Theophile Gautier

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Theophile Gautier

Inläggav margl » ons 26 sep 2007, 13:42

Jag älskar Clark Ashton Smiths språk, men jag tror inte jag skulle vilja att det var mitt eget. James Branch Cabells stil är nästintill fulländad, men jag tror inte jag är i stånd att uppnå samma anda av försonlighet som han. Jag finner Pär Lagerkvists prosa omskakande kraftfull, men ibland påfrestande naiv. Nej, om jag fick välja helt fritt en litterär stil åt mig själv skulle det nog vara den stil som frambringades av Theophile Gautier, mannen, som han själv uttryckte det, för vilken sinnenas värld verkligen existerar. Obeskymrad av den stora världens händelser odlade han fram sin personliga stil; sina ironiska formuleringar, känslan för det måleriska, förkärleken för pikanta detaljer, den aldrig upphörande förtjusningen i kvinnlig fägring, kärleken till konst och antikviteter. Just denna vecka fick jag en av mina stora läsupplevelser under genomgången av hans "En av Cleopatras nätter", där Nilområdet framträder i suggestiva färger, och jag kommer nog att hävda länge än att "Den döda älskarinnan" trots sin en smula överspända romantik är en av alla tiders bästa vampyrberättelser.

Förutom sin självskrivna plats i den vanliga litteraturhistorien som en av de främsta förespråkarna för konst-för-konstens-egen-skull har han också en plats i den fantastiska skönlitteraturens historia. I sin avhandling Supernatural Horror in Literature hävdar Lovecraft att:"It is in Theophile Gautier that we first seem to find a authentic French sense of the unreal world, and here there appears a spectral mystery which, though not continuously used, is recognizable at once as something alike genuine and profound". Enligt Lovecrafts åsikt, som jag instämmer i, betalade Gautiers intresse för egyptisk forntid av sig:"Gautier captured the inmost soul of eon-weighted Egypt, with its cryptic life and Cyclopean architecture, and uttered once and for all the eternal horror of its nether world of catacombs, where to the end of time millions of stiff, spiced corpses will stare up in the blackness with glassy eyes, awaiting some awesome and unrelatable summons". Det ska dock tilläggas att Gautier inte alltid tar denna fasa på allvar, i tex "Mumiens fot" behandlar han den med ett roat småleende.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron