Sida 1 av 1

Hur man blir en lyckad utlänning

InläggPostat: ons 04 jan 2017, 18:33
av Sheriffen
Jag förstår helt enkelt inte.

Jag är anglofil i kvadrat och minut. Jag har varit i England fler gånger än jag kan minnas. Jag är inte alldeles borta vad gäller typiskt engelska synsätt, sociala normer, värderingar, eller för den delen engelsk vett och etikett. Och jag tycker det är hemskt roligt att se allt det där lyckat parodierat, något som engelsmännen själva, från P. G. Wodehouse till Monty Python, som bekant är mycket bra på.

Men så dyker ungraren George Mikes upp med sin bok How to be an Alien 1946, den blir en fullständigt stormande succé och trycks om i otaliga upplagor, och är såvitt jag vet fortfarande en bästsäljare, eftersom engelsmännen älskar dess träffsäkra och enastående roliga, parodiska beskrivningar av vad utlänningen måste göra för att smälta in i det engelska samhället.

Och inte en bokstav stämmer.

Alltså, jag menar det bokstavligt. Vad det än är George Mikes parodierar, kan jag inte se att någonting av det har med England eller dess värderingar, synsätt, och normer att göra. Över huvud taget. Så antingen var England ett helt annat land 1946 när boken kom och förändrades någon gång på vägen sedan dess 180 grader, eller så är förklaringen en annan, eftersom boken fortfarande är så populär.

Även om den inte är rolig. Jag tycker faktiskt att kvickheterna och lustigheterna är så ansträngda och långsökta att de är penibla. De fyller mig med ställföreträdande skamkänslor.

Hur i hela friden har den här - i för sig barmhärtigt tunna boken - kunnat bli en den engelska humorns superklassiker?

Kan det bero på att engelsmännen i själva verket skrattar sig fördärvade åt den inte särskilt välskrivande ungraren George Mikes's tafatt misslyckade försök att träffsäkert parodiera engelskt liv och leverne...?

Illustrationerna av Englands motsvarighet till Poul Ströyer, Ncolas Bentley, är i alla fall bra. Och roliga.

George Mikes: How to be an Alien
Ständigt i tryck, numera hos Penguin