Böcker som snart kommer ut men borde låta bli

Om sf och fantasy

Böcker som snart kommer ut men borde låta bli

Inläggav john-henri » ons 04 apr 2007, 11:41

Nytt häftigt ämne! Plats för många intressanta inlägg!

Här borde för snart ett år sedan ha skrivits om Spider Robinsons "Variable Star", den där romanen han fullbordade efter några sidors femtio år gammalt utkast av Robert A Heinlein. Men i brist på det misstänker jag att man i stället bör nämna årets nya roman av Ray Bradbury, beskriven så här:

SOMEWHERE A BAND IS PLAYING is a new novel by Ray Bradbury which he has been toying with for 50 years...

Och som tydligen började som ett utkast till det som så småningom i stället blev "Dandelion Wine", medan den här texten lades i lådan. Utkommer i juli.

Och är det inte illa nog kan vi i samma månad också se fram emot Kevin J Andersons "Slan Hunter", den länge efterlängtade fortsättningen på A E Van Vogts "Slan" (1940).

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » ons 04 apr 2007, 12:24

Om man även får ta med utkomna böcker som inte borde ha kommit ut, så finns det skräckinjagande många i samma ådra som fortsättningen på "Slan". Inte minst nya berättelser om och med Sherlock Holmes (otaliga), fortsättningar på H. G. Wells "The Time Machine" (tre stycken, en dessutom i form av fortsättning på både "The Time Machine" och "War of the Worlds" på en och samma gång), "fullbordad" roman av Charles Dickens som efter författarens död hittades halvfärdig i någon skrivbordslåda, såvitt jag vet inte bara en TV-serie-fortsättning på filmen utan även en roman som fortsätter "Gone With the Wind" av Margaret Mitchell, massor av olika fortsättningar på Asimovs robothistorier av massor av olika författare (bisarrt nog med den mot slutet uppenbarligen tokige Asimovs välsignelse), flera fortsättningar på "2001 - A Space Odyssey" och "Rendezvous With Rama", och så vidare, och så vidare...

En annan bok som slog mig som alldeles extra bisarr var den som var fortsättning på en TV-serie som slutade i ett elegant frågetecken, den om de klädskapande systrarna Elliott i 20-talets London.

Ytterligare en bok som förstås är ett intressant kuriosum men ett totalt falsarium och som aldrig borde ha utkommit i befintligt utförande är Orson Welles romanversion av sin egen film "Mr. Arkadin". Filmen påstås bygga på boken, som dock skrevs av en fransman och översattes till engelska långt efter det att filmen gjorts. Orson själv hade aldrig något direkt med boken att göra, men höll vid enstaka tillfällen då bokens obestridliga, litterära kvaliteter framhölls med om att han skrivit den.

Av de böcker som hotar med utkomst vid horisonten och som John-Henri nämner ser jag med mest bävan fram emot Ray Bradburys, men i och för sig inte med nämnvärt mycket större bävan än något annat av hans hand de senaste tjugo åren eller så. Jag kan inte påminna mig en enda novellsamling efter The Toynbee Convector* som jag orkat ta mig längre än maximalt halvvägs i, varje gång plågad av vilket meningslöst, innehållslöst trams författaren till The Illustrated Man och Dandelion Wine och The Martian Chronicles och The October Country numera låter trycka. Man ska sannerligen inte önska livet ur människor och jag önskar sannerligen inte livet ur Ray Bradbury - jag hoppas att han trots sin höga ålder får leva länge, länge än. Fast kan karlen inte sluta hamra sönder sitt välförtjänta rykte som en av 1900-talets stora författare snart? Kan han inte sluta skriva? Eller åtminstone sluta publicera? Snälla, söta, rara?

Kör hårt,
Sheriffen

* Och låt det för all del stå klart att den bara innehöll en handfull noveller i vad jag uppfattar som sann Bradbury-klass. Men de var faktiskt lysande, å andra sidan.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » ons 04 apr 2007, 12:50

I viss utsträckning känner jag förstås för att säga ja och amen till Sheriffens litania ovan (jodå, "Scarlett" var inte bara en usel TV-följetong utan också en om möjligt ännu värre roman av Alexandra Ripley), men å andra sidan måste jag på en punkt anföra avvikande uppfattning, och det gäller Sherlock Holmes-pastischerna. Visst är det sant att det skrivits otaliga usla, men bland de hundratals Holmes-romanerna av andra författare än Conan Doyle finns också ett inte föraktligt antal som jag faktiskt tycker är bättre än något Doyle själv någonsin lyckades åstadkomma. Till exempel, och kanske främst, Laurie Kings hittills åtta romaner om Holmes och Mary Russell. Men den första av de böckerna utspelar sig sedan Holmes redan dragit sig tillbaka till biodlandet, och de senare är förlagda till sent 1910-tal och 1920-tal; King begår inte heller misstaget att försöka pastischera, utan berättar romanerna med distinkt röst, inte någon knarrig Watsonimitation.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » ons 04 apr 2007, 14:36

Fast problemet som jag ser det är ett annat och det är att en författare som - till på köpet olovandes - tar över en annan författares romanfigurer per automatik är dels plagiatör, dels skriver med falskt tonfall. Det går inte att så att säga ta plats i en annan människas huvud och jag har min själ aldrig begripit varför någon enda människa, själv begåvad eller ej, har velat göra det - om man nu vill skriva romaner om en privatdetektiv, pensionerad eller ej, varför inte göra det då? Och döpa honom till något annat än Sherlock Holmes? Varför inte hitta på en egen figur i stället för att stjäla en annans?

Kan till listan för övrigt lägga en tragisk anekdot. När de båda första böckerna i H. Beam Pipers Fuzzy-serie publicerats, kom originalmanuskriptet av vilket han saknade kopia till den tredje bort på posten. Det blev en starkt bidragande orsak till att han, ansatt av inte minst ekonomiska bekymmer, begick självmord. Därefter förblev manuskriptet mycket länge borta. Två olika fortsättningar skrevs och publicerades av andra författare, för att "avsluta" trilogin (där i och för sig varje del är avslutad, men ändå). Sedan hittade man H. Beam Pipers originalroman. Och publicerade den. Stark rekommendation är att läsa Pipers trilogi och helt ignorera de smaklösa falsarierna, skrivna på en död mans minne och utan tvivel mot hans vilja om han själv fått välja.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » ons 04 apr 2007, 15:47

Fast problemet som jag ser det är ett annat och det är att en författare som - till på köpet olovandes - tar över en annan författares romanfigurer per automatik är dels plagiatör, dels skriver med falskt tonfall. Det går inte att så att säga ta plats i en annan människas huvud och jag har min själ aldrig begripit varför någon enda människa, själv begåvad eller ej, har velat göra det - om man nu vill skriva romaner om en privatdetektiv, pensionerad eller ej, varför inte göra det då? Och döpa honom till något annat än Sherlock Holmes? Varför inte hitta på en egen figur i stället för att stjäla en annans?


Nu har King hittat på många egna figurer också, med den äran, inte minst hjältinnan i romanserien där också Holmes figurerar, men visst fattar jag vad du menar, och i ärlighetens namn har jag inget fullgott svar. Samtidigt måste ju sägas att gränsen mellan vad jag uppfattar som fullt acceptable "lån" och fullständigt oacceptabla efterapningar är flytande och i hög grad beror på hur mycket originalitet, talang och nytolkning som tillförs. Jag är förtjust i Mary Renaults romaner om Alexander, men varför stal hon en existerande person i stället för att hitta på en egen? Var går gränsen mellan vad en historisk författare gör, när han/hon fiktionaliserar faktiskt existerande personer, och vad King gör, när hon lånar en litterär gestalt men fördjupar och utvecklar skildringen av honom? Och finns det någon punkt där diktade gestalter får ett slags från ursprungsverket skild, mytisk egen existens och därmed kan betraktas som rättmätigt stoff att skriva om? Om inte bör vi väl alla se med djup skepsis på så gott som samtliga verk om kung Arthur, liksom på Garners roman om Grendel eller vad det beträffar på Eyvind Johnsons "Strändernas svall", som ju faktiskt handlar om Odysseus.

Som jag sa har jag faktiskt inga givna svar. Men jag känner ingen omedelbar och odiskutabel avsky för litteratur som på något vis återgår på tidigare litteratur; för mig är det avgörande hur det är gjort. Och inom sf är ju det här till viss del en mycket hedervärd tradition: författare har sedan formens begynnelse kommenterat tidigare verk i sina egna. Donald Kingsburys "Psychohistorical Crisis" skulle vara otänkbar utan Asimovs stiftelseserie, som den direkt kommenterar och kritiserar; på samma sätt vore Jack Williamsons "The Humanoids" otänkbar utan Asimovs robotnoveller, och för den delen Harry Harrisons "Bill, the Galactic Hero" utan Heinleins "Starship Troopers". Vad det handlar om är inte varifrån inspirationen kommer, skulle jag tro, utan vad man gör av den och hur mycket man tillför.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » ons 04 apr 2007, 17:39

john-henri skrev:Nu har King hittat på många egna figurer också, med den äran, inte minst hjältinnan i romanserien där också Holmes figurerar, men visst fattar jag vad du menar, och i ärlighetens namn har jag inget fullgott svar. Samtidigt måste ju sägas att gränsen mellan vad jag uppfattar som fullt acceptable "lån" och fullständigt oacceptabla efterapningar är flytande och i hög grad beror på hur mycket originalitet, talang och nytolkning som tillförs. Jag är förtjust i Mary Renaults romaner om Alexander, men varför stal hon en existerande person i stället för att hitta på en egen? Var går gränsen mellan vad en historisk författare gör, när han/hon fiktionaliserar faktiskt existerande personer, och vad King gör, när hon lånar en litterär gestalt men fördjupar och utvecklar skildringen av honom? Och finns det någon punkt där diktade gestalter får ett slags från ursprungsverket skild, mytisk egen existens och därmed kan betraktas som rättmätigt stoff att skriva om? Om inte bör vi väl alla se med djup skepsis på så gott som samtliga verk om kung Arthur, liksom på Garners roman om Grendel eller vad det beträffar på Eyvind Johnsons "Strändernas svall", som ju faktiskt handlar om Odysseus.


Jag har inga problem med det här. Den som stjäl en fantasifigur stjäl någon annans kreativitet. Den som utgår ifrån en historiskt existerande person skriver en egen version av historien. Annan sak. Det går inte att "stjäla" historien; den är/var reellt existerande och tillhör oss alla. Att stjäla någon annans idéer, någon annans konst, är dock fullt möjligt. Bland annat därför har vi en - numera i praktiken allt mer urholkad, tyvärr - upphovsrättslag. Den tycker man ibland kunde nyttjas för att skydda exempelvis författare från andra författare och de senare (som stjäl) mot sig själva.

Odyssevs är en hjälte ur mytologin, så även om han med all rätta i främsta rummet förknippas med den sannolikt fiktive författaren Homeros är han mer av allmängods än en av enskild författare påhittad gestalt (och sannolikt har även han en viss historisk bakgrund; man har nyligen hittat hans palats med hjälp av anvisningar i just "Odysséen", liksom Schliemann hittade Troja med hjälp av anvisningar i "Iliaden"). Ungefär som Gud är det, om en möjligen frodig liknelse tillåts. Det betyder i och för sig inte att jag personligen har något alls till övers för moderna författares egna versioner av det antika Greklands redan fulländade verk i form av episka diktcykler och dramer om de gestalter som befolkar vår mytologi. Jag tycker bara att de är där och kladdar och en klåpare som Eyvind Johnson, som tror sig kunna något om Grekland och Odyssevs, skulle det aldrig falla mig in att läsa en rad om Odyssevs av.

I det sammanhanget är det förresten intressant hur även förment lärda människor som Sture Linnér inte har kopplat mycket när det gäller exempelvis den underliggande moraluppfattningen i "Iliaden". Jag är frestad att sätta upp hans bok om Homeros på listan över dem som kunde ha besparats mänskligheten.

Som jag sa har jag faktiskt inga givna svar. Men jag känner ingen omedelbar och odiskutabel avsky för litteratur som på något vis återgår på tidigare litteratur; för mig är det avgörande hur det är gjort. Och inom sf är ju det här till viss del en mycket hedervärd tradition: författare har sedan formens begynnelse kommenterat tidigare verk i sina egna. Donald Kingsburys "Psychohistorical Crisis" skulle vara otänkbar utan Asimovs stiftelseserie, som den direkt kommenterar och kritiserar; på samma sätt vore Jack Williamsons "The Humanoids" otänkbar utan Asimovs robotnoveller, och för den delen Harry Harrisons "Bill, the Galactic Hero" utan Heinleins "Starship Troopers". Vad det handlar om är inte varifrån inspirationen kommer, skulle jag tro, utan vad man gör av den och hur mycket man tillför.


Nu pratar du om något helt annat. Du pratar om att en framförd idé eller spekulation besvaras med en annan idé eller spekulation som ger uttryck för motsatt ståndpunkt, eller nästan motsatt ståndpunkt. Det kallas inte stöld, det kallas diskussion.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Skäggmonstret » tor 05 apr 2007, 09:06

Jag håller med John-Henri. Själv nöjer jag mig oftast med att anspela på andra verk, och de gånger då jag har lånat figurer rakt av har det nog alltid varit för att placera dem i en udda kontext och åstadkomma en humoristisk effekt. Att skriva pastischer har inte intresserat mig, men det kanske går att göra även detta på ett vettigt sätt. Vad tycker Sheriffen om parodier?
//Gabriel Nilsson
Skäggmonstret
Fan
 
Inlägg: 165
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 13:05
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » tor 05 apr 2007, 10:37

Skäggmonstret skrev:Vad tycker Sheriffen om parodier?


Det beror, som med allt annat, på vad jag tycker om kvaliteten på dem - och, måste jag framhålla, längden! För att gå rakt på sak: för mig funkar inte lång humor. Med andra ord blev jag verkligen bored när jag försökte läsa "Bored of the Rings", som är en romanlång parodi på, you all guessed it, "Lord of the Rings". Det är jättekul i nästan en halv sida med sexuella anspelningar bland hämmade hobbitar som beter sig töntigt, men i *160* sidor...?! Det får samma effekt, fast fasansfullt nog flera hundra gånger förstärkt, som när något obegåvat pucko försöker berätta en rolig historia och stakandes gör den en kvart lång fast den bara är på fyra meningar och sedan ändå ägnar sig åt att omständligt förklara poängen i ytterligare en kvart när han har berättat klart och ingen har skrattat; det funkar inte. Över huvud taget.

Samma sak med slapstickartade filmparodier i långfilmsformat, tycker jag. Därför har jag exempelvis numera mycket svårt för Mel Brooks pajkastarparodier med sitt våldsamt överdrivna, grimaserande minspel och sina studsande figurer (den enda som fortfarande håller, "Det våras för Hitler", är strängt taget ingen parodi utan en vanlig komedi).

Så, parodier... i fyndigt, *kort* format, utan för stora åthävor. De är i min smak. Om jag ska sammanfatta. Kan ingen begåvad jäkel skriva en parodi på ringtrilogin som är typ fem sidor lång eller något? Här på forumet? (Eller redan det är nästan för mycket. Tre sidor - en per del i trilogin. Det blir ännu bättre.)

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Det framgår väl att jag anser att även "Bored of the Rings" av "Harvard Lampoon" är en bok som kunde ha haft den goda smaken att inte utkomma? D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Böcker som snart kommer ut men borde låta bli

Inläggav OsloPC » lör 07 apr 2007, 22:48

john-henri skrev:Och är det inte illa nog kan vi i samma månad också se fram emot Kevin J Andersons "Slan Hunter", den länge efterlängtade fortsättningen på A E Van Vogts "Slan" (1940).

John-Henri


Det er noe sant og visst bak en av Locus' aprilspøker: http://www.locusmag.com/2007/0401_Anderson.html

Ellers er jeg for det meste enig med Sheriffen. Hverken det å skrive Forbrytelse og straff - tyve år etter eller fortellinger om Kirk, Spock og Uhura gir meg som konsept så mye annet enn frysninger. Skjønt, det er faktisk de forfattere som sier at de har hatt forfattertekniske utfordringer og -gleder av å skrive Star Wars-bøker. Selv kunne jeg nok - dersom jeg var en mer skjønnlitterært skrivende person - tenkt meg at det kunne vært interessant å delta i noe à la Thieves' World eller skrive (norsk eksempel) en Knut Gribb-kriminalfortelling.

P.C.
OsloPC
Letterhack
 
Inlägg: 264
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 11:03
Ort: Oslo

Inläggav Planckskonstant » mån 09 apr 2007, 17:35

Den här diskussionen har vi ju haft förut, och jag håller alltså inte med Sheriffen. Det finns mängder av urusla exempel - de är förvisso betydligt fler än de lyckosamma (och idiotiska "sequels" och "prequels" står först i kön), men de som är bra kan vara briljanta. Det enda exempel jag kommer på just nu är Wide Sargasso Sea som handlar om den galna frun på vinden Jane Eyre. men jag tror att det finns fler.
Brita
Planckskonstant
Fan
 
Inlägg: 131
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 09:21
Ort: Skara

Inläggav john-henri » tor 19 apr 2007, 10:48

Sen finns det ju andra böcker som av andra skäl än sin uselhet inte bör komma ut. Jus nu erbjuder Subterranean Press en nyutgåva av Stephen Kings gamla "The Green Mile", en i och för sig stark roman som originalutgavs som "följetongspocket" i sex volymer för ungefär tio år sedan. Sedan dess har boken funnits i enboksversion, både inbunden och i pocket, och hela tiden varit i tryck. Den nya utgåvan är dock avsedd för samlare och återgår till de sex tunna volymerna. Boken finns i flera versioner, mest exklusivt i trälåda med originalet till en av illustrationerna i särskilt fack; utgåvan är bokstavsnumrerad och signerad av King och illustratören. Och priset? Facila 2.560 dollar. Ibland har jag en stark känsla av att det gått för mycket geschäft i samlarutgivningen, inte mints inom fält som sf, där det finns relativt få läsare men å andra sidan många hängivna samlare. Ett annat kul exempel är den långnovell av Allen Steele jag härom veckan fick i 30-årsjubileumsnumret av Asimov's SF Magazine och i dag blev erbjuden att köpa igen... fast nu i numrerad, begränsad, signerad upplaga, bara 35 dollar för 100 sidor bok.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken


Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron