G. K. Chesterton: Father Brown Stories

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

G. K. Chesterton: Father Brown Stories

Inläggav Sheriffen » lör 04 jun 2011, 00:21

G. K. Chesterton: Father Brown Stories (Penguin Popular Classics, 1994)

Innehåll
Ur samlingen The Innoncence of Father Brown:
The Blue Cross
The Secret Garden
The Queer Feet
The Invisible Man
The Honour of Israel Gow
The Hammer of God
The Sign of the Broken Sword

Ur samlingen The Wisdom of Father Brown:
The Paradise of Thieves
The Mistake of the Machine
The Perishing of the Pendragons
The Strange Crime of John Boulnois

Det händer att G. K. Chesterton överraskar i alla fall mig med sina betraktelser, som när han riktar ett sardoniskt öga mot den brittiska överklassens stundom bisarra förehavanden i The Queer Feet, men det räcker inte riktigt. Sådana inslag, och de enstaka partier där han övervinner sin begränsade stilistiska förmåga med suggestiva ögonblicksbilder av ett landskap eller en interiör, förmår inte dölja den artificiella mall som ligger till grund för alla de nästan exakt lika långa novellerna om Father Brown, förutom de som är i det närmaste obegripliga (så till exempel känns upplösningen i The Perishing of the Pendragons mycket märklig).

Som så ofta i den här sortens historier, där en genial detektiv löser brottsfall som ter sig olösliga, bygger intrycket att de är olösliga på att de i praktiken skulle vara ogenomförbara. Alternativt alldeles för uppenbara. Det tar ut vartannat, för antingen är det begångna brottet så invecklat att ingen brottsling med något som helst förnuft i behåll skulle försöka sig på det i verkligheten, eftersom det saknar några rimliga förutsättningar att vara genomförbart. Eller så är det begångna brottet så enkelt att man som läsare nästan har svårt att förstå hur det alls kan betraktas som svårlösligt. När Father Brown presenterar lösningen känns den inte trovärdig, därför att vem som helst av de övriga novellfigurerna också omedelbart borde ha förstått hur det hela gått till – eller till och med sett det med egna ögon, vilket de bokstavligt talat faktiskt gör i The Invisible Man. De ser vad som händer – och en av dem är polisman – men begriper inte vad de ser, vilket när man får lösningen presenterad för sig känns så osannolikt att det blir lite fånigt.

Men för all del, det här är skönlitteratur. Det finns ingenting som säger att den måste skildra verkligheten, även om brott som är artificiellt konstruerade i proportionellt omvänt förhållande i mitt tycke också blir ointressanta. Och jag ska inte förneka att berättelserna om Father Brown ibland är roande, att det som sagt finns klarsynta betraktelser och suggestiva miljöbeskrivningar, men det räcker alltså inte riktigt. Kanske i synnerhet som Father Brown själv, och de övriga gestalterna i berättelserna, inklusive hans återkommande följeslagare Flambeau, är endimensionella figurer tillskurna av kartongpapp som försetts med enstaka, påklistrade anletsdrag och blivit påhängda några stereotypa egenskaper. Father Brown, som är novellernas huvudperson, framstår i själva verket som en ogripbar skugga, en staffagegestalt, som man får mycket lite uppfattning om över huvud taget.

G. K. Chestertons noveller om Father Brown är till den yttre formen inte olika P. G. Wodehouses noveller om Jeeves & Wooster. De utspelar sig i en konstruerad verklighet som på helt avgörande punkter saknar likheter med vår, för annars skulle berättelserna helt enkelt inte fungera. Och de är formelskrivna och nästan exakt lika långa allihop. Och även Chesterton riktar som sagt, men till skillnad från Wodehouse bara då och då, ett spydigt öga mot den brittiska överklassens bisarra excesser och umgängesformer. Den väsentliga skillnaden är förstås att P. G. Wodehouse med sin eleganta humor skrivit berättelser som tilltalar i alla fall mig väldigt mycket mer och dessutom presenterar om inte djupa personporträtt - vilket inte vore befogat i berättelser av det slaget - så i alla fall personer som är betydligt mer påtagliga än den undanglidande staffagefiguren Father Brown.

Fast Father Brown har imponerat. Till och med på Evelyn Waugh, som i sin mest kända roman, Brideshead Revisited, har döpt en hel avdelning till "A Twitch Upon the Thread", som är ett direkt citat ur ovan nämnda The Queer Feet. Dels är det i Waughs roman en metafor för relationen mellan Charles Ryder och Sebastian Flyte när den senare flyr England, dels finns citatet rent bokstavligt i romanen. Lady Marchmain brukar läsa högt för familjen om kvällarna och då företrädesvis Father Brown. För mig kom det som en elektrisk stöt när jag plötsligt och helt oväntat (jag visste inte från vilken novell den kom) var framme vid repliken i The Queer Feet och när jag läste den hörde jag den högläst i huvudet, med Claire Blooms fantastiska, brittiska diktion från Granadas vidunderliga TV-serie-filmatisering av Brideshead Revisited:

"I caught him, with an unseen hook and an invisible line which is long enough to let him wander to the ends of the world, and still to bring him back with a twitch upon the thread."

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron