Mord på månen

Om sf och fantasy

Mord på månen

Inläggav Mika » ons 07 feb 2007, 18:53

Ahrvid Engholm gav mig i helgen sin novellsamling Mord på månen. Här följer min recension av boken. Om du vill använda texten i t.ex. ett fanzine är du välkommen att göra det.

Engholm, Ahrvid: Mord på månen och andra science fiction-mysterier, Zen Zat 2006. Noveller. 164 s.

I 14 noveller löser kommissarie Peter Dustin vid Luna City Security kriminalgåtor i månkolonin Luna City, hem för 10.000 personer. På grund av satellitens låga gravitation och andra omständigheter ställs Dustin och den trogne assistenten Ivan Tovskij ibland inför problem som inte liknar dem på jorden. Men skarpsinnige Dustin löser alltid sina fall med sin vetenskapliga intuition.

Novellerna, varav drygt hälften publicerats tidigare, kännetecknas av berättarglädje och är klart och ekonomiskt framförda, knappt någon ”onödig” utfyllnad finns i texten. Trots att berättelserna innehåller en hel del vetenskap och teknik är de aldrig svåra att följa för någon med ordinär insikt i dessa ting, så Engholm lyckas väl med att förklara mysterierna. I slutet av boken finns dessutom ordförklaringar och kort beskrivning av huvudpersonerna.

Här och där finns en del roliga avsnitt och hänsyftningar som känns igen om man är något bekant med science fiction-genren och svensk science fiction-fandom. Vi gör till exempel i ”Monoliten” bekantskap med ett föremål som påminner om Clarkes och Kubricks likalydande objekt. En katt i titelnovellen syftar på sf-filmen Alien, ”Tovskij” skulle kunna vara en sammandragning av ”Tarkovskij”, det finns en referens till författaren Fredric Brown, och så vidare.

Boken betonar ofta de begränsade utrymmen som måninvånarna lever i, vilket har en parallell i novellernas form. De är korta och koncisa och måste förutom deckargåtan behandla teknik och miljö på månen, vilket gör dem väldigt komprimerade. Det finns inte mycket utrymme för att beskriva karaktärerna och deras psykologi, eller utveckla stämningen, men det har nog inte heller varit Engholms mål. Formen motsvarar med andra ord innehållet: lite utrymme, små marginaler, inget slöseri.

Engholm är förstås positiv till teknisk utveckling och till kolonisering av månen. Men även månen har sina fläckar. Även till vår vackra satellit tar vi med oss våra asociala ovanor, även hit tar sig ”rötägg”. Lyckligtvis finns då Peter Dustin som håller ordningen på buset, en rymdens Sherlock Holmes med sin Watson Tovskij.

- Mika Tenhovaara.
Mika
WAHF
 
Inlägg: 5
Blev medlem: ons 07 feb 2007, 18:41

Re: Mord på månen

Inläggav jason » lör 17 feb 2007, 00:19

Mika skrev:De är korta och koncisa och måste förutom deckargåtan behandla teknik och miljö på månen, vilket gör dem väldigt komprimerade. Det finns inte mycket utrymme för att beskriva karaktärerna och deras psykologi, eller utveckla stämningen, men det har nog inte heller varit Engholms mål. Formen motsvarar med andra ord innehållet: lite utrymme, små marginaler, inget slöseri.


Det gäller dock knappast den första novellen.
jason
 

Inläggav Mika » lör 17 feb 2007, 15:28

Visserligen är den längre, men den har samma komprimerade stil som de andra, med lite utrymme för psykologi et.c.
Mika
WAHF
 
Inlägg: 5
Blev medlem: ons 07 feb 2007, 18:41


Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron