Sida 1 av 1

Våld i sf

InläggPostat: fre 24 aug 2007, 12:30
av Rymd-Olov
Jag har plockat fram de nummer av gamla Nova som jag köpte för något år sedan, men som av utrymmesbrist legat i förrådet ett tag.

I nr 3/84 bemöter redaktören diverse kritik mot sf som brukar (brukade?)framföras av litteraturvetare. Han ger blygsamt äran för resonemanget åt Tom Shippey. De argument han bemöter är:

1. Sf saknar karaktärsteckning
2. Sf är illa skriven
3. Sf vänder sig inte till vuxna
4. Sf är alltför våldsdominerad
5. Sf är oförmögen att skildra tragedi

Allt mycket intressant, men det jag funderar lite över är punkt 4, den om våld. Här är nämligen Holmberg mer benägen att hålla med kritiken än under de andra punkterna. Men är det så? Jag känner inte riktigt igen att sf ska innehålla mycket våld. Det kan ha två orsaker, antingen 1) har jag, som inte läst så mycket sf, hållit mig till de verk som rekommenderats och översatts av bl a Holmberg, vilket har gjort att jag lyckats undvika de värsta våldsskildringarna, eller 2) har sf förändrats mycket på den punkten sedan ledaren skrevs.

Vad tror och tycker ni? Förekommer det (för) mycket våld i sf och är det mer sådant än i annan litteratur?

InläggPostat: fre 24 aug 2007, 13:03
av jophan
Jag får kolla upp det när jag kommer hem och se hur resonemanget gick, men jag håller med om att jag inte ser SF som särskilt våldsamt. Möjligen att det finns en tendens till bagatelliserat våld på planetarisk skala. Jag menar, i en psykologiserande mainstreamroman så kan ett enstaka dödsfall spela en stor och central roll i handlingen, men i vissa slag av sf så säger det tjosan och så har ett ryndskepp med trettiotusen eller en planet med trettio miljarder människor dött, utan att handlingen uppehåller sig vid det mer än i ett par sidor.

Fast det är inte det man brukar mena med att något är våldsdominerat, så nej, min läsning av sf ger inte heller vid handen att denna kritik är befogad.

InläggPostat: fre 24 aug 2007, 15:54
av J-h:n
Beror på vad man jämför med. Sf är i grunden en underhållningsgenre och det mesta som skrivs är i någon mening äventyrs- eller spänningslitteratur, så det är klart att ett visst mått av våld hör till; kanske inte värre än i vanliga thrillers och deckare (ibland med undantag för skalan, som Jophan skrev), men klart värre än i den litterära litteraturen.

Sedan har det ju alltid funnits en frodig undervegetation av skräp-sf som i princip bara består av pangpang i rymden. Väljer man sin sf utifrån vad som recenseras i tidskrifter och liknande är det lätt att missa den helt. Inte för att jag någonsin läst mycket sådant, men mitt intryck är att den snarast blivit mer våldsam de senaste 20 åren eftersom subgenren "militär-sf" formligen exploderat. Där tycks våldet snarast vara självändamål.

InläggPostat: fre 24 aug 2007, 16:05
av Livgivare
Jag har svårt och gilla allt som har våld som enbart självändamål, det känns så otroligt porrifierat och nästan som om vi är tillbaka på ugh-ugh-stadiet. Visst kan jag förstå att det är nyttigt för hjärnan att ta en tripp då och då till våldet så att man blir av med lite ilska, men då tycker jag det är bättre med våld när det kommer en förklaring också varför det sker, då kanske man utvecklas lite som person och kan undvika att bara bli arg hela tiden utan anledning.

Visst är det otroligt kreativt och kanske till och med väldigt kul och se på hur många sätt man kan bedriva våld på och på så sätt ha enbart våldscener, men kanske är Quake bättre i detta fall, vad vet jag? Jag är inte så intresserad av våld, ungefär lika intresserad av detta som av och se porrfilm faktiskt. Finns det inget annat tema man kan bli lika kreativ och ha lika kul med som våld eller porr i dag???

Jag kan också förstå att de två sakerna som verkligen får folk att stanna till och tjuvtitta är sex och våld, men varför blir vi så primitiva och okritiska när vi stannar upp?

Kanske önsketänker jag och vill att våran ras skall va mer intelligent?

InläggPostat: fre 24 aug 2007, 16:10
av Livgivare
Bör tillägga att SF inte är dåligt skrivet, vissa verk är ju till och med så vackert skrivna att man blir förvånad att de inte vinner Nobelpriset i Litteratur, för utan dessa SF-böcker skulle vi väll inte kunna ha hela spektrat? Det är ungefär som och se romanen som harpan och SF som Basfiolen i en orkester, men inte är det så, snarare är SF mer en förstafiol och Fantasy den första stämman av flöjtarna enligt mig, utan dessa blir lixom litteraturen bara platt och trist...

InläggPostat: lör 25 aug 2007, 09:52
av åka
Sf innehåller mindre våld än deckare och thrillers, generellt. De senare är uppbyggda kring våld, medan sf egentligen inte behöver vara våldsamt alls.

InläggPostat: lör 25 aug 2007, 16:13
av tompe
Fast ett mord i en deckare brukar jag faktiskt inte tänka på som våld. Och många deckare har bara mordet som det våldsamma.

InläggPostat: lör 25 aug 2007, 23:02
av åka
Det var väl inte fråga om vad man tänker på som våld, utan vilket våld som förekommer. Jag håller med om att mysiga pusseldeckare inte är våldsamma, men de har våldet som premiss.