Sida 1 av 1

Burnett: The Secret Garden

InläggPostat: ons 03 jul 2013, 12:09
av Sheriffen
/Not: Nominellt sett är detta faktiskt en fantasyroman, eftersom djuren i den inte bara pratar sinsemellan utan även med människor som lärt sig deras språk. I det här fallet pojken Dickon./

Pollyanna är enligt uppgift världslitteraturens mest outhärdligt klämkäcka hurtbulle, men om det stämmer kan romangestalterna i The Secret Garden inte stå henne långt efter. Knappt alls, faktiskt.

Utgångsläget är i sammanhanget förträffligt. Under brittiska imperietiden blir en ohyggligt bortskämd liten engelsk flicka som heter Mary och bor i Indien föräldralös och skickas därför till sin morbror i Yorkshire i England. Och vad tror ni finns där, om inte...

...ett hus med hundra rum, där morbrorn alltså bor. Och nästan alla de hundra rummen är "förbjudet område", det vill säga ingen får gå in i dem.

...en hemlig trädgård som, ni gissade det, ingen får gå in i.

...någon som är inlåst någonstans i något av de hundra rummen och som hålls hemlig och som gråter sent om nätterna, vilket Mary förstås får höra.

...den mystiske, hemlighetsfulle morbrorn, som lever isolerad i en avskild del av huset, när han alls är hemma och inte ute på sina mystiska resor världen runt.

Och så har vi då paraden av klämkäcka hurtbullar. Den är lång.

För den lilla flickan Mary visar sig förstås vara den klämkäcka tjejen med choklad i hela dagen. Och pojken Colin visar sig förstås vara den klämkäcka grabben med choklad i hela dagen. Och hembiträdet Martha visar sig förstås vara det klämkäcka hembiträdet med choklad i hela dagen. Och den buttre trädgårdsmästaren Ben visar sig förstås vara den klämkäcka trädgårdsmästaren med choklad i hela dagen. Och milda makter, finns det inte en pojke som heter Dickon och flänger runt på hedarna i Yorkshire hela dagarna och kan prata med djur och som är den klämkäcka pojken med choklad i hela dagen. Och hans mamma Susan, som har tretton ungar till och bor med familjen i ett litet torp, ska vi bara inte tala om - hon är så klämkäckt hjärtegod och har så mycket choklad i sig hela dagen att man får intryck av att hon löpande proppar i sig Marabous hela dagsproduktion. Och tro det eller ej, men det finns till och med en klämkäck rödhake med choklad i hela dagen.

Och så kommer sirapen. Och jag snackar inte en flaska här, utan tusentals liter. Det dryper så mycket sockersöt sirap över intrigen att det känns som om man simmar uppströms i motsvarigheten till ett vattenfall av sirap.

Absolut inte ett enda av de problem som uppstår - och de är många - är något som helst problem över huvud traget, eftersom det i samma andetag som det presenteras för läsaren löses av någon av romangestalterna med klämkäckt hurtbulleri av ett slag som, när jag tänker efter, nog skulle göra till och med Pollyanna grodgrön av avund.

Jag måste medge att jag inte alls förstår hur denna 270 sidor långa orgie i fullständigt osannolikt, sirapssött klämkäckeri kunnat bli en klassiker. Det är obegripligt. Det krävdes monumental självövervinnelse för att över huvud taget kunna läsa ut boken, självövervinnelse av samma slag som skulle krävas för att äta endast gräddbakelser till frukost, lunch och middag i ett halvår.

Upplevelsen var omtumlande, men föga avundsvärd.

Frances Hodgson Burnett: The Secret Garden
Penguin Popular Classics, tyvärr ständigt i tryck.

I svensk översättning av Christina Westman som Den hemliga trädgården, utgiven av B. Wahlströms i flera upplagor. Finns förbluffande nog som nedladdningsbar MP3.

Re: Burnett: The Secret Garden

InläggPostat: fre 26 jul 2013, 10:56
av Bbeccarii
Texten finns också på Project Gutenberg (där finns för övrigt många upphovsrättsbefriade klassiker; jämför även motsvarande svenska projekt, Projekt Runeberg http://runeberg.org/ och http://runeberg.org/katalog.html).

http://www.gutenberg.org/ebooks/113
(i flera olika format)

http://www.gutenberg.org/files/113/113-h/113-h.htm
(som html-dokument)

/B

Re: Burnett: The Secret Garden

InläggPostat: fre 26 jul 2013, 19:17
av Sheriffen
Så beklämmande.

Jag är inte för bokbränning, men både pappersversioner och elektroniska versioner av denna kan väl låsas in djupt nere i något valv allihop, så att vi slipper eländet?

Kör hårt,
Sheriffen

Re: Burnett: The Secret Garden

InläggPostat: sön 25 aug 2013, 13:02
av Reuter
Efter denna fantastiska recension var jag naturligtvis tvungen att läsa boken. Nog är det choklad och sirap, alltid. Men jag tycker faktiskt att den var trevlig att läsa ändå. Betänk att det är en barnbok. För det är det väl...?

Re: Burnett: The Secret Garden

InläggPostat: sön 25 aug 2013, 18:38
av jophan
Självklart är det en barnbok. Jag läste den när jag tog en kurs i engelsk barnlitteratur på åttiotalet och minns den som charmig.

Re: Burnett: The Secret Garden

InläggPostat: ons 28 aug 2013, 01:40
av Sheriffen
Barnbok, jovisst, men det tycker i alla fall inte jag är någon ursäkt för att proppa den full med choklad och sirap. Det hurtiga klämkäckeri som sprutar ur öronen på alla gestalterna i boken - i slutändan till och med den mystiske farbrodern - tror jag skulle ha stått mig upp i halsen även som barn.

Jag minns hur vår fröken läste sådana böcker som Sotarpojken av Liza Tetzner högt för oss i lågstadiet och jag tror ju att även barn uppskattar att det finns gestalter som inte är så genomgoda att det sprutar änglar ur munnen på dem så fort de öppnar den. Det blir mycket mer spännande med något slags trovärdiga gestalter även för barn, tror jag nog. Därvidlag funkar ju även Charles Dickens bra för ungar, till exempel.

Re: Burnett: The Secret Garden

InläggPostat: tis 10 sep 2013, 12:29
av john-henri
Länge sedan jag läste Francis Hodgson Burnett nu. Men man bör kanske komma ihåg att Burnett skrev under en period när barnböcker generellt ansågs ha som primär uppgift att moralisera och fostra. Inom den ramen var nog min uppfattning att hon är en av de rätt få barnboksförfattarna från perioden som fortfarande går att läsa, delvis tack vare hennes gestaltningsförmåga men också därför att hon faktiskt låter sina huvudpersoner vara ovanligt företagsamma och reflekterande. The Secret Garden var nog den av hennes romaner jag tyckte bäst om, och den är odiskutabelt den som förblivit mest läst. Little Lord Fauntleroy, när den utgavs hennes mest lästa barnbok, är mer svåruthärdlig i dag, medan A Little Princess hade sina poänger och var inte oäven som filmer med både Mary Pickford och Shirley Temple. Jag har för mig att jag också läste någon av hennes vuxenromaner, också mycket välskriven, men den har inte gjort något bestående intryck.