Äldre thrillers

[margl]

det där om att Marryat upprepar vad han sa nyss kan bero på att texten gått som följetong i en tidning. Och istället för designerad "detta har hänt"-ruta i början så har Marryat arbetat in resumén i texten.

Det är klumpigt gjort i vilket fall som helst. Dumas, som fick de flesta av sina romaner publicerade som följetonger, använde sig av ett liknande grepp för att påminna läsaren om vad som hänt i föregående kapitel, men gjorde det mer smidigt och flytande.

[margl]

Nu har jag läst min första roman om den av Maurice Leblanc skapade gentlemannatjuven Arsene Lupin, närmare bestämt Chifferskriften(L’Aiguille creuse, 1909). Denna berättelse där mord och mystik kantar vägen fram till avslöjandet av en sensationell hemlighet som gått i arv hos ett fåtal i århundranden får mig att misstänka att Dan Brown läst sin Leblanc. Lupin är en motsägelsefull gestalt, dels romantisk hjälte och dels diabolisk mästerförbrytare, dels självupptagen äventyrare och dels ärlig fransk patriot. Jag finner hans egocentricitet störande, förvisso är hans samtida skönlitterära mästerförbrytare såsom Fantomas och dr Mabuse och Fu Manchu också egocentriska, men det känns mer naturligt och berättigat hos dem medan Lupin framstår som barnslig i sin narcissicism. Romanen är inte dålig, tvärtom kan den nog genom sina oväntade förvecklingar och tvära kast ännu roa den genomsnittlige nutida läsaren, men Lupins personlighet och beteende samt att Sherlock Holmes är medtagen som en osympatisk bifigur och i fransk chauvunistisk anda framställs som underlägsen Lupin finner jag lite väl magstarkt.