Äldre thrillers

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Inläggav margl » ons 01 apr 2009, 11:05

john-henri skrev: Fast i ärlighetens namn tycker jag nog egentligen att få kriminalromaner skrivna före Hammett och Dorothy Sayers är värda att läsa om.


Jag har läst en del Sayers, men känner att jag nog borde bekanta mig mer med hennes berättelser - därför köpte jag häromdagen Mördande reklam som kassettbok inläst av Fredrik Ohlsson. Jag har redan hunnit en bit in de roande förvecklingar som äger rum när Lord Peter Wimsey tar anställning under annat namn på en reklambyrå för att utreda ett mord och andra oegentligheter.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » ons 01 apr 2009, 19:19

I denna roman roar sig Sayers med ett par skämtsamma referenser till den äldre generationens representanter, Edgar Wallace och E Phillips Oppenheim.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav john-henri » ons 01 apr 2009, 22:24

Men snälla rara, Sayers ska inte läsas eller lyssnas till i översättning. (Och med all respekt för Murder Must Advertise och den så uppburna The Nine Tailors tycker jag nog att hennes allra bästa romaner är Have His Carcase och framför allt Gaudy Night, en alldeles suverän bok. Den sista kriminalromanen, Busman's Honeymoon, var i själva verket en scenpjäs som Sayers i efterhand nödtorftigt skrev om till roman; det märks, kanske alltför väl, även om den har förnämliga enskilda scener. Sayers räknar jag till de verkligt stora kriminalförfattarna, bara ett pinnhål under den i mitt tycke förnämsta av dem alla, Patricia Highsmith, och i klass med de övriga bästa, som Hammett, Josephine Tey, John D. MacDonald och några få andra.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav margl » tor 02 apr 2009, 08:07

john-henri skrev:. Sayers räknar jag till de verkligt stora kriminalförfattarna... i klass med de övriga bästa, som Hammett, Josephine Tey, John D. MacDonald och några få andra.


Teys En Gammal Skandal(The Daughter of Time) är en av mitt liva stora läsupplevelser, en mycket roande länsstoldeckare (där deckaren ligger mot sin vilja i sjuksäng) och ett intressant försök att upprätta Richard III.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav tompe » fre 03 apr 2009, 00:27

Det förklarar varför jag tycket mindre bra om Busman's Honeymoon. Jag gillar också Gaudy Night som är en genuint bra bok.

Jag gillar faktiskt de flesta av Josephine Tey's böcker och läste The Daughter of Time efter jag läst en del andra så den har aldrig blivit den bok som imponerat mest.

Jag läste Patricia Highsmith förr och gillade Ripley-böckerna väldigt mycket. Jag kanske bordee uppdatera mig och se vad jag missat de senaste åren.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Re: Äldre thrillers

Inläggav margl » sön 05 apr 2009, 13:36

margl skrev:E. Phillips Oppenheim, den självutnämnde "prince of storytellers", som framställde en lång rad romaner där välklädda herrar deltar i internationella intriger vid kasinoborden i Monte Carlo eller matsalsborden på Savoy i London


Oppenheims hjältar var oftast av liknande slag - rakryggade och klyftiga män från välbärgad bakgrund, antigen ur rika borgarhem eller rentav aristokratin, som rörde sig genom societsmiljöer, palatsliknande villor, gods på landsbygden, det eleganta livet i världsstäder och semesterorter. De mer otrevliga delarna av den sociala verkligheten visas sällan upp, mycket av det njutbara hos Oppenheim ligger också i vad som wikipedia kallar "a unique escapist charm", men ibland tränger sig den in - om dock på avstånd. Rikemanshjälten i The Profiteers bekämpar ett omoraliskt syndikat för att förhindra svält bland de fattiga och Oppenheims fantasier om miljonernas räddande makt visar sig mest uttalat i Up the Ladder of Gold där världens rikaste man köper upp det mesta av samtliga guldreserver och därmed förmår stormakterna att förbinda sig att hålla fred i åtminstone 40 år. Framåt slutet av A Prince of Sinners tillåter sig han till och med lite predikan för bättre sociala villkor, på ett ganska intelligent sätt faktiskt; "the Hell which burns for ever under this great city, and it is such men as his lordship the Bishop of Beeston who can come here and speak of their agony in well-rounded periods and congratulate you and himself upon the increasing number of communicants in the East End--who stands in the market-place of the world with stones for starving people. But I, who have been down amongst those fires, I, who know, can tell you this: Not all the churches of Christ, not all the religious societies ever founded, not all the combined labours of all the missionaries who ever breathed, will quench or even abate those flames until they go to their labours in the name of humanity alone, and free themselves utterly from all the cursed restrictions and stipulations of their pet creed."
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » tor 14 maj 2009, 17:21

Han är väl egentligen inte en "thrillerförfattare", men han var verksam samtidigt som Oppenheim och Rohmer - nämligen Rafael Sabatini (vilket underbart passande namn för en man som skrev äventyrsberättelser). Han gjorde världsomspännade framgång med sina romantiska djärvheter i färgstark historisk miljö, hans tre mest kända romaner är Captain Blood, The Sea Hawk och Scaramouche(de två första filmatiserade med Errol Flynn i huvudrollen). Nyligen har jag och min fästmö medelst högläsning tagit oss igenom ett av hans tidigare verk, En folkets son(engelsk titel The Trampling of the Lilies), vars handling utspelar sig i samband med den franska revolutionen. Den unge Rousseau-läsande Caron La Boulaye är kär i Suzanne de Bellecour, dotter till en markis, men aritokratiskt högmod och klasskillnader förhindrar deras förening. Så kommer den stora omvälvningen och de som tidigare varit herrar blir nu de jagade, La Boulaye blir en trogen lärjunge till Maximilien Robespierre och Suzanne blir förlovad med en motbjudande adelsman. Men inte ens sådana ting kan i slutändan stå emot vad som visar sig vara sann kärlek. Det låter fånigt och förutsägbart och det är det också i viss utsträckning, men Sabatini har otvivelaktigt en talang för att berätta och att skapa dramatik. Detta var också innan han hade hittat formen ordentligt, så man kan visa lite överseende.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Sheriffen » tor 14 maj 2009, 17:35

margl skrev:Han är väl egentligen inte en "thrillerförfattare", men han var verksam samtidigt som Oppenheim och Rohmer - nämligen Rafael Sabatini (vilket underbart passande namn för en man som skrev äventyrsberättelser). Han gjorde världsomspännade framgång med sina romantiska djärvheter i färgstark historisk miljö, hans tre mest kända romaner är Captain Blood, The Sea Hawk och Scaramouche(de två första filmatiserade med Errol Flynn i huvudrollen).


Scaramouche är också filmatiserad, flera gånger. Första gången redan 1923, mest berömt sannolikt 1952. Dessutom finns det en filmatisering från 1975, och sannolikt fler ändå.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav margl » tor 14 maj 2009, 17:51

Sheriffen skrev:Scaramouche är också filmatiserad, flera gånger. Första gången redan 1923, mest berömt sannolikt 1952.


I den från 1952 spelar Stewart Granger den charmige skälmen Andre Moreau, som gömmer sig bakom commedia dell'arte-figuren Scaramouches mask medan han strävar efter att bli en så fulländad fäktare att han ska kunna hämnas på den aristokrat som i kallt blod dödat hans bäste vän. Granger klarar av att vara både lättsam och allvarlig i sin roll och som den adelsman han ska hämnas på syns en gäcksamt överlägsen Mel Ferrer. Filmens stora slutfäktning, som äger rum i en praktfull teaterlokal, har kallats filmhistoriens längsta men jag är inte helt säker på det. Den inledande meningen i romanen står förövrigt att återfinna på Sabatinis gravsten; "He was born with a gift of laughter and a sense that the world was mad".
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » sön 16 aug 2009, 20:01

Jag vet inte om han är mer känd än jag tror, men för några månader sen hade jag aldrig hört talas om Övre Richter-Frich. Han var tydligen för sisådär ett halvt sekel sedan en en ganska känd författare, enligt reklamen på ett bokomslag legendarisk. Hans fullständiga namn var Gjert Övre Richter-Frisch, föddes 1872 i Byneset i Norge som son till en församlingspräst, levde ett ganska händelserikt liv vilket inkluderade bla bohemer, långresor och skilsmässa, kom att tillbringa sina sista år i Sverige och dog i Södertälje 1945. Från 1911 och framåt kom han att göra sitt namn som thrillerförfattare, eller för att citera omslagsreklamen "Övre Richter-Frich har nått sin stora popularitet genom rutinerad förmåga att spinna spännande och fängslande intriger". Jag har nu läst tre böcker ur hans tjugoen romaner långa serie om den hjältemodige norske läkaren Jonas Fjeld, närmare bestämt Gyllene Jungfrun, Svarta Gamarna och Lucifers Öga. Det rör sig om snabblästa sensationsromaner med ett rasande tempo där de melodramatiska effekterna följer på varandra i en tät ström, ackompanjerade av en gräll purpurprosa. Jonas Fjeld motsvarar det germanska hjälteidealet - högrest, ståtlig, blåögd, orädd och hårdfört rättrådig - och hans fiender är svartmuskiga och blodtörstiga typer ur internationella förbrytarligor och anarkistiska sammansvärjningar. Här passerar det förbi som bifigurer lömska skurkar och energiska poliser, sensuella äventyrerskor och kyska dygdemönster, hänsynslösa skattsökare och grymma terrorister (bifigurerna är ofta så färgstarka och ges ett sådant utrymme att de stundom får hjälten att förefalla en smula blek) och scenerierna växlar från sydamerikas djungler till Alaskas guldfält, från storstädernas myller till vildmarkens ödslighet, från vetenskapsmännens laboratorier till mörka lönnkrogar. Allt är överdrivet och otroligt och i sina överdrifter ofta mycket roande. För dom intresserade för billig underhållningslitteratur av äldre märke är detta något värt att pröva på.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » lör 19 sep 2009, 09:13

Den här tråden startades för att prata om äventyrs- och thrillersförfattare av äldre märke, nämligen från början av 1900-talet. Den här gången skulle jag vilja gå ännu längre tillbaka, ända till Frederick Marryat (1792-1848). Marryats namn har blivit en synonym för sjöromaner; vid fjorton års ålder gick han in i engelska flottan, deltog i flera krig och befodrades till kapten, tog avsked efter ett gruff med amiralitetet och började efter att ha misslyckats som politiker att skriva romaner där han föll tillbaka på sina erfarenheter till sjöss. Hans berättelser om äventyr på böljan den blå har uppskattats av bland andra Joseph Conrad och Ernest Hemingway. Redan för flera år sen insåg jag att jag förr eller senare måste läsa något av Marryats hand och nu har jag gjort det - Flygande Holländaren(engelsk titel, The Phantom Ship) från 1839. Berättelsen utspelar sig i mitten av 1600-talet och skildrar den långa och mödosamma väg som Filip van der Decken måste vandra (eller rättare sagt segla) för att befria sin fader från den förbannelse som tvingar denne att besegla haven för evigt. Inte nog att Marryat kan, som man kunde förvänta sig, kunnigt beskriva livet ombord på ett fartyg utan han har också en lite mer oväntad talang för miljöskildring, lokalfärg och personteckning. Filip är inte bara ännu ett exempel ur underhållningslitteraturens annaler på den ädelmodige ynglingen, utan har lite mer bakom pannbenet. De övriga gestalterna är också skarpt tecknade, bara för att nämna hjältens viljestarka käresta Amine, som har arabiskt påbrå, och den enögde och obehaglige lotsen Shriften. De faror och strapatser som Filip och de omkring honom måste gå igenom är inga banala äventyrligheter och de kostar honom i slutändan ännu mer än han fruktat.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Re:

Inläggav margl » sön 09 maj 2010, 08:06

margl skrev:Den här tråden startades för att prata om äventyrs- och thrillersförfattare av äldre märke, nämligen från början av 1900-talet. Den här gången skulle jag vilja gå ännu längre tillbaka, ända till Frederick Marryat (1792-1848).


Igår tog jag mig igenom ännu en Marryats sjöromaner, nämligen Sjörövaren(engelsk titel, The Pirate). Vid sidan av de sevanliga handlingskraftiga hjältarna med ädel hållning och finskurna profiler så var huvudpersonen den blodbesudlade och skäggige sjörövarkaptenen Cain, som med sitt fruktade skepp Avenger hemsöker världshaven. Man tycker lite synd om honom och det är inte bara för att Marryat låter honom vara en grubblare som under ytan av brutalitet vill ändra sig utan på att han blir nästan dödad ett par gånger innan han faktiskt blir dödad i slutet. Romanen var en god sjöroman med Marryats livfulla skildring av havet och arbete ombord skepp, men han krånglar till det lite för sig berättartekniskt och tycks ibland tro att läsaren inte kommer ihåg vad han skrev för en sida sedan.
Senast redigerad av margl sön 09 maj 2010, 10:20, redigerad totalt 1 gång.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Re: Äldre thrillers

Inläggav Svensson » sön 09 maj 2010, 08:28

Var sitter "citera"-knappen?

Anyhoo, det där om att Marryat upprepar vad han sa nyss kan bero på att texten gått som följetong i en tidning. Och istället för designerad "detta har hänt"-ruta i början så har Marryat arbetat in resumén i texten. Så att säga.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Re: Äldre thrillers

Inläggav jophan » sön 09 maj 2010, 11:15

Svensson skrev:Var sitter "citera"-knappen?


Det beror på vilket skin du har valt. Som jag skrev efter uppgraderingen så visade sig nästan alla alternativa temata jag installerade sakna viktiga funktioner. "Citera"-knappen är ett typexempel.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Re: Äldre thrillers

Inläggav Svensson » sön 09 maj 2010, 12:19

(Så där, nu har jag varit inne på "inställningar" och valt "prosilver" som skin. Nu syns citera-knappen.)
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

FöregåendeNästa

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron