Nekrologer

Om sf och fantasy

Nekrologer

Inläggav john-henri » tor 08 feb 2007, 09:34

Den 6 februari 2007 var ingen bra dag.

Journalisten och författaren Charles L. Fontenay dog. Det var kanske inte alltför oväntat; han var 90 år. Fontenay var -- måttligt -- aktiv amerikansk fandom under en stor del av livet, och publicerade också en handfull sf-romaner där den första, "Twice Upon a Time", för åtminstone mig och Per Insulander blev en av barndomens stora läsupplevelser (i svensk översättning som "Kontraspion i rymden"); berättelsen om den lille Chan som av en vitpälsad utomjording får en dodekaeder som visar dioramor från fjärran världar var en sense of wonder-kick som haft få motsvarigheter senare i livet.

Fanen och författaren Lee Hoffman dog samma dag i en hjärtinfarkt. Hon blev 75. LeeH var med sitt fanzine Quandry en av femtiotalets mest hyllade fanzineutgivare; under sextio- och sjuttiotalen skrev hon ett 25-tal romaner, bara fyra sf men desto fler vilda västern. Som westernförfattare var hon både prisbelönad, filmatiserad och översatt till åtskilliga språk; min favorit bland hennes romaner är "Wiley's Move", en bisarr, mycket rolig westernfantasy. På ett mer personligt plan var LeeH också en god vän. Jag träffade henne på den första världskongress jag deltog i och genom åren hade vi periodisk kontakt; senast bidrog jag till det fanzine som utgavs till hennes 70-årsdag.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Hans-Uno till minne

Inläggav john-henri » ons 23 maj 2007, 00:34

Jag vet inte hur många här, om ens några, som var bekanta med sf-läsaren, sherlockianen, livsnjutaren, skeptikern, ateisten, mångsysslaren och fysikern Hans-Uno Bengtsson, men nog kan han väl vara värd en rad eller två. Nu är han död, den 18 maj, 54 år gammal.
Hans-Uno var humanist och naturvetare. Han läste och uppskattade sf och använder många exempel ur sf-verk i sina populärvetenskapliga böcker; de senaste åren samarbetade vi i några föreläsningsserier som han arrangerade åt Kursverksamheten vid Lunds universitet och som medförde att jag föreläst om aspekter på sf på exotiska orter som Växjö och Halmstad, förutom självklart i Lund.
Hans-Uno själv växte upp i Lilla Tjärby utanför Laholm. Student i Halmstad, studier i medicin och teoretisk fysik i Lund, fil doktor i teoretisk fysik 1983 och därefter docent, sommarpratare i radion, gästprofessor vid UCLA där han tre år i rad av studenterna röstades fram som "most outstanding teacher", de senaste åtskilliga åren verksam som studierektor och grundkursansvarig vid institutionen för teoretisk fysik i Lund. Lysande föreläsare, rolig, impulsiv, kunnig och entusiasmerande.
Men han var mycket annat också. En förnämlig skribent som utgav över tjugo egna böcker, de flesta populärvetenskap men också essäsamlingar om litteratur och annat, bland dem den imponerande "Trepiporsproblem och andra bagateller", som innehåller sju sherlockianska studier.
Hans-Uno var också en outtröttlig förkämpe för förnuft och rationalism. Han prisbelönades som "årets folkbildare" och fick Forskningsrådsnämndens Rosénpris för sin populärvetenskapliga görning. Han tröttnade aldrig på att avslöja charlataner, pseudovetenskap och bondfångare i vetandets tassemarker och var aktiv också i den svenska skeptikerrörelsen; i TV blev han rikskändis efter att ha legat på spikmatta och gått på glödande kol för att visa att enkla fysiska lagar medger den sortens synbarligen övernaturliga fånigheter.
Men dessutom var han en jävligt kul typ. En gång medlem av studenttidningen Lundagårds redaktion, sedermera motorcykelförare och amatörflygare, nästan alltid klädd i svarta läderkläder och med spretig punkfrisyr in i det sista. Han söp gärna till, skrålade högt och raggade studentskor in i det sista. På sammankomster i de otaliga studentikosa föreningar han var aktiv i, från Frans G. Bengtson-sällskapet till Skånska Akademin, från spexarorden CC till Gammeldanskens vänner, var han ofta den som satt kvar sist, drack mest, hade en tjej på vardera knäet och berättade de värsta historierna.
Synd att han inte blev aktiv i fandom också. Men till och med utan det lyckades han fylla varenda minut, vartenda dygn. Han visste lika bra som jag att han numera är bara atomer och aska; spårlöst borta för alltid. Men medan det varade var han en jävel på att leva. Och många saknar honom.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav jophan » ons 23 maj 2007, 08:40

Ja, även om han med ett annat leverne (kanske) hade kunnat förlänga sina 54 år till 84, vete katten om det hade varit ett vettigt byte. "Living life to the full" och allt det där.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Re: Hans-Uno till minne

Inläggav Martin Andersson » ons 23 maj 2007, 11:47

john-henri skrev:Jag vet inte hur många här, om ens några, som var bekanta med sf-läsaren, sherlockianen, livsnjutaren, skeptikern, ateisten, mångsysslaren och fysikern Hans-Uno Bengtsson, men nog kan han väl vara värd en rad eller två. Nu är han död, den 18 maj, 54 år gammal.


VA?! Det var verkligen trist. :( Jag hörde honom föreläsa för ca fem år sedan -- en föreläsning om universums storlek, uppkomst, ålder och annat matnyttigt som var lika rolig som den var briljant och lättbegriplig. Och jag minns med stort nöje hur en referens till persiljekvisten som sjunkit ner i smöret (från någon Sherlock Holmes-novell) ledde till en mycket rolig utläggning om hur värme sprids i ett material, i en kolumn i Metro (jämförelsen med den fulle studenten som raglar fram planlöst över torget i Lund och därvid trampar på varenda sten var jättekul). Och så har jag förstås sett honom stå och hälla flytande kväve i munnen i TV.

Dessutom var han en idol för min fysiklärare på gymnasiet.
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav john-henri » tor 26 jul 2007, 23:38

Nej, Lars Forssell var ingen sf-människa. Men i tonåren läste han till och med sf – han var en av de skolpojkar som i åratal halade fram veckopengen för att köpa Jules Verne-magasinet, som började komma ut några månader innan han fyllde tretton, och han förstod dem av oss som fortsatt att läsa sf också i vuxen ålder. Redan tidigt på 1950-talet lovade han och hans nära vän och författarkollega Pär Rådström varandra att aldrig acceptera uppdelningen i "riktig" litteratur och "populärgenrer", att aldrig stå främmande för att skriva i eller om någon ens aldrig så föraktad form, att aldrig göra misstaget att tro att någonting måste vara dåligt för att det uppskattas av många eller inte gillas av de få på kultursidorna. Pär Rådström var en äkta sf-entusiast och skrev också både sf och om sf. Han dog ung, på sin 38-årsdag 1963. Lars Forssell blev i gengäld nästan 80 år gammal.

Och även om han nu inte förblev någon sf-entusiast var han i gengäld och enligt min uppfattning Sveriges bäste poet, åtminstone sedan Erik Lindegren dog. Och han var en stor visdiktare, en mycket osvensk men storartad lyrisk dramatiker (men hans dramatik förföljdes ständigt av den bisarra konflikten mellan den svenska teaterns socialrealistiska inriktning och Lars Forssells symbolmättade och lyriskt burna konstdramer, som skådespelarna inte förmådde eller ville hantera – läs hans pjäser i stället: Galenpannan, Christina Alexandra, Söndagspromenaden, Haren och Vråken; bättre dramatik har jag aldrig läst av någon svensk författare), en förnämlig prosaist i underbart välformulerade minnen, essäer, kåserier, skrönor.

Men det där är allmängods. Jag skulle inte skriva om Lars Forssell här om jag inte kände ett behov av att göra det, och det behovet är i dubbel bemärkelse personligt.

Lars Forssell var den förste svenske poet som hänförde mig, någon gång runt 14-årsåldern när han medverkade i Expressen och jag läste hans texter och dikter där och sedan började köpa hans böcker. Några av dikterna kan jag fortfarande utantill – "Odysseus på Ithaca" var en av de första och ständiga följeslagarna. Forssell följde mig genom åren; jag skrev min tvåbetygsuppsats i litteratur om honom, fascinerades av hans stora diktsamling "Ändå", irriterade mig på hans politiska naivitet, beundrade gränslöst hans enastående språkliga virtuositet, vågade aldrig tala till honom när vi råkade hamna på samma buss, något som hände oftare än man kan tro eftersom han bodde på Viwalliusgatan, bara ett kvarter från DN-huset, och jag på Stora Essingen och vi alltså båda på den tiden tog buss 54 från Fridhemsplan för att komma hem. Så där stod jag, realskolepojken och senare gymnasisten, med sin skolboksportfölj inte så sällan full av fanzines, och den store Poeten, ofta med bredbrättad hatt, och ruskade fram genom Stockholmstrafiken. Jag stirrade på Poeten; Poeten brukade tjuvläsa kvällstidningsrubrikerna över axeln på någon annan medpassagerare. Åren gick. Lars Forssell skrev sina Yeatsvariationer, oförglömliga tolkningar där en stor poet lånar ord och tankar av en stor poet. För hans skull är jag tjuv: alla hans dramer utom ett har publicerats, men det opublicerade, "Sock, Bang", sattes upp på Dramaten, och under min tid som litteraturvetarstudent fick jag låna det i manusform. Det står i min bokylla ännu, så jag har alla Forssells dramer liksom alla hans dikter.

Tjugofem år efter att jag började läsa Lars Forssell blev jag sedan Lars förläggare. Det var under åren på Bra Böcker, när jag via en gemensam god vän fick direkt kontakt med Lars och så småningom också glädjen att publicera honom. Två nyutgåvor av två av hans bästa diktsamlingar, "En kärleksdikt" och "Oktoberdikter", och två nya titlar, memoarboken "Vänner" och en samlingsvolym med tre av hans filmmanuskript, "Rörliga bilder", hann jag ge ut. När jag slutade på Bra Böcker höll vi på med ett gigantiskt projekt: Lars bästa visor, i två volymer, med noter och i arrangemang av hans son, tonsättaren Jonas Forssell, och med originalillustrationer av Peter Dahl. Det var en dröm och en mardröm att jobba med de böckerna; påminn mig någon kongress så ska jag berätta om krogrundorna i Stockholm med Lars och Peter som slutade framåt tio morgonen efter, om ändlösa diskussioner i Peters ateljé och med Lars och Kerstin i soffan, om Nobelföreläsningarna och akademisammankomsterna Lars bjöd mig till och om hans tunga, grå ansikte och nervösa kedjerökande trots att han slutat ändlöst många gånger och därför aldrig tog mer än tre bloss på en cigarrett innan han fimpade den. Han skrattade åt min historia om hur jag inte vågat hälsa och tala om vad hans diktning betygge för mig när jag var femton och sexton och sade att den poet inte är född som inte behöver få höra att det han skriver nått fram till åtminstone någon läsare. Vi grälade om den kommunism han bekände sig till som idealistisk människovän och som jag livet igenom förkastat som, hoppas jag, lika idealistisk människovän. Och så skildes våra yrkesmässiga vägar och visböckerna kom aldrig ut på Bra Böcker eftersom den förläggare som så småningom efterträdde mig inte klarade av att hantera divor som Peter och Lars och när de äntligen kom ut, på bokförlaget Atlantis, var de inte illustrarade av Peter. Det det sörjer jag, och att jag inte fick ge ut dem, eller Lars sista diktsamling som han så ofta talade om medan vi samarbetade men som dröjde i skrivkramper, omtänkande, skaparvånda. Men framförallt sörjer jag Lars, en god vän sent i livet, en stor poet, en underbar och barnslig, impulsiv och beräknande, svår och ständigt skrattande man och en unik, oersättlig författarröst.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken


Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron