The Strange Case of Dr. Jekyll & Mr. Hyde

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

The Strange Case of Dr. Jekyll & Mr. Hyde

Inläggav Sheriffen » tor 22 okt 2015, 21:32

Berättelsen om Dr. Jekyll och Mr. Hyde är en av världslitteraturens i sann mening arketypiska klassiker, i så hög grad att Jekyll och Hyde har blivit ett talesätt. Därför har jag blivit förvånad när jag nu för första gången läst Robert Louis Stevensons kortroman, för vad han primärt gör är att presentera själva idén, men i en skissartad berättelse som skulle ha mått väldigt bra av att vara något hundratal sidor längre. Melodramatiken är det inget fel på - romangestalterna blir så ofantligt, otroligt, enormt skräckslagna att de till och med dör av skräck och Mr. Hyde är så ond, så ond, så ond att han är absolut enbart ond och ingenting annat över huvud taget än ond, och i själva verket ser det hela ut som manuskriptet till något avsnitt i en generande enkel TV-serie som sänds som utfyllnad på eftermiddagarna när ingen tittar. Eller skulle ha gjort, om inte berättelsen trots att den är så kort är så otympligt och omständligt berättad, på dels obegripligt gammalmodig engelska (som inte förklaras av att Stevenson levde under andra halvan av 1800-talet; han var samtida med exempelvis Sir Arthur Conan Doyle, som skrev alldeles väldigt mycket modernare engelska), dels på det där viktorianska tillkämpade sättet som består av dels författarberättande, dels diverse brev från de ingående romangestalterna, inte minst Dr. Jekyll själv (som för övrigt då och då tappar konceptet och skriver om både sig själv och sitt alter ego Mr. Hyde i tredje person).

Och så en annan sak. Det är lite svårt att förstå hur det här kan vara en av skräcklitteraturens stora klassiker, för undantaget att folk fäktande med armarna i gällt tonläge kungör för omvärlden hur skräckslagna de är, så är det egentligen ingenting som är särskilt skrämmande. Den skräckinjagande Mr. Hyde, som är just skräckelementet, är en figur som förekommer i bakgrunden, som knappt syns till, och i det otympliga berättandet försvinner därmed varje ansats till att på allvar skrämma läsaren.

Fast det som finns här, och som är intressant, är en ansats - som skulle ha behövt utvecklas mycket mer - till diskussion om den i oss alla inneboende förmågan att under "rätt" omständigheter begå ohyggliga illdåd i form av övergrepp mot våra medmänniskor. Stevenson låter Dr. Jekyll föra en diskussion med sig själv kring de svårbegripliga frestelser som den mänskliga naturen under "rätt" omständigheter kan tvinga oss att ge efter för och i sig är det som tema förstås mycket intressant. Och egentligen är The Strange Case of Dr. Jekyll & Mr. Hyde en science fiction-kortroman, eftersom den förvandling Dr. Jekyll genomgår ges en förment vetenskaplig förklaring. Ur denna synvinkel använder Stevenson science fiction-genrens inneboende möjligheter till extrapolation och spekulation för att undersöka dikotomin i den mänskliga naturen, men som sagt så ytligt att det inte blir mer än en ansats.

Kanske hade jag därför väntat mig något mer av Kurt Vonneguts uppdaterade version av Stevensons berättelse, i form av musikalen Jekyll and Hyde Updated. Men förvånande nog är det Kurt Vonnegut åstadkommer - och hans pjäs finns tryckt i essaysamlingen Palm Sunday - en mycket enkel och i mitt tycke inte särskilt rolig parodi som känns fördummat amerikansk (för att uttrycka mig fördomsfullt). Jag skulle kunna tänka mig Kurt Vonneguts pjäs som manuset till ett avsnitt i en generande enkel TV-serie även den, men då någon sådan där fånig komediserie av det typiskt amerikanska snitt där det i ljudspåret finns publikskratt för att TV-tittarna ska veta när det är dags att skratta. Kurt Vonneguts pjäs är (medvetet?) fånig och skämten av det slag som drabbar läsaren med ställföreträdande skamkänslor.

Fast det är förstås värt att minnas att andra versioner av berättelsen om Dr. Jekyll & Mr. Hyde, inte minst flera av filmatiseringarna, är förnämliga verk, och ur den synvinkeln gav Robert Louis Stevenson världen en slitstark berättelse som i andra kreatörers händer blivit både gripande och intressant.

Robert Louis Stevenson: The Strange Case of Dr. Jekyll & Mr. Hyde
Ständigt i tryck, i flera olika utgåvor
Ursprungligen publicerad 1886

Robert Louis Stevenson: Dr. Jekyll & Mr. Hyde
Översättning: Charlotte Hjukström
Bakhåll, utgivningsår bisarrt nog ej angivet

Kurt Vonnegut: Palm Sunday
Ständigt i tryck, i flera olika utgåvor

Kurt Vonnegut: Palmsöndag
Översättning: Olov Jonason
Norstedts, 1982
Flera utgåvor sedan dess
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare