J. R. R. Tolkien: Farmer Giles of Ham (jubileumsutgåvan)

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

J. R. R. Tolkien: Farmer Giles of Ham (jubileumsutgåvan)

Inläggav Sheriffen » tor 06 aug 2020, 09:52

Om man inte ska välja en bok efter omslaget, så gjorde jag fel när jag gjorde alldeles rätt och köpte den här läckra utgåvan av J. R. R. Tolkiens Farmer Giles of Ham. Att det var en jubileumsutgåva från 1999 för att fira att det då var femtio år sedan boken först utkom upptäckte jag först i går, när jag läste ut den. För som vanligt läste jag förordet sist. Eller det beror på vilket förord man menar. Låt oss ta det hela i tur och ordning, för i den här ordningen läste jag bokens olika delar:

1) The First (Manuscript) Version of the Story

2) Farmer Giles of Ham

3) Notes (löpande medan jag läste Farmer Giles of Ham, och senare i sjok när jag upptäckte att det fanns fotnoter även till andra delar av boken)

4) The Sequel

5) Foreword (Tolkiens, till Farmer Giles of Ham)

6) Introduction (redaktörernas, till volymen)

7) Gallery

Farmer Giles of Ham är i den här utgåvan en märklig parallell, rent litterärt, till dels The Hobbit, dels The Lord of the Rings. The Hobbit är, liksom första manuskriptversionen (av fyra) av Farmer Giles of Ham, en lagom lång, väl sammanhållen, väl berättad saga/fantasyberättelse för barn. The Lord of the Rings är, liksom den slutgiltiga versionen av Farmer Giles of Ham, en otymplig, på tok för lång, illa sammanhållen berättelse för vuxna där Tolkien går till våldsamma och katatoniskt uttråkande överdrifter kring sina specialintressen, när han – i Farmer Giles of Ham – tynger ned den nu tre gånger så långa berättelsen med tillägg inte i intrigen (annat än två extremt marginella), utan i form av en massa latin, långrandiga historiska anspelningar som inte tillför något till själva berättelsen men säkert roat fem eller sex specialkunniga läsare under de nu dryga 70 år som gått sedan boken publicerades men tråkat ut alla andra, och omständliga, otympliga, stilistiskt osköna beskrivningar i surrealistiskt fåfänga försök att låta som Geoffrey of Monmouth. Den första manuskriptversionen av Farmer Giles of Ham är en flyhänt, spännande saga för barn, den slutgiltiga, efter mer än tjugo år färdigställda och ursprungligen enda publicerade, är ett otympligt åbäke avsett för vuxna som vältrar sig fram över sidorna på fötter som är flera ton tunga och som därför ofta står och stampar på samma fläck, till synes helt utan anledning. Med andra ord är det glädjande att vi i och med denna jubileumsutgåva får den riktiga berättelsen, till skillnad från den enda vi hittills sett och som dessutom i princip misslyckats med att någonsin bli särskilt uppskattad, trots den väldiga uppskattning Tolkiens mer kända böcker rönt. Möjligen har Farmer Giles of Ham i sitt korta, flyhänta första utkast äntligen kommit till sin rätt och vunnit en publik!

Notapparaten är, som så ofta, löjeväckande överambitiös, för man kan fråga sig varför sådant som ”a pint of beer”, ”breeches” och ”not a brass button” behöver förklaras för någon enda person som kan tillräckligt med engelska för att över huvud taget läsa Farmer Giles of Ham på originalspråket, men det ska även framhållas att den del av notapparaten som inte är överambitiös är till stor hjälp för att förstå alla de blytunga passagerna i Tolkiens katatoniskt tradiga, intrigparkerande pladder på faux gammalengelska i den långrandiga, sega versionen av Farmer Giles of Ham. Frågan är väl hur många som är intresserade av att förstå, men eftersom redaktörerna i volymen förklarar det lyckade skämtet – uppenbarligen gapflabbigt – att i själva sagan kalla de fyra redaktörerna för den dåtida (alltså samtida med Tolkien) upplagan av The Oxford English Dictionary för ”the Four Wise Clerks of Oxenford” finns det säkert ett par, tre stycken. Det här är så jätteskojsigt, visar det sig, att redaktörerna för jubileumsutgåvan hysteriskt fnittrande förklarar skämtet tre eller fyra gånger, på olika ställen i volymen, för att alla riktigt ska förstå hur komiskt det är. Själv hade jag faktiskt inga problem alls med att hålla mig för skratt, i alla fall inte fjärde gången jag fick skämtet förklarat för mig (och jag förstod det faktiskt redan när jag läste sagan, men skrattade inte då heller, konstig som jag är).

Tolkiens korta och senkomna förord till Farmer Giles of Ham är en lyckad parodi på den sorts akademiska förord som kan förekomma i utgåvor av just sådant som Geoffrey of Monmouths föregivet historiska verk, och Tolkien låtsas där att det enda som intresserar förordsskribenten är de etymologiska förklaringarna till byars namn och annat sådant, medan själva berättelsen är ointressant (möjligen var han drabbad av senkommen insikt om berättelsen, vem vet?). Redaktörernas förord, å sin sida, är en detaljerad och för i alla fall den specialintresserade givande genomgång av bakgrundshistorien till hur Farmer Giles of Ham kom till och den långa väg – i år räknat – den av olika skäl tillryggalade innan den slutligen publicerades.

Det har påpekats att Pauline Baynes illustrationer är så lysande att Tolkiens text snarast känns som en kommentar till dem och jag är benägen att hålla med så länge det är den originalpublicerade, slutgiltiga berättelse hon faktiskt illustrerade som avses. Hennes streckteckningar, uppenbart inspirerade av medeltida illustrationsestetik, är utsökta, detaljerade små konstverk som dyker upp likt marginalmullarna i satirtidningen Svenska Mad en gång i tiden (inga jämförelser i övrigt; jag försöker bara beskriva hur de är publicerade visavi texten). Till den här utgåvan gjorde Pauline Baynes dessutom, femtio år efter sina illustrationer till originalet, fem helsidesillustrationer, som är det Gallery jag nämner ovan och som gör väldigt mycket för att skänka volymen extra och välbehövlig behållning.

Uppföljaren, så, är ingen sådan, utan avdelningen The Sequel består bara av några hastigt nedkrafsade, tämligen osammanhängande anteckningar som Tolkien gjorde inför en planerad men aldrig skriven fortsättning på Farmer Giles of Ham. Jag tror vi kan vara tacksamma för att han övergav det projektet.

Jag är inte en beundrare av Tolkien, men tycker att The Hobbit är hans bästa verk – en bra sagobok som äger visst släktskap, på några plan, med andra brittiska, klassiska sagoböcker eller, om man så vill, fantasyböcker för barn. I och med den här utgåvan av Farmer Giles of Ham finns nu en flyhänt berättad version av den sagan som utan tvivel kommer att roa barnen och med de läckra både ursprungliga och extra illustrationerna får man se det hela som en välgärning, trots allt.

J. R. R. Tolkien: Farmer Giles of Ham

Illustrationer: Pauline Baynes

HarperCollins, 1999
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron