Gotiska klassiker

Om sf och fantasy

Gotiska klassiker

Inläggav margl » mån 20 okt 2008, 20:46

Vi känner alla igen de stående elementen; det förfallna slottet på den ensliga heden, den bisarre slottsherren, de mörka släkthemligheterna, vargarna som ylar mot fullmånen, de stönande vålnaderna som släpar sig fram längs dammiga korridorer, det obehagliga innehållet i fuktiga kryptor och, inte minst, den unga kvinnan vars oskuld lyser som en aura kring henne. Det är arvet från den gotiska romangenren som stått sig från 1700-talet in i våra dagar, detta är skräckgenrens huvudkälla. Jag har intresserat mig för dessa ofta volumiösa utgjutelser ända sedan jag första gången läste om dem. För er andra som också är insatta presenterar jag tre stycken frågor;

Är det möjligt för en nutida läsare att ta sig igenom Horace Walpoles The Castle of Otranto utan att skratta eller åtminstone småle under stora delar av berättelsen?

Finns det här någon som verkligen orkat att läsa sig rakt igenom en av Ann Radcliffes tegelstensromaner?

Vilken är den bästa gotiska romanen?
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav pinkunicorn » mån 20 okt 2008, 21:31

The Castle of Otranto minns jag som rätt trist och förvirrad. Radcliffe har jag däremot inte läst.
Hans Persson

Bokblogg: http://www.duarvaddulaser.se/
pinkunicorn
Site Admin
 
Inlägg: 710
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 12:53
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » tis 21 okt 2008, 02:45

Jag håller inte alls med Hans om "The Castle of Otranto".

Jag tror att man måste försätta sig i rätt sinnesstämning. Den innehåller alla de klassiska ingredienserna, i synnerhet när den väna jungfrun (!) flyr nere i slottets mörka katakomber (!) och därstädes träffar på den tjusige, noble hjälten (!) som i alla fall tillfälligt räddar henne (!) till sitt eget förfång, eftersom han själv råkar illa ut (!) och dessutom vet att han kommer att göra det om han hjälper henne (!).

Det här läste jag i nattens mörker strax efter det senaste årsskiftet, och om man bara kopplar av sitt kritiska öga är det så utsökt njutbart att man baxnar.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav margl » tis 21 okt 2008, 07:24

När jag läste The Castle of otranto, var det som fastnade för mig var den snabba framrullandet av otroliga händelser parade med en människoskildrig och dialog som låg på pekoralets nivå. Till skillnad från efterträdarna Lewis och Maturin kunde inte Walpole hantera de melodramatiska effekterna rätt eller mer korrekt, han presenterade dem på ett sätt sätt som fick dem att framträda som komiska snarare än skrämmmande. Romanen har nog haft sitt främsta inflytande som rekvisitalåda, dock finns det en scen, när hjältinnan flyr genom mörka underjordiska tunnlar, som hade ett sting äkta gotisk skräck i sig och slottsherren Manfred är en ganska underhållande skurk.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » tis 21 okt 2008, 07:42

pinkunicorn skrev: Radcliffe har jag däremot inte läst.


Jag har försökt med hennes mest kända The Mysteries of Udolpho, men stöttes bort av vad jag då tyckte var en trög och omständig berättarstil. Bättre har jag senare funnit hennes The Italian, där skurkrollen innehas av den lömske munken Schedoni.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Re: Gotiska klassiker

Inläggav Martin Andersson » tis 21 okt 2008, 19:19

margl skrev:Finns det här någon som verkligen orkat att läsa sig rakt igenom en av Ann Radcliffes tegelstensromaner?


Ja, Gud sig förbarme, jag har läst hela The Mysteries of Udolpho. Strålande miljöbeskrivningar i kombination med en hjältinna som tillbringar 800 sidor med att svimma och gråta, och ett övernaturligt element som grundligt torpederas på slutet.

Vilken är den bästa gotiska romanen?


Av de få jag läst: The Monk av Matthew Gregory Lewis. S. T. Joshi, som just nu jobbar på en historik över "supernatural fiction", anser att Frankenstein och Melmoth the Wanderer är de enda som är värda besväret.
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Re: Gotiska klassiker

Inläggav margl » tis 21 okt 2008, 20:37

Martin Andersson skrev:Av de få jag läst: The Monk av Matthew Gregory Lewis.


Om jag hade tillfrågats för sisådär tre år sen hade jag nog svarat detsamma. Matthew "Monk" Lewis saftiga roman som rymmer moraliskt förfall, satanism, våldtäkt, incest och är en av de stora skandalframgångarna i engelsk litteraturhistoria, har beskrivits som "den mest gotiska av gotiska romaner". Som roman har den brister, men i dess rent makabra fantasi lämnade Lewis efter sig en riktig utmaning för kommande författare. Men på första plats skulle jag ändå sätta Charles Maturins Melmoth the Wanderer. På ytan är det en ganska enkel Faust-historia med Melmoth som sålt sin själ i utbyte mot odödlighet om han kan få någon att ta hans plats i helvetet, men när man börjar läsa den inser man snart att det i själva verket är en labyrintisk serie av berättelser i berättelser som har Melmoth som gemensam nämnare. Tonen är som sig bör högtravande, men Maturin lyckas ge sitt språk en glödande intensitet - varje brinnande utgjutelse känns äkta. Det är också bitvis ett filosofiskt verk, Maturin var en djupt troende men egensinning präst och i boken vänder han sig emot kyrkliga myndigheter och förkvävande dogmer i allmänhet och katolska kyrkan i synnerhet. Det är en mörk och kuslig roman, full av svartsyn och ruskiga scener, och Maturin håller uppe stämningen hela vägen.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16


Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron