Kurt Vonnegut: Welcome to the Monkey House

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Kurt Vonnegut: Welcome to the Monkey House

Inläggav Sheriffen » sön 04 sep 2016, 00:11

Man kanske kan börja med antalen.

Av de 25 texterna i Welcome to the Monkey House av Kurt Vonnegut är nio science fiction-noveller, en är science fiction beroende på hur man definierar, en är en recension, en är en självbiografisk essay med skönlitterära inslag, och resten är noveller i form av allmän skönlitteratur. Den tidigaste texten är skriven 1950 och den senaste 1968.

Med andra ord är Welcome to the Monkey House en rätt illa sammanhållen textsamling, i alla fall om man föredrar att samlingar av det här slaget samlar texter med något mer gemensamt än att de råkar vara skrivna av samma författare.

Den dåliga sammanhållningen texterna emellan gäller även kvaliteten. Någon särskilt imponerande novellist var Kurt Vonnegut, av den här samlingen att döma, inte ur samma synvinkel som någon av de författare som i finrummen - och ärligt talat ibland med rätta - brukar framhållas som litterära. Det känns tämligen uppenbart att Vonnegut ofta skrev för veckotidningar och liknande publikationer med givna mallar vad gällde textomfång (ett förbluffande antal av novellerna i samlingen är nästan precis lika långa) och ibland även med krav på uppbyggligt moralbudskap. Ett antal av novellerna är irriterande uppenbara moralkakor, alltså berättelser av samma slag som man kan hitta i Kyrkans Tidning för Rekorderlig Ungdom eller vad sådana "uppbyggliga" tidskrifter brukade kallas (och om de fortfarande finns antagligen fortfarande kallas). Det intressanta är att Kurt Vonnegut är en för skicklig författare för att detta ska vara omedelbart uppenbart, men när man funderar lite närmare på saken ser man plötsligt igenom hans oftast mycket gripande och fascinerande intriger och märker vad det egentligen är han säger, vilket moraliskt uppbyggligt budskap novellen på beställning från den aktuella tidskriftsredaktören innehåller.

Fast eftersom Welcome to the Monkey House är så dåligt sammanhållen, finns här också undantag. Om vi hoppar över recensionen (där Vonnegut recenserar olika utgåvor av Webster's Dictionary, och såvitt jag kunnat utröna gör faktiskt just det, inte bara fantiserar ihop vare sig åsikterna eller utgåvorna) och det självbiografiska stycket, finns här några väldigt intressanta science fiction-noveller, som den smärre anti-kollektivist-klassikern Harrison Bergeron och den burleskt humoristiska driften med om inte evigt så i alla fall väldigt långt liv där det är valfritt att dö, Tomorrow and Tomorrow and Tomorrow. Av rent historiskt intresse, om än kanske av mindre intresse som novell i sig, är hans tidiga (1950) behandling av artificiell intelligens (med känslor!), Epicac. De övriga science fiction-novellerna har sina poänger, men en del av dem kan tyvärr hänföras till kyrkotidningen för ungdom medan andra trots ett berömvärt budskap är lite för uppenbart skrivna just för att framhålla budskapet. Men exempelvis Deer in the Works känns närmast Jacques Tati-inspirerad, och det är förstås högt beröm, och The Manned Missiles är väldigt kalla kriget-och-rymdålderns-födelse-gripande, på en rent mänsklig nivå men utan att trilla över i sliskighet.

Även åtskilliga av de noveller som faller inom kategorin allmän skönlitteratur är intrigmässigt skruvstädsgripande, medan i alla fall jag fann ett antal så förglömliga att jag nu, kort efter att ha läst dem, var tvungen att slå upp dem i boken för att komma ihåg vad de handlar om.

Som sagt, sammanhållningen är dålig här.

Texterna i den här boken skulle inte utgöra ett bra lag i någon lagsport. Och några av dem med mest gripande intrig har fått så snöpliga icke-slut att man undrar om Vonnegut helt enkelt råkade glömma att skicka med sista sidan när han postade manuset.

Men textsamlingen Welcome to the Monkey House bör man läsa i vilket fall. Berättelserna är mycket flyhänt skrivna och man glider igenom texten, även om vi inte pratar om några stilistiska mästerverk, och just det faktum att så många av novellerna griper så mycket rent intrigmässigt gör om inte annat volymen utmärkt vid lång transitväntan på en flygplats eller ute vid sommarstugan, till exempel.

Fast det finns förstås inget annat än endimensionella gestalter, någonstans, i hela samlingen. Det kanske man ska tillägga.

Och titelnovellen är utan några som helst tvivel en av de mest otroligt korkade science fiction-noveller jag någonsin läst, alla kategorier, och borde aldrig ha tryckts. Men har kanske sitt intresse just därför...?

Kurt Vonnegut: Welcome to the Monkey House
Ständigt i tryck, finns i många olika upplagor

Kurt Vonnegut: Välkommen till aphuset
Översättning: Olov Jonasson
PAN/Norstedts, 1971
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron