Febern stiger

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Inläggav tompe » tis 26 feb 2008, 01:58

Sheriffen skrev:1) Bröderna Coen har gjort tre riktigt, riktigt bra filmer - "Blood Simple", "Miller's Crossing" och "The Man Who Wasn't There".


Jag gillar de flesta Coen-flmer jag sett men just Blood Simple minns jag inte alls som något speciellt bra. Man kunde ana vad som skulle komma i fråga om filmer men det var en tidig film med massor med brister vad jag minns. Men jag kanske skulle se om den.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Sheriffen » tis 26 feb 2008, 13:09

Carolina skrev:Jag skulle vilja se de nominerade filmerna i utlandskategorin, men de lär ju inte komma upp på bio, antar jag.
Förra året fanns de bästa filmerna i den kategorin. "Pan's Labyrint" var fantastisk och även den som vann "De andras liv" eller vad den hette, var också mycket bra.


Av naturliga skäl premierar Oscars filmer som har något slags produktionsmässig koppling till USA (det varierar lite på vilket sätt och jag minns faktiskt inte reglerna ordagrant i huvudet just nu, men finns inte amerikanska intressen med i produktionsledet kan en film bara hamna i kategorin för bästa utländska film och inte få pris i någon annan kategori, som bästa regi eller bästa huvudroll och så vidare).

För att uppmärksamma europeisk film på dess egna villkor har vi därför, förutom varje lands inhemska filmpriser (i Sverige som bekant Guldbaggen), det europeiska filmpriset - Fenix. När min mor instiftade det var tanken just att på den europeiska marknaden framhäva europeisk film, som - vilket Carolina helt riktigt låter förstå - skiljer sig dramatiskt på väldigt många plan från amerikansk film. (Utan att inveckla mig i för långa utläggningar här, men tematik, formspråk och skådespeleri skiljer sig mellan olika europeiska kulturer men ännu mer påtagligt mellan Europa å ena sidan och USA å den andra.)

Till en början - Fenix utdelades första gången 1988 - gick det här enastående bra. Fenixagalan direktsändes över hela Europa och det blev mycket riktigt ett uppsving för europeisk film på biograferna. Filmerna köptes in och distribuerades och det stod på affischerna att de vunnit Fenix.

Men sedan dess - min mor avsade sig uppdraget tidigt 1996 för att flytta tillbaka till Sverige; hon hade då bott i Berlin av och till sedan 1980 och permanent under en lång rad år; jag har faktiskt inte lagt på minnet riktigt hur många - har Fenixpriset tyvärr blivit allt mer marginaliserat. Den nya ledningen förmår inte sälja in direktsändningarna till de europeiska tv-bolagen och knappt någon - förutom hängivna filmfans - är längre medveten om vilka filmer som vinner priset. I Sverige trycks listan över de större priserna i en notis längst ned på sidan tre i DN:s kulturdel varje år, utan vidare kommentarer.

Det här är väldigt tråkigt, för som filmkontinent är Europa precis lika spännande som USA - ska man vara uppriktig i dagsläget faktiskt mycket mer spännande, eftersom de rådande trenderna under de senaste dryga tio åren i USA varit att antingen göra remakes av tidigare filmer eller göra filmer baserade på serietidningar från Marvel Comics. Den nytillverkade amerikanska filmen för vuxna, tänkande människor är numera så bottenkörd att schabrak som "There Will Be Blood" och karbonkopierande remakes som "Michael Clayton" befinner sig bland de fem filmerna i slutfältet för nomineringen till årets bästa film när det är dags att dela ut Oscars. Och det säger tyvärr väldigt mycket.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » fre 11 jul 2008, 23:31

Gammalt som gatan. Men jag har just sett om No Country for Old Men och är fortsatt imponerad, kanske till och med mer än ursprungligen. Samtidigt som jag på ett sätt kan förstå Sheriffens invändningar i tråden ovan. För det verkligt intressanta är kanske att det här är en film som hela tiden luras, som ger sig ut för att vara saker den inte är, lånar schabloner men vägrar att fullfölja dem, låtsas berätta en historia men i själva verket inte gör det utan bara naglar fast oss med en stämning, en känsla, en oförlöst undran. Det här är först och främst film som "ren" filmkonst, tycker jag; med en fulländning i manus och dialog man sällan får uppleva, med lågmälda, avskalade rolltolkningar, med omsorgsfull, långsam och pauserad klippteknik, med vidunderligt vackert foto och en dämpad, suggestiv färgskala. Ja, filmen lånar till dels form av thrillern. Nej, filmen är ingen thriller. Ja, filmen antyder moralitetsdrama. Nej, filmen moraliserar mycket lite och ger inte ens någon traditionell upplösning på den intrig som ändå finns i den. Den börjar i vakuum och slutar i tomhet; den talar bara delvis, eller antyder bara, eller talar inte alls om för oss vad som händer med tre av de fyra centralgestalterna. Bilder och repliker dröjer kvar; stämningen är oförglömlig. Jag är fortsatt imponerad, inte minst av Tommy Lee Jones som rimligtvis gör en av sitt livs stora prestationer.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » lör 12 jul 2008, 03:11

Klockan är en bra bit över fyra på natten och jag har varit på dels Peppar, dels Anchor, och druckit oräkneliga glas öl och några glas vin. Jag kan fortfarande skriva, för det kan jag alltid, men ber om ursäkt för eventuella felslag eller annat.

Givet vad John-Henri säger ovan framstår "No Country For Old Men" som en betydligt intressantare film än vad jag uppfattade den som när jag såg den inför årets Oscarsgala, men jag måste se om den för att se efter om jag håller med honom. Jag är långt ifrån säker; min uppfattning om en film brukar i dagsläget vara grundmurad efter den första och för det mesta enda gång jag sett den. (Få filmer är värda att se om.) Men låt mig säga så här - det John-Henri säger får mig faktiskt att vilja se om just den här filmen. Det tänker jag göra. Jag återkommer med min åsikt.

Förutom det vill jag, eftersom jag upptäcker att jag glömde bort det, i någon mån slutföra mitt omdöme om årets Oscarsgala. Nu när jag är påmind återkommer jag nog med fler detaljer, men en sak framstår fortfarande som en total skandal.

År 2007 dog Ingmar Bergman. Det går inte, oavsett vad man tycker om Bergmans filmer (och jag är en hängiven fan av många av dem (framförallt "Gycklarnas afton", "Scener ur ett äktenskap" och "Fanny & Alexander")), att förneka att han är och förblir en av filmhistoriens oförlikneliga giganter. Ingmar Bergman förnyade och påverkade filmkonsten på ett sätt som är ytterligt få regissörer förunnat; några namn som dyker upp i huvudet är självklart Orson Welles, Carol Reed, Ettore Scola, Alfred Hitchcock, G. W. Pabst, Akira Kurosawa, Federico Fellini, Fritz Lang, Andrei Tarkovskij, Mike Leigh, Francois Truffaut och Satyait Ray. Det finns fler, men inte många.

Vad gjorde Hollywood? Medan de *extremt* välförtjänt gav en av alla tiders största skådespelerskor, den enastående Katharine Hepburn, en egen hommage när hon avled, visade de bara helt flyktigt en porträttbild på Ingmar Bergman mellan en avliden filmfotograf och en avliden manusförfattare eller något i årets hommage-parad.

Ingmar Bergman skulle förstås ha haft en helt egen hommage under ceremonin, många, många minuter lång och med klipp ur några av alla de enastående filmer han gjorde, filmer som vi kommer att se och uppskatta så länge filmkonsten alls finns kvar.

Men som min goda väninna Anna McEnroe (född Ström), som jag varje år pratar och skvallrar med i pauserna under Oscarsgalan, tvärs över Atlanten, eftersom hon är totalcineast precis som jag, sa: "Hollywood gör inte det. Inte när han kommer från ett annat land än USA."

Och däri ligger den totala skandalen.

För det är filmkonsten som sådan vi firar under årets största höjdpunkt - Oscarsgalan.

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Jag vill inte, som jag hoppas att ni förstår, på något sätt förringa filmfotografer och/eller mansuförfattare. Min egen far är en av Europas mest framgångsrika filmfotografier och ljussättare under både 1900-talet och 2000-talet. Det är jag stolt över. Liksom jag håller makalösa manusförfattare som Herman J. Mankiewicz, som skrev "Citizen Kane", lika högt på parnassen som filmskapare med andra uppgifter. Och låt oss inte glömma Svempan - Sven Nykvist - som mycket välförtjänt blev Oscarsbelönad för sina enastående insatser som just filmfotograf. Men ändå - vi snackar Ingmar Bergman. INGMAR BERGMAN. Bara inse. D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » lör 21 feb 2009, 22:17

Nu stiger febern. Jag är uppe i ungefär 45 grader vid det här laget.

Det är Oscars. Natten mellan söndag och måndag, när världens största gala drar igång i direktsändning, kommer jag att ligga på ungefär 50.

Den stora högtidsdagen varje år för alla cineaster.

Världens främsta show, alla kategorier. Ojämförbar.

Och den firar filmkonsten!

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Föregående

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron