Sheriffen i konsten

Om fanzines, fans, fanfonder och annat.

Sheriffen i konsten

Inläggav Sheriffen » sön 07 sep 2008, 23:16

Det här kanske kan roa en eller annan.

Här är en länk:

http://annafinney.com/galleri.htm

Den går till konstnärinnan Anna Finneys galleri på nätet.

Om ni rullar sidan nedåt så finns det två tavlor i olja på vilka jag är modell. Den första av dem är den tolfte på vänstra sidan, "I backen" i serien "Dom som väntar". Den andra av dem - och där syns det tydligt att det är jag, eftersom man även ser huvudet - är den femtonde på höger sida, "På marken" ur serien "Dom som ligger ner".

Låt mig berätta.

Anna Finney är en god vän till mig och hon frågade 2003 om hon fick använda mig som modell (jag sa som ni förstått ja) för vad som, visade det sig, skulle bli det centrala verket i hennes utställning samma år, "Dom som ligger ner". För den tavlan poserade jag i hennes ateljé, liggande på ett liggunderlag som låg på ett bord. Det var inte svårt, om än ganska obekvämt eftersom jag hade ansiktet tryckt mot underlaget hela tiden.

Fast den som inte lider för konsten är en sissy och värre skulle det bli. För 2005 frågade hon om jag inte kunde posera igen, den här gången för två målningar till det årets utställning, "Dom som väntar". Den ena av de målningarna var "I backen", som ni kan se här - den var en barnlek. Jag låg i gräset i en augustibacke i strålande solsken. Hur skönt som helst.

Lidandet kom först senare.

För det finns alltså en tredje målning, som visserligen är ganska lik "På marken" (det är nog därför den inte finns med här i nätgalleriet) men som gjordes under helt andra omständigheter. För den målningen låg jag modell utomhus. Sent på kvällen. Under en viadukt. I en sophög. Anna hade tagit med sig en stor, svart sopsäck som jag kunde ha som underlag, men hon beklagade sig genast över att sopsäcken syntes för väl när jag låg på den, så jag sa "Åt helvete med säcken, nu jävlar lider vi lite för konsten här!" och kastade bort den och dunsade ned på mage med ansiktet nedtryckt i jorden och soporna. En fascinerande omständighet var att jag blev tvungen att andas genom munnen, eftersom jag hade ansiktet tryckt mot soporna och marken. En annan fascinerande omständighet var att munnen snabbt fylldes av krypande insekter. En tredje fascinerande omständighet var att jag förstås inte kunde röra på mig, för det skulle omintetgöra posen hon behövde.

När Anna så småningom hade tagit mängder av fotografier och jag legat på två olika ställen bland soporna under viadukten och reste mig upp, sa hon att vi kanske borde gå tillbaka till hennes ateljé så att jag fick tvätta av mig. Ateljén låg i en gammal fabriksbyggnad i Liljeholmen, där alla de olika rummen är upplåtna åt konstnärer. När vi närmade oss fabriksbyggnaden träffade vi på två av Annas konstnärskollegor, två tjejer som var på väg därifrån. Anna hälsade glatt på dem, men de tvärstannade och bara stirrade. Det tog en stund innan Anna och jag förstod vad som var fallet - deras omedelbara slutsats var nämligen att hon hade raggat upp en hemlös knarkare, eftersom jag var osannolikt skitig i ansiktet och på kläderna och dessutom stank av gamla sopor på flera meters håll. De skrattade lättat när de fick veta att jag bara var modell, men såg inte alldeles övertygade ut.

Hur som helst, målningen "På marken", som alltså var centralverket 2003, köptes av en svensk myndighet. Skatteverket, närmare bestämt. Jag misstänker att Skatteverket har få så besvärliga kunder som jag och om de bara visste vem det är de har hängande på en stor oljemålning i lokalerna skulle de förmodligen få slaganfall hela gänget.

Utställningen år 2005 blev Anna Finneys stora genombrott och då hamnade hon ensam på förstasidan till Dagens Nyheters kulturdel och fick ett helt uppslag inne i tidningen, och fick mycket uppmärksamhet i form av artiklar och bilder på sina tavlor även i de övriga stora dagstidningarna - Svenska Dagbladet, Dagens Industri, Expressen och Aftonbladet.

Målningarna på mig fanns med som illustration till flera av reportagen, inklusive det största, det i Dagens Nyheter.

Och där sa Anna i den stora intervjun att det bara fanns en modell som hon använt sig av så många som tre gånger, "... eftersom jag verkligen gillar hans uttryck". Vad som nu menas med det; jag vet inte riktigt.

Fast turligt nog namngav hon mig inte. Så nu är det bara ni som vet. Förutom hon och jag och en liten utvald annan krets.

Dock inte Skattverket.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Sheriffen i konsten

Inläggav Martin Andersson » mån 08 sep 2008, 20:29

Ser man på! Och fina målningar var det också. Det är bara att gratulera Sheriffen -- till att ha blivit avporträtterad så bra, till komplimangen från konstnären (för "gillar hans uttryck" måste nog tolkas positivt) och till det roliga i att nu vara upphängd hos skattmasen. :D
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg


Återgå till Fanzines, fans och fanac

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron