Vampyrromantik

Om sf och fantasy

Inläggav Sheriffen » tor 02 apr 2009, 21:16

jophan skrev:Det har påpekats av idéhistoriker att idén om en homosexuell läggning är väldigt modern. Förr noterade man att det begicks homosexuella handlingar, men ingen fick för sig att en del skulle vara bögar och andra straighta.


Autentiskt intressant, men samtidigt kan jag inte per se tycka att det är fel att prata om sexuell läggning eller sexuell preferens eller vad vi nu väljer för begrepp. För ibland är det ju helt enkelt praktiskt, bara för att veta vad man talar om, i historiska och samhälleliga och relationsproblematiska och så vidare sammanhang. Jag tror att man får akta sig lite så att det inte blir som med raser (men det är det väl tyvärr redan och sedan länge). Alltså, rasisterna har lagt beslag på debatten, för numera är det anatema att ens snacka rasbiologi - för notera vad jag säger, ras*biologi*. Inom biologin, utan att man lägger fördomsfulla och påklistrade *värderingar* på saken, är det mycket värdefullt att kunna prata om mänskliga raser. Liksom om hundraser eller hästraser eller ekorraser eller vad ni vill. Inte minst har, som jag påpekat på annan plats på forumet men det förtjänar att upprepas, undersökningen av det mänskliga genomet hos många olika just raser lett till kunskapen att vi med väldig sannolikhet alla stammar från Afrika och alltså var svarta från början, hela gänget (lyckligtvis till de fromma rasisternas fasa).

Det är först när man kommer med moraliska värderingar (läs: förkastelsedomar) över ras eller sexuell läggning eller religiös tillhörighet eller hårfärg eller skonummer eller filmsmak eller klädstil eller what the fuck have you som sådant här blir a) pseudodravel utan någon som helst rationell grund och b) livsfarligt.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tor 02 apr 2009, 21:28

Förresten, vampyrer i litteratur och sexualskräck och fördomar och sexuella läggningar.

Ska vi föra tillbaka det här lite på litteratur igen, så passar jag här på att oförblommerat och alldeles skamlöst göra reklam för David Gerrolds kortroman Tidbävningszonen (kan ha fått en annan titel, men det är Gerrold i alla fall) i kommande Nova Science Fiction. Både en hårdkokt thriller-roman och en science fiction-roman, som dessutom har uttalad bäring på diskussionen om sexuell läggning. Överraskande slut. Och dessutom råkar den vara jävligt bra översatt. Jag vet, för jag är mycket personligt bekant med översättaren.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Rymd-Olov » fre 03 apr 2009, 07:09

john-henri skrev:Olov: Ja och nej, när det gäller långsöktheten. Fascinerande nog verkar det i många avseenden som om viktorianerna var betydligt mer hippa än deras ättlingar under en ganska lång period. Det riktigt allvarliga undertryckandet av homoerotik verkar såvitt jag har lärt mig ha varit under perioden från 1930-talet och fram till 1960-talet; under 1800-talet är det mycket riktigt att man absolut inte talade om sånt, men det finns i alla fall goda indikationer på att så gott som alla var rätt väl medvetna om både att samkönade relationer förekom och att det inte var något särskilt konstigt med det. Viktorianismen handlade såvitt jag börjat fatta snarare om ett offentligt hyckleri än om någon okunskap om hur världen ser ur. Också ryktbara episoder snarast stärker det intrycket; varenda människa visste att Oscar Wilde var bög, och ingen brydde sig egentligen om det eller fick för sig att lagsöka honom för den sakens skull; det som blev hans fall var att han själv envisades med att stämma en purken älskare för förtal, vilket till slut tvingade domstolen att fälla honom. Men å andra sidan, visst är det möjligt att många kan ha läst Carmilla som du föreslår. Fast kanske fler under 1900-talet än när den ursprungligen publicerades, om jag har fattat saken rätt.

John-Henri


Man kanske kan säga att rättegången mot Wilde blev startskottet för förföljelsen? Du har förstås rätt i att lagen mot homosexualitet (och annat, jag minns inte vad den hette) var en sådan där lag som snarare syftade till att hålla "sokratisk och sapfisk kärlek" (som säkert alla mer bildade engelsmän kände till) borta från offentligheten än att faktiskt fälla någon. Men Wildes The Picture of Dorian Gray anklagades från många håll för att vara pervers när den publicerades och den användes också som bevis i rättegången mot honom. Det var nog okej att ägna sig åt homosexuella aktiviteter i avskildhet på ensliga herrgårdar, men inte att skriva romaner om det. Jag antar att man mest var rädd för att den breda massan skulle bli homosexuella på heltid och sluta alstra barn som kunde arbeta i kolgruvorna, eller något. Lite som med paniken runt Jurgen, alltså. Det tycks vara ett genomgående tema i kristen sexualmoral att reglerna framför allt ska följas av de lägre stånden. Ingen mindre än Martin Luther gav ju t ex en furste tillåtelse att, med stöd i bibeln, "begå" bigami, så länge han höll det hemligt för bonnlurkarna. Läs mer här.
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav jophan » fre 03 apr 2009, 08:55

Sheriffen skrev:
jophan skrev:Det har påpekats av idéhistoriker att idén om en homosexuell läggning är väldigt modern. Förr noterade man att det begicks homosexuella handlingar, men ingen fick för sig att en del skulle vara bögar och andra straighta.

Autentiskt intressant, men samtidigt kan jag inte per se tycka att det är fel att prata om sexuell läggning eller sexuell preferens eller vad vi nu väljer för begrepp.

Nej, det var inte meningen att antyda att det skulle vara fel bara för att det är en modern uppfattning. Men det kan stämma till eftertanke för en del, kanske.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Inläggav margl » fre 03 apr 2009, 17:25

margl skrev:
john-henri skrev:Fast det finns faktiskt några bra vampyrromaner...och i åtminstone de första sex-sju titlarna i Chelsea Quinn Yarbros långa serie om vampyren greve St. Germain, som börjar med Hôtel Transylvania (som jag också gav ut på svenska, under titeln Hotell Transylvania). Yarbros böcker har säkert bidragit till vampyrromantiken i modern tid, eftersom St. Germain är så god att man kan bli galen, men parallellt är de faktiskt utmärkta historiska romaner med mycket gedigen research


Jag försökte läsa den första i serien för flera år sen, äger ett eget ex och har gjort halvhjärtade försök att finna de övriga, främst på grund av de där gediget uppbyggda historiska miljöerna. Faktiskt minns jag inte så mycket av Hôtel Transylvania - annat än att den inte var direkt dålig, men ganska ointressant - kanske dags för en omläsning.


Nu har jag läst den på nytt, i korthet kan sägas att det som skiljer denna berättelse från den genomsnittliga Harlequin-romanen är den kompetent utformade historiska miljön och att den ädelmodige hjälten är vampyr.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav pinkunicorn » lör 04 apr 2009, 08:32

Nu måste jag ju nyfiket undra om du är en regelbunden konsument av Harlekin-romaner, eller om det hör till en tidigare period. Själv har jag mig veterligen aldrig läst någon, så min uppfattning om deras genomsnittliga innehåll är kanske inte obefintlig, men definitivt baserad på hörsägen och andra mindre tillförlitliga källor.
Hans Persson

Bokblogg: http://www.duarvaddulaser.se/
pinkunicorn
Site Admin
 
Inlägg: 710
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 12:53
Ort: Linköping

Inläggav Mange » sön 05 apr 2009, 09:33

Sheriffen skrev:Ska vi föra tillbaka det här lite på litteratur igen, så passar jag här på att oförblommerat och alldeles skamlöst göra reklam för David Gerrolds kortroman Tidbävningszonen (kan ha fått en annan titel, men det är Gerrold i alla fall) i kommande Nova Science Fiction.


Var det den som hette "In the Quake Zone" på engelska? Riktigt bra, vill jag minnas. Jag rekommenderar den också.
Mange
LoC-skribent
 
Inlägg: 37
Blev medlem: mån 13 nov 2006, 18:33
Ort: Luxemburg

Inläggav pinkunicorn » sön 05 apr 2009, 09:42

Sheriffen skrev:David Gerrolds kortroman Tidbävningszonen (kan ha fått en annan titel, men det är Gerrold i alla fall) i kommande Nova Science Fiction.


Den svenska titeln ser ut att bli "I bristningszonen", och originaltitlen är som Magnus säger "In the Quake Zone".
Hans Persson

Bokblogg: http://www.duarvaddulaser.se/
pinkunicorn
Site Admin
 
Inlägg: 710
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 12:53
Ort: Linköping

Inläggav margl » sön 05 apr 2009, 12:00

pinkunicorn skrev:Nu måste jag ju nyfiket undra om du är en regelbunden konsument av Harlekin-romaner, eller om det hör till en tidigare period. Själv har jag mig veterligen aldrig läst någon, så min uppfattning om deras genomsnittliga innehåll är kanske inte obefintlig, men definitivt baserad på hörsägen och andra mindre tillförlitliga källor.


Jag har läst nånstans mellan tjugo och fyrtio Harlequin-romaner. Jag försvarar mig med att det delvis var ren nyfikenhet, min äldre syster har skrubb som är halvt fylld av smörjan, och i studiesyfte, litteraturvetarens intresse för genrer och subgenrer. Dock otvivelaktigt finns det väl något litet hos mig som tilltalas av denna typ av smörja. För Harlequin-romanen är de romantiska stereotypernas och sentimentala klicheernas fasta bastion. Intrigerna är ofrånkomligen ett hopkok av en rad stående element - kärlek vid första ögonkastet, motsatser som attraherar varandra, den världsomskakande första kyssen, den utdragna förförelsen osv - med en del inslängda melodramatiska förvecklingar av typen; hon tror att han älskar någon annan medan han älskar bara henne med det kommer att ta åtminstone tre eller fyra kapitel innan han lyckas övertyga henne om detta. De enda egentliga variationer som finns är i detaljerna i utanpåverket, tex den skisserade lokalmiljön, namnvalet eller hjältens och hjältinnans hårfärg. Denna form av billig och regelbunden underhållning, som i sig själv är att betrakta som en litterär underavdelning, har i sin tur splittrats av i en mängd underavdelningar i form av serier där det finns en betoning på vissa aspekter, tex historisk miljö eller den romantiska känslorelationen eller det mer direkt sexuella eller kvinnliga huvudpersoner som är mer vågade (samtidigt som inget centralt förändras). Harlequin är ett fenomen värt att studera och nån gång kanske jag kommer att skriva mer utförligt om det.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Sheriffen » sön 05 apr 2009, 12:19

margl skrev:
pinkunicorn skrev:Nu måste jag ju nyfiket undra om du är en regelbunden konsument av Harlekin-romaner, eller om det hör till en tidigare period. Själv har jag mig veterligen aldrig läst någon, så min uppfattning om deras genomsnittliga innehåll är kanske inte obefintlig, men definitivt baserad på hörsägen och andra mindre tillförlitliga källor.


Jag har läst nånstans mellan tjugo och fyrtio Harlequin-romaner. Jag försvarar mig med att det delvis var ren nyfikenhet, min äldre syster har skrubb som är halvt fylld av smörjan, och i studiesyfte, litteraturvetarens intresse för genrer och subgenrer. Dock otvivelaktigt finns det väl något litet hos mig som tilltalas av denna typ av smörja. För Harlequin-romanen är de romantiska stereotypernas och sentimentala klicheernas fasta bastion. Intrigerna är ofrånkomligen ett hopkok av en rad stående element - kärlek vid första ögonkastet, motsatser som attraherar varandra, den världsomskakande första kyssen, den utdragna förförelsen osv - med en del inslängda melodramatiska förvecklingar av typen; hon tror att han älskar någon annan medan han älskar bara henne med det kommer att ta åtminstone tre eller fyra kapitel innan han lyckas övertyga henne om detta. De enda egentliga variationer som finns är i detaljerna i utanpåverket, tex den skisserade lokalmiljön, namnvalet eller hjältens och hjältinnans hårfärg. Denna form av billig och regelbunden underhållning, som i sig själv är att betrakta som en litterär underavdelning, har i sin tur splittrats av i en mängd underavdelningar i form av serier där det finns en betoning på vissa aspekter, tex historisk miljö eller den romantiska känslorelationen eller det mer direkt sexuella eller kvinnliga huvudpersoner som är mer vågade (samtidigt som inget centralt förändras). Harlequin är ett fenomen värt att studera och nån gång kanske jag kommer att skriva mer utförligt om det.



Det finns en doktorsavhandling om Harlequinböckerna, men fan om jag minns vad kvinnan som skrev den heter eller vad avhandlingen hette. Hon hade läst häpnadsväckande 1500 eller något sådant Harlequinböcker.

Jag har en kollega i förlagsbranschen som jobbade som redaktör på Harlequin något år och hennes inblickar var fascinerande. Bland annat talade hon om att de här mall- och pseudonymskrivna böckerna tydligen är längre i USA än i Europa. Så den stående ordern till författarna var att skriva ett par kapitel i mitten där absolut ingenting väsentligt hände, kapitel som sedan kunde lyftas ut helt och hållet när böckerna utkom i översättning.

Å andra sidan ska tilläggas att Harlequinfolket tar det de gör på mycket stort allvar och är häpnadsväckande proffsiga. Det är hårda regler att följa och man arbetar mycket med att översättningar inte ska vara undermåliga och så vidare.

Rätt fascinerande verksamhet, i sig.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav OsloPC » sön 05 apr 2009, 21:06

Apropos dameromaner/"romance":

Den engelske forfatteren Robert Barnard, som bodde i Norge i flere år, har satt en humoristisk kriminalroman (Death in Purple Prose (1987), amerikansk tittel The Cherry Blossom Corpse) til dameromankongress (! – rett nok en arbeidskongress, mellom forfattere og forleggere) i Bergen... Verdt å lese, dersom man skulle snuble over den som bruktbok.
Senast redigerad av OsloPC tis 07 apr 2009, 19:54, redigerad totalt 1 gång.
OsloPC
Letterhack
 
Inlägg: 264
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 11:03
Ort: Oslo

Inläggav Eir » tis 07 apr 2009, 18:48

wow! Häftigt! Ett forum där intelligent diskussion förs...har bara hunnit skumma era intressanta inlägg...skall återvända och läsa dem lite mer noggrant när jag har bättre tid.

Jag har personligen ingenting emot en sexig vampyr...om boken är bra, eller författaren har någonting annat att säga som är intressant och/eller nyskapande. Tyvärr är väl det inte så ofta fallet.

Som gymnasielärare stöter jag dagligen på fenomenet Twilight. Jag läste första boken, för att jag var nyfiken på vad det var. Vid första anblicken var den lättläst och harmlös. Men, när jag läst ut den började jag tänka och blev mer och mer irriterad. En av de saker som irriterar mig är synen på könsroller, kärlek och relationer. Jag inser att jag just nu är gammal och moraliserande, men jag tycker inte att de bilder av detta som visas i Twilight är nyttiga för sextonåriga flickor.

*getting off my high horse* Men, jag läste både Sidney Sheldon och Dean R Koontz under mina tidiga tonår, och tyckte de var jättebra. Min teori och förhoppning är att så länge de läser alls, kommer de så småningom börja läsa litteratur med högre kvalitet.

Ska kolla in de böcker som har nämnts under tråden, verkar spännande. :)
Nerds have more fun!
Eir
WAHF
 
Inlägg: 13
Blev medlem: tis 24 mar 2009, 16:29
Ort: Göteborg

Inläggav Planckskonstant » ons 08 apr 2009, 08:41

john-henri skrev:I så fall kanske dagens hjältevampyrer bör ses som intressanta också därför att de representerar en form av klasslös individualism som var svår att tänka sig på 1800-talet eller ens under första hälften av 1900-talet; åtminstone i västvärlden har i dag den traditionella klasstillhörigheten upplösts så gott som fullständigt och var och en av oss kan med en rimlig grad av realism sträva efter att bli odödliga aristokrater.


Jag har gått och grubblat på den här utsagan några dagar nu, men jag kan inte hålla med. För det första tycker jag inte att vampyrer på något sätt kan representera individualism - det är på något sätt grundläggande att vampyren står i beroendeställning till andra, även om vampyren oftast intar positionen som härskande över dem han/hon står i beroendeställning till.

Och i den mån vi alla strävar efter att bli odödliga aristokrater, så tycker jag det i så fall snarare speglar den längtan som tar sig uttryck i läsning av sagor (eller Barbara Cartland-romaner) om kungligheter och aristokrater som i kraft av medfödda privilegier (dvs som tillhöriga ett kollektiv) inte behöver bekymra sig om futtiga saker som arbete eller att behöva prestera bättre än någon annan för att komma sig upp i världen

Är inte dagens hjältevampyrer snarast en reaktion mot klasslöshet, individualism och medeklassiga ideal om meritokrati?
Brita
Planckskonstant
Fan
 
Inlägg: 131
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 09:21
Ort: Skara

Inläggav OsloPC » ons 08 apr 2009, 09:00

Sheriffen skrev:Det finns en doktorsavhandling om Harlequinböckerna, men fan om jag minns vad kvinnan som skrev den heter eller vad avhandlingen hette. Hon hade läst häpnadsväckande 1500 eller något sådant Harlequinböcker.

Jag har en kollega i förlagsbranschen som jobbade som redaktör på Harlequin något år och hennes inblickar var fascinerande. Bland annat talade hon om att de här mall- och pseudonymskrivna böckerna tydligen är längre i USA än i Europa. Så den stående ordern till författarna var att skriva ett par kapitel i mitten där absolut ingenting väsentligt hände, kapitel som sedan kunde lyftas ut helt och hållet när böckerna utkom i översättning.

Å andra sidan ska tilläggas att Harlequinfolket tar det de gör på mycket stort allvar och är häpnadsväckande proffsiga. Det är hårda regler att följa och man arbetar mycket med att översättningar inte ska vara undermåliga och så vidare.

Rätt fascinerande verksamhet, i sig.

Kör hårt,
Sheriffen


Enig i at det litt fascinerende med slikt veldig formelbasert og profesjonelt skrivearbeid, uansett hva man måtte mene om det endelige resultatet.

En passant var det interessant å prate med en amerikansk fantasyforfatter som var i Norge, og som hadde skrevet formelbasert rollespillsfantasy for TSR. Han hadde (i mine øyne) tydeligvis litt samme holdning til det som å flippe burgere på MacDonalds. Det blir litt forstyrrende for meg, som har studert litteratur på universitetet og har et litt romantisk forhold til litteratur og ånd og så. På den annen side er det vel kanskje greiere at forfatterne har et nøkternt forhold til slike skriveoppdrag.

PC
OsloPC
Letterhack
 
Inlägg: 264
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 11:03
Ort: Oslo

Inläggav john-henri » ons 08 apr 2009, 18:49

Nej, för en gångs skull kan jag inte hålla med Brita. Jag tror inte att vampyrhjälten uppfattas som beroende – det gäller åtminstone inte dagens litterära vampyrer, som ofta har löst sitt behov av blod på något fiffigt sätt så att de slipper jaga, som sällan är särskilt beroende av någon för att få sova i lugn och ro på dagarna eller över huvud taget har den sorts problem som hemsökte forna tiders stackars vampyrer med sina kackerlacksätande tjänare och sin ständiga oro för familjen van Helsings fanatiska hätskhet.

Eftersom jag inte håller med om uppfattningen att Chelsea Quinn Yarbro är Harlekinförfattare (däremot förvisso en romantisk historisk romanförfattare; vill någon jämföre henne med sådana som Philippa Gregory eller Sharon Kay Penman ska jag inte protestera) tycker jag att hennes greve St. Germain är ett inte oävet exempel; här är vampyren en historisk romanhjälte och alldeles definitivt är individualist, förkämpe för rättvisa och mot tyranni, och dessutom (vilket jag tror inte är oviktigt i sammanhanget) uppnått sin status som både adlig och gränslöst rik helt och hållet på egen hand. Kungar och aristokrater kan de flesta av oss inte bli, eftersom vi råkat välja fel föräldrar, men är vi bara ädla, begåvade och odödliga nog, som St. Germain, kan vi ändå nå samma status som de. Så att säga.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

FöregåendeNästa

Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron