Om hur man skriver böcker

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Inläggav Bbeccarii » sön 31 jan 2010, 13:50

Sheriffen skrev:Om hur man skriver böcker:
"I start at the beginning, go to the end, then stop."
-- Anthony Burgess
Sheriffen


Får vi se Sheriffen (eller för den delen Carl-Gustaf Lindstedt) tillämpa den pedagogiken som bilskollärare? :-)

halsning/B
Bbeccarii
Fan
 
Inlägg: 135
Blev medlem: tor 30 nov 2006, 09:55

Inläggav Frost » sön 31 jan 2010, 19:18

Sheriffen skrev:Om hur man skriver böcker:

"I start at the beginning, go to the end, then stop."

-- Anthony Burgess

... vilket Burgess i sin tur med största sannolikhet hämtat från Lewis Carroll.
Frost
WAHF
 
Inlägg: 16
Blev medlem: tis 18 mar 2008, 10:08
Ort: Cambridge

Inläggav Svensson » mån 01 feb 2010, 09:17

Sheriffen skrev:Om hur man skriver böcker:

"I start at the beginning, go to the end, then stop."

-- Anthony Burgess

Kör hårt,
Sheriffen


Inte alla författare tillämpar denna metod. De flesta deckarförfattare torde t ex ha lösningen på mordgåtan klar för sig innan de sätter sig och skriver. Författande som reverse engineering.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav Frost » mån 01 feb 2010, 11:41

Svensson skrev:De flesta deckarförfattare torde t ex ha lösningen på mordgåtan klar för sig innan de sätter sig och skriver. Författande som reverse engineering.

Ett av mina minnen från mellanstadiet är när vi fick författarbesök av Olov Svedelid på skolan. En sak jag minns att han sa var att ska man skriva en bok måste man ha slutet klart för sig; man måste veta vart man är på väg. Jag minns att han illustrerade poängen med att berätta att han läst många böcker/manuskript där första kapitlet är briljant, andra kapitlet är jättebra, tredje är bra, fjärde är sådär, och femte en ökenvandring, eftersom författaren visste hur berättelsen började, men inte hade en aning om vart den skulle.

Naturligtvis är det här knappast en så benhård regel som Svedelid ville få det till -- säkert finns det massor av exempel på lysande böcker skrivna enligt metoden "jag vet var mina karaktärer är nu; låt oss se vart de tar vägen" -- men någon poäng har han nog.
Frost
WAHF
 
Inlägg: 16
Blev medlem: tis 18 mar 2008, 10:08
Ort: Cambridge

Inläggav Svensson » mån 01 feb 2010, 11:46

Frost skrev:Ett av mina minnen från mellanstadiet är när vi fick författarbesök av Olov Svedelid på skolan. En sak jag minns att han sa var att ska man skriva en bok måste man ha slutet klart för sig; man måste veta vart man är på väg. Jag minns att han illustrerade poängen med att berätta att han läst många böcker/manuskript där första kapitlet är briljant, andra kapitlet är jättebra, tredje är bra, fjärde är sådär, och femte en ökenvandring, eftersom författaren visste hur berättelsen började, men inte hade en aning om vart den skulle.

Naturligtvis är det här knappast en så benhård regel som Svedelid ville få det till -- säkert finns det massor av exempel på lysande böcker skrivna enligt metoden "jag vet var mina karaktärer är nu; låt oss se vart de tar vägen" -- men någon poäng har han nog.


För sedvanliga genreböcker är det nog rätt vanligt att man har slutet klart för sig från början (deckare, historisk roman etc).

Sedan i konstnärligare romaner, mer medvetna, personliga skapelser kan man nog lämna slutet öppet innan man börjar - "låt oss se vart det tar vägen".
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav john-henri » mån 01 feb 2010, 23:45

Med förlov sagt tror jag inte att det existerar någon specifik författarpraxis som utnyttjas av flertalet författare inom något område.

Jag har känt, eller känt till, författare som inte fäster ett ord på papper förrän de har en hel roman färdig i huvudet, mening för mening. Jag har känt författare som skriver enbart på papper – i extremfall så att de börjar med verkets titel och därefter låter hela texten följa genom ordassociationer. (Två sf-författare som ofta arbetar just på det sättet är Ray Bradbury och Harlan Ellison.) Jag har känt författare som börjar med att omsorgsfullt utarbeta det övergripande temat för sina verk, som därefter övergår till att konstruera en intrig baserad på temat, som tänker igenom och skriver nyckelscenerna lösryckta och sedan till slut börjar pussla ihop helheten genom att skriva de sammanbindande partierna. (Förvisso jobbar många kriminalförfattare på det viset, bland dem till exempel Stieg Larsson.) Jag har känt dem som skriver ner huvuddragen i en roman i form av stolpar och skisser och därefter övergår till själva skrivandet, men alltså har på sin höjd fem eller tio sidor utkast som grund för en bok. Och jag har åtminstone väl känt till författare som tvärtom samlar på sig kanske så mycket som tio gånger så mycket textmassa i form av utkast (scener, personteckningar, miljöskildringar och så vidare) som de till slut använder sig av i sin färdiga text.

Den motsatta extremen är förstås en författare som William S Burroughs, som kunde automatskriva ändlöst, därefter klippa sönder textarken, ibland vertikalt, ibland horisontellt, tejpa ihop dem och sedan skriva om dem med mer eller mindre sammanfogande bindord innan de blev vad han kallade en roman.

Min gissning är att det helt enkelt handlar om temperament, läggning, känsla och synsätt. Den ena metoden ger inte nödvändigtvis bättre resultat än den andra. Ingen metod passar alla författare.

Och jag kan inte heller tro att det spelar någon roll vilken metod en viss författare använder sig av. Det enda som spelar roll är ju, rimligtvis, resultatet.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken


Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron