Klassiska Bond-repliker stryks

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Klassiska Bond-repliker stryks

Inläggav centerwall » tor 25 sep 2008, 14:43

Meddelar Göteborgs-Posten: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=907&a=446733

Jaja. Fundera på att blanda mig en vodka martini och se på en riktig Bond-film ikväll, som Goldfinger.
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 448
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Inläggav Sheriffen » tor 25 sep 2008, 16:37

Följdriktigt drag av Bond-makarna, för James Bond tog ju i och med den senaste filmen - "Casino Royale" - slutgiltigt steget bort och slutade vara James Bond.

Jag menar inte det här som surigt gnäll från en gammal Bond-stöt som tycker att Sean Connery är den riktige James Bond (för det tycker jag förstås), utan liksom på riktigt - receptet förändrades kapitalt och lika lite som en Big Mac förblir en Big Mac om man byter ut köttfärsen mot papaya, grönsalladen mot lingonsylt och brödet mot kalaspuffar, förblir en James Bond-film en James Bond-film utan den självdistanserade humorn, de megalomana skurkarna som vill förinta hela världen, de stående replikerna, och så vidare.

James Bond-figuren har blivit en helt vanlig actiongestalt bland alla de andra actiongestalterna, de som porträtteras av Tom Cruise, Arnold Schwarzenegger, Bruce Willis, et. al.

Och då är det nog bara följdriktigt att ta bort de sista karaktäristiska dragen, att byta ut brödet mot kalaspuffar.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav centerwall » tor 25 sep 2008, 18:16

Sant, men jag tycker nästa att det är lite hädiskt att jämföra James Bond med en Bic Mac.
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 448
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Inläggav Johan_L » fre 24 okt 2008, 13:54

Jag är definitivt ingen Bond-kännare, men brukar man inte säga att (nya) Casino Royale är mer trogen böckerna än det reguljära Bond-franchiset?

Tillbaka till rötterna, alltså.
Johan Lundström

They who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night.
—Edgar Allan Poe, ”Eleanora”
Johan_L
Fan
 
Inlägg: 198
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 15:42

Inläggav Sheriffen » fre 24 okt 2008, 15:34

Johan_L skrev:Jag är definitivt ingen Bond-kännare, men brukar man inte säga att (nya) Casino Royale är mer trogen böckerna än det reguljära Bond-franchiset?


Undran: varför skulle det vara något slags automatisk fördel att vara mer trogen böckerna?

Ian Fleming, som var en mycket medelmåttigt kompetent kioskboksförfattare, hade turen att råka få ett mycket begåvat filmteam bakom den första Bond-filmatiseringen i biofilmsformat, "Dr. No". Den enastående begåvade Sean Connery ingöt så mycket personlighet och karaktär som alls är möjligt i den endimensionella, ointressanta pappfigur som Ian Fleming (inte) hade skapat (eftersom det är ett alldeles för storvulet uttryck i sammanhanget) och legenden James Bond var född.

Om du tror att den populärkulturella legenden James Bond på något sätt har med Ian Fleming att göra tar du nog tyvärr miste. Visst, den populärkulturella legenden delar namn med hjälten i en omedelbart förglömlig rad kioskböcker som ingen längre skulle komma ihåg om de inte hade filmatiserats med Sean Connery i huvudrollen. Men där tvärstannar det, liksom.

Och sedan har man gradvis förändrat och modulerat om legenden i takt med att nya huvudrollsinnehavare, mer eller mindre begåvade men ingen i närheten av Connery, har tillkommit.

Och nu har man så tagit steget fullt ut och förvandlat Bond till en intetsägande, tråkig actionhjälte utan självidistanserande humor bland dussin- för att inte säga hundratals andra intetsägande, tråkiga actionhjältar utan självdistanserande humor som spelats och spelas av Bruce Willis, Arnold Schwarzenegger, Tom Cruise, Sly Stallone.... etc. Som i böckerna, alltså.

Och din poäng var?

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Johan_L » fre 24 okt 2008, 15:57

Sheriffen skrev:Undran: varför skulle det vara något slags automatisk fördel att vara mer trogen böckerna?


Var sade jag det?

Nu tror jag i och för sig att Bond-franchiset hade kommit till vägs ände (flera år tidigare, till och med...) och att gå tillbaka till rötterna och skala bort mycket av de slitna filmklyschorna faktiskt resulterade i den bästa Bond-filmen på mycket, mycket länge med Casino Royale.

Det finns ofta två sätt att förhålla sig till såpass etablerat material som Bond. Det ena är camp, och det var ju vad vi fick (uselt) med Moore och (hyggligt) med Brosnan, men förr eller senare duger inte det längre, just för att det blir så utslitet. Då får man försöka skapa ett nytt sätt att se på konceptet, ofta genom att gå tillbaka till det ursprungliga materialet, ofta genom att ta det på allvar (camp tar definitionsmässigt inte sitt material på allvar). De gånger det lyckas kan resultatet ofta bli riktigt bra (jag skulle t.ex. sätta Batman Begins i det här facket).

Ian Fleming


Om du tror att jag tänker säga något gott om Fleming som författare misstar du dig grovt. :)
Johan Lundström

They who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night.
—Edgar Allan Poe, ”Eleanora”
Johan_L
Fan
 
Inlägg: 198
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 15:42

Inläggav john-henri » fre 24 okt 2008, 15:58

Någon beundrare av Flemings litterära talanger är inte jag heller, men Sheriffen har nog fel i att Bond-romanerna inte skulle kunnat leva sitt eget liv utan filmerna. Fleming blev snabbt en högst autentisk bestseller; 1953 var första tryckningen av debutromanen Casino Royal knappt 5000 exemplar, men 1961 trycktes Thunderball i en förstaupplaga på 51.000 ex. Här talar vi om de brittiska inbundna originalutgåvorna. Och det som sedan gjorde Flemin till miljonsäljare världen runt var faktiskt inte heller filmerna, utan det faktum att John F Kennedy hade med From Russia With Love på listan över sina favoritböcker.

Därmed är förstås på inget vis sagt att inte många ytterligare miljoner böcker sålts tack vare filmerna. Och jag tvivlar starkt på att majoriteten av fortsättningsromaner om Bond av andra än Fleming (hittills 1 av Kingsley Amis, 14 av John Gardner, 6 av Raymond Benson och i år den första av Sebastian Faulks; hittills 5 romaner om Bond som tonåring, av Charlie Higson, och dessutom Samantha Weinbergs hittills tre volymer med The Moneypenny Diaries) skulle ha haft tillräcklig marknad i avsaknad av filmerna.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » fre 24 okt 2008, 16:05

john-henri skrev:Någon beundrare av Flemings litterära talanger är inte jag heller, men Sheriffen har nog fel i att Bond-romanerna inte skulle kunnat leva sitt eget liv utan filmerna. Fleming blev snabbt en högst autentisk bestseller; 1953 var första tryckningen av debutromanen Casino Royal knappt 5000 exemplar, men 1961 trycktes Thunderball i en förstaupplaga på 51.000 ex. Här talar vi om de brittiska inbundna originalutgåvorna. Och det som sedan gjorde Flemin till miljonsäljare världen runt var faktiskt inte heller filmerna, utan det faktum att John F Kennedy hade med From Russia With Love på listan över sina favoritböcker.


Leva ett eget liv, säkert.

Men knappast nu längre. Vi är flera generationer från John F. Kennedy. Det har funnits gott om andra författares böcker som sålt lika mycket eller mer och som i dag är bortglömda. Inte så få av de författarna var betydande mycket större begåvningar än Ian Fleming.

Tänk bort filmerna som om de aldrig funnits - ärligt talat, skulle Bond varit ett begrepp eller ens finnas i tryck i dag då?

Tillåt mig tvivla.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav tompe » sön 26 okt 2008, 01:38

Sheriffen skrev:Tänk bort filmerna som om de aldrig funnits - ärligt talat, skulle Bond varit ett begrepp eller ens finnas i tryck i dag då?

Tillåt mig tvivla.


Kanske eller kanske inte. Fast det finns ju massor med böcker med erkänt bra kvalitet som ej finns i tryck idag så att en sak ej finns i tryck säger inte så mycket om kvaliten.

Här är ett svar på frågan:

http://www.salon.com/books/feature/2006/11/25/fleming/

Nov. 25, 2006 | "Casino Royale," the first James Bond novel, was published in 1953 and has been recently reissued by Penguin to coincide with the release of the movie version -- practically the first Bond movie since the early Sean Connery films to stick to the original, Ian Fleming-penned story. This event highlights a question that English writer Simon Winder raised in his recent book, "The Man Who Saved Britain: A Personal Journey Into the Disturbing World of James Bond": "Would the Bond books be read today without the films?"

The answer to Winder's question is yes -- and in fact they have been, and are. Fleming's Bond novels, all reissued by Penguin, have achieved a mass cult status quite apart from the movies. If anything, the awfulness of most of the Bond films of the past 30-odd years probably cost Fleming some readers; who would care to seek out the literary genesis for "The Spy Who Loved Me" or "Moonraker" or "For Your Eyes Only"? Many readers of the previous generation who came across Bond titles on paperback racks probably thought they were mere "novelizations" of the films.

Half a century ago, though, Fleming had built up the most extraordinary collection of groupies of any genre novelist since Raymond Chandler, including Anthony Burgess, Kingsley Amis, Cyril Connolly (whose article "Bond Strikes Camp" for London Magazine in 1963 is still the best Fleming parody), Elizabeth Bowen and Chandler himself, who, when asked to supply a logrolling cover blurb for the second Bond novel, "Live and Let Die," asked Fleming, "If this is any good to you, would you like me to have it engraved on a gold slab?"

Even Chandler never got a plug from an American president. Yet, nearly 45 years ago, when asked why the bedroom lights in the White House were on so late, JFK (like James Bond, a naval commander in World War II) replied that he was "up late reading 'From Russia With Love.'" Fleming returned the compliment in 1965 when he had Bond take a copy of "Profiles in Courage" on an assignment.

The reasons why Fleming became such a cult favorite aren't easily discerned by those who want obvious "literary" quality in their thrillers. He couldn't begin to write dialogue as pungent as that of his friend and early supporter, Raymond Chandler, the darling of Brit critics; as Kingsley Amis wrote in his slim 1965 book, "The James Bond Dossier," Fleming's "dialogue is serviceable and nothing more." (Then again, Fleming had many more diverse characters to write dialogue for than did Chandler.) He doesn't begin to convey a sense of mise-en-scène as well as, say, Dashiell Hammett. (But then Fleming had far more diverse scenes to set than did Hammett.) In fact, as I went back to the Bond books -- for the first time since the age of 15, when I sneaked my father's Signet paperbacks (the ones JFK must have read) into my room -- I found myself hard-pressed to say exactly why they were worth rereading. In the end, though, I was compelled to go through them all, which is more than I can say about not only the trashy thrillers of Robert Ludlum but also the classy ones of John le Carré. Fleming's genius, if it's proper to apply the word to a writer of genre fiction, was to create a world of espionage more grotesque and dangerous than the actual one while maintaining close enough ties to reality to make it all seem credible. To my surprise, he rewarded not only careful reading but rereading.


Jag har läst om Jame Bond-böckerna några gånger men ej kännt mig frestad att göra det med Le Carré...
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » sön 26 okt 2008, 16:42

Där ser man. Jag ska utan omsvep medge att a) jag inte läst tillnärmelsevis alla Bond-böcker, b) det var länge sedan jag läste Ian Fleming över huvud taget (över tjugo år) och c) att jag ofrivilligt (!) stal en specialutgåva av "From Russia With Love" på Arlanda när jag åkte till EuroCon i Köpenhamn förra året.* Kanske dags att läsa Bond i stället för att se Bond, då, nu när filmerna blivit sådant skräp...

Kör hårt,
Sheriffen

* Så här: det låg en stor trave exemplar av den läckra utgåvan i spritbutiken som inte längre är tax free. På en stor skylt stod det att man var välkommen att ta ett exemplar. Så det gjorde jag. Så gick jag runt i butiken en stund till och på vägen ut - traven låg precis vid utgången - fick jag plötsligt se att det med pyttesmå bokstäver längst ned på skylten stod att man för att få ta ett exemplar även skulle köpa en flaska Smirnoff vodka. Det var Smirnoff som låtit trycka upp den här Bondboken, självklart med anledning av titeln, och nu använde den i sin marknadsföring. Jag måste medge att jag skamset inte kunde förmå mig att inför kassapersonalen hala upp boken ur min axelremsväska och lägga tillbaka den, för då skulle det ju synas att jag "stulit" den (de såg uppenbarligen inte när jag tog den, för jag gjorde det liksom helt naturligt och i god tro) och så slutade det med att jag faktiskt stal den. Fy, fy och allt det där, men den hamnade i alla fall i goda händer, hos en bibliofil som trots allt har en massa Bondböcker men faktiskt inte hade just denna tidigare. För övrigt är filmatiseringen av just den boken Sean Connerys egen favorit, kan tilläggas. Vad nu det har med den här saken att göra.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav centerwall » fre 31 okt 2008, 08:26

Dagens Nyheters recension av Quantum of Solace är ganska tvetydig. Recensenten verkar inte helt ogilla filmen, men konstaterar:

Det är väldigt mycket en James Bond-film. Men inte så mycket James Bond.


Hur man nu ska tolka det.

Taget ur sitt sammanhang blir följande väldigt dräpande (det är egentligen inte så smickrande ens i sammanhanget):

Det är oklart om Daniel Craig ens är James Bond.


Filmen får en trea i betyg. Läs hela recensionen här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=846068

Svenska Dagbladets recensent är rent ut besviken. Redan i ingressen slås det fast:

Med Daniel Craig har agent 007:s originalitet gått förlorad. Den kvicktänkte livsnjutaren har förvandlats till en kallhamrad revolverman.


SvDs recension, som kan läsas med stor underhållning bara för det eleganta avslutet, finns här:

http://www.svd.se/kulturnoje/film/artikel_1968659.svd
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 448
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Inläggav Svensson » fre 31 okt 2008, 12:04

Ingen verkar gilla Craig.

Å andra sidan har väl varje generation sin Bond. Själv tycker jag Roger Moore bara är såå rätt i rollen.

Så snart kommer väl en yngre kritiker att skriva sin hommage till Craig som Bond, vänta bara.

Tycker själv dock att Craigs aura som tuffing förstördes, när man fick veta att han bara får köra bil med automatlåda...
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav Sheriffen » mån 10 nov 2008, 02:09

Svensson skrev:Ingen verkar gilla Craig.

Å andra sidan har väl varje generation sin Bond. Själv tycker jag Roger Moore bara är såå rätt i rollen.

Så snart kommer väl en yngre kritiker att skriva sin hommage till Craig som Bond, vänta bara.



Precis. Varje generation har sin Bond. När Daniel Craig fick rollen publicerades jättelika namninsamlingar på nätet till förmån för Pierce Brosnan, där man krävde att han skulle återfå rollen, eftersom "han är född till att spela James Bond". Fast två James Bond är det nästan ingen som gillar vad jag vet: George Lazenby och Timothy Dalton. Den förste var fullkomligt otroligt miscast och gjorde dessutom bara en film, medan den andre kanske skulle ha fått lite fler fans om han fått göra fler än två filmer.

Quantum of Solace har som bekant nyligen haft premiär och i vanlig ordning hävdar Bondkoncernen att den spelat in mer pengar under premiärhelgen än någon annan Bondfilm. Det har de hävdat ända sedan From Russia With Love, som var den andra filmen i serien. Varenda gång hävdar de detta och det var säkert sant ett par, tre gånger på sextiotalet, men sedan vete fan.

Mest sedd är och förblir hur som helst outing nummer 3 i serien, "Goldfinger". Fast den har ju haft några år på sig att bli sedd, också, så jämförelsen är inte särskilt rättvis.

Däremot är det sant som det stod på affischerna redan på sextiotalet: Sean Connery is James Bond.

Det finns sju Bondfilmer.

Och så finns det ett gäng filmer med olika struttar som gestaltar någon med samma namn, men som inte är han.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » mån 08 dec 2008, 09:50

Härförleden var jag på ett födelsdagsparty hos en väninna. Av sin syster fick hon med presenten ett födelsedagskort som fascinerade mig och som jag därför fick i min tur.

Det föreställer Sean Connery på en av de klassiska promotionbilderna som James Bond, från sextiotalet. När man viker upp kortet visar det sig vara försett med en liten högtalare ur vilken Sean Connerys röst hörs och han säger:

"I've got a message from russia with love. I won't take doctor no for an answer. If you think I'm talking a lot of thunderball, then give me the goldfinger. But hey! Have a nice day!"

Corny, javisst. Men jävligt roligt.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm


Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron