Bengt Anderberg: Poas sagobok

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Bengt Anderberg: Poas sagobok

Inläggav Sheriffen » sön 15 mar 2015, 12:56

Jag tycker att det ibland är rätt befriande att läsa sagor. Och att de bara skulle vara för barn tycker jag är fåneri. Tusen och en natt? Bröderna Grimms sagor? H. C. Andersen? De är för läsare, barn som vuxna.

Bengt Anderberg hade väldig framgång med sin första barnbok, en roman som heter Niklas och figuren. Den vann 1:a pris i Bonniers stora pristävling och blev lyckat filmatiserad.

Poas sagobok är annorlunda. Den innehåller sex korta sagor och en längre, och jag kan inte säga annat än att de är trevliga och stillsamt anspråkslösa, men faktiskt också förglömliga. Det vet jag, för jag läste de sex första sagorna för kanske ett par månader sedan, men väntade med den sjunde, eftersom det är sagan om Jon Blund, enligt vad författaren säger modellerad efter H. C. Andersens saga om densamme. Så jag ville gräva fram H. C. Andersens Jon Blund och läsa den först och det blev inte av att jag grävde mig in i så djupa lager i mina av böcker som inte får plats i bokhyllorna fullproppade skåp, men så gjorde jag det, läste Andersen och läste sedan Anderberg. Varför Anderberg påstår sig bygga på Andersen är obegripligt, för deras sagor är dramatiskt olika, på alla punkter utom en - Jon Blund berättar i dem en saga för den lille pojken varje kväll i sju dagar. I övrigt finns i princip ingen likhet alls.

Hur som helst, när jag hade läst sagan om Jon Blund, som jag tyckte var rätt svag, ändå, bläddrade jag tillbaka till de sex sagor jag läst ett par månader tidigare och upptäckte att jag inte mindes någon enda av dem. Inte alls. Så jag läste om dem. De har alltså inte alls samma kraft som de bästa av Andersens eller Grimms sagor, som i alla fall hos mig sitter kvar i minnet även om jag bara hört dem högläsas en gång när jag var fem eller sex år. Andersens flicka med svavelstickorna, till exempel, gjorde ett outplånligt intryck. Absolut inte så med Anderbergs sagor.

Men det kanske inte gör något. De är som sagt anspråkslösa och de är trevliga och det är roligt att läsa dem. Och de fyller sagans kanske viktigaste uppgift, att tillåta läsaren att om så bara för en stund lämna den gråslitna vardagen och få kasta sig ut i och hänge sig åt en ibland ganska rörande fantasivärld.

Bengt Anderberg: Poas sagobok
Zindermans, 1964
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron