Vampyrromantik

Om sf och fantasy

Inläggav Rymd-Olov » ons 01 apr 2009, 04:57

Sheriffen skrev:Jag vet inte vilken version av Nosferatu du såg, men om det var den första - den av F. W. Murnau, men den ojämförlige Max Schreck i huvudrollen - så fascineras man av att Nosferatu (Dracula, men det fick han inte heta eftersom Stokers familj förbjöd filmatisering av boken) är en effektiv symbol för det som väl även Dracula var i boken, nämligen sexualskräck. För det är ju blodsugandet av unga jungfrur som sensuell snarare än skräckgrej som är poängen med filmen. Och det tycker jag nog att vampyrer, när de är lyckat gestaltade, i själva verket alltid är - ett slags metafor för det hämningslöst sexuella, som konfronteras med rigida, fördomsfulla men förhärskande värderingar. Det är det, tror jag, som i alla fall i något äldre tid gjorde vampyrerna så pass lyckade - och oemotståndliga - i litteratur och på film. Sedan dök Christopher Lee upp och manglade genren, men det är väl en annan historia.

Kör hårt,
Sheriffen


Jodå, det var Nosferatu från 20-talet (jag kände ens inte till den andra förrän jag alldeles nyss kollade upp titeln på imdb). Jag tror dock inte att det var någon direkt sexualskräck som ansatte mig när jag såg den där scenen. Som margl påpekar är Schreck i den rollen inte särskilt sexig (med reservation för att smaken är som baken, etc).

Det är iofs möjligt att min vampyrrädsla spillde över i sexualskräck när jag senare såg en del filmer där den tolkningen av vampyrgestalten är mer tydlig. Den småsunkiga 80-talsskräckisen Fright Night, t ex, där det finns en scen där vampyren lockar in den smånördige outsiderkillen in under sin slängkappa (eller egentligen något liknande, mer modernt plagg). Grabben gråter över sitt öde, men är för fascinerad för att stå emot. Budskapet är, antar jag, att man ska akta sig för att följa med äldre män för de kan vara punkt punkt punkt.

Annars går det väl att göra en liten lista över vad vampyren brukar representera:

1. Sexualitet
2. Sjukdom (som margl påpekar)
3. Aristokratin (som planckskonstant påpekade)
4. Ondska i metafysisk/religiös bemärkelse
5. Det gamla och förlegade (en annan tolkning av Dracula är att den handlar om hur representanter för de moderna kolonialmakterna slår sig samman och räddar världen från en feodalherre från Östeuropa).

Det jag inte gillar är när nummer 1 tar över helt och hållet. Inte bara är det den mest långsökta symboliken utan framför allt den som åstadkommer de tråkigaste verken. Nummer 2 och 4 däremot vill jag gärna se mer av. 1an och 2an går ju att kombinera, som i Coppolas aids-Dracula, kanske den mest irriterande film jag sett. Ge mig en Hammerfilm när som helst istället!

Jag gillar vampyren som gåta som måste lösas, som i I am Legend eller rädsla som måste övervinnas, som i t ex Hammerfilmerna. Men jag antar att Anne Rice och liknande hör till dem som gjorde tolkning 5 eller 3 när de läste Dracula och vill ge vampyren upprättelse.
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav margl » ons 01 apr 2009, 08:33

Rymd-Olov skrev:Annars går det väl att göra en liten lista över vad vampyren brukar representera:

1. Sexualitet
2. Sjukdom (som margl påpekar)
3. Aristokratin (som planckskonstant påpekade)
4. Ondska i metafysisk/religiös bemärkelse
5. Det gamla och förlegade (en annan tolkning av Dracula är att den handlar om hur representanter för de moderna kolonialmakterna slår sig samman och räddar världen från en feodalherre från Östeuropa).


Sen kan väl tilläggas också den symbolik som jag tar upp i min artikel dvs "döden, mörkret, graven och förruttnelsen ". Man kan också tolka det så att vampyren representerar människans längtan efter evigt liv och samtidigt skräcken för den vedervärdiga form det eviga livet tar hos vampyren.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Svensson » ons 01 apr 2009, 09:09

Re "Hotell Transsylvania": med denna form på regionen i fråga blir det ju ett eko, ja ett rim på "Hotel California", den ockulta Eagleslåten, och det tycker jag är ett stort plus i sammanhanget. Förmodligen något författarinnan avsåg, det gissar jag i alla fall.

För övrigt, vad vampyrtemat egentligen BETYDER, kan man väl säga att det i bästa symboliska anda är flertydigt. Sex, blodsaristokratins nedgång, längran att vara odödlig osv osv; det är öppet för tolkningar, inte blott EN av dessa är DEN RÄTTA.

Flertydigheten är vad som gör temat outslitligt.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav centerwall » ons 01 apr 2009, 13:14

På catahya.net slängde jag för ett tag ur mig det något intetsägande slagordet "någonstans måste vampyrer få vara vampyrer". Då tänkte jag mest på kalkonrullen "30 Days of Night" - men i den här tråden får jag vatten på min kvarn och fyller slagordet med mening.

Även om det är intressant med perspektiv på saker och ting så är det i grund och botten inte synd om vampyren. Jag har för mig att det är Sam J. Lundvall som i förordet till min utgåva av Dracula argumenterar för att det är Van Helsing som skulle kunna starta ett världskrig, Dracula vill bara överleva. Visst, men för att överleva behöver han döda människor och det kanske är värt att bli upprörd över...
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 448
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Inläggav margl » ons 01 apr 2009, 13:23

centerwall skrev:Jag har för mig att det är Sam J. Lundvall som i förordet till min utgåva av Dracula argumenterar för att det är Van Helsing som skulle kunna starta ett världskrig, Dracula vill bara överleva. Visst, men för att överleva behöver han döda människor och det kanske är värt att bli upprörd över...


Samme Lundwall har på ett inledande ställe till en utläggning om klassiska monster gjort en social indelning av tre av de vanligaste dylika; vampyren tillhör givetvis den aristokratiska överklassen, varulven är medelklass och arbetar som hantverkare eller tjänsteman och zombier är den hårt arbetande underklassen.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Planckskonstant » ons 01 apr 2009, 19:18

margl skrev:Samme Lundwall har på ett inledande ställe till en utläggning om klassiska monster gjort en social indelning av tre av de vanligaste dylika; vampyren tillhör givetvis den aristokratiska överklassen, varulven är medelklass och arbetar som hantverkare eller tjänsteman och zombier är den hårt arbetande underklassen.


Självklart, särskilt om vi beaktar dem som 1800-talsfenomen och sätter in dem i ett klassformeringsperspektiv, där medelklassen försöker definiera sig mot såväl den amoraliska överklassen som den sedeslösa underklassen. Aristokraten suger ut sina undersåtar, det fanns inget 1800-talets respektabla och behärskade medelklass fruktade mer än djuret inom sig, och vad är zombierna, om inte en amorf och krävande arbetarklass.

Hälsningar
Brita
Brita
Planckskonstant
Fan
 
Inlägg: 131
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 09:21
Ort: Skara

Inläggav john-henri » ons 01 apr 2009, 22:09

I så fall kanske dagens hjältevampyrer bör ses som intressanta också därför att de representerar en form av klasslös individualism som var svår att tänka sig på 1800-talet eller ens under första hälften av 1900-talet; åtminstone i västvärlden har i dag den traditionella klasstillhörigheten upplösts så gott som fullständigt och var och en av oss kan med en rimlig grad av realism sträva efter att bli odödliga aristokrater.

Är det för övrigt ingen annan som läst Sheridan Le Fanus Carmilla, som jag den gången jag hade tänkt skriva en bok om skräcklitteratur hade tänkt ta som utgångspunkt för kapitlen om vampyrer; i sin uttalade eroticism har den alltid tyckts åtminstone mig som en betydligt intressantare text än Bram Stokers. Filmatiseringarna är dessutom faktiskt klart sevärda (Roger Vadims Blood and Roses och Hammerstudions The Vampire Lovers).

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav pinkunicorn » ons 01 apr 2009, 22:34

Jag tror inte att jag läst Carmilla, men man kan väl knappast säga att Dracula är oerotisk?
Hans Persson

Bokblogg: http://www.duarvaddulaser.se/
pinkunicorn
Site Admin
 
Inlägg: 710
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 12:53
Ort: Linköping

Inläggav Rymd-Olov » tor 02 apr 2009, 04:45

Carmilla har jag läst och där uppskattade jag faktiskt att vampyren inte beskrivs som alltigenom ond, så jag kanske ska försöka att bli lite mer nyanserad i mina omdömen. Men som jag minns det var eroticismen ganska försiktigt antydd ändå. En viktorian som aldrig konfronterats med tanken att två kvinnor skulle kunna vara älskare borde väl kunna tolka deras relation som förtärande vänskap eller något? Eller är det väl långsökt?

Jag tror att John-Henris tolkning av moderna vampyrers förhållande till klasstillhörighet stämmer. För mig utgör det dock bara ännu ett irritationsmoment, eftersom jag inte tycker att aristokratiska ideal är särdeles eftersträvansvärda, oavsett om det sker genom födsel eller genom egna meriter. Särskilt jobbiga fann jag vampyrerna i första delen i Anne Rices vampyrserie (så till den grad att jag lät bli att läsa övriga delar). Men kanske är det bara ett tecken på att jag borde vidga mina ideologiska vyer en aning?
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav margl » tor 02 apr 2009, 09:02

john-henri skrev:Är det för övrigt ingen annan som läst Sheridan Le Fanus Carmilla, som jag den gången jag hade tänkt skriva en bok om skräcklitteratur hade tänkt ta som utgångspunkt för kapitlen om vampyrer; i sin uttalade eroticism har den alltid tyckts åtminstone mig som en betydligt intressantare text än Bram Stokers.


Jodå, en intressant berättelse både i sin sympatiska framställning av vampyren, i sin skildring av vad som kan tolkas som lesbisk kärlek och att det är här, har det i alla fall sagts, som den klassiska avlivningsmetoden av vampyrer med påle genom hjärtat nämns i den västerländska skönlitteraturen för första gången. Även i den av mig tidigare nämnda Den Döda Älskarinnan finns det en stark erotisk ström, en kärlekshistoria mellan en präst och en vampyr som krossas av kyrklig livsfientlighet. Det framgår som ganska uppenbart för läsaren att berättaren hade förmodligen mått bättre om han stannat kvar hos vampyren även om denne i sitt kristna hyckleri inte vågar medge det.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Nostromo » tor 02 apr 2009, 11:26

I en österrikisk dokumentär jag såg för ett par dagar sedan sägs att vampyrmyten snarare kom från Böhmen, närmare bestämt nuvarande Tjeckoslovakien, och inte rumänska Transsylvanien och framförallt att den ursprungliga foktron på vampyrer inte handlade om aristokrater utan var ritad mot "löst folk", dagdrivare, suputer, tiggare, ja, dåtidens trasproletariat.

Det handlade inte om "sexiga" grevar i slaviska slott utan om trasiga existenser i samhällets ytterkant. Det förändrades delvis med tiden och definitivt med Bram Stokers bok, som i sig är en välskriven bok med god research, men vars tolkning av myten i stort sett fått monopol på hur vampyrmyten ska berättas. Stoker valde att göra sin vampyr till en aristokrat troligen inspirerad av historien kring en en böhmisk furstinna, Eleonore Schwarzenberg, men rimligen även den blodtörstiga rumänske fursten Vlad Tepes. Samt naturligtvis den tid hand levde i, samtidens viktorianska England avspeglas ju otvivelaktigt i hans tolkning av vampyrmyten. Stokers romantiska vampyr kunde rimligen inte vara en landstrykare med smak för starka drycker som framlever ett liv i misär, utan blev en sagans greve. Och därigenom var mallen satt för den moderna vampyrmyten.

Men som sagt, det intressanta är att ursprungliga folktron inte alls handlade om förföriska aristokrater utan om vinddrivna existenser i samhällets absoluta botten. Varken särskilt sexiga eller mäktiga.

http://history.viasat.se/index.php?opti ... eid=514802
Nostromo
WAHF
 
Inlägg: 15
Blev medlem: tis 11 sep 2007, 10:41

Inläggav Sheriffen » tor 02 apr 2009, 11:47

Fascinerande.

Som väl inte har undgått någon på det här forumet är jag förutom svensk även grek. Min mor är svenska, min far är grek. Nu hör det till saken att jag även har visst påbrå från Rumänien, eftersom min släkt tillhörde de många grekiska släkter som under några generationer bosatte sig i Rumänien under det Ottomanska rikets dagar och som återvände när det var dags för slutstriden, då vi kastade ut turkarna på 1820-talet. På väggen i Stockholm har jag ett av de gamla flintlåsgevär som grekerna använde i kriget, vilket jag fick i arv av min far (som alltså inte är död, tack och lov!) redan som fjortonåring.

Nåväl. I vår släkt, under den tid vi bodde i Rumänien, finns det förstås en och annan ingift rumän och rumänska. Vilket jag har tagit som intäkt för att hävda att jag, om än på långt håll, förmodligen är lite släkt med Vlad Tepes, som ju faktiskt kallades för just Dracula och som mycket riktigt inspirerade Bram Stoker. Som de som känner mig vet är jag utpräglad nattmänniska som avskyr starkt solljus och jag är, alldeles på riktigt, allergisk mot vitlök. Och jag hyser stor förkärlek för unga, vackra kvinnor. Tecknen är talande.

Nu får jag veta att vampyrer i själva verket (även) är dagdrivare och suputer. Nattdrivare vore ett bättre epitet i mitt fall, men andemeningen är ju densamma.

En nattlevande sol- och vitlöksallergiker med förkärlek för unga damer och starka drycker.

En bättre beskrivning på mig är svår att åstadkomma.

Tecknen är inte längre bara talande.

Saken torde härmed vara bevisad.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tor 02 apr 2009, 19:18

Olov: Ja och nej, när det gäller långsöktheten. Fascinerande nog verkar det i många avseenden som om viktorianerna var betydligt mer hippa än deras ättlingar under en ganska lång period. Det riktigt allvarliga undertryckandet av homoerotik verkar såvitt jag har lärt mig ha varit under perioden från 1930-talet och fram till 1960-talet; under 1800-talet är det mycket riktigt att man absolut inte talade om sånt, men det finns i alla fall goda indikationer på att så gott som alla var rätt väl medvetna om både att samkönade relationer förekom och att det inte var något särskilt konstigt med det. Viktorianismen handlade såvitt jag börjat fatta snarare om ett offentligt hyckleri än om någon okunskap om hur världen ser ur. Också ryktbara episoder snarast stärker det intrycket; varenda människa visste att Oscar Wilde var bög, och ingen brydde sig egentligen om det eller fick för sig att lagsöka honom för den sakens skull; det som blev hans fall var att han själv envisades med att stämma en purken älskare för förtal, vilket till slut tvingade domstolen att fälla honom. Men å andra sidan, visst är det möjligt att många kan ha läst Carmilla som du föreslår. Fast kanske fler under 1900-talet än när den ursprungligen publicerades, om jag har fattat saken rätt.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tor 02 apr 2009, 20:24

john-henri skrev:Olov: Ja och nej, när det gäller långsöktheten. Fascinerande nog verkar det i många avseenden som om viktorianerna var betydligt mer hippa än deras ättlingar under en ganska lång period. Det riktigt allvarliga undertryckandet av homoerotik verkar såvitt jag har lärt mig ha varit under perioden från 1930-talet och fram till 1960-talet; under 1800-talet är det mycket riktigt att man absolut inte talade om sånt, men det finns i alla fall goda indikationer på att så gott som alla var rätt väl medvetna om både att samkönade relationer förekom och att det inte var något särskilt konstigt med det. Viktorianismen handlade såvitt jag börjat fatta snarare om ett offentligt hyckleri än om någon okunskap om hur världen ser ur. Också ryktbara episoder snarast stärker det intrycket; varenda människa visste att Oscar Wilde var bög, och ingen brydde sig egentligen om det eller fick för sig att lagsöka honom för den sakens skull; det som blev hans fall var att han själv envisades med att stämma en purken älskare för förtal, vilket till slut tvingade domstolen att fälla honom. Men å andra sidan, visst är det möjligt att många kan ha läst Carmilla som du föreslår. Fast kanske fler under 1900-talet än när den ursprungligen publicerades, om jag har fattat saken rätt.


Det här stämmer såvitt jag kan se och till det kan läggas att Storbritannien under den viktorianska tiden var mittpunkten i världshistoriens största imperium, över vilket solen aldrig gick ned. Det är ett föga hemligt faktum att människor med "avvikande" (jag gillar inte ordet, men vad fan) sexuellt beteende i den mån de trots allt kände sig utsatta på hemmafronten, i Storbritannien, i kolonierna på ett annat sätt fann ett slags frihet. Moralpanikarna var lite närsynta - de såg inte alltid så långt som till kolonierna. Hade väl dåliga kikare eller något. Och i de olika brittiska kolonierna kunde därför människor med andra sexuella preferenser än den heteronormativa ofta vara öppnare med sin läggning. Inte alltid, förstås, men oftare i alla fall.

Det som snarare förfasar är väl det John-Henri säger, att det i så pass modern tid har blivit och/eller fortfarande varit så pass tufft, liksom. Det var först någon gång på 70-talet som man slutade att klassa homosexualitet som en sinnessjukdom i Sverige! Tänk på det en stund. Och Stonewall i USA var så sent som 1969!

Sådant där stämmer till eftertanke.

Det är sällan forna tider har varit särskilt mycket sämre i det här avseendet än vår moderna tid. Fundera en stund på att homosexualitet i antikens Grekland var en sådan självklar läggning att den inte ens särskilt diskuterades. Det var inget konstigt, liksom. Vissa var heterosexuella, andra homosexuella, andra åter (som Sokrates, till exempel) bisexuella. Och det var man helt öppet, utan att någon höjde minsta ögonbryn.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav jophan » tor 02 apr 2009, 20:49

Det har påpekats av idéhistoriker att idén om en homosexuell läggning är väldigt modern. Förr noterade man att det begicks homosexuella handlingar, men ingen fick för sig att en del skulle vara bögar och andra straighta.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

FöregåendeNästa

Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron