En bitter, svartsjuk adelsman

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

En bitter, svartsjuk adelsman

Inläggav Sheriffen » sön 31 jan 2016, 21:28

Jag har en egen hypotes om Théognis från Megarévs (Megara).

Eller om den diktantologi som utgör hans eftermäle, snarare. På sitt sätt tycker jag det är lite underligt att ingen annan verkar ha slagits av den hypotesen, men det kan förstås också bero på att det finns fakta och omständigheter som jag inte känner till och som talar mot den.

Fast det är heller inte så sannolikt. För precis som är fallet med flera andra av det antika Greklands poeter och författare vet man nästan ingenting om Théognis, förutom det som framkommer i hans dikter. Och de är, enligt traditionen, sammanställda av någon redaktör i antiken, efter Théognis död, och det i form av en antologi, eftersom sammanställningen även innehåller insprängda dikter av andra poeter, så som Sólon, 'Evinos, och Mímnermos.

Fast jag tror inte att det var så det gick till. Jag tror att det var Théognis själv som la in de andra poeternas dikter bland sina elegier. Och jag tror att han själv gjorde sammanställningen, genom att skriva löpande, förmodligen under väldigt lång tid. Decennier. Och det är uppenbart att samlingen är inkomplett, eftersom flera av elegierna i sig är inkompletta, så det råder inga tvivel om att vi har förlorat delar av den.

Men här är poängen. Théognis verk känns som ett slags dagbok. Hans elegier är personliga och de uttrycker politiska åsikter, de spekulerar i teologiska spörsmål, de innehåller mängder av etiska råd till hans unge älskare Kírnos och andra unga män han har tillfälliga förbindelser med, de består inte så sällan av ilskna utfall mot samtidens ohyfsade människor som han anser saknar all moral och mot den fallna adeln som inte längre är civiliserad, och de består även av vresiga utbrott om att vad man nu skådar är ett civilisationens förfall, och - inte minst - av svartsjukeutbrott, där Théognis haglar ur sig ilskna anklagelser om svek, otrohet, och otacksamhet mot framförallt den unge Kírnos. Däremot framhåller Théognis med emfas sig själv som etiskt fulländad - i jämförelse med alla andra är han enligt egen utsago som guld jämfört med bly. Fascinerande nog, och trots sina många anklagelser om brist på tacksamhet från omgivningen, uttrycker han själv ingen som helst tacksamhet mot någon. Men det är klart, de andra var ju bara av bly, så de hade kanske inget gjort att vara tacksam över. Till allt detta kommer att Théognis är full av självmotsägelser, vilket jag tycker mer än antyder att hans elegier tillkommit under lång tid, under olika faser i livet, och under olika känslostormar och omständigheter, både samhälleliga och personliga.

Sammantaget är detta mycket fascinerande och det ger en tämligen svindlande inblick i vardagligt liv under en socialt omvälvande period i antikens Grekland, eller i alla fall i stadsstaten Megarévs. Adelsmannaväldet baserat på jordbruk och vasaller - vad vi nuförtiden kanske skulle kalla feodalism - har fallit, adeln är berövad både privilegier och pengar, och i stället har ett merkantilt stadssamhälle inträtt, där nyrika uppkomlingar utgör den nya, privilegierade samhällsklassen. Oturligt nog för Théognis var han en av de fallna adelsmännen, så i sken av hans nyvunna fattigdom och relativa brist på privilegier är hans avsevärda bitterhet möjligen inte obegriplig.

Det gör honom inte till en mer sympatisk människa, men det gör hans elegier, och de dikter av andra poeter som arbetats in bland dem och som alltid faller väl på plats rent tematiskt och med all säkerhet bidrar till att uttrycka det Théognis vill ha sagt, till en fascinerande om än partisk inblick i och analys av en del av den civiliserade, europeiska världen för ungefär 2 500 år sedan.

Och bland alla råd, utfall, politiska åsikter, och religiösa spekulationer är ett av de mest fascinerande konstateranden man kan göra att den världen på förbluffande många punkter inte nämnvärt skilde sig från vår.

Människans vetenskapliga och konstnärliga framsteg har varit magnifika under de 2 500 år som gått sedan Théognis levde, men hur mycket mer civiliserade vi blivit för den sakens skull kan man ibland undra.

Hesiod: Theogony and Works and Days
Theognis: Elegies
Tolkade till engelska av Dorothea Wender, som även skrivit förord och stått för notapparaten
Penguin Books, 1973
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron