Muminpappans memoarer, Tove Jansson

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Muminpappans memoarer, Tove Jansson

Inläggav Sheriffen » mån 12 aug 2013, 01:29

När jag nu läser och i några fall läser om muminböckerna, gör jag det i kronologisk ordning (även om denna i den inre kronologin faktiskt skulle hamna mellan Kometen kommer och Trollkarlens hatt, eftersom Muminpappans memoarer redan är skrivna i den senare). Den allra första i serien, Småtrollen och den stora översvämningen, är bara nominellt den första och där är mumintrollen mycket annorlunda, inte minst lika små som senare Lilla My, och bor bakom kakelugnar. Det är i och med nummer två, Kometen kommer, som mumintrollens värld har blommat ut och blivit sådan vi känner den.

Småtrollen och den stora översvämningen hade jag inte läst tidigare, men Kometen kommer, Trollkarlens hatt och Farlig midsommar följde mig genom barndomen - Trollkarlens hatt fick jag min mammas gamla barndomsexemplar av, som hon läste högt ur för mig och min bror, och det har jag fortfarande kvar - och var så präglande att jag finner dem ganska svåra att skriva om. När jag nu läst om Kometen kommer och Trollkarlens hatt ser jag en del brister och jag ser hur relativt enkelt konstruerad intrigen är - saker och ting bara händer, inom en given ram (en resa följd av en flykt undan kometen i första boken, trollkarlens hatt som ger upphov till de märkligaste ting i den andra), utan större samband med varandra - men så fort jag är klar med läsningen återtar böckerna samma plats i huvudet och minnet som de perfekta böcker jag förstås vetat ända sedan barndomen att de är. Och de är förstås lysande, inget tvivel om den saken.

I Muminpappans memoarer, som jag nu läst för första gången, kommer en märkbar vändning. Helt plötsligt skriver Tove Jansson även för vuxna. Jag kan i och för sig föreställa mig att många barn skulle ha stor glädje av den här boken - ni som har barn och eventuellt läst den högt för dem får gärna rapportera - men jag kan inte tänka mig att de till fullo skulle förstå den. Muminpappan är en komplicerad, delvis motsägelsefull personlighet. Han är narcissistiskt egocentrisk och självöverskattande, men samtidigt uppenbart i grunden mycket osäker och fylld av mindervärdeskomplex. Det senare lyser ibland igenom, i partier och meningar som jag tror skulle vara svåra för barn att ta till sig utan förklaring: "Jag hade försjunkit i ett tillstånd av djupt svårmod som också senare i livet överväldigat mig vid tidpunkter då någon annan åstadkommer mer än jag själv." Och det finns ganska djupliggande innebörder i till synes enkla påpekanden: "Jag önskade nästan att jag hade fötts som hattifnatt under hattifnattarnas obestämda och drivande stjärnor och att ingen väntade sig något annat av mig än att jag också skulle driva mot en ouppnåelig horisont, utan att tala och utan att bry mig om någonting alls." Och till det kommer att hans självförhärligande skryt, som Muminmamman reagerar på med att säga att det mitt i allt skrytet är välgörande just att han medger sitt svårmod enligt ovan, till slut faller rätt platt, känns ihåligt. Trots de förtjänster och talanger han utan tvivel besitter, inser Mumintrollets pappa att han står sig mycket slätt mot sin vän Fredrikson, till exempel. När Muminpappan ritar ett hus med en pinne i sanden, bygger Fredrikson egenhändigt en hjulbåt. Skillnaden mellan dem framstår som påtaglig även för Muminpappan och framträder för läsaren i den dubbeltydiga komplimang som Fredrikson får.

Fast nu måste jag förstås inskärpa en sak. Fängslad som jag under läsningen varit av personporträttet av Muminappan fastnar jag vid det just nu när jag skriver den här anmälan, men Muminpappans memoarer är förstås också full av de frodiga, fantasifulla och inte minst fantasieggande varelser och äventyr som är kännetecknande för muminböckerna och den är lika stilsäkert elegant och målande berättad som de övriga. (Och Lilla My dyker upp för första gången!) Det här är överdådigt och färgsprakande sagoberättande i fantasyform, i vanlig ordning fantastiskt väl illustrerat rakt igenom av Tove Jansson själv.

Och det här med illustrationerna är fascinerande i sig. För de berättar en delvis annorlunda berättelse. De illustrerar texten, men skiljer sig ibland från den - och utgör på så sätt både ett komplement och kanske mer än en antydan om att det inte är alldeles säkert precis hur det var, för det var kanske så här i stället? Vilket dessutom faller väl på plats i sken av vad Muminpappan själv säger om sina memoarer i förordet och senare, under ett samtal med Sniff, Mumintrollet och Snusmumriken, som han läser memoarerna högt för. Det är inte så sällan talande att få åhörarnas reaktioner på Muminpappans memoarer, och de känslor reaktionerna ger upphov till hos honom.

Det här är Tove Jansson. Det är Mumintrollet - i den här boken dock främst Muminpappan - och hans värld. Ett ständigt kärt återseende.

Min favorit är och förblir Sniff. Och din...?

Tove Jansson: Muminpappans memoarer
Alfabeta, ständigt i tryck
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Muminpappans memoarer, Tove Jansson

Inläggav Inge van Wett » tis 13 aug 2013, 14:11

Vittnesbörd
När jag i barndomen och tillsammans med mina bröder avnjöt Muminpappans memoarer högläst av pappa eller mamma var jag lika trollbunden av den som av de andra muminböcker som du nämner. Uppfinnaren Fredrikssons amfibieskepp, den kunglige självhärskarens egensinniga park, Råddjurets misslyckade målning av Maxwell Houseburken i vilken det bodde, dronten Edward, de bortglömda benens hämnd och Mymlans deckarhögläsning för alla mymmelbarnen -- allt detta var underbart redan då -- och var en av mina ingångar till fantastiken, den andra var sagor av typ Tusen och en natt (i barntillåten version) och bröderna Grimm, den tredje en svensk Sci-Fi-serie i Allers Familjejounal i vilken ett par barn och en stark ung hjälte färdades runt solsystemet i tefatsfarkosten SM4 (eller hette den SM5?).
Senast redigerad av Inge van Wett tis 13 aug 2013, 14:24, redigerad totalt 1 gång.
Inge van Wett
Det perifera är det centrala
Inge van Wett
Fan
 
Inlägg: 110
Blev medlem: lör 09 okt 2010, 08:22
Ort: Västerås

Re: Muminpappans memoarer, Tove Jansson

Inläggav Inge van Wett » tis 13 aug 2013, 14:14

Inge van Wett skrev:Willy på äventyr - med SM4
svensk Sci-Fi-serie i Allers Familjejounal i vilken ett par barn och en stark ung hjälte färdades runt solsystemet i tefatsfarkosten SM4 (eller hette den SM5?).

Den version av serien om SM4 som jag avnjöt var skapad av danskarna Tage Andersen (teckningar) och Aage Grauballe (text).
http://www.harnby.com/Seriesida/Willy/willy%20aventyr.htm#story8
Länge leve googlesökningar - med vars hjälp man kan få många vaga minnen tydligare!
Inge van Wett
Det perifera är det centrala
Inge van Wett
Fan
 
Inlägg: 110
Blev medlem: lör 09 okt 2010, 08:22
Ort: Västerås

Re: Muminpappans memoarer, Tove Jansson

Inläggav jophan » fre 16 aug 2013, 15:07

Min favorit är också Sniff. Har alltid (sedan jag blev vuxen) varit det.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Re: Muminpappans memoarer, Tove Jansson

Inläggav Johan » ons 21 aug 2013, 17:01

Jag tyckte mycket bättre om Muminpappans memoarer när jag läste om den som vuxen (nå, sjuttonårsåldern eller vad jag kan ha varit) än första gången jag läste den, när jag kan ha varit runt åtta. Men det gäller Muminböckerna överlag, inklusive Vem ska trösta knyttet? -- som barn var de helt okej, men inga favoriter.

Själv tycker jag att det framför allt är med de senare Muminböckerna som Jansson briljerar: Det osynliga barnet, min favorit Pappan och havet och Sent i november. Åtminstone de två sista böckerna är någonting jag definitivt hellre skulle rekommendera till någon som fyllt trettio än som var i tioårsåldern. Jag har aldrig förstått det här med att Muminböckerna som helhet betraktas som barnböcker.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala


Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron