Kjell

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Kjell

Inläggav Sheriffen » tis 06 dec 2011, 16:47

Kjell Eriksson: Kjell (Bonnier Pocket, 2010)

Jag förmodar att den här boken ska vara angelägen. I stället är den besynnerlig. För att inte säga bisarr.

Mobbning är ett stort problem, både i skolor och på arbetsplatser, och det finns förstås fog för att låta mobboffer komma till tals offentligt, som ett led i att motverka mobbningen. Därför känns det märkligt med en självbiografiförfattare som lyser med lånta fjädrar eller inga fjädrar alls. Kjell Erikssons bok berättar historien om en kille som på grund av sin fetma mobbades under hela skolgången, frånsett den inte oväsentliga omständigheten att han inte var mobbad. Överviktig var han, ja - men blev han mobbad? Kjell Eriksson anstränger sig så svetten sprutar för att övertyga om att han var mobbad och lyckas, pressad till det yttersta, dra sig till minnes ett par tillfällen under skolgången då en kille i klassen petade på honom och sa att han var tjock. Och det var förresten bara när han gick i samma klass som den killen och det gjorde han bara en kortare tid.

Resten av boken - och som läsare blir man gradvis allt mer förbluffad - ger vid handen att det i stället var Kjell Eriksson som mobbade alla andra. De andra eleverna - även flickan som blev kär i honom - är dumma i huvudet allihop. Det är alla lärarinnorna också och i själva verket är de så robotaktigt identiska och dumma i huvudet, den ena efter den andra, att Kjell Eriksson uttryckligen väljer att bunta ihop dem till en enda gestalt, som han kallar Margareta, och skriva om dem som ett kollektiv bestående av en enda person. Sjuksyster är dum i huvudet. Syokonsulenten är dum i huvudet och Kjell Eriksson njuter utdraget av att sätta henne på plats och demonstrera hur dum hon är och hur illa lämpad hon är att vara syokonsulent, över flera sidor. När man får veta att Kjell Erikssons pappa är död kommer det som en lättnad, för utan att faktiskt ha *gjort* något - det framgår bara alltför väl av boken - är han (ni gissade det) dum i huvudet. Och det är till och med en skogshuggare som Kjell Eriksson när han var åtta år träffade en gång, i fem minuter. Dum i huvudet. Skogshuggaren är dum i huvudet. Han också.

I den här boken har Kjell Eriksson tillåtits ta heder och ära av varenda människa han träffade under sin uppväxt förutom mamman, med motiveringen att han skriver en bok om hur mobbad han var, vilket han alltså inte var. Jag är rädd att detta senare framgår med beklämmande tydlighet för varje människa som någonsin har gått i skolan, liksom det framgår vilka - exempelvis den stackars flickan som blir kär i Kjell Eriksson - som egentligen var mobbade. Och av vem.

Jag kan komma på mig med att undra om Kjell Eriksson var en ihärdig men numera, i vuxen ålder, ångerfull mobbare, som genom att skriva en uppenbart förljugen bok där han framställer sig själv som offret men låter det framgå att det egentligen var han som var mobbaren, inte utan viss elegans vill belysa precis hur obehagliga människor mobbare är.

Eller så är han bara... tja, dum i huvudet.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron