Orwell om böcker och cigaretter - och lite annat

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Orwell om böcker och cigaretter - och lite annat

Inläggav Sheriffen » sön 31 mar 2013, 15:08

I sin reseskildring Notes from a Small Island skriver Bill Bryson så här om George Orwell:

"Orwell - and let us never forget that he was an Eton boy from a fairly privileged background - regarded the labouring classes the way we might regard Yap Islanders, as a strange but interesting anthropological phenomenon. /.../ For all his professed sympathy for the masses, you would never guess from reading Orwell that they were capable of any higher mental activities..."

Jag är rädd att det ligger en hel del i detta.

Det går inte att betvivla George Orwells väldiga, politiska patos, bäst exemplifierat, föstås, i hans båda mest berömda och utomordentligt lysande romaner - 1984 och Animal Farm (Djurfarmen) - men hans reportage från slummen och fattigdomen eller för den delen från brittiska institutioner har någonting mycket märkbart osannolikt över sig. Det märks och det närmast känns att det han skriver inte stämmer. Det är, hur hemska förhållandena än kunde vara i verkligheten, så överdrivet att det stundtals blir självparodiskt. Och möjligen beror detta på ett slags akademiskt engagemang för den utsatta arbetarklassen, ett engagemang vars brist på egentlig empati kompenserades med väldiga skopor överdrifter om hur det egentligen förhöll sig. Vilket leder till att arbetarklassens människor, när eländet beskrivs som så bottenlöst förfärligt, naturligtvis även framstår som ett slags själlösa kretaur utan större tankeförmåga.

Kanske ska jag inte dra den där tankegången för långt, men det blir både lyteskomiskt och närmast genant när Orwell i essayen How the Poor Die i volymen Books v. Cigarettes rapporterar från ett sjukhus i Frankrike där fattiga är inlagda. Jag får nästan ett intryck av att Orwell aldrig var på något sådant sjukhus, utan bänkade sig i en biosalong och såg någon billig B-skräckfilm om ett sjukhus drivet av ett gäng sinnessjuka läkare. För det är vad som beskrivs. Att det verkligen, på allvar, skulle ha gått till så här på ett franskt sjukhus på 1900-talet är inte trovärdigt och därför slår Orwells förvisso välmenta kritik fel - eftersom den uppenbarligen är väldigt överdriven, missar den det berättigade mål som säkert fanns.

Samma sak med essayen Such, Such Were the Joys, som utförligt handlar om Orwells egen tid på internatskola i England. Jag tror på att mycket av det han säger i och för sig stämmer, men det når oss genom ett förstärkarsystem mest av allt påminnande om ett stort rockbands - för om det hade varit så här fasansfullt, går det att betvivla att George Orwell skulle ha överlevt skolgången. Inte minst borde han ha blivit alldeles förfärande undernärd om det verkligen stod till så som han hävdar med maten. Och även om jag inte för en sekund betvivlar att förhållandena kan vara mycket beklämmande på internatskolor i England, än i denna dag, med pennalism och en sträng lärarkår, så kan jag ändå inte riktigt tro att de fullt ut är som det skräckkabinett Orwell målar upp.

George Orwell är strängt taget mer givande när han kåserar. Som när han i titelessayen skriver om priset på cigaretter kontra böcker, eftersom folk redan på hans tid tyckte att böcker var dyra utan att tänka på hur mycket de lade ut på exempelvis cigaretter, och om sina minnen från tiden som biträde i ett antikvariat, Bookshop Memories. Men även som kåsör kan han gå till sådana överdrifter att han slår över och då blir det inte roligt längre. Det blir för grällt, för mycket av rent effektsökeri. Och Confessions of a Book Reviewer är ett exempel på den sortens kåseri.

Den här volymen, som inte fullt begripligt ingår i Penguins serie Great Ideas, innehåller ytterligare två essayer, The Prevention of Literature och My Country Right or Left. Båda behandlar totalitarism och för den delen andra former av förtryck, men även här kan det slå slint ibland. Så till exempel känns det inte trovärdigt när Orwell i den förstnämnda essayen hävdar att alltifrån allmänhetens ovilja att köpa böcker till PEN-klubben till det då nyligen avslutade andra världskriget utgör förtryck av litteraturen.

George Orwell: Books v. Cigarettes, Penguin Books, 2008

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron