Vampyrromantik

Om sf och fantasy

Vampyrromantik

Inläggav Eir » ons 25 mar 2009, 16:42

Kanske är det för att jag umgås dagarna i ända med tonåringar, men jag ser en tydlig trend...vampyrromantik. Ung flicka förälskar sig i, betydligt äldre, manlig vampyr. Det mest utbredda exemplet är givetvis Twilight. Om jag fick en tia för varje elev som är förälskad i Robert Pattinson/Edward Cullen...

Inte fullt lika poppis, men mycket bättre för tonåriga tjejers syn på livet och kärleken, är böckerna om Sookie Stackhouse. Sookie tänker själv, och säger ifrån när vampyrerna beter sig illa...

Ser ni också denna trend? Några tankar om vad den beror på?
Nerds have more fun!
Eir
WAHF
 
Inlägg: 13
Blev medlem: tis 24 mar 2009, 16:29
Ort: Göteborg

Inläggav pinkunicorn » ons 25 mar 2009, 17:27

Jag har inte läst någondera, men är det inte ungefär samma sak som Anita Blake-böckerna och (för ett tag sedan) Anne Rice?
Hans Persson

Bokblogg: http://www.duarvaddulaser.se/
pinkunicorn
Site Admin
 
Inlägg: 710
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 12:53
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » ons 25 mar 2009, 17:31

Själv sitter jag just och översätter en vampyrroman - The Strain - som om jag förstår saken rätt förväntas bli en stor bästsäljare, av mycket goda skäl. Fast jag måste medge mig vara för dåligt orienterad kring vampyrromantiken i allmänhet för att kunna ha någon riktig uppfattning. Om det sveper en vampyrvåg över världen så vore det ju i alla fall ett vid det här laget behövligt avbräck till den nu snart två decennier gamla fantasyvågen, som börjar kännas en aning uttjatad. Milt sagt, alltså.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Vampyrromantik

Inläggav margl » ons 25 mar 2009, 18:55

Eir skrev:Kanske är det för att jag umgås dagarna i ända med tonåringar, men jag ser en tydlig trend...vampyrromantik. Ung flicka förälskar sig i, betydligt äldre, manlig vampyr. Det mest utbredda exemplet är givetvis Twilight. Om jag fick en tia för varje elev som är förälskad i Robert Pattinson/Edward Cullen...

Inte fullt lika poppis, men mycket bättre för tonåriga tjejers syn på livet och kärleken, är böckerna om Sookie Stackhouse. Sookie tänker själv, och säger ifrån när vampyrerna beter sig illa...

Ser ni också denna trend? Några tankar om vad den beror på?


I samband med nutida vampyrtrender har jag faktiskt skrivit en artikel där jag uttrycker mina personliga åsikter. Här är den;

Glamourvampyrer och andra odöda
Finns här någon som tröttnat på alla glamorvampyrer med atletiska kroppar, charmiga leenden och perfekt klädsmak? Är det någon som längtar tillbaka till den gamla goda tiden då Dracula ännu var en monstruös aristokrat och inte ett psykologiskt missförstått offer för olyckliga omständigheter som när som helst hade kunnat börja jobba som fotomodell? Jag trodde att vampyrer symboliserade döden, mörkret, graven och förruttnelsen men det enda som tycks återstå är erotiken i freudiansk anda, ni vet – vampyrbettet är en metafor för samlaget och huggtänder penissymboler. Detta är säkerligen inte en totalt dominerande utveckling, det finns variationer och undantag, men alltför ofta tycks det mig som om vampyrer gått från att vara skrämmande till att vara sexiga.
Det vore enkelt att skylla detta på Anne Rice, hennes Interview a Vampire och den efterföljande filmatiseringen med Brad Pitt, Tom Cruise och Antonio Banderas i framträdande roller. I synnerhet filmen, som stundom tycks ha framställts huvudsakligen för att visa upp Pitts sorgmodiga ögon, fasta haka och muskulösa bröstkorg, kan nog anklagas för en hel del, men det är nog trots allt bara toppen på flodvågen. Redan i 1975 års Dracula-film, med Frank Langella som vampyren, hade den transsylvanske blodsugaren gått från att vara östeuropeisk adelsman till byronisk hjälte utstrålande spännande sensualism. Det håller sig dock hyfsat inom gränserna för det acceptabla och detsamma kan sägas om Bram Stoker’s Dracula från 1992, där de faktiskt inledningsvis skildrar Dracula som den åldrige best han är bakom ungdomens falska mask även om romantiseringen i övrigt är avsevärd. Många små bäckar blir till en stor flod och till slut har en föreställning slagit igenom och blivit allmän fördom eller för att tala i litterära termer; en stereotyp blir så ofta framförd att den förvandlas till stående kliché.
Förekomsten av den sexiga glamourvampyren är så påtaglig att den som en ren självklarhet provocerat fram försök att dra iväg i motsatt riktning, men förutom ett exempel känner jag inte till något verkligt framgångsrikt försök och det exemplet diskvalificerar sig självt eftersom det är filmen Shadow of the Vampire som faller tillbaka på inspelningen av F W Murnaus Nosferatu från 1922, ett visuellt verk där vampyren porträtteras som ett monster i ordets mest fysiska bemärkelse. Försök att uppnå kompromisser har också ägt rum, i tv-serien Buffy the Vampireslayer anstränger man sig för att inom en och samma berättelsestruktur rymma både osympatiska blodsugare och odöda sexatleter. Man kanske bör respektera en sådan ansträngning även om det jag sett av den knappast väcker min entusiasm. Och så har vi Laurell K Hamilton, en av vår tids mest populära fantastikförfattare som skriver om vampyrer på regelbunden basis. Det ska medges att hon försöker; liksom nyss nämnda tv-serie moderniserar hon miljöerna och hennes hjältinna Anita Blake är ingen lättimponerad mamsell utan en tuff typ som kan spotta ur sig cynismer. Men vad ska man tro när hennes viktigaste vampyr beskrivs på följande sätt; ”He looked lika a vampire was supposed to look. Softly curling hair tangled with the high white lace of an antique shirt. Lace spilled over pale, long-fingered hands. The shirt hung open, giving a glimpse of lean bare chest framed by more frothy lace. Most men couldn’t have worn a shirt like that. The vampire made it seem utterly masculine.”
Vad skulle jag då föredra i glamourvampyrernas ställe? Personligen har jag alltid tyckt att Bram Stokers greve är en fascinerande karaktär som inte får uppträda tillräckligt mycket i den roman som bär hans namn. Ännu har jag inte sett en enda film som verkligen försöker visa honom exakt som han beskrivs vid sin entré i boken; ”a tall, old man, clean-shaven save for a long white moustache, and clad in black from head to foot, without a speck of colour about him anywhere”, dock finner jag både Bela Lugosis stelt exotiska gestaltning och Christopher Lees framställning full av djurisk bestialitet värda intresse. En av mina favoritförfattare, Clark Ashton Smith, har i sin Zothique-cykel den utsökta berättelsen ”Morthylla” som både driver med den skräckgotiska stämningen kring vampyriska blodsugare och tar den på fullaste allvar. Bland andra litterära verk har vi Hugh B Caves ganska långa novell ”Murgunstrumm”, en makaber tour de force, som börjar med flykten från ett mentalsjukhus och sedan famlar sig vidare genom ett nattmörker upplyst bara av dystra lyktor och flämtande vaxljus. Titeln är namnet på en vanskapt värdshusvärd som ger vampyrerna härbärge i utbyte mot morbid betalning och vampyrerna själva, trots att de bär aftonkläder och har hypnotiska krafter, skildras utan minsta antydan till sympati. Liksom i Dracula finns det en effektfull entré värd att lägga på minnet;

There in the near darkness a door had opened noiselessly. It hung open now, and the threshold was filled with a silent, erect human figure. Even as the four men at the table watched it fearfully, the figure moved out of the aperture and advanced with slow, mechanical steps.
The man was in black and white, the contrasting black and white of evening attire. But there was nothing immaculate about him. His hair was rumpled, crawling crudely about his flat forehead. His chalk-colored face was a mask, fixed and expressionless. He walked with the exaggerated stride of a man seeped, saturated with liquor. His eyes were wide open, gleaming. His lips were wet and red.
And there was something else, visible in ghastly detail as the lantern light fell upon it. A stain marred the crumpled whiteness of his stiff shirt-front – a fresh glistening stain of bright scarlet, which was blood.
He stood quite still, staring. For an instant there was no other movement in the room. Then, mumbling throaty words, Murgunstrumm placed the lantern on the table and cautiously advanced to meet him.
And then Paul and the others heard words – guarded, strangely vague words that for all their lack of meaning were nevertheless hideously suggestive, significant and, to Paul, who alone understood them, the ultimate of horror.
“You have finished?” Murgunstrumm demanded eagerly.
The other nodded heavily, searching the cripple’s face with his eyes.
“I am finished. It is your turn now.”

Finns det då ingen glamourvampyr som finner nåd inför mina ögon? Jo, i ärlighetens namn finns det en och hon heter Clarimonde. Hon är titelfiguren i Theophile Gautiers ”Den döda älskarinnan” från 1836, som i korthet kan beskrivas som en högromantisk berättelse om kärleken mellan en ung präst och en odöd kurtisan. Clarimonde skildras genomgående som en underskön känslovarelse som lider svårt av att åderlåta sin älskare på blod. Gautier, som inte hyste några högre tankar om den kristna religionen, har sålunda vänt på symboliken; det är den fanatiske munken som önskar se Clarimonde utplånad som är ondskans representant medan vampyren står för livet, kärleken, skönheten och njutningen. Hon är med andra ord en glamourvampyr som äger konstnärligt berättigande.
Men i övrigt är denna underavdelning av de odödas släkte föga mer än en hop bildsköna förljugenheter som förvirrat sig in i fantastiken från någon Harlequin-roman.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Rymd-Olov » ons 25 mar 2009, 19:52

Väl skrivet, margl! Någon gång får det tamefasen vara nog med detta glamoriserande av överkl- öhm, vampyrerna (menar jag förstås). Vi är ju deras mat!

Skämt åsido så känns det skönt att någon tycks hålla med mig i den här frågan. När ska vi äntligen få se riktigt onda vampyrer igen?
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Rymd-Olov » ons 25 mar 2009, 19:53

Att det var väl skrivet var inget skämt, kanske jag ska säga, om det inte framgick.
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Johan » ons 25 mar 2009, 20:24

Det är väl synnerligen svårt att undå att lägga märke till vampyrromantiktrenden. Den fanns innan Meyer slog igenom också för den delen; Twilight har stärkt den, inte skapat den.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav Johan » ons 25 mar 2009, 20:28

Rymd-Olov skrev:Skämt åsido så känns det skönt att någon tycks hålla med mig i den här frågan. När ska vi äntligen få se riktigt onda vampyrer igen?

Det är en åsikt som jag ser dyka upp på vartenda litteraturdiskussionsforum där frågan lyfts, typ. Inte bara det att ni inte är ensamma; bland folk som diskuterar saken undrar jag om inte är i majoritet.

Jag samlade ett litet gäng alldeles fantastiska presentationer från SF-bokhandels hemsida för ett tag sedan gällande (huvudsakligen) vampyrromantik, förresten:
http://vetsaga.se/a/?p=105
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav Rymd-Olov » ons 25 mar 2009, 20:49

Johan skrev:Jag samlade ett litet gäng alldeles fantastiska presentationer från SF-bokhandels hemsida för ett tag sedan gällande (huvudsakligen) vampyrromantik, förresten:
http://vetsaga.se/a/?p=105


"Frodig som en semla"... :D :D :D

Jag hittade en liten dn-artikel där Anna Höglund, vampyrforskare (!), talar ut. Jag länkar: http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/vi ... r-1.501401

Det finns också en del skrivet i dn och annorstädes på nätet om Meyers mormonska moral, som verkar rätt hemsk (enligt mig). Bl a ska det finnas en scen där vampyren råkar slå tjejen gul och blå och hon genast frågar sig, typ: "Vad har jag gjort för fel som inte behagar honom".

Men det är väl som vanligt. Vuxna förfasar sig över vad ungarna läser, medan ungdomarna väl mest tycker att det är häftigt med huggtänder, och hämtar sin moral på andra håll. Själv fick jag en chock när jag som vuxen läste lite ur de Spindelmannentidningar som jag läste som barn och insåg hur mycket våld de innehöll, något som jag knappt märkte när jag var liten. Jag var bara intresserad av såpaintrigerna. "Hur ska det gå med bröllopet?" :)
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Johan » ons 25 mar 2009, 20:57

Anna Höglund var och pratade på kongressen i Göteborg 2007, om jag inte minns fel.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav margl » ons 25 mar 2009, 21:06

Rymd-Olov skrev:Väl skrivet, margl! Någon gång får det tamefasen vara nog med detta glamoriserande av överkl- öhm, vampyrerna (menar jag förstås). Vi är ju deras mat!

Skämt åsido så känns det skönt att någon tycks hålla med mig i den här frågan. När ska vi äntligen få se riktigt onda vampyrer igen?


Tack för berömmet. Förmodligen kommer pendeln att förr eller senare att slå över åt andra hållet.

Ännu ett litet exempel till på en inte särskilt glamourös vampyr ur den klassiska vampyrmelodramen (som jag ännu inte läst i sin helhet) Varney the Vampire Or the Feast of Blood; "The figure turns half round, and the light falls upon the face. It is perfectly white—perfectly bloodless. The eyes look like polished tin; the lips are drawn back, and the principal feature next to those dreadful eyes is the teeth—the fearful looking teeth—projecting like those of some wild animal, hideously, glaringly white, and fang-like. It approaches the bed with a strange, gliding movement. It clashes together the long nails that literally appear to hang from the finger ends[...] Then she screamed—Heaven granted her then power to scream. Shriek followed shriek in rapid succession. The bed-clothes fell in a heap by the side of the bed—she was dragged by her long silken hair completely on to it again. Her beautifully rounded limbs quivered with the agony of her soul. The glassy, horrible eyes of the figure ran over that angelic form with a hideous satisfaction—horrible profanation. He drags her head to the bed's edge. He forces it back by the long hair still entwined in his grasp. With a plunge he seizes her neck in his fang-like teeth—a gush of blood, and a hideous sucking noise follows. The girl has swooned, and the vampyre is at his hideous repast!"
Senast redigerad av margl ons 25 mar 2009, 21:12, redigerad totalt 1 gång.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav john-henri » ons 25 mar 2009, 21:11

Som motgift mot allt tramset rekommenderas Jewelle Gomez imponerande debutroman The Gilda Stories.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Martin Andersson » ons 25 mar 2009, 21:26

Tacka vet jag Bela von Magpyr i Pratchetts Carpe Jugulum -- en vampyrgreve av den gamla skolan (som bl. a. ser till att alla gardiner är lätta att dra undan eller rycka ner så att solljuset kan komma in, och att det finns gott om behändigt utplacerade järndekorationer av olika slag som kan användas som religiösa symboler av djärva vampyrjägare).
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav Planckskonstant » mån 30 mar 2009, 21:03

Ja, jistanes. Min dotter är helsåld på smörjan (vågar inte läsa en rad själv av risk för att den skulle åka i soptunnan) - å andra sidan får det henne att läsa 700-sidorsromaner på engelska, så jag biter ihop och står ut. Min litterära smak var inte heller oklanderlig när jag var 12 år - och det är den väl egentligen inte än heller.
Brita
Planckskonstant
Fan
 
Inlägg: 131
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 09:21
Ort: Skara

Inläggav john-henri » mån 30 mar 2009, 22:53

Fast det finns faktiskt några bra vampyrromaner. Jewelle Gomez nämnde jag ovan; utöver den är jag rätt förtjust i George R R Martins Fevre Dream, i Suzy McKee Charnas The Vampire Tapestry (som jag en gång i tiden gav ut på svenska under titeln Samtal med vampyr), och i åtminstone de första sex-sju titlarna i Chelsea Quinn Yarbros långa serie om vampyren greve St. Germain, som börjar med Hôtel Transylvania (som jag också gav ut på svenska, under titeln Hotell Transylvania). Yarbros böcker har säkert bidragit till vampyrromantiken i modern tid, eftersom St. Germain är så god att man kan bli galen, men parallellt är de faktiskt utmärkta historiska romaner med mycket gedigen research; nästan alla titlarna i den såvitt jag fattar vid det här laget omkring 20 volymer långa serien utspelas i någon historisk brytningstid, och ger utmärkta inblickar i respektive epoks både levnadsförhållanden, tänkesätt, konst och skeenden. Den första boken är från franska revolutionen; därefter hoppar Yarbro glatt mellan seklerna, eftersom St. Germain ju är näst intill odödlig och född några hundra år före vår tideräkning.

Utöver de här gillade jag en gång i tiden också Nancy A Collins Sunglasses After Dark, som var en rätt kul och annorlunda vampyrroman.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Nästa

Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron