Jag läste artikeln av Robin Hobb som Jophan länkade till i första inlägget i tråden om filmer som tar över böckerna de bygger på, och har några kommentarer.
Jag tror mig på något sätt lyckligt lottad i det här fallet, för jag är - som jag tjatat om så många gånger att de allra flesta på forumet redan vet det - övertygad om den närmast totala skillnaden mellan filmer och böcker och tycker att jämförelser mellan dem är som att jämföra apelsiner med asfalt. En film består av rörliga bilder med skådespelare och musik, en bok av tryckta sidor med text. Att fråga vilket som är bäst - filmen eller boken? - är ungefär detsamma som att fråga om skådespeleriet i boken var bättre eller om stilistiken i filmen var sämre. Jämförelsen är ett kategorimisstag (se Gilbert Ryle); med andra ord, meningslös.
Även en film som bygger på en litterär förlaga är ett fristående konstverk, ett konstverk i sig - som ska bedömas på egna meriter och eventuellt i jämförelse med andra filmer. Vill man ha en film som är "trogen" den litterära förlagan kan man, som Orson Welles påpekade, skaffa fram en person med bra berättarröst som inför publik läser boken högt samtidigt som man illustrerar uppläsningen med diabilder på en duk.
Och här är jag lyckligt lottad, för jag har aldrig några problem med att se en filmatisering av en bok jag läst som ett fristående konstverk. Jag kopplar bort boken. Den är avklarad. Filmen är en skapelse i sig. Den må vara inspirerad av boken, på samma sätt som tavlorna på en utställning inspirerade Modest Mussorgskij till pianokompositionen (senare orkestrerad av Maurice Ravel) "Tavlor på en utställning". Men det är lika meningslöst att jämföra filmen med boken som att jämföra tavlorna med Mussorgskijs musik. Vilket var "bäst", tavlorna eller musiken?
Ett exempel som Robin Hobb tar upp är Rudyard Kiplings "The Jungle Book". I mitt fall ett särfall, för jag såg i åttaårsåldern Disneyfilmatiseringen* åtskilliga gånger innan jag läste boken. Jag älskade filmen, det var därför jag läste boken - fast när jag läste boken var filmen som bortblåst. Jag såg avgjort inte Baloo som den sjungande och dansande björnen i filmen (som Hobb anmäler sig oförmögen att inte göra). Det gör jag fortfarande inte. Jag har läst "The Jungle Book" och "The Second Jungle Book" flera gånger, och inget av den grälla (men i sitt slag roliga och välgjorda) filmen återstår. Har aldrig gjort. Samma sak när jag ser filmen - då är boken som bortblåst. De är två olika skapelser, var och en med sina kvaliteter. Det finns en koppling mellan dem, men den är ointressant.
Kör hårt,
Sheriffen
* Det finns fler filmatiseringar än Disneys, inte alla tecknade och inte alla komiska barnfilmer. Den bästa är i mitt tycke en rysk tecknad, som är gjord för TV och består av flera avsnitt och är en seriös - till skillnad från barnkomisk - tolkning av Kiplings verk.