Vad läser du för närvarande? del 2

[Svensson]

... en klar parallell mellan On the beach och Lost Horizon i deras gemensamma farhågor rörande det moderna maskinsamhällets teknologiska destruktivitet.

ON THE BEACH har jag aldrig gillat: ett slags indignationsroman, "det är synd om dem" osv. LOST HORIZON däremot har mer som talar för den, den känns mer mytologisk, en saga i modern tappning.

Kort sagt: Shutes bok suger energi, Hiltons ger energi.

[margl]

Satte mig ner idag på universitetsbiblioteket i Linköping med några böcker ur hyllorna. En av dessa var J G Ballards novellsamling Krigsfeber(War Fever). Ballard är en av dessa moderna författare varom jag hört inget annat än hyllningar vilka gett mig en gnagande känsla att jag borde läsa några av hans verk. Vid något obestämt tillfälle i tonåren försökte jag läsa Kristallvärlden, utan att den gjorde något starkt intryck på mig - varken negativt eller positivt. Berättelserna i ovan nämnda novellsamling led av att vara starkt fixerade mot en bakgrund av det kalla krigets senare dagar, utan att för den sakens skull vara direkt dåliga. Det som kändes mest väntat var de dystopiska stämningarna och det som överraskade mig mest var att Ballard var så oerhört undervisande och nästan föreläsande.

[Svensson]

J G Ballards novellsamling Krigsfeber(War Fever).

Ballard har sina manér men i denna sena samling är han rätt underhållande. Se bland annat "The Index" och "Answers To A Questionnaire", noveller som skapar drama genom att vara blotta register och formulär.

Mer om denna samling (scrolla ner en bra bit) plus en massa andra Ballardböcker på min blogg:

http://lennart-svensson.blogspot.com/se ... el/Ballard

[tompe]

Läser just nu Adam Roberts _Yellow Blue Tibia_ inför en bokcirkel och finner den väldigt underhållande så pass rolig att jag skrattat högt ett dussintal gånger. Och efter att ha träffat Adam Roberts dels i Linköping på Swecon/Confuse och på Finncon så märker man tydligt hur hans personlighet och humor lyser igenom i boken men detta är bara positivt då jag gillar hans typ av humor.

[ArkhamVoid]

Läste tidigare idag ut Roger Zelaznys "To Die In Italbar". Den var inte särskilt intressant, tyvärr - grundpremissen fascinerade, en man som bär alla sjukdomar han möter i sin kropp, utvecklar botemedel mot de som är sjuka och sprider sjukdomar till de som är friska. En bisarr avvikelse som många söker. Tyvärr fumlar Zelazny bort sig lite med platta & framtvingade karaktärer & händelseförlopp, samtidigt som han tar i för mycket utan att gräva djupare i helt enorma faktorer (Jorden bara råkar vara förstörd, massiva strider i galaxen - varifrån kom det?). Antingen borde han ha gjort de 175 sidorna dubbelt så många & fördjupat sig i de olika allmänskliga konflikterna som han nu bara borstar förbi, eller bara skalat av en massa av alla idéer och fokuserat på själva grundtanken, smittbäraren.
Men vem är jag att klaga när jag fick den för en tia?

[centerwall]

Jag har en novell kvar i Aimee Benders The Girl in the Flammable Skirt - en mycket underhållande och väldigt absurd liten novellsamling. Jag gillar Benders lättsamma sätt att skriva och jag gillar hennes skruvade historier. Rekommenderas!

[margl]

I veckan har jag läst Cherie Priests Boneshaker och jag tyckte att den varken var särskilt bra eller iögonfallande dålig, ganska underhållande om man gillar steampunk och zombier. För närvarande håller jag på med något betydligt mer stimulerande, Kasimir Chledowskis massiva volymer om renässansen, barocken och rokokon utgivna på svenska under 1910-och 20-talen Jag har haft dem i ungefär tre år, men har hittills inte riktigt känt ett tvingade behov att försöka mig på dem, så de har fått stå i bokhyllan och se avskräckande ut. Nu läser jag i Barocktidsmänniskorna i Rom och det är en fröjd, jag älskar denna lite ålderdomliga och omständiga stil med sin smak av 1800-tal, de målande episoderna, de färgstarka anekdoterna, det detaljrika och schwungfulla levandegörandet av en epok och dess människor.

[Henke]

De senaste veckorna har jag läst följande böcker, Hellström och Roslunds, just nu in på den sista, Tre sekunder.

Gw Persson Den Döende Detektiven, Nessers fjärde bok om Gunnar Barbarotti, båda var riktigt bra. John A Lindqvists Lilla Stjärna, håller samma klass som hans övriga böcker samt en del noveller om Sherlock Holmes.

Fredrik Strages Strage texter – många riktig roliga artiklar om t.ex. Bankomatkungen eller varför inte om Rapp-artisten Snopp Dogg.

Kings novellsamling Strax för solnedgången plus en del andra romaner av King, som att Bra Böcker har nysläppt många av hans bästa romaner, som t.ex. Död Zon, Pestens Tid och Det, alla tre helt fantastiska böcker.

Just nu läser jag Lovecrafts Viskningar i Mörkret.

Väntar på Hornbys nya och Atwoods nya och en biografi över thrash-metalbandet Slayer!!

[jophan]

Jag har precis gett mig i kast med Guy Gavriel Kays Under heaven, efter att att ha avslutat Jón Kalman Stefánssons Sommarljus och sen kommer natten som Johan Jönsson tipsade mig om. Kayboken är OK än så länge (jag är bara 25 sidor in den, läsningen på bussen i morse avbröts av ett par Linnéas systerdöttrar som steg på) men Jón Kalmans bok blev jag riktigt förtjust. En filosofisk fragmentroman om livet i ett litet samhälle ett par timmars färd från Reykjavík, skriven på ett poetiskt men enkelt språk, med inslag av magisk realism.

[Rymd-Olov]

Jag har läst Pål Eggerts efterlängtade De döda fruktar födelsen och tyckte om den (recension finnes här, för den som är intresserad. Sedan har jag fortsatt mitt Elizabeth Bear-projekt med Carnival, som var riktigt intressant, med flera framtida samhällen som ställs mot varandra, utan att något är det uppenbart "onda" eller "goda".

Nu har jag börjat på Undertow av Bear och den flyter på som en livboj med utombordsmotor. Mycket lättsam och behaglig att läsa, men jag misstänker att där finns djup för den som inte är för trött för att leta. Det ska bli intressant att höra vad Bear säger på EuroCon nästa år.

[jophan]

Här läses Nicholas Ostlers kritikerrosade Empires of the Word: A Language History of the World, som i kronologisk ordning redogör för de stora världsspråken, från sumeriskan/akkadiskan till engelskan, hur de lät, vilka språk de var besläktade med, hur de spreds, varför de spreds och hur de (i förekommande fall) dog ut eller förlorade sin ställning.

Spännande och intressant!

[Rymd-Olov]

Jag har äntligen kommit mig för med att läsa Octavia Butler, närmare bestämt Parable of the Sower och något tiotal sidor in i boken verkar den lovande.

[Merry]

Just nu läser jag Iain M. Banks Surface Detail, Ben Goldacres Bad Science och Umberto Ecos How to Travel with a Salmon (en svensk dylik, avslöjas det).

Surface Detail är hittills klart underhållande, trots en ganska brokig plot. Jag har blivit nära uttråkad av en del av hans senaste SF-romaner, så det här är i varje fall åt rätt håll. Hittills känns det dock inte som om det är guldålders-Banks.

Bad Science har jag bara börjat på, men jag gillar hans vitrioliska påhopp på låtsasvetenskap som jag inte heller har mycket till övers för. Dock inte säker på att boken kommer att omvända någon(vilket är dess uttalade avsikt).

Ecos bok är en samling korta, torrt humoristiska anekdoter (jag kan inte bedöma sanningshalten) som är utmärkta som tillfällig lektyr på bussen.

Nyligen har jag även avslutat Terry Pratchetts I Shall Wear Midnight, Scott Westerfields Behemoth, samt Fumi Yoshinagas Ooku (del 1-4).

I Shall Wear Midnight, den sista Tiffany Aching-boken, var lite av en besvikelse. Jag uppskattade att den fokuserade på idén som häxor som socialarbetare, men sedan ramlade den in i en ganska tråkig uppgörelse mellan Tiffany och häxjägare-som-mem, och det kändes aldrig riktigt relevant. Också synd att Pratchett så envist delar upp magi i manligt och kvinnligt, vilket framförallt märks när hans enda kvinnliga trollkarl dyker upp igen. Häxorna må utföra viktigare (och osynligare) jobb är trollkarlarna, men det hjälper inte om det fortfarande är strikt uppdelat.

Behemoth, andra delen i Westerfields steam punk-serie, är en charmig äventyrsroman för tonåringar. Tiden är runt första världskriget, och britterna, som kallar sig darwinister och sysslar med genteknik, är i luven på det tyska imperiet, som bygger metallmonster. Jag gillar hjältinnan, som är en morrig cockney-flicka som tjänstgör i hans majestäts flotta.

Ooku är en manga som förutom en mängd japanska priser också vunnit förra årets Tiptree. Den handlar om Japan under shogunatet, efter det att majoriteten män avlidit av en sjukdom och lämnat kvinnorna i maktposition (ungefär samma premiss som Spencers A Brother's Price, som shortlistades för 2005 års Tiptree). Rekommenderas.

[jophan]

Just nu läser jag Iain M. Banks Surface Detail, Ben Goldacres Bad Science och Umberto Ecos How to Travel with a Salmon (en svensk dylik, avslöjas det).

Surface Detail är hittills klart underhållande, trots en ganska brokig plot. Jag har blivit nära uttråkad av en del av hans senaste SF-romaner, så det här är i varje fall åt rätt håll. Hittills känns det dock inte som om det är guldålders-Banks.

Jag har som jag ofta nämnt mer eller mindre gett upp på Banks. Ingen av mina favorit-Banks är skrivna på denna sida sekelskiftet, så jag hoppar nog över denna med. Tack för varningen (även om den inte var avsedd som sådan)!

Nyligen har jag även avslutat Terry Pratchetts I Shall Wear Midnight, Scott Westerfields Behemoth, samt Fumi Yoshinagas Ooku (del 1-4).

Behemoth, andra delen i Westerfields steam punk-serie, är en charmig äventyrsroman för tonåringar. Tiden är runt första världskriget, och britterna, som kallar sig darwinister och sysslar med genteknik, är i luven på det tyska imperiet, som bygger metallmonster. Jag gillar hjältinnan, som är en morrig cockney-flicka som tjänstgör i hans majestäts flotta.

Ooku är en manga som förutom en mängd japanska priser också vunnit förra årets Tiptree. Den handlar om Japan under shogunatet, efter det att majoriteten män avlidit av en sjukdom och lämnat kvinnorna i maktposition (ungefär samma premiss som Spencers A Brother's Price, som shortlistades för 2005 års Tiptree). Rekommenderas.

Jag måste läsa Westerfield. Jag har inte kommit mig före att köpa något av honom än, men endera dan, så. Du påminner mig dessutom om att fortsätta på Philip Reeves böcker. Ooku lät också som ett tips. Jag läser alldeles för lite manga (dvs i princip ingen alls).

[tompe]

Bad Science har jag bara börjat på, men jag gillar hans vitrioliska påhopp på låtsasvetenskap som jag inte heller har mycket till övers för. Dock inte säker på att boken kommer att omvända någon(vilket är dess uttalade avsikt).

Jag lyckades få en person att ändra vad han åt genom ett påstående från den boken (att det enda som man vetenskapligt visat i fråga om diet-råd är att färsk frukt är lite nyttigt plus en sak till som jag glömt...). Personen ifråga var vegetarian för att leva längre. Googling visade sedan att evidenserna för att leva längre var ej övertygande. Så boken gjorde nytta.

Kul bok att läsa i alla fall. Och vissa kapitel var väldigt deprimerande.