Ta sf från universiteten och släng tillbaks det i rännstenen

Om sf och fantasy

Ta sf från universiteten och släng tillbaks det i rännstenen

Inläggav john-henri » tis 08 maj 2007, 07:57

Nu är det slut. Citatet jag använde som ämnesrubrik här (även om hela meningen inte fick plas; det ska vara "Ta science fiction från universiteten och släng tillbaks det i rännstenen där det hör hemma") är visserligen ända från 1961, när Modern Language Association sedan ett par år haft en sektion ägnad sf och de första akademiska studierna börjat komma; det är hämtat ur Earl Kemps föredömliga oneshot "Who Killed Science Fiction?" där en stor mängd författare och redaktörer bekymrar sig för formens framtid. Men nu har de satt in dödsstöten; vi är kanoniserade och tillhör officiellt litteraturhistorien – och är därmed passé.

Vadan babblet? I USA finns en kanonisk utgivning under namnet Library of America, som viktigast utger sin Hall of Fame-serie där författarna selekteras för att ha givit väsentliga och bestående bidrag till den amerikanska litteraturen, och där volymerna samlar centrala verk av de utvalda i tjocka band på syrefritt, bibeltunt papper i sydda och diskret formgivna klotband för evig förvaring på bibliotekshyllorna. Vilka som utkommit i serien? Rejält många, men vad sägs om början på alfabetet? Henry Adams, James Agee, Louisa May Alcott, James Baldwin, Saul Bellow, Paul Bowles, Charles Brockden Brown, Willa Cather, James Fenimore Cooper, Hart Crane, John Dos Passos, Theodore Dreiser, Ralph Waldo Emerson, William Faulkner... ja, ni hajar inriktningen.

På torsdag utkommer förlaget med den senaste titeln i Hall of Fame-serien. Och vad innehåller månne den? Ack, fyra romaner av Philip K. Dick: "The Man in the High Castle", "The Tree Stigmata of Palmer Eldritch", "Do Androids Dream of Electric Sheep?" och "Ubik". Boken är 900 sidor tjock och har förord av Jonathan Lethem. Så jag vidhåller. Nu är det kört. När Dick sätts på hyllan bredvid Cooper, Dos Passos och Emerson kan vi gå hem och dra något gammalt över oss.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Re: Ta sf från universiteten och släng tillbaks det i rännst

Inläggav Martin Andersson » tis 08 maj 2007, 09:51

Det var kört redan förrförra året när Library of America tog in Tales av H. P. Lovecraft som vol. nr. 155 i serien (som för övrigt blev en av de snabbast säljande volymerna i seriens historia).
Jag undrar vad Edmund Wilson, som grundade serien, skulle ha tyckt om det, med tanke på hans sågning av Lovecraft i "Tales of the Marvelous and Ridiculous".
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav john-henri » tis 08 maj 2007, 10:25

Ånej. Lovecraft var ingen sf-författare; att de plockar in honom förefaller mig visserligen vara ganska absurt, men ur sf-synvinkel inte farligare än att de publicerat Poe eller Washington Irving eller Henry James spökhistorier.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Martin Andersson » tis 08 maj 2007, 10:38

john-henri skrev:Ånej. Lovecraft var ingen sf-författare; att de plockar in honom förefaller mig visserligen vara ganska absurt, men ur sf-synvinkel inte farligare än att de publicerat Poe eller Washington Irving eller Henry James spökhistorier.


Hmm... Men om Frankenstein räknas som SF (vilket den gör i en del referensverk) måste rimligtvis "Herbert West: Reanimator" också vara det; rymdvarelse som kraschar på jorden och suger ut allt liv ur sin omgivning innan den ger sig iväg är väl också en form av SF ("The Colour out of Space"); rymdvarelser som bygger en stad på jorden och skapar allt jordiskt liv i en labbolycka måste rimligtvis också vara SF (At the Mountains of Madness); och en främmande civilisation som reser i tiden är väl också SF ("The Shadow out of Time")?
Var går gränsen för att kunna räknas som SF-författare? Kan t. ex. Kurt Vonnegut räknas som SF-författare?
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav john-henri » tis 08 maj 2007, 10:44

Poe skrev en handfull sf-noveller; Lovecraft ett par. Men de allra flesta av (de av, ska jag tillägga; jag har på inget sätt läst alla hans noveller, men inget jag läst om honom tyder på att intrycket skulle vara fel) Lovecrafts berättelser har bärande övernaturliga inslag och är följaktligen fantasy.

Vonnegut skrev i flera idiom, men enligt min uppfattning skrev han tillräckligt mycket sf för att kunna betraktas som i alla fall delvis sf-författare.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Jesper » tis 08 maj 2007, 15:13

I min mening är det mesta Lovecraft skrev sf. Visst finns det element som kan beskrivas som övernaturliga, men det mesta placeras in i ett materialistisk sammanhang där det bara är människans begränsade perspektiv som gör det övernaturligt.
Jesper
LoC-skribent
 
Inlägg: 64
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:53
Ort: Uppsala

Re: Ta sf från universiteten och släng tillbaks det i rännst

Inläggav margl » tis 08 maj 2007, 17:43

john-henri skrev: Men nu har de satt in dödsstöten; vi är kanoniserade och tillhör officiellt litteraturhistorien – och är därmed passé. Nu är det kört. När Dick sätts på hyllan bredvid Cooper, Dos Passos och Emerson kan vi gå hem och dra något gammalt över oss.


Nästan allt jag läser kan i en eller annan mening räknas som passé, jag har skrivit avhandlingar om böcker som förutom jag själv en minoritet känner till och ännu färre faktiskt läser. Såsom varande en förkämpe för sagda kanonisering och ivrig litteraturhistoriker kan jag bara nicka instämmande. Förhoppningsvis underlättar det min framtida proffesur i fantastisk skönlitteratur.
Men jag antar att du menar att genren förlorar en del av sin kraft när den inte längre har en subversiv outsider-status och jag kan förstå det argumentet.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Martin Andersson » tis 08 maj 2007, 17:46

john-henri skrev:Poe skrev en handfull sf-noveller; Lovecraft ett par. Men de allra flesta av (de av, ska jag tillägga; jag har på inget sätt läst alla hans noveller, men inget jag läst om honom tyder på att intrycket skulle vara fel) Lovecrafts berättelser har bärande övernaturliga inslag och är följaktligen fantasy.


Som Jesper skrev: det beror mest på människors begränsade perspektiv. Ta "The Dreams in the Witch House", t. ex. Det kan vid en första titt förefalla som om det är en ganska rättfram historia om en häxa, men häxan ifråga använder för vetenskapen okända matematiska och fysikaliska principer för att förvränga tid och rum. Fritz Leiber har skrivit om detta i artikeln "Through Hyperspace with Brown Jenkin"

Sant, HPL skrev en hel del fantasy, men efter ca 1926 är den nästan obefintlig i hans produktion (med ett par betydande undantag som dock inte är helt stängda för tolkning), även om han behöll den i en hel del av spökskriverierna.

Vonnegut skrev i flera idiom, men enligt min uppfattning skrev han tillräckligt mycket sf för att kunna betraktas som i alla fall delvis sf-författare.


Ajajaj -- jag anar mig till ett problem här: Var går gränsen? Hur stor andel av en författares litterära produktion måste vara i en viss genre för att han ska få tituleras som [insert genre of your own choice here]-författare? Och hur stor andel måste vara i en viss genre för att han ska kunna kallas delvis [insert genre of your own choice here]-författare? Om det krävs en majoritet får vi problem med t. ex. Clark Ashton Smith, som då måste kallas fantasypoet trots att han skrev över 100 noveller, och Lovecraft, som msåte kallas essäist trots att även han skrev eller medverkade på närmare 100 noveller. (Räknar vi bara långa verk -- minst kortromanlängd -- blir Smith äventyrsförfattare eftersom hans enda [postumt publicerade] roman är en äventyrshistoria i orientalisk miljö, och Lovecraft blir 1/3 SF-författare med At the Mountains of Madness -- för övrigt den enda av hans kortromaner som publicerades under hans livstid).
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav margl » tis 08 maj 2007, 18:18

Martin Andersson skrev:Ajajaj -- jag anar mig till ett problem här: Var går gränsen? Hur stor andel av en författares litterära produktion måste vara i en viss genre för att han ska få tituleras som [insert genre of your own choice here]-författare? Och hur stor andel måste vara i en viss genre för att han ska kunna kallas delvis [insert genre of your own choice here]-författare? Om det krävs en majoritet får vi problem med t. ex. Clark Ashton Smith, som då måste kallas fantasypoet trots att han skrev över 100 noveller, och Lovecraft, som msåte kallas essäist trots att även han skrev eller medverkade på närmare 100 noveller. (Räknar vi bara långa verk -- minst kortromanlängd -- blir Smith äventyrsförfattare eftersom hans enda [postumt publicerade] roman är en äventyrshistoria i orientalisk miljö, och Lovecraft blir 1/3 SF-författare med At the Mountains of Madness -- för övrigt den enda av hans kortromaner som publicerades under hans livstid).


Såsom litteraturstuderande och själv ofta användande mig av termerna äventyrsförfattare, fantasyförfattare osv, är jag bekant med problemet. Om man väljer att vara riktigt nogrann kan det bli verkligt helvetiskt, tex räknas Balzac automatiskt som en av de stora realistiska författarna men ändock finns det ett flertal av hans verk som har mysticistiska, visionära eller rentav övernaturliga inslag, även om de håller sig i bakgrunden. Det enklaste sättet att komma runt det är väl att göra så här, talar jag om fantasyförfattaren Smith så menar jag främst hans fantasyprosa, talar jag om poeten Smith menar jag hans poesi, talar jag om essäisten Smith så menar jag hans essäer osv. För mig räcker det om att någon författare skrivit något överhuvudtaget som definitivt (fast såna definitioner kan givetvis vara svåra att uppnå) tillhör en bestämd genre så kan han med mer eller mindre rätt kallas författare inom den genren. Fast i slutändan är det så att alla författare inte enbart är genreförfattare och att alla författare bör väl främst betraktas som framställare av skönlitteratur innan man börjar fånga in dem med genremarkeringar.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav john-henri » tis 08 maj 2007, 22:23

Man behöver inte göra saker besvärligare än de behöver vara. Vi talar om olika slags genrer, som vi gjort förut i något annat ämne. De formmässigt definierade genrerna – prosa och poesi, dramatik och essäistik, noveller och romaner – är väl de minst intressanta att hänföra författare till; ytterligt få har skrivit enbart noveller eller lyrik, medan de allra flesta skrivit i mer än en form eller längd. Inte heller säger det något om deras författarskaps inriktning.

Och förvisso finns inte heller särskilt många som skrivit uteslutande samtidsrealism, uteslutande sf eller uteslutande fantasy. Men en sf-roman innebär inte med rimlighet att Philip Roth bör räknas som i första hand sf-författare; ett halvdussin fantasyromaner inte att Poul Anderson bör betraktas som i första hand fantasyförfattare och fyra (har jag för mig) realistiska historiska romaner inte att L Sprague de Camp främst skrev historiska romaner. Heinlein och Asimov skrev båda fantasy, Asimov dessutom deckare. Författarskap är inte enkla och jag har inget intresse av att förenkla dem. Som sagt tidigare skrev Vonnegut sf, men förvisso också rent realistiska romaner (jag har på annat håll kallat "Mother Night" för hans bästa roman, och den om någon hamnar väl mitt i den realistiska litteraturen), och inte så lite som väl snarast bör kallas för absurdism, eller med andra ord fantasy. Återigen säger sånt här ingenting av intresse om några författarskap och ingenting alls om kvaliten i dem.

Med däremot fyller det förmodligen en annan och åtminstone ur systematiserande eller presenterande synvinkel inte oviktig funktion: i den mån man anser att det finns en poäng med att litteratur skrivs i olika former, och att det finns specifika värden i de olika formerna, tycker jag att det är synd att man låter dem flyta ihop till oigenkännlighet eller till dess att distinktionerna försvinner. Av det skälet, inte av några andra, tror jag att det för alla inblandade är meningsfullt att dra gränslinjer mellan skilda former. Jag medger att de många gåner blir stipulativa, eller provisoriska; också att de många gånger är svåra att upprätthålla. Men de tjänar i varje fall syftet att visa på skilda formers skilda metodik, syften, värden och särart. Också när samma författare är verksam inom flera olika former. Just det innebär väl på inget sätt något problem? Andersons sf-verk är sf; Andersons fantasyverk är fantasy; Andersons historiska romaner är historiska romaner; Anderson deckare är deckare. Man kan kalla honom sf-författare som skrev i flera andra fält, eftersom förmodligen åttio eller nittio procent av författarskapet består av sf. Men man kan också kalla honom sf-författare när han skrev sf, fantasyförfattare när han skrev fantasy. Mig är det egalt.

I Lovecrafts fall har det varit och är min uppfattning att han i huvudsak skrivit fantasy. Har jag fel så har jag förstås fel; inte desto mindre har jag sett få sf-kännare uttrycka någon motsatt uppfattning. Följaktligen tycker jag inte att det är rimligt att kalla honom för "sf-författare", annat än möjligen i samband med de specifika verk som verkligen råkar vara sf. Och jag har mycket svårt att tro att de verken skulle vara särskilt många eller centrala, men återigen beror det förstås på vad man anser vara sf. Personligen tycker jag inte att "Stjärnornas krig" är sf; sf går ut där "kraften" och magin går in. Och har jag inte feltolkat det jag ändå läst av Lovecdraft fullständigt är hela hans inställning dessutom antimodern, antivetenskaplig och antirationell, förvisso lika lite som några andra tänkbara mänskliga dumheter omöjliga att förena med författandet av sf, men väl antitetiska till formens existensberättigandet. Konstigare är det inte.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Martin Andersson » ons 09 maj 2007, 17:26

john-henri skrev:inte desto mindre har jag sett få sf-kännare uttrycka någon motsatt uppfattning.


Likväl dyker han upp i alla SF-referensverk jag sett (fast jag har iofs inte sett så många, så jag kan ju ha haft tur).

Och jag har mycket svårt att tro att de verken skulle vara särskilt många eller centrala, men återigen beror det förstås på vad man anser vara sf.


Där har vi t. ex. At the Mountains of Madness, "The Colour out of Space", "The Shadow out of Time", "The Whisperer in Darkness" -- samtliga centrala verk i hans produktion. I synnerhet AtMoM bör räknas som fullfjädrad SF både genom sitt motiv och sin kliniskt dokumentära stil. Utan att tänja alltför mycket på SF-begreppet skulle jag nog påstå att runt 20% av de skönlitterära verk Lovecraft skrev eller medverkade på under sin aktiva period var SF.

Och har jag inte feltolkat det jag ändå läst av Lovecdraft fullständigt är hela hans inställning dessutom antimodern,


Delvis sant.

antivetenskaplig


Nej, det kan jag inte hålla med om. Lovecraft var mycket intresserad av vetenskap i alla dess former och var en sann banerförare för vetenskap och förnuft (bl. a. skrev han en serie mycket roliga anti-astrologiska insändare till en tidning i Providence, och han anlitades av Houdini för att spökskriva en bok med titeln The cancer of Superstition). Se t. ex. vol. 3 av hans Collected Essays (som fått undertiteln Science) eller vilken som helst av hans filosofiska artiklar. Däremot fascinerades han av brott mot naturlagarna, vilket förklarar hans fäbless för fantastik.

och antirationell,


Redan Colin Wilson var inne på det spåret i The Strength to Dream, där han utpekade Lovecraft som en Yeats-liknande mystiker "at war with rationality". Det är dessvärre helt fel, som de senaste 25 årens forskning tämligen övertygande har visat.

Men fair enough. Jag köper ditt resonemang om genrerna. Jag menar bara att den som säger att Lovecraft inte var SF-författare måste ha rejält på fötterna.
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav margl » tor 10 maj 2007, 06:30

Martin Andersson skrev:
john-henri skrev:inte desto mindre har jag sett få sf-kännare uttrycka någon motsatt uppfattning.


Likväl dyker han upp i alla SF-referensverk jag sett (fast jag har iofs inte sett så många, så jag kan ju ha haft tur).

Och jag har mycket svårt att tro att de verken skulle vara särskilt många eller centrala, men återigen beror det förstås på vad man anser vara sf.


Där har vi t. ex. At the Mountains of Madness, "The Colour out of Space", "The Shadow out of Time", "The Whisperer in Darkness" -- samtliga centrala verk i hans produktion. I synnerhet AtMoM bör räknas som fullfjädrad SF både genom sitt motiv och sin kliniskt dokumentära stil. Utan att tänja alltför mycket på SF-begreppet skulle jag nog påstå att runt 20% av de skönlitterära verk Lovecraft skrev eller medverkade på under sin aktiva period var SF.


Jag vill minnas att Lovecraft tas upp som sf-författare i St-james stora uppslagsverk om sf och Brian Aldiss tar upp honom i "Billion Year Spree", det gör å andra sidan också Moorcock i "Wizardry and Wild romance". Apropå noveller med sf-inställning kommer jag att tänka på två lite kortare saker, som jag vill minnas i svensk översättning heter "Kall luft" och "Den andra sidan", som bygger på ett nästan stereotypt sf-koncept; en forskare har uppfunnit en maskin som gör det möjligt för honom att göra extraordinära ting, i det ena fallet en kylsystem som bevarar hans kropp i fungerande tillstånd trots att han är död och i den andra en apparat som gör det möjligt attt överskrida dimensionsbarriären.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav john-henri » tor 10 maj 2007, 07:50

Visst brukar han noteras också i översiktsverk om sf, men så gott som aldrig som betydelsefull för sf-litteraturen. "The Encyclopedia of SF" skriver "Although HPL's primary reputation is as a horror writer, his later works … attempted to develop a distinctive species of 'cosmic horror', employing premises drawn from sf: other dimensions, invasion by aliens, and interference with human cultural and physiological evolution. He tried to convey a sense that the Universe is essentially horrible and hostile to humankind by means of a distinctive prose style which extends by gradual degrees from a quasiclinical mode into passages of dense, highly adjectival description." I "St. James Guide to SF Writers" konstaterar Joanna Russ att "The view that human relations exist only as engulfment is a serious limitation on a narrative artist", och sammanfattar hans verk som "narrow, not appealing to wide tastes and even considerably flawed, yet authentic; and by those who find it congenial, securely loved", vilket till alla delar förefaller mig ogensägligt. Brian Aldiss är brutalare: "Lovecraft's hatred of science and progress is part of a hatred of life." Så jag står nog för vad jag skrev om synen på Lovecraft bland sf-kännare.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav jophan » tor 10 maj 2007, 08:36

Fast det intressanta med Lovecraft är att han har undergått (och undergår) en kraftig omvärdering, så jag tror att även sf-fältets syn på honom som den beskrivs i litteraturhistoriska verk kommer att vara en annan om bara ett decennium eller så. Omdömet ur Clute/Nicholls (vem som nu har skrivit det) ligger betydligt närmare dagens syn på HPL än de övriga citaten. Men visst, pendeln kan svänga tillbaka.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Inläggav Martin Andersson » fre 11 maj 2007, 14:55

john-henri skrev:Brian Aldiss är brutalare: "Lovecraft's hatred of science and progress is part of a hatred of life."


"Hatred of science" -- om det inte vore så sorgligt skulle Aldiss där göra sig välförtjänt av ett riktigt gott hånskratt! Men jag antar att det skrevs för ganska länge sedan och utifrån ett föråldrat perspektiv. "Hatred of life" är också direkt löjeväckande.

Det förefaller mig också som om ingen av dessa kännare vet något om Lovecraft själv -- om han "hatade vetenskap" skulle han väl knappast ha skrivit tillräckligt med (ganska torra, men ändock) artiklar om astronomi och kemi för att fylla en hel bok?

Det är också intressant att noter att Joanna Russ trots sina hårda ord om HPL ändå inte drar sig för att låna ganska ordentligt från honom i "My Boat".

Som ett stickspår kan nämnas bl. a. att en av HPL:s tidigaste tidningsartiklar var "Can the Moon Be Reached by Man?", i vilken han lade fram olika förslag på hur man skulle kunna ta sig till månen (han missade dock raketen som möjligt transportmedel). När han dessutom lade fram samma artikel som en skoluppgift för sin lärarinna blev hon misstänksam och undrade om han inte hade plagierat lite från en tidningsartikel. Jodå, medgav HPL glatt, texten var faktiskt till 100% plankad från en tidningsartikel, och så plockade han fram urklippet ifråga.

Han skrev också en mycket läsvärd essä om SF, "Some Notes on Interplanetary Fiction", som säkerligen inte fick någon större spridning men som förutspår utvecklingen av SF från hans egen tid tämligen väl. Fritz Leiber -- en av de få som skrev vettig kritik om Lovecraft före Derleths död -- diskuterar detta tämligen ingående i den tidigare nämnda essän "Through Hyperspace with Brown Jenkin". Leiber noterar bl. a. att C. S. Lewis' Out of the Silent Planet är "an interplanetary novel which reads as if it had been written to satisfy Lovecraft's criteria" (OK, risken för att Lewis skulle ha läst Lovecrafts essä är obefintlig -- Leiber använde exemplet för att belysa att Lovecrafts kommentarer om SF var på rätt spår).
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Nästa

Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot]

cron