Obegripliga filmer (spoilervarning)

[Sheriffen]

Spoilervarning: "Lost Highway" av David Lynch, "The Usual Suspects" av Bryan Singer.

Efter att ha sett "Donnie Darko" funderade jag en stund på det där med obegripliga filmer. Som några av er säkert har sett i forumtråden om "2001 - A Space Odyssey" tycker jag att det ibland är en styrka hos en film att man inte får allt förklarat för sig. Filmer som "2001 - A Space Odyssey" och "Picnic At Hanging Rock" anser jag skulle bli ganska tama och meningslösa om det inte fanns oförklarade gåtor kvar när filmen är över, men somliga filmskapare missar målet i sådana här sammanhang.

Att göra en film som "Donnie Darko" mystifierande obegriplig och full av besynnerliga slingervägar i intrigen som inte leder någonstans är bara dumt, för den saknar de kvaliteter som får en film som de båda ovannämnda att så att säga gå långt utöver den rena handlingen. Likadant med excesserna i många av David Lynchs filmer - den närmast imbecilla "Lost Highway" blir inte bättre av att man i slutet får veta att det var huvudrollen själv som ringde på sin egen dörr samtidigt som han satt i hemmet i början. Bara tramsigt, eftersom det är meningslöst - det komplicerar bara helt i onödan en "intrig" som enbart går ut på att vara obegriplig och saknar alla andra kvaliteter. (Märkligt för övrigt att David Lynch gick från att göra ett sannskyldigt mästerverk som "The Elephant Man" till att primärt ägna sig åt såsig röra.)

Just inom fantastik används den här obegripligheten oftare än i andra filmer, men bara sällan med udd och pregnans. Möjligen får filmskapare som egentligen inte behärskar eller ens är riktigt medvetna om fantastikens inneboende möjligheter till exempelvis spekulativa idéer för sig att det ska vara mystiskt och märkligt och lite obegripligt så där just för att det är science fiction/skräck, och därmed skjuter de förstås bredvid målet.

En av de verkligt smarta filmer som genom hela intrigen är halvt obegriplig är Bryan Singers "The Usual Suspects". Thriller utan fantastik-inslag, men med bruk av obegripligheten och det oförklarade som somliga fantastikfilm-regissörer skulle må bra att lära av. Och här är dessutom en av poängerna - förklarar verkligen Keyser Söze samtliga filmens intrigtrådar och gåtor? Och är man verkligen helt säker på att det *är* Kevin Spacey som är Keyser Söze? Helt säker? Är man helt säker på att Keyser Söze ens finns? Helt säker? Vad jag menar är att här är en film där en intrig vars främsta kvalitet är att den är en stor gåta elegant löses med och mynnar ut i ett svar som delvis fortfarande är en gåta. Man får hela lösningen, men det finns frågor kvar att ställa. Den i filmen undanglidande, halvt mytiske Keyser Söze är inte helt gripbar ens när undertexterna börjar rulla. Elegant och meningsfullt.

Kör hårt,
Sheriffen

[Skäggmonstret]

Donnie Darko är ljusår bättre och mer begriplig än 2001. David Lynch kan vara spännande, men ibland skruvar han bara för mycket, så att åtminstone jag tappar intresset. The Usual Suspects fungerar perfekt.

[tompe]

Lynchs Mulholland Dr. tyckte jag var riktigt bra. Men annars är det de lite äldre Wild at Heart och Blue Velvet de enda jag tycker är bra av det jag sett av Lynchs produktion.

[Sheriffen]

Lynchs Mulholland Dr. tyckte jag var riktigt bra. Men annars är det de lite äldre Wild at Heart och Blue Velvet de enda jag tycker är bra av det jag sett av Lynchs produktion.

Och du har, hm, sett "The Elephant Man"?

Kör hårt,
Sheriffen

[tompe]

Och du har, hm, sett "The Elephant Man"?

Är osäker. Har för mig att jag sett den men minns inte så mycket av den så den gjorde i så fall inget större intryck. Eller så har jag inte settden alls...

[Sheriffen]

Och du har, hm, sett "The Elephant Man"?

Är osäker. Har för mig att jag sett den men minns inte så mycket av den så den gjorde i så fall inget större intryck. Eller så har jag inte settden alls...

Ah, lugnande. För härmed kategoriskt konstaterande: du har inte sett den.

Kör hårt,
Sheriffen