2007 års bästa läs

Om sf och fantasy

2007 års bästa läs

Inläggav Ylva » tis 08 jan 2008, 19:09

Är det inte dags för den summeringen nu? Helgerna är inte riktigt över utan den, julmaten äts upp, champagnen dricks ur, julgranen kastas ut efter vederbörlig plundring och man begrundar det gångna årets läsande medan man försöker få i sig en hoptorkad hasselnöt till, för det är ju synd att kasta ...

Min lista ser nog ut så här:

Bäst över huvud taget:
Ryszard IKapuscinski: Imperiet
Fantastisk journalistik. Jolo möter Italo Calvino. Kan inte nog rekommenderas.

Bästa fantastik:
John Crowley: Little, big
tätt följd av Connie Wlllis: Doomsday Book

Bästa mainstram:
Här är det svårt. I år har jag bland annat läst S Jacksons We Have Always Lived in the Castle, Tove Janssons Den ärliga bedragaren, Vonneguts Mother Night och Dan Simmons Song of Kali. Ganska dött lopp mellan sådana storheter, alltså. Hedersomnämnande till Patrick McCabe för The Butcher Boy, som var en bra och mycket obehaglig bok.
Ylva
LoC-skribent
 
Inlägg: 64
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 00:02
Ort: Sundbyberg

Inläggav pinkunicorn » tis 08 jan 2008, 19:37

Hans Persson

Bokblogg: http://www.duarvaddulaser.se/
pinkunicorn
Site Admin
 
Inlägg: 710
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 12:53
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » tis 08 jan 2008, 20:27

Hm, inte helt lätt, sådant här. Tycker jag. Hur som helst, bland förra årets avgjort bästa texter för min del räknar jag följande:

Bruce Chatwins reseskildringsklassiker "In Patagonia", som är en mycket säregen och mycket fascinerande bok om en lång rad livsöden - både döda människors och vid tiden för skrivandet (70-talet) levande - i denna märkliga del av världen, med sin besynnerliga blandning av människor från olika nationer (inte minst den stora folkgruppen från Wales i Storbritannien). Man får inte veta särskilt mycket om Patagonien per se i den här reseskildringen, men desto mer om det ena fascinerande livsödet efter det andra - alla med stark anknytning till just Patagonien.

Och så en reseskildring till, Tia Wallmans debutessay "We Went to Saigon". Skildringen av den resa som den då tonåriga Tia Wallman företog med sin några år äldre syster till Saigon 1967, för att de skulle hälsa på sin far, grep mig djupt.

Till de bästa räknar jag också Marlen Haushofers roman "Väggen", som för mig helt oväntat visade sig vara en science fiction-roman (om än inte betraktad som sådan rent allmänt, förstås). Kraftfullt att få den intrigen så intressant, för det borde vara nästan omöjligt. I själva verket är det här en mycket enformig och långsam bok; eller, alltså, den borde vara det. Men är det inte. Man kan sjunka in i den namnlösa huvudpersonens tillvaro på ett sätt som är sällsynt när det gäller skönlitteratur.

Och så Charles Bukowski, förstås, med diktsamlingen "Come On In!". Bukowski i sedvanlig form, vilket säger allt.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen ons 09 jan 2008, 22:22, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » ons 09 jan 2008, 00:25

Det slår mig när jag tänker på saken att det är rätt besynnerligt att Bruce Chatwins "In Patagonia" är känd som en klassisk reseskildring, för det är inte en reseskildring egentligen. Det är som sagt en lång rad biografier, över både kända och okända (de flesta) människor. Här och där finns kortare passager där Bruce Chatwin säger någonting om den plats där han råkar befinna sig, men de utgör även sammantagna en mycket liten del av boken.

Förresten, får man bland det bästa man har läst under 2007 räkna in bildessayer? Hm. Man läser ju inte en bildessay, man tittar förstås på bilderna. Fast varje bild är försedd med en bildtext, i och för sig, så jag jag vill då gärna även ta med Simon Roberts "Across Eleven Time Zones".

Lägg till detta ett helt gäng noveller om Jeeves & Wooster av P. G. Wodehouse, som också måste räknas till det bästa jag läste under föregående år.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav J-h:n » ons 09 jan 2008, 15:23

Bästa SF: Ian McDonald: Brasyl
Bästa fantasy: Ursula LeGuin: Voices
Bästa fantastikdebutroman: Daniel Abraham: A Shadow in Summer
Bästa svenska fantastikroman (med litet god vilja): Gabriella Håkansson: Hjärnmänniskan

Klicka på titlarna och läs mer om vad jag tyckte - fast inte om Hjärnmänniskan, det får ni se i nästa nummer av Nova!
J-h:n
J-h:n
Letterhack
 
Inlägg: 296
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:39
Ort: Göteborg

Inläggav Martin Andersson » ons 09 jan 2008, 16:37

Bästa fantasy: The Lies of Locke Lamora av Scott Lynch
Bästa SF: Black Man av Richard Morgan
Bästa skräck: Skördedrottningen av Andreas Marklund
Bästa novellsamling: Fragile Things av Neil Gaiman
Bästa omläsning: Damiano-trilogin av R. A. MacAvoy

Jag skulle vilja lägga till O Fortunate Floridian i kategorin "Bästa brevsamling", men jag hann aldrig igenom den före årsskiftet.
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav Johan » ons 09 jan 2008, 20:13

Jag vet inte om det egentligen är den bästa bok jag läste under 2007 – jag är nog rätt säker på att det inte var det–, men att jag läste Ellen Kushners The Privilege of the Sword tre gånger under året som gick säger nog ändå någonting.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav john-henri » ons 09 jan 2008, 22:49

Efter en stunds funderande tror jag i alla fall att också jag bland fjolårets bästa böcker (för det var väl i fjol jag läste dem, inte i slutet av 2006? – strunt samma) får lista i varje fall de här:
Liksom Johan, Ellen Kushners The Privilege of the Sword
Michael Chabons The Yiddish Policemen's Union
En tonårsklassiker, Nancy Gardens Annie on My Mind
Louise Boije af Gennäs Stjärnor utan svindel hade jag inte heller läst tidigare, hennes nyckelroman om förhållandet med Mian Lodalen som visar sig vara en av de starkaste kärleksromaner i alla fall jag någonsin läst på svenska
Richard Dawkins förnämliga The God Delusion
Umberto Ecos The Mysterious Flame of Queen Loana
Dom Moraes diktsamling In Cinnamon Shade
Karen Joy Fowlers The Jane Austen Book Club
samt Christopher Hitchens suveräna essäsamling Love, Poverty and War
Sen har jag för mig att jag läste ett par aldrig förr lästa romaner av Patricia Highsmith också, och de är alltid höjdpunkter.

PS till diskussionen ovan om Connie Willis Doomsday Book: intressant repris på en mycket gammal kontrovers bland sf-läsare, den om huruvida ett skönlitterärt verk först och främst bör vara en stark skönlitterär text eller presentera starka sf-element. Med risk att låta fånig hävdar jag glatt: bägge! En taffligt skriven och valhänt porträtterande sf-roman är en usel roman hur omsorgsfullt teorin bakom materieöverföraren än må vara utformad; en förnämligt skriven och gestaltad sf-roman är ändå en dålig sf-roman om huvudpersonerna flyger helikopoter på månen. Men till det bör rimligtvis också läggas att ingen någonsin med någon rimlighet hävdat att en sf-roman först och främst måste skildra de tekniska eller andra innovationer den använder sig av. Vissa gör det, och med den äran; andra är skrivna i andra syften. Fattar jag inte fullständigt fel är Willis syfte med Doomsday Book att skildra kulturchocken vid mötet med det förflutna, men därefter modifiera den skildringen genom att ge substans både åt tidresenären och åt människorna i det förflutna hon besöker; Doomsday Book är en karaktärsdriven roman (ungefär som Privilege of the Sword, faktiskt) där det centrala är den gradvisa insikt läsaren bör drabbas av, och som går ut på att också människor som varit döda i tusen år faktiskt levde lika verkliga liv, och var lika mänskliga, som vi, samt (mer generellt men förvisso inte oviktigt) att det är en orimlighet att möta människor från en främmande kultur och försöka betrakta dem som statister eller kulisser; deras verklighet är lika verklig som vår. Jag tycker att Willis lyckas förnämligt i de här föresatserna, och därför gav jag en gång i tiden ut Doomsday Book på svenska i en helvetisk massa exemplar (utan att få några klagomål från läsarna), och därför tycker jag också att den väl förtjänar sin Nebula. Förresten är det väldigt många fler riktigt bra romaner som fått Nebula än det är som fått Hugo, bara apropå. Så hur som helst håller jag fullständigt med Ylva.

(Ett möjligen likvärdigt exempel på den motsatta sortens roman, den där sf-elementet är det som helt dominerar men som fortfarande är en väl skriven, väl gestaltad och litterärt tillfredssställande bok, kunde till exempel vara Arthur C Clarkes Rendezvous with Rama, slår det mig. Som jag när den kom ut skällde på i en recension i Mats Linders Summa, eftersom jag inbillade mig att den var för insnöat och inkrökt centrerad kring grundidéns Big Dumb Object för att gå att läsa annat än för redan totalt inbitna sf-nördar. Tji vad jag bedrog mig, har jag vid det här laget insett.)

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » ons 09 jan 2008, 23:09

john-henri skrev:Richard Dawkins förnämliga The God Delusion


Den här håller jag på att läsa. Jag har den reviderade pocketutgåvan, vars text alltså är utökad.

Jag kan tycka att Richard Dawkins stundtals är för stridslysten; problemet är att om man skriker åt folk och kallar dem dumma i huvudet, så är risken stor att de inte lyssnar helt oavsett vad det är man säger. Jag vet; jag har själv prövat hemskt många gånger. Och det här gör Dawkins möjligen något för mycket då och då, även om han för dem som redan delar hans åsikter kan vara rätt rolig. Fast nu är det väl egentligen inte just dem han vänder sig till, annat än för att få dem att - som han säger - "komma ut" som ateister?

Det mesta av det som står i boken är inte i sig några nyheter, utan återfinns i alla anti-Gud-böcker som skrivits, från Ingemar Hedenius till George H. Smith och så vidare, och betydligt mer sofistikerade än Dawkins är exempelvis J. L. Mackie och Walter Kaufmann.

Men en grej är ett relativt nytt grepp, och det är Richard Dawkins rätt omtumlande insikt att religiösa föreställningar visas en ofantlig respekt - även av ateister - som inga andra föreställningar visas. Man förmodas över huvud taget inte ifrågasätta religiösa trossatser, eftersom det kan vara förolämpande för den troende - medan en liknande inställning inte vidlåder några som helst andra uppfattningar, må de vara politiska eller vetenskapliga eller estetiska eller what have you.

Det där funderade jag en hel del på, men jag ska nog återkomma i ämnet. För även om det ligger väldigt mycket i vad Dawkins säger, så tror jag han missar något på en punkt - nämligen uppfattningen att något är heligt och vad det innebär för den som hyser den uppfattningen. Alltså, en sådan uppfattning ligger mycket närmare den egna personligheten, är mycket mer intim, än exempelvis en politisk eller estetisk ståndpunkt. Men som sagt, återkommer.

PS till diskussionen ovan om Connie Willis Doomsday Book: intressant repris på en mycket gammal kontrovers bland sf-läsare, den om huruvida ett skönlitterärt verk först och främst bör vara en stark skönlitterär text eller presentera starka sf-element. Med risk att låta fånig hävdar jag glatt: bägge!


Javisst. Men rent genrellt (pun intended) har jag ändå genom många års läsande funnit att "mainstream" oftast är bättre på gestaltning och författarna oftast stilistiskt bättre, medan science fiction oftare är idébaserade berättelser med något staffageaktiga figurer och inte alltid lika välskrivna, direkt. Det finns massor av undantag i båda lägren, förstås, men i allmänna termer, så. Läs Nancy Etchemandys essay från 90-talet om när hon satt i Nebulajuryn, där hon bland annat tar upp precis det här - rätt övertygande, tycker jag nog.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » ons 09 jan 2008, 23:58

Väldigt kort, bara:

1. Jag gillar Dawkins poäng, nämligen att hans bok är skriven precis så som man skriver kommentarer till ofullgångna och ogenomtänkta vetenskapliga påståenden; jag förmodar att det är därför han kan verka "stridslysten", eftersom det är på den nivån seriös vetenskaplig debatt ofta förs. Dessutom hänger ju detta samman med det Sheriffen kommenterar lite senare, nämligen Dawkins påpekande att religiösa föreställningar generellt, också av dem som inte delar dem, visas en respekt som inte tillerkänns andra synsätt. Vad Dawkins gör här är att betrakta, och behandla, religiösa uppfattningar likadant som man normalt behandlar sannolikt felaktiga uppfattningar inom andra områden. Och det finner jag både befrianda, tilltalande och synnerligen förnuftigt. Sheriffen har förvisso en poäng i sitt påpekande att religiösa föreställningar av dem som håller sig med dem betraktas som "heliga", och därmed som mer intima, än andra subjektiva synsätt. Men är det inte just det som är problemet med religioner, och som gör att den religiöse fanatikern är beredd att mörda för sin tro, medan ytterligt få estetiska fanatiker, hårdrockarfanatiker eller ens politiska fanatiker (nja...?) brukar mörda för sina åsikters skull? Och varför ska den saken innebära att de som inte delar uppfattningen ändå ska betrakta den som på något sätt avskärmad från alltför hård kritik?

2. Tyvärr, säger jag alldeles ärligt, tror jag inte på att "mainstream" oftast är bättre på gestaltning eller är stilistiskt bättre än sf. Däremot går jag omedelbart med på att det finns oerhört många fler väl gestaltade och stilistiskt utsökta verk inom mainstream än inom sf. Den första åsikten baseras på ett under många år ändlöst mainstreamläsande; saken är väl snarast den att verkligt förnämlig litterär kvalitet är minst lika sällsynt inom mainstream som någon annanstans, men att fler mainstreamförfattare strävar efter just det än t ex sf-författare, parallellt med att mainstream är ett så oerhört mycket större litterärt fält. Alltså finns under varje given tidsperiod betydligt fler väl gestaltade, litterärt fullödiga mainstreamromaner än sf-romaner, och jag gissar att Sheriffen liksom de flesta av oss inte läser veckans nyutgivna böcker på måfå utan selekterar utifrån recensioner, rekommendationer, säljlistor, personliga kommentarer osv. Alltså inte konstigt att han hittar de bättre böckerna. Inom sf finns problemet att många av dem som rekommenderar nya sf-romaner faktiskt rekommenderar usla romaner som råkar ha intressanta idéer; alltså kan man sällan lita ens på rekommendationer eller kritiker, måste läsa själv, och blir följaktligen ofta besviken. (Tips till dyr Sheriff: Läs Ian McDonalds Brasyl om du vill få ett hedervärt exempel på bra sf som också verkligen är en i alla avseenden bra roman. (Med detta är inget ont sagt heller om Nancy Etchemandy, som väsentligen förstås har rätt: det har funnits år när sf-litteraturen inte kunnat uppvisa mer än några enstaka romaner värda att tilldela något som helst litterärt pris, och självklart har det sådana gånger varit en fullständigt mördande uppgift att sitta i till exempel en Nebulajury.)

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav OsloPC » tor 10 jan 2008, 01:14

john-henri skrev:fullödiga mainstreamromaner än sf-romaner, och jag gissar att Sheriffen liksom de flesta av oss inte läser veckans nyutgivna böcker på måfå utan selekterar utifrån recensioner, rekommendationer, säljlistor, personliga kommentarer osv. Alltså inte konstigt att han hittar de bättre böckerna.


Det er nok mye rett i det. Husker at jeg fikk mild kritikk for at jeg skrev stort sett pent om bøker i et bokanmeldelsesfanzine, og leserbrevskribenten så for seg fordelen ved å inkludere en riktig blodig bøddelgjerningiblant. Sikkert riktig at det er redaksjonsmessig bra. På den annen side representerte bøkene min personlige lesning, og det er relativt sjeldent jeg og min forhåndsdom bommer helt.

Nå har jeg aldri hatt en kritikerjobb eller akademisk prosjekt av den typen selv, men jeg har sett og hørt personer som har måttet lese alt, f.eks. profesjonelle krimanmeldere eller akademikere som må lese slikt som "norsk krim fra '75-'85"). De kan fort bli så trøtte, så trøtte.

På den annen side leste jeg i endel år alt jeg kom over av fantasy eller SF på norsk, det gjorde jeg.
OsloPC
Letterhack
 
Inlägg: 264
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 11:03
Ort: Oslo

Inläggav Sheriffen » tor 10 jan 2008, 01:41

john-henri skrev:1. Jag gillar Dawkins poäng, nämligen att hans bok är skriven precis så som man skriver kommentarer till ofullgångna och ogenomtänkta vetenskapliga påståenden; jag förmodar att det är därför han kan verka "stridslysten", eftersom det är på den nivån seriös vetenskaplig debatt ofta förs.


Njaäe... var då? Seriös vetenskaplig debatt, i alla fall den jag läser, brukar vara tämligen hövisk och respektfull och full av förbehåll.

I The God Delusion säger Dawkins å andra sidan att de som inte håller med honom är helt pantade i roten och inte kan tänka och man anar någonstans under ytan att de nästan borde ha nackskott. Ok, ok, måhända överdriver jag lite i min beskrivning här, men ni gettar driften - han är helt enkelt spydig och ibland ganska gapig, och jag kan rätt livligt föreställa mig att det finns religiösa människor som rätt begripligt kommer att lägga ifrån sig boken (i alla fall den utökade pocketupplagan, med sitt rätt hätska nya förord och till exempel sin som jag ser det både rätt vinklade och besynnerligt ofullständiga redogörelse för händelseförloppet kring karikatyrerna i Jyllands-Posten) innan de har läst särskilt långt. Saken är ju den att folk ofta inte lyssnar om man i stället för att resonera med dem skriker åt dem att de är dumma i huvudet. Och detta senare är inte vad jag uppfattar som seriös, vetenskaplig debatt.


Sheriffen har förvisso en poäng i sitt påpekande att religiösa föreställningar av dem som håller sig med dem betraktas som "heliga", och därmed som mer intima, än andra subjektiva synsätt. Men är det inte just det som är problemet med religioner, och som gör att den religiöse fanatikern är beredd att mörda för sin tro, medan ytterligt få estetiska fanatiker, hårdrockarfanatiker eller ens politiska fanatiker (nja...?) brukar mörda för sina åsikters skull? Och varför ska den saken innebära att de som inte delar uppfattningen ändå ska betrakta den som på något sätt avskärmad från alltför hård kritik?


Nej, jag är beredd att instämma. Man ska ha rätt att diskutera religiösa uppfattningar på samma villkor som andra uppfattningar. Fast lägg för all del märke till att det finns fotbollsfans som bokstavligt talat är beredda att mörda anhängare till andra fotbollslag (det hände i Stockholm så sent som för bara ett par år sedan), det finns människor som är beredda att slå ihjäl någon annan för att denne är invandrare, och så vidare. Så det är inte bara fanatiska religiösa som kan mörda för sin tro.

saken är väl snarast den att verkligt förnämlig litterär kvalitet är minst lika sällsynt inom mainstream som någon annanstans, men att fler mainstreamförfattare strävar efter just det än t ex sf-författare,


Det var faktiskt det här jag menade, men jag uttryckte mig nog lite klumpigt. Självklart anser jag inte att "mainstream" (jag avskyr termen) per definition skulle ha förnämligare litterära kvaliteter bara för att den är "mainstream", utan just att traditionen inom det litterära fältet förefaller vara en större strävan efter de specifika kvaliteterna än inom science fiction.




jag gissar att Sheriffen liksom de flesta av oss inte läser veckans nyutgivna böcker på måfå utan selekterar utifrån recensioner, rekommendationer, säljlistor, personliga kommentarer osv.


Här, däremot, måste jag tala om att du har nästan fullständigt fel. Jag läser aldrig recensioner över huvud taget, annat än vid de tillfällen då jag hittar en recension av en bok jag redan läst (jag är extremt känslig för spoilers och vill hur som helst inte ha någon annans åsikt om en bok mig nedtryckt i halsen *innan* jag själv har läst boken och bildat mig en uppfattning; detsamma gäller film, musik, teater, måleri, what have you). Säljlistor är jag fullständigt immun mot, med ett undantag - när något säljer så obegripligt mycket och blir så superhypat som exempelvis Harry Potter, då läser jag det inte. Jag avskyr helt enkelt hypen. Ibland har jag läst böcker på personliga rekommendationer och kommentarer från folk jag känner.

Annars är det faktiskt så att det inte finns mycket jag tycker är så roligt som att gå in i en bokhandel och helt på måfå välja en bok av en författare jag inte har en aning om vem det är. Kan det bli mer spännande än så att få börja läsa en ny bok?

Hm, jo, kanske om det är en bok av någon av ens storfavoriter som man inte läst förut. Men i alla fall.

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Förresten, ska gärna läsa Ian McDonalds Brasyl. D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav jophan » tor 10 jan 2008, 13:32

Diskussionen om Connie Willis' The Doomsday Book flyttade hit: http://fandom.se/forum/viewtopic.php?p=7340
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Inläggav Henke » tor 10 jan 2008, 14:42

Mina bästa lästa romaner 2007

Dark Reflections Samuel R Delany
En helt annan historia Håkan Nesser
Pappersväggar John Ajvide Lindqvist
Killer on the road James Ellroy
Kafka on shore Murakami Haruki
The Elephant Vanishes (samma som ovan) novelsamling
plus några noveller av Roberrt E Howard (från the best of REH) volym 1

samt två diktsamlingar av Bukowski - Burning in Water Drowning in Flame och Love is a Dog from Hell...
Henrick Pålsson

Det som är nyttigt för andra är inte nyttigt för mig och det som är nyttigt för mig är inte nyttigt för andra..

Jag ska skänka min kropp till Science Fiction (Lemmy Motörhead)
Henke
Fan
 
Inlägg: 227
Blev medlem: ons 08 nov 2006, 21:34
Ort: Göteborg

Inläggav tompe » lör 12 jan 2008, 16:59

Sheriffen skrev:[
Njaäe... var då? Seriös vetenskaplig debatt, i alla fall den jag läser, brukar vara tämligen hövisk och respektfull och full av förbehåll.


Det beror ganska mycket på. Kolla på den vetenskapliga debatten om eveghetsmaskiner eller slagrutor eller telepati osv. Eller som john-henri skrev "kommentarer till ofullgångna och ogenomtänkta vetenskapliga påståenden".

Jag gillar det sätt Dawkin behandlar dessa frågor och mycket av samma anledningar som john-henri angav.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Nästa

Återgå till Litteratur

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron