Professorn berättar

Om sf och fantasy

Professorn berättar

Inläggav Sheriffen » ons 19 jan 2011, 14:56

Jag tror att Carl Henner står för den allra bästa varianten, i sf-romanen I marsfolkets våld. När marsraketen är uppskjuten och befinner sig någonstans ute i djuprymden på väg till Mars, frågar plötsligt en av astronauterna en av de andra astronauterna varför man egentligen blir tyngdlös ute i rymden. Hur kan det komma sig? Och därpå följer det långa föredraget, till båtnad för bokens unga läsare.

Det finns något slags problem här, för att Carl Henner var långt ifrån först vet jag förstås... men det beklämmande är att han också var långt ifrån sist.

Sedan när det nu var har jag tänkt att någon gång kanske skriva min artikel Science fiction i repris, och hur som helst tar jag det till intäkt för att då och då läsa lite sf-noveller. Jag hade nämligen tänkt att basera artikeln på något hundratal mer eller mindre nyskrivna - typ de senaste fem åren eller så - sf-noveller.

Och nu har jag läst tre i rad! Moderna sf-noveller! Som *också* ägnar sig åt det gamla greppet Professorn berättar!

Carole Emshwiller: Quill
Alastair Reynolds: Tiger, Burning
Paul J. McAuley: Dead Men Walking

Ok, det här blir lite spoilervarning på, men jag avslöjar ingen intrig per se.

Carole Emshwiller: Quill
Utomjordingen närmar sig för första gången i sitt liv sin dotter, som är en half-breed - hälften människa, hälften utomjording. Och vad gör han? Jo, tänker på att han kommer ju från planeten si och så, där de ju har det så här och så där, till skillnad från hur folk i allmänhet har det här på jorden, men det var ju tur att när han och hans kompisar kraschlandade med rymdskeppet för flera decennier sedan så hittade de den där grottan i bergen, ja, där de kunde inrätta sitt... och så vidare. Varför i hela fridens namn tänker utomjordingen den här långa essayen när han springer fram för att krama om sin dotter?

Alastair Reynolds: Tiger, Burning
Två personer på mänsklig utpost i en mycket avlägsen parallell verklighet i ett universum där antalet sådana parallella verkligheter är oändligt. De håller föredrag för varandra om hur de här parallella verkligheterna fungerar, vilka maskiner som krävs för att förflytta sig mellan dem, och så vidare. Ja, just det. De är ju båda redan där. I en av de parallella verkligheterna. Se Carl Henner ovan.

Fast i just den här novellen finns ännu mer repris, för vi är tillbaka till E. E. Doc Smith och hans flera ljusår långa rymdskepp! I Reynolds novell finns nämligen maskiner som är större än hela galaxer! Gosh-wow-oh-boy-oh-booooooy!!!

Paul J. McAuley: Dead Men Walking
Frågan är väl ändå om inte McAuley tar priset. Upplägg: huvudperson ligger döende högt uppe på isig klippa på liten koloniserad asteroid. Han har högst någon timme kvar att leva. Talar in ett sista meddelande i sin lilla inspelare av något slag.

Och det sista meddelandet - som uttryckligen adresseras till den det nu blir i den på asteroiden förefintliga och bofasta, dödsfallsutredande myndigheten - består av en omsorgsfull historia kring asteroidkolonisationens historia, med frihetskrig och rubbet, en mycket detaljerad bild av tillvaron på just den aktuella asteroiden, med redogörelser för allt från bastubadandet och dess varianter till arbetsförhållanden och dito statistik och förutsättningarna för att man ska kunna leva på asteroiden som människa, till utläggningar om de kemiska ämnen som man exporterar från asteroiden och i vilka kvantiteter de utgår och hur mycket man får för dem, och så vidare, ad infinitum, ad nauseaum.

Och då har han bara börjat.

Och karlen är döende. Helt förfrusen. Har högst en timme kvar att leva. Och lämnar alltså ett sista meddelande som ska avlyssnas av folk som redan bor på asteroiden.

Science fiction går i barndom.

Professorn berättar!

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen ons 19 jan 2011, 20:35, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Professorn berättar

Inläggav margl » ons 19 jan 2011, 18:18

Det är lätt, som ovanstående sammanställning med all tydlighet visar, att göra narr av den här typen av didaktiskt inslag i skönlitterära berättelser och stundom med rätta, men ändå finns det i dem något som inte bara är charmigt och nostalgiskt("Science fiction går i barndom") utan också intellektuellt och känslomässigt värdefullt.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Re: Professorn berättar

Inläggav Sheriffen » ons 19 jan 2011, 18:30

margl skrev:Det är lätt, som ovanstående sammanställning med all tydlighet visar, att göra narr av den här typen av didaktiskt inslag i skönlitterära berättelser och stundom med rätta, men ändå finns det i dem något som inte bara är charmigt och nostalgiskt("Science fiction går i barndom") utan också intellektuellt och känslomässigt värdefullt.


Här måste jag anmäla dramatiskt avvikande uppfattning. Jag tycker bara att det är enfaldigt och irriterande och för mig stannar allt bara upp och jag får en betongklump av leda i huvudet.

Det känns, tycker jag, mycket ironiskt att en förment framåtblickande litteraturgenre som science fiction rent formmässigt - i vissa fall - söker sig tillbaka till en infantil barndom då berättelserna bokstavligt talat ofta var illa dolda raketbyggarmanualer för pojkar som stod med skruvmejslen i högsta hugg nere i källaren.

Intellektuellt värdefullt minst av allt, skulle jag personligen vilja säga, och känslomässigt är det vanvettigt frustrerande.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Professorn berättar

Inläggav margl » ons 19 jan 2011, 18:39

Sheriffen skrev:
margl skrev:Det är lätt, som ovanstående sammanställning med all tydlighet visar, att göra narr av den här typen av didaktiskt inslag i skönlitterära berättelser och stundom med rätta, men ändå finns det i dem något som inte bara är charmigt och nostalgiskt("Science fiction går i barndom") utan också intellektuellt och känslomässigt värdefullt.


Det känns, tycker jag, mycket ironiskt att en förment framåtblickande litteraturgenre som science fiction rent formmässigt - i vissa fall - söker sig tillbaka till en infantil barndom då berättelserna bokstavligt talat ofta var illa dolda raketbyggarmanualer för pojkar som stod med skruvmejslen i högsta hugg nere i källaren.

Intellektuellt värdefullt minst av allt, skulle jag personligen vilja säga, och känslomässigt är det vanvettigt frustrerande.


Då är väl min åsikt bara ytterligare ett tecken på hur reaktionär min estetiska smak är.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Re: Professorn berättar

Inläggav Sheriffen » ons 19 jan 2011, 18:50

margl skrev:Då är väl min åsikt bara ytterligare ett tecken på hur reaktionär min estetiska smak är.


Det vet jag inget om. Jag vet bara att jag inte delar åsikten.

Däremot misstänker jag att jag själv har mycket reaktionär estetisk smak, eftersom jag inom formgivning skattar art deco och art nouveau högre än något annat.

Och inom litteraturen återkommer jag som möjligen bekant ofta till Virginia Woolf, fast i hennes fall är det väl mer tveksamt om man kan säga sig ha reaktionär smak för att man gillar henne.

Framtiden har så att säga inte hunnit upp henne ännu.

Hon låg inte bara före sin samtid estetiskt, hon ligger före vår samtid också.

Men det är möjligen ett skäl till att jag absolut inte klarar av Professorn berättar! :-)

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Professorn berättar

Inläggav Martin Andersson » ons 19 jan 2011, 22:22

margl skrev:Det är lätt, som ovanstående sammanställning med all tydlighet visar, att göra narr av den här typen av didaktiskt inslag i skönlitterära berättelser och stundom med rätta, men ändå finns det i dem något som inte bara är charmigt och nostalgiskt("Science fiction går i barndom") utan också intellektuellt och känslomässigt värdefullt.


Till och med när Dan Brown gör det?!
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Re: Professorn berättar

Inläggav Pelotard » fre 28 jan 2011, 16:48

Jag kan inte låta bli att infoga den här länken i diskussionen.

Precis som med det mesta andra inom berättarkonsten, kan man göra det mer eller mindre bra. Läsaren måste på ett eller annat sätt delges informationen. Frågan är bara om man är tillräckligt skicklig för att göra det så att det inte syns. Och i vissa fall, helt uppenbart, huruvida man är tillräckligt skicklig för att ens avgöra vad läsaren behöver veta.
Pelotard
LoC-skribent
 
Inlägg: 34
Blev medlem: sön 31 okt 2010, 11:24

Re: Professorn berättar

Inläggav Martin Andersson » fre 28 jan 2011, 17:10

Pelotard skrev:Jag kan inte låta bli att infoga den här länken i diskussionen.

Precis som med det mesta andra inom berättarkonsten, kan man göra det mer eller mindre bra. Läsaren måste på ett eller annat sätt delges informationen. Frågan är bara om man är tillräckligt skicklig för att göra det så att det inte syns. Och i vissa fall, helt uppenbart, huruvida man är tillräckligt skicklig för att ens avgöra vad läsaren behöver veta.


Mycket rolig länk!

Nick Perumov är ett praktexempel på en som inte kan hantera en "As you know, Bob" snyggt: han har bl. a. gjort den som inre monolog (vem farao står och berättar sådan information för sig själv?).
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg


Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron