Minnen av tecknat på tv-rutan

[margl]

Av någon anledning har mina tankar på senaste tiden kretsat kring de tecknade serier med sf- och/eller fantasyinslag som gick på television när jag växte upp (och som jag fortfarande minns). Det visar sig att det var en hel del trots allt, kanske därför att min far tv-teknikern hade fixat ett så stort kanalutbud redan på ett tidigt stadium. På cartoon network såg jag när jag kommit hem efter skolan och vilade i tv-fåtöljen Hanna-Barbera-skapelser som den space opera-aktiga Space Ghost, Birdman med dess bevingade superhjälte, den Tusen och en natt-inspirerade Shazzan, fantasyäventyret Galtar och den gyllene lansen och jag uppskattade, en serie som nu mest får betraktas som kuriosa, Yogi's Space Race. Thundercats, med dess vildsinta blandning av rymdåldersteknologi och forntidsmagi, brukade jag titta på innan jag åkte till skolan på morgonen (problemet var bara att serien började sändas fem i halv åtta, varje avsnitt var cirka åtta minuter och jag skulle iväg halv åtta, så jag missade ofta de sista minuterna). På helgmorgarna tittade jag bland annat på Swat Kats, en serie som jag fortfarande tycker är häftig med sin mörka atmosfäriska storstadsmiljö. Men framför allt vårdar jag ömmt minnet av Pirater i mörka vatten, en exotisk sekundär världs-fantasi, som nu gjort en hel del för att grundmura förtjusningen i pirater hos mig. Fortfarande kan jag hela introtexten utantill; "Den främmande världen Mer håller på att uppslukas av mörka vatten, bara Ren, en ung prins, kan stoppa det genom att hitta maktens tretton försvunna skatter. Vid sin sida har han en märklig men trogen skara medhjälpare, efter sig har han den onde piraten lord Bloth som inte skyr några medel för att själv lägga beslag på skatterna. Det är dags för det stora äventyret med....pirater i mörka vatten!"

[margl]

Som riktigt ung, runt sisådär fem år, såg jag några reklamsnuttar av serien Ulysses 31, det var inte mycket men det naglade sig fast och i början av denna vecka köpte jag in hela serien på dvd. Kortfattat kan den beskrivas som grekisk mytologi i space opera-kostym. Ulysses har på väg hem till Jorden ådragit sig gudarnas vrede genom att rädda sin son Telemachos från den förfärliga cyklopen (utplånande cyklopen i processen) och Zeus straffar honom genom att döma honom till att driva runt i Olympens rymd för att genom många prövningar kunna visa sig värdig att nå hem till Jorden. Sammanblandningen av romerska och grekiska versioner av mytologiska namn kan jag överse med, svårare har jag för det klämmigt käcka musikintrot som inte står riktigt i samklang med innehållet i serien och den minirobot som uppenbarligen lagts till för de minsta tittarnas skull, men man kan inte alltid få allt. Liksom i andra tv-serier, tecknande eller med vanligt skådespeleri, kan kvaliten variera från avsnitt till avsnitt och hela den sista tredjedelen tyckte jag rent spontant inte var lika bra som de föregående. Men de avsnitt som är bra de är actionspäckade (Ulysses strider mot hydran eller de mekaniska blommorna tycker jag är lika häftiga som för 18 år sen), stämningsfulla och inte minst visuellt spektakulära. Mitt favoritavsnitt är The Eternal Punishment, som är en stark dramatisering av Sisyfosmyten.