Brideshead Revisited - the Refake

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Inläggav Sheriffen » tis 16 jan 2007, 11:18

Jesper skrev:Jag har faktiskt inga som helst problem med detta, så länge originalversionen finns kvar. Har du läst Borges novell "Pierre Menard, författare till Don Quijote"? Där argumenterar han för att även en ordagrann upprepning av ett klassiskt verk som Don Quijote skulle kunna bli något helt annorlunda och han har en hel del poänger med det.


Jag måste säga att Borges åsikt slår mig som mycket besynnerlig och jag kan inte hålla med om den.

Du påstår i ett annat inlägg att detta är en nyinspelning av TV-serien, men efter vad jag har lyckats läsa mig till så är det inte fallet. Regissören verkar vara mycket noga med att han främst bygger på boken och att han inte tänker gå i några upptrampade fotspår


Fast det tycker jag alltså är oväsentligt. Läs, om du känner för det, vad jag skriver i första inlägget i diskussionen om böcker kontra film i Film och TV-sektionen av forumet. Det spelar helt enkelt ingen roll vilka intentioner regissören har, för det är oundvikligt att han gör en nyinspelning av just den förra filmen (TV-serien). Hans film och TV-serien är rörliga bilder, skådespelare och musik, boken är tryckt text. De båda filmerna går meningsfullt att jämföra med varandra, ingen av dem går att jämföra med boken. Att jämföra någon av dem med boken vore som att jämföra apelsiner med asfalt. Kategorimisstag. Meningslöst, alltså.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav tompe » tis 16 jan 2007, 11:49

Menar du verkligen att du ser filmen Pride & Prejudice från 2005 som en nyinspelning av TV-serien Pride and Prejudice från 1995? Mycket konstig åsikt i så fall på samma sätt som åsikten är konstig i Brideshead Revisited-fallet.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » tis 16 jan 2007, 12:25

tompe skrev:Menar du verkligen att du ser filmen Pride & Prejudice från 2005 som en nyinspelning av TV-serien Pride and Prejudice från 1995? Mycket konstig åsikt i så fall på samma sätt som åsikten är konstig i Brideshead Revisited-fallet.


Just den gjordes väl första gången 1940 av Robert Z. Leonard med bl.a. Laurence Olivier, och så 1985 av Cyril Coke och sedan igen som TV-serie 1996 väl, och nu igen år 2005. Och ja, jag har nog svårt att se hur de senare inte är nyinspelningar av den första. På samma sätt som exempelvis nyinspelningarna av "King Kong" är just (helt onödiga) nyinspelningar av det lysande originalet.

Fast det betyder inte att jag inte kan gilla en nyinspelning per se. Lägg för all del märke till att det främst är vad John-Henri träffande kallar för ikonografiska mästerverk, som så att säga blivit stapelvaror i det allmänna kulturella medvetandet, som jag tycker att man borde låta bli att nyfilmatisera. Det finns också exempel på nyinspelningar som man med fog kan tycka är betydligt bättre än originalet. Ett strålande exempel på det torde väl vara "The Maltese Falcon" av John Huston, med Humphrey Bogart i huvudrollen. Den tredje filmatiseringen och den enda av dem som blivit en superklassiker, och det med rätta.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav tompe » tis 16 jan 2007, 12:36

I detta fall så är det ikonografiska mästerverket TV-serien från 1996. Det är inte alltid de första försöken som är mästerverken.

Men filmatiseringar har väldigt olika approacher och de baserar sig på en mycket välkänd bok så det är boken som förmodligen ligger de flesta närmast så därför tycker jag det blir helt fel att kalla det nyinspelning a en TV-serie då man gör filmen.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » tis 16 jan 2007, 12:49

tompe skrev:I detta fall så är det ikonografiska mästerverket TV-serien från 1996. Det är inte alltid de första försöken som är mästerverken.


Instämmer. Den är verkligen helt lysande. Som jag sa och håller med om, det behöver inte vara originalet som är mästerverket.

Men filmatiseringar har väldigt olika approacher och de baserar sig på en mycket välkänd bok så det är boken som förmodligen ligger de flesta närmast så därför tycker jag det blir helt fel att kalla det nyinspelning a en TV-serie då man gör filmen.


Fast annan approach kan en nyinspelning av en film ha även om originalet inte bygger på en bok. Liksom en cover-version av en låt kan skilja sig radikalt från originalet.

Sedan undrar jag om Jane Austens "Pride and Prejudice", för att ta just det exempel vi diskuterar, verkligen ligger flertalet film- och/eller TV-serie-tittare närmast. I själva verket tror jag att den förkrossande majoriteten av dem aldrig har läst en rad i boken. Tyvärr.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen tis 16 jan 2007, 15:53, redigerad totalt 2 gånger.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tis 16 jan 2007, 13:11

Man ska nog ta ad notam Sheriffens konstaterande att remakes faktiskt kan vara både originella och drastiskt annorlunda än tidigare versioner. Duktigt folk kan göra nytt av gammal skåpmat. Se till exempel filmatiseringarna av Dickens "Lysande utsikter", den första gjord 1917 och den senaste 1999; inalles väl något dussin långfilmer och TV-versioner. Men Alfonso Cuaróns film från 1998 är, till exempel, en originell och bitvis (om än inte helt) lyckad omtolkning som ger nya infallsvinklar och har så gott som ingenting gemensamt med de andra.

På motsvarande sätt håller jag inte med Sheriffen om Lolita-filmerna; Kubrick tog fasta på romanens nästan slapstickartade humor, medan Adrian Lyne gjorde en elegisk, tragisk film utifrån romanens kontrapunktiska känsloläge. Att sedan ramhandlingen är densamma innebär inte att filmerna är särskilt lika varandra.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Re: Brideshead Revisited - the Refake

Inläggav Sheriffen » tis 16 jan 2007, 15:50

Skäggmonstret skrev:
Sheriffen skrev:Jag vet inte om jag ska känna mig lättad eller förgrymmad över att du tydligen råkat missa att det är precis det jag gör i det stycke du citerar! :-)


Jude Law är väl den ende som otvivelaktigt blir dissad i det citerade stycket, men om du inte vill gripa efter mitt välvilligt utsträckta halmstrå (öh) återstår väl bara att kalla till duell i gryningen. Vilket vapen väljer du? Biodukar eller lynchtrösklar?


Efter moget övervägande har jag kommit fram till ätande av störst mängd celluloid över högsta möjliga lynchtröskel, och därmed ger jag dig - vilket jag hoppas du noterar - en gentlemannamässig fördel!

Låt kampen börja!

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. I ärlighetens namn ska nog nämnas att jag som liten, med två inom filmbranschen yrkesverksamma föräldrar, brukade få celluloid till frukost. D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » lör 20 sep 2008, 03:21

Ok, så har då eländet haft premiär här i Sverige. Betrakta härmed varningen som utfärdad.

Den här re-faken ska man inte se.

Två fascinerande omständigheter, dock:

1) Man har i "filmen" spelat in scenerna på Brideshead i samma slott som användes i tv-serien, Castle Howard. Talande.

2) Lanseringen sker - uppenbarligen medvetet - i väldig slagskugga från originalfilmatiseringen, tv-serien från 1981 med Jeremy Irons, Anthony Andrews, Diana Quick, Sir Laurence Olivier och Claire Bloom, m.fl. Man hänvisar ständigt till den och i intervjun i SvD i går pratade den nya "huvudrollsinnehavaren" lika mycket om den som om "filmen". Ännu mer talande.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » lör 20 sep 2008, 19:29

Synd, för nog skulle det möjligen ha funnits utrymme för en filmatisering i någon form som verkligen tog fasta på romanens centrala tematik; den saknas ju hittills i alla filmade versioner. (Evelyn Waughs Brideshead Revisited är liksom de flesta av Waughs senare verk i grund en roman om individens förhållande till sin gud; en av poängerna med boken är att Waughs tes i den faktiskt är att Charles just genom att uppleva allt och förlora allt lyckas nå gudomlig nåd och därmed i den totala förlusten finner frälsningen. Jag finner tesen idiotisk över gränsen till anstötlig, men det var vad Waugh menade, och vid tillfälle vore det kanske dags för någon att söka gestalta den, om de nu inte kan hitta på något eget att berätta i stället för att om och om filma Waugh. Som vad man än må tycka om hans synsätt ändå var en förnämlig författare.)

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » lör 20 sep 2008, 20:11

john-henri skrev:Synd, för nog skulle det möjligen ha funnits utrymme för en filmatisering i någon form som verkligen tog fasta på romanens centrala tematik; den saknas ju hittills i alla filmade versioner. (Evelyn Waughs Brideshead Revisited är liksom de flesta av Waughs senare verk i grund en roman om individens förhållande till sin gud; en av poängerna med boken är att Waughs tes i den faktiskt är att Charles just genom att uppleva allt och förlora allt lyckas nå gudomlig nåd och därmed i den totala förlusten finner frälsningen. Jag finner tesen idiotisk över gränsen till anstötlig, men det var vad Waugh menade, och vid tillfälle vore det kanske dags för någon att söka gestalta den, om de nu inte kan hitta på något eget att berätta i stället för att om och om filma Waugh. Som vad man än må tycka om hans synsätt ändå var en förnämlig författare.)



SPOILERVARNING - LÄS INTE DET JAG SKRIVER NEDAN UTAN ATT HA SETT TV-SERIEN/LÄST BOKEN!

Alla filmade versioner? Det finns bara två, dem jag nämnde ovan, om du inte räknar den australiensiska parodin på tv-serien. Fast den hade mycket lite med Waugh att göra; parodi var den väl främst för att den hade "Revisited" i titeln och gjorde löje av brittiskt överklassmanér genom att låta australiensiska bönder gestalta det, eller hur det nu var.

Sedan håller jag faktiskt inte riktigt med dig i det du säger.

Så här:

Vilket som är romanens centrala tema talar Evelyn Waugh, vilket de flesta väljer att förbise, genom berättarrösten Charles Ryder faktiskt om i boken:

"My theme is memory, that winged host that soared about me one grey morning of war-time.
These memories, which are my life - for we possess nothing certainly except the past - were always with me."

Men det är förstås att förenkla, det också. För "Brideshead Revisited" är en komplex roman, med flera olika temata. Det här blir dock det centrala, för det så att säga omfattar alla de andra. Vad Evelyn Waugh - enligt egen utsago - gjorde var att nostalgiskt, från andra världskrigets dagar, blicka tillbaka på ett svunnet Arkadien (se titeln på bokens första sektion; "Et In Arcadia Ego") som han samtidigt både saknar och genomskådar; nostalgin färgas av en stundtals sardonisk kritik mot den brittiska överklass och dess tillvaro som Evelyn Waugh samtidigt älskade.

Sedan det här med religionen. Hur länge sedan är det du såg tv-serien? Det du pratar om uttrycks alldeles förträffligt väl när Lord Marchmain ligger för döden och Charles Ryder, beständigt och fortfarande ateist, knäböjer vid den bedjande Julia Flyte och i sin tur ber om ett tecken, vilket som helst, och Lord Marchmain slutligen gör korstecknet, även han hårdnackad ateist. Det här är en nyckelscen; det är i den scenen Charles Ryder, sig själv fortfarande ovetandes, förlorar allt (läs: Julia och i slutändan familjen Marchmain, som han varit så besatt av ända sedan han träffade Sebastian), men knappast för att därefter drabbas av någon annan nåd än den egna insikten - se tv-seriens slutscen - att han nu, här, c:a 45 år gammal, kan gå vidare i livet, för att hans besatthet är borta.

Och det är faktiskt på samma sätt i romanen. Någon frälsning annat än i mycket bildlig bemärkelse, i så fall, är det inte frågan om. Charles Ryder förblir ateist.

Och bland allt det som denna komplexa roman kritiserar är inte minst katolicismens hycklande inställning till sexualitet och synd, och förstås till homosexualitet. Det är värt att notera att den djupt troende katoliken Evelyn Waugh på de punkterna tar kategoriskt ställning mot katolicismen.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen sön 21 sep 2008, 11:10, redigerad totalt 2 gånger.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » lör 20 sep 2008, 23:38

Till ovanstående ska jag för all del lägga att min motvilja mot en nyinspelning av "Brideshead Revisited" är densamma som min motvilja mot nyinspelningar av filmer som "The Third Man", "Citizen Kane", "Casblanca" och "Gilda", eller för den delen "2001 - A Space Odyssey" och "Metropolis". Plus, förstås, ett antal andra ikonografiska mästerverk.

För till den skaran hör utan tvivel tv-serien "Brideshead Revisited". Som filmatisering betraktad är den inte bara älskad världen över, ständigt repriserad (den har gått fem eller sex gånger bara i svensk tv (olika kanaler), senast nu i våras och somras på TV9), den har - som jag tycker av mycket goda skäl - fått status som en av tv-historiens främsta produktioner. Tillsammans med Evelyn Waughs roman utgör den ett fullbordat, enastående konstverk - det här är en av de ytterligt lyckade filmatiseringar där det så att säga i efterhand visar sig att den litterära förlagan var bara halvt fullbordad, att den först tillsammans med tv-serien blir ett fullbordat, enhetligt konstverk.

Att med detta som utgångspunkt (och utgångspunkten är given; i lanseringen av "filmen" försvarar bolaget och teamet i intervjuer att den över huvud taget har gjorts, de är hela tiden på defensiven - och lanserar som sagt medvetet "filmen" i slagskugga av tv-serien) göra en ny version är bara befängt.

Det finns absolut ingenting att tillföra. Ett ikonografiskt mästerverk, ett mästerverk som en gång för alla placerat ut en ny milstolpe, är just fullbordat. Att göra en ny filmatisering av Evelyn Waughs roman är jämförbart med att måla en ny version av Leonardos Mona Lisa eller Rembrandts Nattvakten, att komponera nya versioner av Haydns stråkkvartetter eller Bachs Brandenburgkonserter, att skriva nya versioner av Kiplings "The Jungle Book"/"The Second Jungle Book", Bradburys "The Illustrated Man" och Woolfs "Mrs Dalloway".

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Planckskonstant » sön 21 sep 2008, 08:32

Sheriffen skrev:Och det är faktiskt på samma sätt i romanen. Någon frälsning annat än i mycket bildlig bemärkelse, i så fall, är det inte frågan om. Charles Ryder förblir ateist.


Jag har alltid tolkat det som att Charles själv konverterar till katolicismen; hur ska man annars tolka " Jag läste en bön, ett uråldrigt nyinlärt formulär /.../" när Charles besöker kapellet på Brideshead alldeles i slutet?
Brita
Planckskonstant
Fan
 
Inlägg: 131
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 09:21
Ort: Skara

Inläggav Sheriffen » sön 21 sep 2008, 11:43

Planckskonstant skrev:
Sheriffen skrev:Och det är faktiskt på samma sätt i romanen. Någon frälsning annat än i mycket bildlig bemärkelse, i så fall, är det inte frågan om. Charles Ryder förblir ateist.


Jag har alltid tolkat det som att Charles själv konverterar till katolicismen; hur ska man annars tolka " Jag läste en bön, ett uråldrigt nyinlärt formulär /.../" när Charles besöker kapellet på Brideshead alldeles i slutet?


Det här måste jag fundera på, för det finns mer ändå i slutet som stöder din tolkning. Jag har uppfattat det på ett helt annat sätt i alla år, men när jag nu läser om slutet känns det du säger övertygande.

Jag har fäst stor vikt vid den till synes centrala roll han i slutet återigen ger "Förgängligheternas förgänglighet, allt är förgänglighet" (som ytligt sett handlar om själva slottet Brideshead, men förstås på ett annat plan om Charles' liv, som varit så ofrånkomligt förbundet med familjen Marchmain och dess hem), men han säger faktiskt också att det ordet - "förgänglighet" - inte längre är adekvat.

Något som jag har givit en annan innebörd än den efterföljande liknelsen med tabernaklet ger vid handen, nämligen att förgängligheten nu i själva verket är en befrielse för Charles, som inte längre är besatt av familjen Marchmain.

Intressant.

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Fast det förtjänar att påpekas att om du har rätt - och så ser det ju ut - så finns den här utvecklingen av berättelsens tema med även i tv-serien, som slutar precis som boken. D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav OsloPC » sön 21 sep 2008, 14:17

Sheriffen skrev:SPOILERVARNING - LÄS INTE DET JAG SKRIVER NEDAN UTAN ATT HA SETT TV-SERIEN/LÄST BOKEN!

(...)
Och bland allt det som denna komplexa roman kritiserar är inte minst katolicismens hycklande inställning till sexualitet och synd, och förstås till homosexualitet. Det är värt att notera att den djupt troende katoliken Evelyn Waugh på de punkterna tar kategoriskt ställning mot katolicismen.



Men så Waugh virkelig det katolske synet på homofili og seksualitet som hyklersk? I våre dagers øyne er tiltrekninger og dragninger noe som med selvfølgelighet skal leves ut, men i tradisjonell katolisisme er det vel slik at det er vel så stor "gevinst" ved å ikke leve noe ut, gi avkall på noe. At det er vondt å gjøre så, er en annen sak.

PC
OsloPC
Letterhack
 
Inlägg: 264
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 11:03
Ort: Oslo

Inläggav Sheriffen » sön 21 sep 2008, 14:26

OsloPC skrev:
Sheriffen skrev:SPOILERVARNING - LÄS INTE DET JAG SKRIVER NEDAN UTAN ATT HA SETT TV-SERIEN/LÄST BOKEN!

(...)
Och bland allt det som denna komplexa roman kritiserar är inte minst katolicismens hycklande inställning till sexualitet och synd, och förstås till homosexualitet. Det är värt att notera att den djupt troende katoliken Evelyn Waugh på de punkterna tar kategoriskt ställning mot katolicismen.



Men så Waugh virkelig det katolske synet på homofili og seksualitet som hyklersk? I våre dagers øyne er tiltrekninger og dragninger noe som med selvfølgelighet skal leves ut, men i tradisjonell katolisisme er det vel slik at det er vel så stor "gevinst" ved å ikke leve noe ut, gi avkall på noe. At det er vondt å gjøre så, er en annen sak.

PC



Jo, fast romanens gestalter lever ju ut det här. Charles och Sebastian har ett förhållande, och när Charles långt senare inleder förhållandet med Sebastians syster Julia så är han - Charles - gift och därför otrogen.

Och Evelyn Waughs sympatier ligger mycket uppenbart hela tiden hos dels Charles och Sebastian, dels Charles och Julia, och inte hos de normer och värderingar som katolska kyrkan så eftertryckligt står för.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

FöregåendeNästa

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron