hade dock skickat med kvicka och roliga kommentarer.

Carolina
Carolina
Fan
 
Inlägg: 164
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 12:42
Ort: Stockholm


Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron