J. D. Salinger

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

J. D. Salinger

Inläggav Sheriffen » fre 28 jan 2011, 00:55

Jag förmodar att ni alla känner till J. D. Salinger, som blev världsberömd i och med romanen The Catcher in the Rye och sedan undvek all publicitet i resten av sitt liv och enligt uppgift levde som eremit, i princip instängd i sitt hem.

Det här fick förstås teorierna att flöda och inte så få av dem var lika bisarra som många konspirationsteorier. I ungefär femton år - innan den fullkomligt degenererade under ytterligare en ny chefredaktör - läste jag den på den tiden kvalitativa, amerikanska tidskriften Esquire, som dock obegripligt nog publicerade en artikel där en av de besynnerligaste teorierna las fram, nämligen att J. D. Salinger blivit buddhist och därför nu bara skrev för Buddhas ögon hemma vid sitt skrivbord.

Nu har man hittat en stor mängd brev som J. D. Salinger skrev till en brittisk vän och som avslöjar något helt annat än vad alla alltid trott. J. D. Salinger gick på teater, han var ofta ute och reste, med mera, och tvärtemot att sky den moderna världen, som man allmänt ansåg att han gjorde, vältrade han sig i den. Och älskade bland annat hamburgare, som han uttrycker sig lyriskt om i breven. Det var bara det att han inte gav några intervjuer och inte lät publicera något under de sista trettio åren av sitt liv.

I själva verket tyder det här möjligen på en man med mycket gott omdöme. Kanske. Man skulle ju till exempel ha önskat att hans landsman Ray Bradbury med få undantag också valt att inte publicera något under de senaste dryga fyrtio åren. Då skulle hans anseende som en av 1900-talets stora författare i inte så få läsares ögon ha stått sig alldeles fenomenalt mycket bättre, medan det nu med monoman envetenhet ständigt solkas allt mer.

Att J. D. Salinger, om han inte ansåg sig längre skriva något han fann värt att publicera, inte gav intervjuer faller sig möjligen naturligt. Vad skulle han prata om? The Catcher in the Rye och sina fåtaliga övriga verk, som redan diskuterats sönder och samman i säkert tiotusentals artiklar och analyser? Varför det?

J. D. Salingers dödsbo är inte glada över att breven - som skänkts till någon brittisk institution, jag missade vilken när jag hörde inslaget på BBC World News, av hans brittiske väns dotter - nu har blivit offentliga. Det skulle möjligen inte heller J. D. Salinger ha varit.

Själv är jag ambivalent inför sådant här.

För det första tycker jag att allmänintresset när det gäller stora kulturikoner försvarar att man efter deras död offentliggör privata brev och annat, även om det ofta - som i fallet Ernest Hemingway - kan gå på tok för långt, som när man börjar publicera snabbköpslistor och kylskåpslappar till anhöriga.

Fast för det andra har jag stundtals svårt att se poängen med allmänintresset, för jag är mycket sällan särskilt intresserad av själva personen bakom verken men desto mer intresserad av verken. Rudyard Kipling skrev mycket minnesvärt "Seek not to question other than the works I leave behind" och skrev såvitt jag vet tämligen motvilligt en tunn självbiografi, Something of Myself, möjligen på grund av enträgna uppmaningar från sin förläggare.

Och i detta tycker jag det ligger mycket, för är i själva verket inte vårt rotande i framstående författares och andra kulturikoners privatliv efter deras död precis samma sak som skvallerpressens babblande om diverse kändisars privatliv? Och säger det rotandet oss verkligen något väsentligt eller ens något mer om deras verk? Och är verken särskilt bra om de för att man ska förstå dem kräver insikt i kreatörernas privatliv? Ska de så att säga inte kunna stå på egna ben?

Fast undantag finns, anser jag. Så till exempel känns det faktiskt befogat att publicera breven som Charles Darwin skrev när han var ute på sin resa med The Beagle, eftersom den resan gav upphov till tankar han delvis ger uttryck för som så småningom kom att leda till historiens mest omvälvande naturvetenskapliga upptäckt. Man skulle kunna nämna fler exempel.

Men för det allra mesta, är det verkligen särskilt intressant att veta vad en författare eller kompositör eller målare eller vad det nu är hade för färg på strumporna eller hur hans/hennes äktenskap tedde sig eller varför han/hon blev svårt skuldsatt eller vad det nu är, om personen själv inte som en integrerad del av sina verk avslöjar det, som Charles Bukowski gjorde?

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: J. D. Salinger

Inläggav Johan » lör 29 jan 2011, 02:25

Det här har knappt någonting alls med det ursprungliga inlägget att göra, men jag kan inte låta bli att påpeka att om man bara har läst The Catcher in the Rye så tycker jag att man kan passa på att läsa Salingers övriga verk också. Jag har alltid föredragit dem, de kortare, lite mer udda berättelserna om syskonen Glass.

Inte för att han har haft den dåliga smaken att skriva och publicera någonting fasligt långt över huvud taget, då.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Re: J. D. Salinger

Inläggav jophan » lör 29 jan 2011, 10:22

Skribenten Björn Kohlström kommenterar saken på sin vanligen mycket läsvärda blogg:

för mig ter det här sig bara som en hämnd företagen av skvallerbenägna idioter som sörjer att Salinger aldrig ställde upp på intervjuer hos Oprah Winfrey.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Re: J. D. Salinger

Inläggav Sheriffen » lör 29 jan 2011, 12:47

jophan skrev:Skribenten Björn Kohlström kommenterar saken på sin vanligen mycket läsvärda blogg:

för mig ter det här sig bara som en hämnd företagen av skvallerbenägna idioter som sörjer att Salinger aldrig ställde upp på intervjuer hos Oprah Winfrey.


Kärnfullt uttryckt och hämnd eller ej, men just intresset för sådant här rotande är precis samma typ av intresse som får idioter att sitta och fånstirra på just något så imbecillt och ofta osmakligt som Oprah Winfreys TV-program eller för den delen läsa Se&Hör.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: J. D. Salinger

Inläggav Sheriffen » lör 29 jan 2011, 12:58

Bara i förbifarten förresten, men dem av er som tittar på Nova Science Fiction nummer 4 2004, temanumret med Clifford D. Simak som jag redigerade och översatte, kan kasta en blick på min korta artikel om Simak där. Jag hade förstås kunnat skriva en långrandig sak om Simaks karriär inom dagstidningsbranschen (lika framgångsrik, inom det gebitet, som hans författarkarriär), om hans fru och hans barn, om hans klädval och kanske till och med husen han bodde i på landsbygden om jag hittat några uppgifter om dem, men jag valde att låta bli. Jag skrev en kort och förhoppningsvis kärnfull introduktion till just hans författarskap och nämnde att hans mest kända verk, novellsviten/romanen City, påverkats av det faktum att han var journalist (och alltså hade ganska omfattande och rätt omedelbar tillgång till de informationer som fanns om det då pågående andra världskriget, vilket satte djupa spår av fasa i honom - och därav City, som föddes direkt ur den fasan), men i övrigt ville jag hellre låta hans noveller tala för sig själva.

Jag träffade och intervjuade och samtalade med Clifford D. Simak, som faktiskt *var* som inte så få av sina roman- och novellgestalter - mycket jordnära, civiliserad och enastående tolerant, intellektuell och samtidigt mycket agrar, eller hur man ska uttrycka det, alltså med en väldig kärlek till landsbygd och natur, men med mindre förtjusning i det moderna, urbana hetslivet.

Och självklart även besjälad av de vidunderliga visioner som återfinns i hans samlade verk, men med - som ni som läst honom vet - en helt annan infallsvinkel på det här med kontakt med utomjordiska varelser och galaktiska imperier än snart sagt alla sina kollegor.

Clifford D. Simak var humanist, inte tekniskt eller naturvetenskapligt lagd, och det var han ut i fingerspetsarna.

Fast jag tyckte inte jag behövde säga så mycket om det, för det märks ju ändå i novellerna.

Han fick tala med egen röst. Jag hade ingen anledning att ta försöka orden ur munnen på honom.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen sön 30 jan 2011, 02:55, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: J. D. Salinger

Inläggav Svensson » lör 29 jan 2011, 14:44

Sheriffen skrev:... och samtidigt mycket agrar, eller hur man ska uttrycka det, alltså med en väldig kärlek till landsbygd och natur, men med mindre förtjusning i det moderna, urbana hetslivet


Ordet är väl pastoral till vilket en synonym är "lantlig".
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Re: J. D. Salinger

Inläggav Sheriffen » lör 29 jan 2011, 15:07

Svensson skrev:
Sheriffen skrev:... och samtidigt mycket agrar, eller hur man ska uttrycka det, alltså med en väldig kärlek till landsbygd och natur, men med mindre förtjusning i det moderna, urbana hetslivet


Ordet är väl pastoral till vilket en synonym är "lantlig".


Helt rätt, förstås. Tack.

Jag lider av syndromet att tappa en del svenska ord och uttryck - tidigare bland andra kollektivtrafik, främlingsfientlighet och flera som jag på nytt har glömt och därför inte kan räkna upp - eftersom jag bor i Grekland. En lite märklig åkomma, som Johan Anglemark dock förklarade orsaken till för mig på ett pubmöte.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm


Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron