Kristina Hård: Kaiserarvet

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Kristina Hård: Kaiserarvet

Inläggav centerwall » mån 11 jan 2021, 18:00

Kristina Hårds trilogi om Kaiserarvet, som ganska nyligen och efter många om och men till sist kom ut i sin helhet, är ett underbart hopkok av naturkatastrofer, luftskepp, troll och mänsklig girighet. Böckerna består av Kleptomania (Styxx, 2014 – därefter Mörkersdottir förlag), Snösommar (Mörkersdottir förlag, 2017) samt avslutande Blodkraxa (Kraxa Books, 2019).

Startskottet är en tragisk tågolycka vilken startar ett händelseförlopp där många personer berörs. Central för historien är den döende och förmögne Linus Kaiser som bor ensam högst uppe i sin gigantiska skyskrapa precis utanför Stockholm. Till skyskrapan, som också är
lufthamn för Kaisers flotta av luftskepp, skickas Ingra Varg från skatteverket för att undersöka hans papper. Det verkar nämligen som om något inte stämmer med förmögenheten, och när Kaiser bestämmer sig för att faktiskt avslöja sanningen blir inte minst Ingras svåger, som också råkar vara Sveriges finansminister, väldigt intresserad. Och så rullar historien om Linus Kaisers hemlighet ut och under den följande jakten på rikedom
drabbas Sverige av en oförklarlig fimbulvinter, vi får möta trollen i de djupaste skogarna och följa flera olika personer
som försöker hantera situationen på bästa sätt.

Det hela resulterar i alla fall i en mästerlig bokserie och en mycket välskriven svensk samtidsfantasy. Kristina Hårds värld är djupt förankrad i den svenska folksagan, jag tycker att hon hanterar de övernaturliga elementen väldigt väl och inte minst hur folk reagerar på dem. Jag verkligen älskar hennes troll, såväl de unga som är mer lika människor som de uråldriga trollen som är som om de direkt har vandrat ur någon av John Bauers illustrationer. Trollen känns äkta, de känns främmande, märkliga men så väldigt levande. Här finns några av de finaste skildringarna av nordisk folktro i fantasylitteratur som jag har läst och även om trollen ur vårt mänskliga perspektiv helt enkelt är vidriga kan man inte låta bli att känna för dem. Och i vissa fall, som i kampen mot giriga människor, kan man faktiskt tycka att de har rätten på sin sida.

Kristina Hård skriver rappt och flyhänt. Hon är duktig på att bygga upp spänningen och kan konsten att med enkla medel blåsa liv i sina romangestalter. I böckerna utnyttjar hon den allvetande författarens alla trick, och skapar gärna spänning genom att vi som läsare vet mer än personerna i böckerna.

Det har tagit ganska lång tid för hela trilogin att bli utgiven, och med alla byten av förlag är det nära till hands att säga att det har gått troll i böckerna. När jag för sju år sedan recenserade den första delen, Kleptomania, så skrev jag bland annat att den främst var en introduktion till världen och de kommande böckerna. Med facit i hand vet jag inte riktigt om jag håller med om det påståendet – det är ju så klart i sin ordning att den första boken introducerar oss för det som komma ska, men det känns lite förmätet att bara reducera Kleptomania till en inledning. Särskilt som den i komposition närmast är perfekt och stundtals så spännande att den är omöjlig att lägga ifrån sig. Att de två följande böckerna inte uppnår samma perfektion betyder dock inte att de är sämre, nej, jag skulle säga att de tillsammans bildar en mycket bra helhet som är väl värd att läsa för alla som vill ta del av det bästa som modern svensk fantasy har att erbjuda.

Ska jag invända mot något, är det kanske att eftersom den tredje boken introducerar några nya element hade den gott kunnat vara längre. Eller ska jag snarare se det som ett tecken på att Kristina Hård har lyckats skapa en värld som är större än det vi får se i de tre böckerna och hoppas på fler historier i samma fiktiva universum? Jag väljer det sistnämnda.
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 454
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron