Kurt Vonnegut: Slaughterhouse-Five

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Kurt Vonnegut: Slaughterhouse-Five

Inläggav Sheriffen » lör 02 jan 2016, 09:24

Om man är med före, under och efter vid den totala sönderbombningen av en stad sätter det inte oväntat outplånliga spår. I synnerhet om man blir utkommenderad att efter bombningarna gräva fram liken i det månlandskap av ruiner som återstår av staden.

Kurt Vonnegut var som ung man med om precis detta. Han var, som krigsfånge, med om bombningarna av Dresden. Och Dresden var inget militärt mål. Där fanns inga vapenfabriker och inga militära baser eller förläggningar. Där fanns endast civilister. Män, kvinnor och barn.

När Hiroshima bombades dog 84 000 människor. När Dresden bombades dog 135 000. Man ska inte gradera fasor med statistik, men det är ändå talande. Och förklarar kanske varför den amerikanska militären hemligstämplade dokumenten om bombningen av den civila staden Dresden. Jag är inte säker på om dokumenten är offentliggjorda än i denna dag. Jag tror inte det.
Kurt Vonnegut försökte länge skriva en bok om Dresdenbombningarna. Han kom ingenvart. Förrän han skrev boken på ett kanske även för honom själv överraskande sätt.

Slaughterhouse-Five (på svenska som Slakthus 5) är både en självbiografi och en roman. Första kapitlet är ren självbiografi och i romanen som börjar i och med kapitel 2 är avsnitten från andra världskriget i princip sanna och av författaren till stor del självupplevda, medan den spontant tidshoppande och av utomjordingar bortrövade huvudpersonen Billy Pilgrims övriga upplevelser förstås är fiktion. Kurt Vonnegut dyker ett par gånger flyktigt själv upp i handlingen, som Kurt Vonnegut, eftersom han var en av krigsfångarna kring vilka en så stor del av boken kretsar, men han förblir betraktare, även av sig själv. Han deltar aldrig aktivt, vilket han förstås gjorde i den verklighetens intrig som egentligen ligger till grund för boken.

Slaughterhouse-Five är inte ur någon synvinkel en gängse roman. Den består rakt igenom av korta episoder, den hoppar fram och tillbaka mellan flera olika decennier och för den delen mellan jorden och den främmande planeten Tralfamadore, gestalterna är medvetet inte särskilt väl utmejslade (vilket Vonnegut själv påpekar) och hela tiden - eller nästan hela tiden - hålls en märkbar distans till det boken egentligen handlar om; den massaker på 135 000 människor och deras stad som Kurt Vonnegut bevittnade.

Men bombningen av Dresden och den ohyggliga katastrof den innebar finns bara med på några sidor i boken. Själva huvudtemat blir perifert, hållet på avstånd. För något annat var inte möjligt för Kurt Vonnegut. Och det är detta som gör Slaughterhouse-Five så omtumlande fascinerande.

För Kurt Vonnegut kunde helt enkelt inte behandla sitt ämne i öppna, direkta ordalag. Han blev tvungen att höja en sköld av nattsvart humor som skydd mot sitt fruktansvärda trauma och skrev en drypande rolig satir som får läsaren att gapskratta av fasa och medlidande.

Och det är ett konststycke jag aldrig tidigare skådat. Och något som säger en hel del om hur en upplevelse som den Kurt Vonnegut var med om påverkar en människa.

Och hur upplevelsen, i slutändan, kan förmedlas till andra människor.

Kurt Vonnegut: Slaughterhouse-Five
Ursprungligen publicerad 1969, ständigt i tryck

Kurt Vonnegut: Slakthus 5
Översättning: Olov Jonason
Norstedts, ständigt i tryck
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron