Tidiga erfarenheter av science fiction och fantasy

Om sf och fantasy

Tidiga erfarenheter av science fiction och fantasy

Inläggav margl » mån 22 jan 2007, 21:44

Detta tycker jag är ett ganska roligt ämne eftersom när man (i alla fall i mitt fall) ser tillbaka på vad man uppskattade för litteratur som riktigt ung så är det komiska praktexempel på just hur oerfaren man var. Av förståliga skäl minns jag inga författarnamn förutom de mest kända som Astrid Lindgren, Tove Jansson (mamma och jag läste Trollvinter tillsammans) och Jules Verne. Jag minns inte heller vad som skulle kunna rubriceras som mitt första verkliga möte med science fiction eller fantasy, däremot minns jag det som skulle kunna kallas min första Stora upplevelse av science fiction. Det var tre pojböcker, en trilogi, utgivna av ett ganska känt förlag vars namn jag inte minns (jag har dom inte till hands så jag har inga exakta uppgifter). De handlade om rymdlegionären Keil Randors äventyr och hette i korrekt ordningsföljd Keil Randor och planeternas krig, Keil Randor och den sexarmade roboten och Keil Randor och dödsdivisionen. Keils hemplanet Moros hade blivit ödelagd genom en lömsk attack på order av en mystisk storskurk med täcknamnet Warlord och dennes stora plan var att locka galaxen in i ett förödande krig för att därefter bli obestridd härskare över de rykande ruinerna. Till sin hjälp hade Keil ett hemligt sällskap av gråhåriga vetenskapsmän och den charmiga och flygande utomjordingen Glr. För att vara pojkböcker var de inte fullt så usla man skulle kunna tro, förvisso var personpsykologin förenklad, det deskriptiva nedkortat och stilen vardaglig för det mesta. Men jag kan fortfarande fröjdas över dem på ett okomplicerat sätt, över Glrs retsamma skämt, Keils oslagbara stridsteknik och Warlords förfärliga hantlangare ledda av den fruktansvärde Nummer Ett som återuppväcker Keils fallna kamrater i form av de klonsoldater som bildar dödsdivisionen.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav supernaut » mån 26 feb 2007, 10:02

Det här skulle jag gärna skriva om men det är ju just det att man inte kommer ihåg. En bok som gjord enormt intryck på mig handlade om... några ungdomar (?), som byggde ell rymdskepp tillsammans med en professor och åtkte till ... Mars(?)... och var med om några äventyr... jag inspirerades därav till att skriva en egen sf-roman där huvudpersonerna uppslukades av ett svart hål efter att ha haft alla möjliga logisktikproblem i ett tvådimensionellt universum. Romanen blev en halv sida lång.

Jules Verne hittade jag tidigt (och blev mycket förvånad när jag ramlade på den sene, sure, cyniske Jules Verne). Stort intryck gjorde också en TV-serie ("Jason och astronauterna?") som jag lyckats se ett avsnitt av även som vuxen, det var också omskakande. Rymdhjältarna anfalls av pirater i en en tids-accelerations-zon, snubblar över sina växande skägg i slagsmålen, robotarna rostar och tappar skruvar och Jason räddas av sin Tarzan-like som tydligen blivit till i den inledande kärleksscenen. Jag vet inte hur det påverkade mitt unga psyke men helt tryggt känns det inte.
supernaut
LoC-skribent
 
Inlägg: 29
Blev medlem: tor 22 feb 2007, 20:03
Ort: Mölle, Skåne

Inläggav margl » mån 26 feb 2007, 11:05

supernaut skrev: Stort intryck gjorde också en TV-serie ("Jason och astronauterna?") som jag lyckats se ett avsnitt av även som vuxen, det var också omskakande. Rymdhjältarna anfalls av pirater i en en tids-accelerations-zon, snubblar över sina växande skägg i slagsmålen, robotarna rostar och tappar skruvar och Jason räddas av sin Tarzan-like som tydligen blivit till i den inledande kärleksscenen. Jag vet inte hur det påverkade mitt unga psyke men helt tryggt känns det inte.


Jag tror att det inte rör sig om en tv-serie utan om den ganska charmiga filmen "The Ice Pirates". Jag har inte haft förmånen att se den som barn, men tror att om så hade varit fallet så hade den gjort stort intryck. Själv minns jag främst flera av de filmer där Ray Harryhausen stod för specialeffekterna. Magikerns drake i "The Seventh Voyage of Sinbad", den levande Kali-statyn i "The Golden Voyage of Sinbad" och hydran i "Jason and the Argonauts" tycker jag fortfarande är bland filmhistoriens bästa monster.

Två svenska science fiction böcker, jag läste som ganska ung och som jag minns även om de inte tillhör mina favoriter är Åke Lindmans "Den döende planeten", där några ungdomar bygger en raket (ritningsskiss medföljer) och åker till Mars där de träffar på den sedvanliga utdöende civilisationen, och Torsten Scheutz "Anfall från Titan", där de traditionella slemmiga och tentakelförsedda utomjordingarna smider lömska planer mot mänskligheten. En kort liten bok som jag gillade en hel del, och som jag tror heter "Mannen från Terra", handlar om hur en befolkning som utvandrade från jorden i forntiden måste komma tillbaka på grund av miljöförstörelsen på den andra planeten. En ganska bra ide och jag minns att jag imponerades av de tekniska grunkorna, men vilken usel personteckning! Bara en sån sak att skurken hette Svarte Garm.

En bok jag minns med ömma känslor är den rikt illustrerade "Liten är fin. Sagan om draken som inte kunde sluta växa". Den berättar om drake som från början inte är större än en liten ödla men för att kunna hävda sig äter allt mer och växer och växer tills han blir ett enormt odjur med sju huvuden. Under tiden han växer får han resten av skogens invånare att samla mat åt honom med en blandning av list och hotelser. Till slut, när drakens etter förgiftar luften och hans avskrädeshögar är stora som berg, gaddar alla de uthungrade djuren sig samman och gör slut på honom. Nu i efterhand ser jag det miljövänliga budskapet tydligt och att draken symboliserar människans framfart, men jag tror inte jag fattade det då. Jag tyckte bara det var en bra berättelse med utmärkta dialoger och vackra bilder. Jag tyckte också att det var roligt att draken hela tiden fick nya huvuden och att varje huvud hade sin bestämda uppgift. Därtill hade huvuderna underhållande samtal med varandra så när ett av huvuderna, jag tror det är Prathuvudet, uttrycker tvivel huruvida det är bra att hela tiden fortsätta växa så avfärdas detta av Tänkarhuvudet med att det alltid kommer att finnas tillräckligt med mark kvar att växa vidare på.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Sheriffen » mån 26 feb 2007, 15:25

supernaut skrev:Det här skulle jag gärna skriva om men det är ju just det att man inte kommer ihåg.


Jag blir alltid lite förvånad när folk inte kommer ihåg sådant, för själv har jag svårt att glömma sådana där avgörande punkte ri livet som när ett livslångt intresse första gången flammar upp - och varför det gör det.

En bok som gjord enormt intryck på mig handlade om... några ungdomar (?), som byggde ell rymdskepp tillsammans med en professor och åtkte till ... Mars(?)... och var med om några äventyr...


Samma bok som fångade John-Henri Holmberg till sf-genren. George Eliassons "Rymdpirater".

Själv började jag läsa science fiction medveten om vad det var efter en lunch på terrassen hemma hos min farmor i Máti utanför Athen. Min far höll just på att läsa en bok och den låg på lunchbordet och jag frågade vad den handlade om (något jag inte kunde kontrollera själv, eftersom den var på franska).* Han berättade om handlingen och jag blev hänfört fascinerad, och han talade om att det var en så kallad science fiction-roman. Hemkommen till Sverige köpte jag tämligen omgående "Monstret från rymden" och "Tvekamp i kosmos" i Wahlströms serie med minipocketar, och av de fyra novellerna i de två volymerna var det framförallt Fredric Browns "Tvekamp i kosmos" - originaltitel: "Arena" - som grep mig djupt. Svindlande sense of wonder (tycker jag fortfarande, efter många omläsningar - den senaste för bara några år sedan). Kort därefter köpte och läste jag Jack Williamsons "Rymdlegionen". Saken var klar.

Kör hårt,
Sheriffen

* Boken min far läste var en fransk översättning av "The World of Null-A" av A. E. van Vogt, en sf-roman jag lustigt nog aldrig kommit att läsa. D.S.
Senast redigerad av Sheriffen tis 27 feb 2007, 15:37, redigerad totalt 3 gånger.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Martin Andersson » mån 26 feb 2007, 16:24

margl skrev:En kort liten bok som jag gillade en hel del, och som jag tror heter "Mannen från Terra", handlar om hur en befolkning som utvandrade från jorden i forntiden måste komma tillbaka på grund av miljöförstörelsen på den andra planeten. En ganska bra ide och jag minns att jag imponerades av de tekniska grunkorna, men vilken usel personteckning! Bara en sån sak att skurken hette Svarte Garm.


Mannen från Tellus -- den har jag läst själv. Och jag tror t. o. m. att skurken hette Svarte Gram.

En bok jag minns med ömma känslor är den rikt illustrerade "Liten är fin. Sagan om draken som inte kunde sluta växa". Den berättar om drake som från början inte är större än en liten ödla men för att kunna hävda sig äter allt mer och växer och växer tills han blir ett enormt odjur med sju huvuden. Under tiden han växer får han resten av skogens invånare att samla mat åt honom med en blandning av list och hotelser. Till slut, när drakens etter förgiftar luften och hans avskrädeshögar är stora som berg, gaddar alla de uthungrade djuren sig samman och gör slut på honom. Nu i efterhand ser jag det miljövänliga budskapet tydligt och att draken symboliserar människans framfart, men jag tror inte jag fattade det då. Jag tyckte bara det var en bra berättelse med utmärkta dialoger och vackra bilder. Jag tyckte också att det var roligt att draken hela tiden fick nya huvuden och att varje huvud hade sin bestämda uppgift. Därtill hade huvuderna underhållande samtal med varandra så när ett av huvuderna, jag tror det är Prathuvudet, uttrycker tvivel huruvida det är bra att hela tiden fortsätta växa så avfärdas detta av Tänkarhuvudet med att det alltid kommer att finnas tillräckligt med mark kvar att växa vidare på.


Hmmm... Den tror jag att jag har sett på TV i ett sådant där program där bokens illustrationer visas och någon läser handlingen.
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav margl » mån 26 feb 2007, 16:49

Martin Andersson skrev:
margl skrev:En kort liten bok som jag gillade en hel del, och som jag tror heter "Mannen från Terra", handlar om hur en befolkning som utvandrade från jorden i forntiden måste komma tillbaka på grund av miljöförstörelsen på den andra planeten. En ganska bra ide och jag minns att jag imponerades av de tekniska grunkorna, men vilken usel personteckning! Bara en sån sak att skurken hette Svarte Garm.


Mannen från Tellus -- den har jag läst själv. Och jag tror t. o. m. att skurken hette Svarte Gram.


Ah, Gram...

En bok jag minns med ömma känslor är den rikt illustrerade "Liten är fin. Sagan om draken som inte kunde sluta växa". Den berättar om drake som från början inte är större än en liten ödla men för att kunna hävda sig äter allt mer och växer och växer tills han blir ett enormt odjur med sju huvuden. Under tiden han växer får han resten av skogens invånare att samla mat åt honom med en blandning av list och hotelser. Till slut, när drakens etter förgiftar luften och hans avskrädeshögar är stora som berg, gaddar alla de uthungrade djuren sig samman och gör slut på honom. Nu i efterhand ser jag det miljövänliga budskapet tydligt och att draken symboliserar människans framfart, men jag tror inte jag fattade det då. Jag tyckte bara det var en bra berättelse med utmärkta dialoger och vackra bilder. Jag tyckte också att det var roligt att draken hela tiden fick nya huvuden och att varje huvud hade sin bestämda uppgift. Därtill hade huvuderna underhållande samtal med varandra så när ett av huvuderna, jag tror det är Prathuvudet, uttrycker tvivel huruvida det är bra att hela tiden fortsätta växa så avfärdas detta av Tänkarhuvudet med att det alltid kommer att finnas tillräckligt med mark kvar att växa vidare på.


Hmmm... Den tror jag att jag har sett på TV i ett sådant där program där bokens illustrationer visas och någon läser handlingen.


Jag tror faktiskt att jag sett en glimt av det någon gång.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » mån 26 feb 2007, 17:08

Sheriffen skrev:
supernaut skrev:Det här skulle jag gärna skriva om men det är ju just det att man inte kommer ihåg.


Jag blir alltid lite förvånad när folk inte kommer ihåg sådant, för själv har jag svårt att glömma sådana där avgörande punkter i livet som när ett livslångt intresse första fången flammar upp - och varför det gör det.


Jag håller med. Gång på gång retar jag mig på mina medmänniskors litterära minne, argument som "Det var ju för mer än tio år sen!" är bara dåliga undanflykter.

Jag minns ganska tydligt första gången jag läste "Häxan och lejonet" som lämnade ett bestående intryck (dock hade jag sett och uppskattat tv-serieversionen innan jag läste boken). Jag kom in i fantasy på diverse sidovägar, bla läste jag och mamma de två fantasybetonade romanerna om den härligt elake rövaren Hotzenplotz (mannen med pepparpistolen och de sju knivarna). Men ännu mer tror jag att jag påverkades av en samling mytologiska berättelser, som jag tror hette "Myter och legender". Där återberättades på ett enkelt men ändå rikt språk och med suggestiva bilder grekiska myter, germanska hjältesagor och riddarberättelser. Jag tror att det var där som jag för första gången blev bekant med Tristan och Isoldes tragiska kärlek.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Mange » mån 26 feb 2007, 19:24

Martin Andersson skrev:
Mannen från Tellus -- den har jag läst själv. Och jag tror t. o. m. att skurken hette Svarte Gram.


Själv har jag det bestämda minnet av Mannen från Tellus att skurken på baksidestexten omtalades som Svante Gran. Fast det ids jag inte kolla.

Magnus
Mange
LoC-skribent
 
Inlägg: 37
Blev medlem: mån 13 nov 2006, 18:33
Ort: Luxemburg

Inläggav margl » mån 26 feb 2007, 19:46

Mange skrev:
Martin Andersson skrev:
Mannen från Tellus -- den har jag läst själv. Och jag tror t. o. m. att skurken hette Svarte Gram.


Själv har jag det bestämda minnet av Mannen från Tellus att skurken på baksidestexten omtalades som Svante Gran. Fast det ids jag inte kolla.


Jag tror omnämnandet på baksidan är ett tryckfel. Fast det kan jag inte kolla.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav john-henri » mån 26 feb 2007, 20:34

Den gode Sheriffen har ju redan röjt min pinsamma hemlighet, som jag i och för sig avslöjat oräkneliga gånger förr: mitt första och avgörande möte med sf var via Georg Eliassons förskräckliga roman "Rymdpirater", som inte ens är genuin sf eftersom det vid omläsning tio år senare visade sig att hela historien är en dagdröm som huvudpersonen hänger sig åt under en ovanligt tråkig lektion i skolan.

Men boken gav mig hur som helst blodad tand och jag ägnade sedan år åt att försöka hitta någonting annat som gav samma svindlande läsupplevelse. Så jag läste allt som stod att hitta med "rymd" och "stjärnor" och slikt i titlarna, och hittade så småningom Häpna! och genom Roland Adlerberths bokrecensioner i tidskriften en mängd böcker jag missat. Och eftersom det här med "Rymdpirater" inte var någon nyhet kan jag ju i gengäld säga något om annat jag läste som barn.

Det första som nog måste medges är att jag inte alls bara läste sf. Åt det har jag ägnat mig i såvitt jag minns bara en enda och rätt kort period, de enstaka åren omedelbart efter att jag började läsa på engelska och hittade aldrig tidigare anade verk av dem som vid det laget blivit favoriter – Heinlein och Simak och Bradbury och en rad andra. Men tidigare, fram till tioårsåldern, läste jag den sf jag kunde hitta men höll mig samtidigt med andra favoriter. Edward S. Ellis indianromaner minns jag inte utan förtjusning, i synnerhet "Smygande steg" och "Järnhjärta"; Biggles lästes energiskt men utan att någon enstaka bok har fastnat; av förmodligen hundratalet Enid Blyton-romaner minns jag framför allt "Äventyrens dal". Och "Filurer i päls" förblir en evig läsupplevelse, liksom "Sham, arabhingsten", den mest älskade av tjogtals djurromaner av Niels Meyn. Av den sf jag läste gjorde några bestående intryck: John Wyndhams "Triffidernas uppror" och "Den stora hemsökelsen"; Heinleins "Mannen som sålde månen" och senare "Nybyggare i rymden", "Varning för okänd planet" och "Egen rymddräkt finnes"; Fredric Browns "Mot stjärnorna" och "Vilken vanvettig värld"; Wilson Tuckers "Spion från framtiden"; Poul Andersons "IK 400"; Ray Bradburys "Invasion på Mars" och novellsamlingar som "Solens gyllene äpplen"; Isaac Asimovs "Jag, robot" och A. E. Van Vogts novellsamling "Uppdrag i världsrymden". Den första sf-roman jag tyckte var direkt, ofrånkomligen och plågsamt dålig var Dennis Wheatleys "Fångar på Mars", och det blev en svårövervunnen chock; dittills hade jag levt i den trygga förvissningen att alla böcker om rymdresor och framtiden var bra; nu visste jag att de tragiskt nog kunde vara usla.

Efter de tre eller fyra åren med uteslutande engelskspråkig sf började jag läsa annat igen, parallellt med sf-läsandet. Det var också en chock, för under frånvaron hade jag blivit en smula äldre och vid fjorton och femton hittade jag Frans G. Bengtsson och Eyvind Johnsson och Pär Rådström och kort efter dem Hjalmar Söderberg, började läsa Victor Hugo och Walter Scott och Nevil Shute och Hammond Innes, Jack London och systrarna Brontë och Vilhelm Moberg och Stig Dagerman och via honom och Rådström de amerikanska beatförfattarna och via Frans G. Bengtsson de provençalska trouvererna, och lyrik i massor och dramatik, ett intresse som också väcktes av sf eftersom den första pjäs jag läste så gott som säkert var Berhard Shaws "Back to Methuselah", men eftersom jag gillade den fortsatte jag med Shaw och därefter Wilde och Shakespeare och Terence Rattigan, som förblivit en numera nästan aldrig spelad favorit. Och sen var jag nästan tjugo och började plugga litteratur på universitetet, och det är nog en annan historia.

Frånsett att jag var väldigt oförberedd på att det här skulle leda till att jag så småningom blev deckarkritiker i dagspressen. Så finns det en sensmoral är det väl att litteraturintressen kan visa sig leda mycket besynnerligt framåt.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav margl » tis 27 feb 2007, 15:32

Jag läste också Frank Baums ozböcker ganska tidigt. Jag tycker som jag tyckte då, "Trollkarlen från Oz" är överskattad, "Landet Oz" och "Ozma av Oz" är mycket bättre. Min favorit var och är "Smaragdstaden i Oz" dels för den ondskefulle nomekungen och hans illistiga härförare Guph och dels för alla de fantastiska varelserna, bla de skrämmande mäktiga fanfasmerna.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav supernaut » mån 21 maj 2007, 14:06

A som i Andromeda heter en bok om illasinnade utomjordingar som gjorde stort intryck på mig som ung. På baksidan får man bland annat veta att genom radioteleskopet komner ett

SKRÄCKENS BUDSKAP

till dom som är dumma nog att lyssna. En Bergh-bok, en topp-bok.
supernaut
LoC-skribent
 
Inlägg: 29
Blev medlem: tor 22 feb 2007, 20:03
Ort: Mölle, Skåne


Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron