Vakuumgenialitet (spoilervarning: "Kill Bill")

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Vakuumgenialitet (spoilervarning: "Kill Bill")

Inläggav Sheriffen » fre 05 jan 2007, 03:46

Quentin Tarantino visar utmärkt prov på något jag skulle vilja kalla vakuumgenialitet. Eller möjligen maniskhet. Eller båda delarna. Han har gjort en både intrig- och formmässigt lysande och delvis nyskapande film, "Pulp Fiction". Med sina parallella och alternativa och utökade intrigspår är den genial, liksom välspelad och underhållande och suggestiv. Men före dess och efter dess spårade och har han spårat ur.

Jag har just kommit mig för med att köpa "Kill Bill"-filmerna, eftersom de reades i snabbköpet. Nu har jag sett den första. Här är problemen:

1) Form- och stilmässigt är "Kill Bill" vol. 1 på många sätt imponerande. Berättandet i kapitel, varav några är tillbakablickar och bakgrundsberättelser, är mycket skickligt och väl genomfört. Bildspråket är snyggt, och löper över medveten pastisch på gräll technicolor à la femtiotal till rena, tecknade manga-avsnitt, och så vidare. Problemen är två: a) intrigen är ett vakuum, så det skickliga berättandet handlar inte om någonting och b) den här sortens berättande hör konstfilmen till, men blir förfelat i en ohyggligt bloddrypande slagsmålsfilm utan intrig. (Punkt b i alla fall ur publikens synvinkel; ärligt talat tror jag inte att Schwarzenegger- och Willis-fansen har särskilt mycket tålamod med den här sortens berättande (fast å andra sidan lär de vältra sig i alla avhuggna huvuden och armar och allt sprutande blod, så Tarantino kompenserar dem)).

2) Tarantino bjuder på hela uppsättningen av tricks. Split screen. Omväxlande färg och svartvitt. Tecknat. Trots att filmen är form- och stilmässigt skicklig, blir det för mycket. Och dessutom har man sett allt förut. Problemet är att Tarantino presenterar detta med samma förtjusning som en fyraåring som tror sig slå alla vuxna på middagen med häpnad när han gör ett korttrick som alla redan har sett till leda. Det är lättare att känna förståelse för och sympati med fyraåringen än med Tarantino. Den senare borde veta bättre. Det gör han inte.

3) Filmen består av oändliga strider med knivar och svärd, och lemmar och blod och huvuden sprutar och flyger genom luften i både våldsam fart och repris och ultrarapid. Hela tiden. "Gangs of New York" av Martin Scorsese framstår vid en jämförelse som en söndagsskolefilm i kyrkan. Problem: det här blir varken underhållande eller upprörande eller äckligt eller något annat, förutom tråkigt. Det är för mycket och för långt och för segdraget och för oupphörligt. Under den sinnessjuka slutstrid där Uma Thurman lemlästar och dödar drygt 90 personer, de flesta ett slags moderna samurajer som arbetar för yakuzan, satt jag efter en stund och tänkte på annat och väntade på att filmen skulle ta slut. Fast med detta sagt: striderna är snyggt koreograferade, som danser. Hade de varit färre skulle de ha varit bättre, av just det skälet.

4) De "överraskande" vändningar som finns i den minimala intrigen är pinsamt förutsägbara - så förutsägbara, i själva verket, att man bara sitter och väntar på att Tarantino ska få dem undanstökade så att filmen kan fortsätta någon gång. Det känns som om man som tittare känner till dem långt före Tarantino, som bara har gjort filmen. Och wow, wow, wow, wow, Black Mambas dotter lever... får vi veta av Bill i slutet, inför film nummer 2. Cliffhanger. Jaha. Hallå, finns det någon annan film i stället, vilken som helst, till och med en Chevy Chase...?

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav tompe » fre 05 jan 2007, 15:37

Du vet att Kill Bill är en film som delades upp i två delar? Jag tyckte parodin, ironin och humorn i del 1 fungerade bra så jag tyckte att den var ganska bra fristående också. Men hela filmen tycker jag är extremt bra.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav tompe » fre 05 jan 2007, 15:39

Jag ser också Kill Bill som en sf-film. Helt klart ett parallelluniversum av något slag. Plus att känslan när man ser den blir en sf-känsla.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » fre 05 jan 2007, 16:37

tompe skrev:Du vet att Kill Bill är en film som delades upp i två delar?


Ja, det vet jag förstås, eftersom jag säger det flera gånger i mitt inlägg. (Och det är inget som redigerats dit i efterhand.)

Jag tyckte parodin, ironin och humorn i del 1 fungerade bra så jag tyckte att den var ganska bra fristående också. Men hela filmen tycker jag är extremt bra.


Jag avser att återkomma när jag har sett även del 2, men just nu har jag stuckit emellan med vad jag rent intuitivt uppfattar som en inte bara uthärdligare utan i mitt tycke ofantligt mycket bättre film och därför börjat titta på Lars von Triers "Dogville", som jag faktiskt inte sett förut.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav tompe » fre 05 jan 2007, 16:44

Sheriffen skrev:Ja, det vet jag förstås, eftersom jag säger det flera gånger i mitt inlägg. (Och det är inget som redigerats dit i efterhand.)


Jag kollade igen och hittar inte nu heller var du sa det. Att en sak är volym 1 betyder ju inte att det inte är en fullständig film. Och jag tyckte din kritik antog att det var en fullständig film.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » fre 05 jan 2007, 17:12

tompe skrev:
Sheriffen skrev:Ja, det vet jag förstås, eftersom jag säger det flera gånger i mitt inlägg. (Och det är inget som redigerats dit i efterhand.)


Jag kollade igen och hittar inte nu heller var du sa det. Att en sak är volym 1 betyder ju inte att det inte är en fullständig film. Och jag tyckte din kritik antog att det var en fullständig film.


Kanske en definitionsfråga, men:

"Jag har just kommit mig för med att köpa 'Kill Bill'-filmerna, eftersom de reades i snabbköpet."

"Och wow, wow, wow, wow, Black Mambas dotter lever... får vi veta av Bill i slutet, inför film nummer 2."

Alltså, jag har köpt båda filmerna och cineast som jag är har jag förstås vetat att de är två - eller en film delad i två delar, hur man nu vill se det - ända sedan de kom.

Med det sagt så tycker jag nog att volym 1 är en rätt fullständig film, även om man förstås förstår att huvud"storyn" inte är avslutad eftersom det finns tre personer kvar för Uma Thurman att hämnas på - bland dem inte minst den viktigaste av dem alla, Bill själv.

Fast, alltså - intressant nog är "Kill Bill" vol. 1 en i sig mycket fullständigare och mer avslutad film än exempelvis i annan tråd diskuterade "Donnie Darko", även om det beror på att medan den senare har en i stora stycken obegriplig intrig så har den förra i praktiken ingen intrig alls.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav tompe » fre 05 jan 2007, 19:13

Att intrigen är ett vakuum är helt riktigt och det var medvetet gjort så i del ett. Nästan all intrig finns i del 2 och del 1 är avsedd att skapa en stämning inför del 2. Så att intrigen är ett vakum tycker jag inte man kan se som ett problem eller en dålighet om man inte betraktar del 1 som en del som ska fungera som en film också.

Ach, nu har jag blivit sugen på att se om Kill Bill igen...
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Skäggmonstret » fre 05 jan 2007, 19:43

Jag gillar Kill Bill och njöt stort även av blodbadet i ettan. Filmen/filmernas svagaste del finns istället, enligt mig, i början av tvåan. Efter att ha sett om den några gånger är nyhetens behag inte lika stort, och jag irriterar mig på fler saker än jag gjorde första gången. Uma är egentligen ingen vidare skådis, till exempel. Vissa partier är lite väl utdragna. Blodbadet, t ex. Kill Bill kommer inte i närheten av Pulp Fictions nivå, men Pulp Fiction är å andra sidan helt fantastiskt lysande, så man kan ju inte kräva att den ska överträffas så där utan vidare.

Storyn i Kill Bill är enkel, men jag ser inte det som något problem. Det är en del av upplägget. Ett medvetet val, och jag tycker att det fungerar. Bild och ljud hanteras på ett helt perfekt sätt. Personerna är underhållande. Vänta tills du har sett tvåan, så får du se.
//Gabriel Nilsson
Skäggmonstret
Fan
 
Inlägg: 165
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 13:05
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » lör 07 jul 2007, 09:45

Jag ser att det var i början av januari jag såg och recenserade "Kill Bill" vol 1.

Först nu har jag kommit mig för med att se "Kill Bill" vol 2. Upplevelsen känns inte rekommendabel.

Efter en "konstnärligt" svartvit inledning där Tarantino till leda upprepar vad vi alla redan vet från vol 1, tar själva filmen vid. Och visar sig föga överraskande bestå av en repris på den första, våldsamma striden i vol 1, mellan Uma Thurman och en annan kvinna (denna gång Daryl Hannah). Fast innan dess har Uma Thurman blivit levande begravd av en alkoholiserad utkastare på en strippklubb och efter att liggande i kistan ha dragit sig till minnes de lektioner i kampsport hon i Japan fick av Japans version av den övertydlige pappan som spelar jultomten på julafton med vitt hår och skägg som mycket synbart är peruk och lösskägg (såg någon gummisnodden i hennes läromästares skägg?), slår det henne att hon kan slå sönder locket på kistan. Så då gör hon det. Voilá - fri och redo att slåss. Nu igen. Som tittare drar man i uppgiven förtvivlan efter andan, eftersom man förstår att hon inte barmhärtigt nog ska dö så att filmen kan vara söver (freudiansk felskrivning; det är vad filmen gör, nämligen) någon gång, utan tvärtom i högönsklig välmåga ge sig ut på välkoreograferat mördarstråt igen.

Bristen på intrig upphör dock samtidigt som filmen, när hon slutligen mördat titelns Bill. På det eleganta, snabba, effektiva sätt som hon tydligen lika plötsligt som det där med att slå sönder kistlock kom ihåg att hon kunde. Påminner lite om en fågel som jagas av en räv och plötsligt, efter flera timmar, kommer ihåg att den kan flyga i stället för att bara springa längs marken.

Den stora skillnad och förnyelse som anmäler sig i vol 2 jämförd med vol 1 är att det inte finns några tecknade avsnitt i vol 2.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav tompe » sön 08 jul 2007, 00:02

Vad får dig att tro att hon plötsligt minns något? Scenerna var ju inte alls konstruerade att de gav det intrycket. Sedan är ju träningssekvensen en briljant rolig parodi men det hjälper att ja sett lite filmer i genren som parodiseras antar jag.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » sön 08 jul 2007, 05:00

tompe skrev:Vad får dig att tro att hon plötsligt minns något?


Det faktum att hon inte använde tekniken tidigare i filmerna.

Lika korkat som den kvinnliga barnvakten som i skräckfilmer ensam går upp på vinden när det hörs mystiska ljud därifrån, i stället för att ta med sig barnen, springa över till grannen och ringa polisen.

Inte det minsta trovärdigt. Om hon kunde tekniken, varför inte använda den tidigare?

I synnerhet som läromästaren med total framgång gjort det för att ta död på 60 munkar i ett kloster.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav tompe » tis 10 jul 2007, 02:15

Håller inte alls med. En sak som man ensam i världen kan och som fungerar på ett mycket specifikt sätt så att den inte lämpar sig i så många situationer verkar dum att använda speciellt då manövern verkade svår att få helt rätt. Och kort slag är svårt att se om det använts tidigare då det går så snabbt i strider. Men det verkar också vara en specialsak som passar bäst i speciella situationer.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » tis 10 jul 2007, 02:51

Om Quentin Tarantino kunde läsa och begripa ditt inlägg skulle han nog bli lite rörd, typ, eftersom du nog kommit på en ad hoc-hypotes som inte ens hjälpligt räddar hans idiotiska filmer. Men i alla fall. Något så när. Cheers, Quentin! (And by the way, when are we gonna´ have the beer you promised me, when we last met, at the restaurant Tarantino in Stockholm?)

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Och nej. Man såg tydligt vad hon gjorde med de enskilda motståndarna och med "The Crazy 88". Hon högg huvudet av dem. Eller tillräckligt många andra kroppsdelar av annat slag för att de skulle dö. Förvånar mig lite att Quentin inte lät henne kastrera några av de japanska samurajerna i slutet av vol 1. D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm


Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot]

cron