Sida 1 av 1

Re: Steph Swainston

InläggPostat: tis 28 nov 2006, 22:22
av Jesper
jophan skrev:Miéville kändes som något helt nytt, revolutionär vänstergerilla och magi, magiska varelser i en skitig, sf-liknande storstadsmiljö med starka inslag av skräck; Swainston gör det inte.

Har du läst The Iron Dragons Daughter (som för övrigt ska få en uppföljare nästa år)? Den delar en hel del drag med Miévilles Perdido; speciellt den skitiga urbana miljön och klassperspektivet. Jag tycker även att Miévilles värld påminner en hel del om Chronopiautgåvan av Drakar och demoner.

Annars verkar The Year of Our War har fått ganska blandade recensioner. En del är helt tagna, medan andra tycker att det mest liknar en halvoriginell serietidning i bokformat.

Re: Steph Swainston

InläggPostat: tis 28 nov 2006, 22:27
av jophan
Jesper skrev:Har du läst The Iron Dragons Daughter (som för övrigt ska få en uppföljare nästa år)? Den delar en hel del drag med Miévilles Perdido; speciellt den skitiga urbana miljön och klassperspektivet.

Ja, den har jag läst. Fast den känns inte New Weird alls, inte samma galna blandning. Den är mer sparsmakad och balanserad. Den känns också betydligt mer sf än vad Perdido gör. Fast jag håller med Tommy om att Perdido känns mycket sf-ig den med.

Jesper skrev:Annars verkar The Year of Our War har fått ganska blandade recensioner. En del är helt tagna, medan andra tycker att det mest liknar en halvoriginell serietidning i bokformat.

Och så jag, som gillar den utan att vara helt tagen.

Re: Steph Swainston

InläggPostat: tis 28 nov 2006, 23:28
av Jesper
jophan skrev:Ja, den har jag läst. Fast den känns inte New Weird alls, inte samma galna blandning. Den är mer sparsmakad och balanserad. Den känns också betydligt mer sf än vad Perdido gör. Fast jag håller med Tommy om att Perdido känns mycket sf-ig den med.

Båda känns lite grann som Cyberpunk, men de får inte mig att se dem som sf för det. Iron Dragon är fantasy rakt igenom och det är få böcker som arbetar så intensivt med genrens koncept och ikoner.

Re: Steph Swainston

InläggPostat: ons 29 nov 2006, 13:23
av Skäggmonstret
jophan skrev:Miéville kändes som något helt nytt, revolutionär vänstergerilla och magi, magiska varelser i en skitig, sf-liknande storstadsmiljö med starka inslag av skräck;


Jag har bara läst The Scar och blev inte överdrivet imponerad. Han var visserligen bra på att bygga upp stämningen inledningsvis, men sedan stod berättelsen mest och stampade på stället. Det kändes inte så nytt, men det kan i och för sig bero på att jag själv har beskrivit liknande miljöer förut och känner mig bekant med idéerna. Idén med "the remade" (tror jag de kallades) var det som lockade mest. (Jag har i och för sig använt mig av lågteknologiska "cyborger" i egna berättelser, men hans vision var långt mer tilltalande än mina egna på det området. Där ska jag nog kunna knycka inspiration någon gång.)

Nu känner jag en störning i kraften. En trådklyvning är på gång.

Re: Steph Swainston

InläggPostat: ons 29 nov 2006, 22:02
av Johan_L
Jesper skrev:Jag tycker även att Miévilles värld påminner en hel del om Chronopiautgåvan av Drakar och demoner.


Som var en plankning av den bitvis oerhört underhållande Planescape-världen till Dungeons & Dragons.