Alastair Reynolds

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Alastair Reynolds

Inläggav Sheriffen » tis 31 maj 2011, 19:06

Jag ska så småningom skriva en artikel bestående av reflektioner kring modern sf-novellistik till Knud Larns fanzine och därför läser jag av och till rätt mycket sf-noveller. Just nu en av Alastair Reynolds, "Beyond the Aquila Drift". Karlen imponerade inte på mig med den förra novellen jag läste av honom, "Tiger, Burning". Till både upplägg och innehåll var den - som tyvärr en skrämmande stor del av den moderna sf-novellistik jag läst de senaste åren - ett tröttsamt omtjat av sådant jag läste otaliga gånger redan i min ungdom, det vill säga i 1900-tals-science fiction från typ fyrtiotalet och framåt.

"Beyond the Aquila Drift" är ur den synvinkeln ungefär likadan, men nu undrar jag även för vem Alastair Reynolds föreställer sig att hans jag-berättare egentligen berättar. Varför bryr han sig inte om att tänka igenom något så grundläggande?

Till exempel så här, om rymdfarten i hans samtid, baserad på utomjordisk teknologi som mänskligheten bara hittat någosntans (han är rymdskeppspilot):

"After two centuries of study, human machines can now construct and interpret the syntax /de kallar koordinaterna för det/ with an accetably low failure rate. Given a desired destination, they can assemble a string of runes /koordinaterna igen/ with an accetably low failure rate. Furthermore, they can almost always guarantee that the desired routing is the one that the aperture machinery will provide."

"Take a simple point-to-point transfer, like the Hauraki run. In that case there is no real disadvantage in using automatic syntax generators. But for longer trajectories - those that may involve six or seven transits between aperture hubs - machines lose the edge."

Och så vidare, inklusive detaljerade beskrivningar av rymdhamnarna, hur det går till att skicka iväg rymdskeppen genom något slags hyperrymd, och så vidare.

Så ok. Han berättar för folk som inte kan det här, med historiska återblickar på hur det utvecklats. För att de ska förstå vad han pratar om.

Men så:

"You know that 'as soon as I awoke I knew everything was wrong' cliché? You've probably heard it a thousand times, in a thousand bars across the Bubble /vår sektion av Vintergatan/, wherever ship crews swap tall tales over flat company-subsidized beer."

Jaha. Så nu berättar han helt plötsligt, bara en sida senare, för andra rympiloter. Men varför då de ingående beskrivningarna av hur rymdresandet går till och varför?

Och så där fortsätter det. I något annat stycke berättar han för någon annan publik.

Man skulle förstås kunna tänka sig att han föreställer sig många olika läsare från olika delar av det framtida samhället, men det hela känns med tanke på hans ibland skolmagisteraktiga docerande, ibland familjärt småpratande ton (som om han faktiskt satt på en av de där barerna, med kollegor) snarare som något Alastair Reynolds inte tänkt igenom. Och därför klingar berättarrösten skorrande falskt.

För i själva verket är det ju så att detta är *Alastair Reynolds* som berättar för *oss*, men med en jagberättares röst från den mycket avlägsna framtiden.

Det här var en grej som Robert Heinlein var väldigt bra på. När det dök upp något för läsaren okänt i hans berättelser - läs första sidan i romanen Friday, till exempel - så bara nämner han det med den i framtiden vardagliga benämningen, *utan att förklara det*. Vilket ger en mycket naturligare känsla. Som läsare behöver man inte en skolboksutvikning av sorten "professorn förklarar" när det dyker upp någon för oss okänd, framtida apparat eller något för oss okänt sätt att färdas i rymden, det ska bara framgå vad det är frågan om genom att det nämns i förbifarten och resten får läsaren fylla i själv.

Alastair Reynolds valhänta sätt att berätta är tyvärr inte helt ovanligt i modern sf-novellistik. Man kan strängt taget undra varför.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Alastair Reynolds

Inläggav Svensson » ons 01 jun 2011, 10:10

Högst kuriöst. I noveller gäller väl "ju kortare dess bättre".

Eller kanske var det förr ett generellt ideal. Alltså även i romaner (som Friday) kunde man som sf-författare klara sig med antydningar, folk fattade ändå. Men nu kanske "den rådande stilen" tillåter/kräver mer ingående/onödiga utläggningar.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40


Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron