Kurt Vonnegut: Palm Sunday

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Kurt Vonnegut: Palm Sunday

Inläggav Sheriffen » sön 25 okt 2015, 17:39

Kurt Vonnegut, förmodligen mest känd för science fiction-romanen Slakthus 5, var förutom skönlitterär författare en autentisk intellektuell. I störst utsträckning förefaller han dock ha varit både autodidakt och - om jag får mynta ett nytt uttryck - självtänkare, det vill säga en person som själv tänker ut tämligen skarpsinniga (och några mindre skarpsinniga) ståndpunkter inom olika fält och dito (och dito) svar på många av tillvarons väsentliga frågor.

Palm Sunday (på svenska som Palmsöndag) är vad Kurt Vonnegut själv träffande kallar ett självbiografiskt kollage. Vonnegut samlade här en lång rad tal och essayer och recensioner och förord han skrivit under sin författarbana, han la till en historik över sin familj skriven av en fasters man, han la också till en novell och en pjäs, och skrev en hel del nytt material till boken som sådan, i form av ofta självbiografiska funderingar, essayer och annat som ett författarkollage kan innehålla.

Det är inte alltid Kurt Vonnegut imponerar. Till exempel i ett brev han med all rätt skickar till en skola där skolledningen bränt hans bok Slakthus 5. Problemet är att han i sin protest hemfaller alltför mycket åt plumpa invektiv när han i stället som den briljante författare han var kunde ha använt knivskarpt skärande ironi och ännu vassare formulerade argument. Och det blir lite pinsamt när han kan utropa sådant som att han är USA:s roligaste författare och som bevis på det presentera en text som i alla fall jag bara uppfattar som pinsam och ansträngd, medan han å andra sidan är alldeles enastående - och medvetet, och avspänt - komisk i den långa intervju han gör med sig själv.

Fast de negativa synpunkterna ovan får faktiskt bli randanmärkningar, för Palm Sunday är elegant, den är flyhänt och lättläst skriven, och den är en rakt igenom fängslande intressant bok. En tour de force, för att använda det begreppet. Kurt Vonnegut rör sig skarpsinnigt och med många glimtar i ögonen över religion, författarskap, sin familj och släkt, Mark Twain, nazism, och väldigt mycket annat. Kollaget är färgsprakande men också intimt på ett sympatiskt sätt; det här är det närmaste man kan komma att faktiskt ha Kurt Vonnegut hemma på middag och höra honom berätta alltsammans personligen, för så personligt engagerande är Palm Sunday.

Och det här är också grejen. Även när Kurt Vonnegut skriver om intellektuellt krävande ämnen gör han det inte bara skarpsinnigt utan även så pass lättillgängligt att man utan problem skulle kunna ha Palm Sunday som avkopplande semesterbok.

Fast en avkopplande semesterbok som samtidigt ger läsaren välbehövlig intellektuell stimulans och näring.

Ska vi vara uppriktiga och framhålla att det faktiskt finns rätt många framstående författare som varken är särskilt intellektuella eller särskilt sympatiska eller särskilt välskrivande eller särskilt intressanta?

Kurt Vonnegut tillhör inte dem. Inte på någon av punkterna.

Och hans grafer över olika kulturers berättelser - ur hans fil. kand.-uppsats i antropologi - är så gapskrattigt roliga att man måste hålla med om att delar av den akademiska världen måste vara så dammtorra som de ibland anses vara, eftersom uppsatsen inte blev godkänd.

Men han bevisar elegant att sagan om Askungen i allt väsentligt är samma berättelse som Bibelns berättelser om Skapelsen och Edens lustgård.

Kurt Vonnegut liknar ingen annan.

Kurt Vonnegut: Palm Sunday
Ständigt i tryck

Kurt Vonnegut: Palmsöndag
Översättning: Olov Jonason
Norstedts, 1982
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron