Vilken musik är din favoritmusik?

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Vilken musik är din favoritmusik?

Inläggav Livgivare » ons 22 aug 2007, 19:27

Berätta lite om vad just du tycker om för musik så kanske vi får en känsla över vad fantasy-science-fiction-fans gillar för musik. Skulle va mycket trevligt och se om det finns någon röd tråd eller hur mycket någon står ut gentemot andra...
Nu är den här PlanetOrigo internetbutiken för alla fantasy och Science-fiction älskare och elektronisk musik-nördar! www.planetorigo.com
Livgivare
Fan
 
Inlägg: 184
Blev medlem: fre 17 aug 2007, 19:44
Ort: Sundsvall

Inläggav jophan » ons 22 aug 2007, 19:34

Åh, det finns så mycket. Brahms, Bach och Dvorak brukar jag tycka om. Skandinavisk och irländsk/skotsk folkmusik. Taikotrummor är mäktiga. Min profil på last.fm lär väl ge en del hintar, även om en del saknas där. Jag går igång på dansmusik från renässansen och band som Flogging Molly eller Gogol Bordello. Bebop.
Senast redigerad av jophan ons 22 aug 2007, 20:31, redigerad totalt 1 gång.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Inläggav Sheriffen » ons 22 aug 2007, 19:57

För mig blir det nästan enklare att säga vad jag inte tycker om, för jag hittar mycket jag gillar inom snart sagt varenda musikalisk genre som finns. Men inte riktigt. Dansbandsmusik och opera går tvärtbort.

Och ska jag ändå försöka göra något slags lista över vad jag trots allt lyssnat/lyssnar mest till, så ok:

Heavy metal - från tonåren my first true love, med stark inspiration från att jag ända sedan åttaårsåldern älskat Elvis Presleys tyngre nummer (som "Hound Dog" och "Jailhouse Rock"). Inom metalgenren kan jag nämna några stora favoritarister: framför alla andra Uriah Heep, men även Deep Purple, Alice Cooper, Nazareth, Black Sabbath, Gillan, Rainbow, Led Zeppelin, etc.

Techno/lounge/electronica/trance/chill out - de här genrerna går ju ofta i varandra och är inte alltid lätta att dra skarpa gränser emellan, men numera lyssnar jag väldigt mycket på den här sortens musik. Gillar väldigt många av artisterna, men kan bland många, många andra nämna Apollo 440, Way Out West, Röyksopp... äsch, massor helt enkelt.

Singer/songwriter/poet - Leonard Cohen. Absolut inte Bob Dylan.

Jazz - i likhet med Leif "Smoke Rings" Anderson jazz från och med 1919 till c:a 1945, det vill säga från New Orleans-jazzen till storbanden. Duke Ellington, Louis Armstrong, Bix Beiderbecke, Benny Goodman, Peggy Lee för att nämna några få. Gillar efter 1945 ytterst få och avgjort inte bebop. Är dock svag för Dave Brubeck Quartet, John Coltrane och ibland Miles Davis.

Blues - från Bessie Smith över John Lee Hooker och Screamin´Jay Hawkins till Peter Green och Gary Moore. Och många fler, självklart.

"Klassisk" musik - avskyr etiketten, eftersom den försöker samla flera hundra års musikutveckling under en och samma benämning. Föredrar barock (Joseph Haydn, Georg Philip Telemann, Johann Sebastian Bach) och medeltida, vokala mässor (Giovanni Pierluigi da Palestrina, Hildegard av Bingen, Jacob Obrecht, Clemens non Papa, Pierre de la Rue, många fler) och även modernare vokal musik (framförallt Arvo Pärt). Vad gäller modernare, klassisk musik - alltså efter barocken - föredrar jag främst stråkkvartetter och violin- och pianokonserter. Av symfonikerna tycker jag bäst om Felix Mendelssohn-Bartholdy, medan jag ärligt talat har svårt för exempelvis Ludwig van Beethovens symfonier (men tycker mycket om en del av hans övriga musik).

Reggae - ja, det blir förstås Bob Marley & The Wailers. Men även Peter Tosh, Third World, Bunny Wailer, Israel Vibration, fler.

Och nu börjar ett TV-program som jag ska se, så jag får antingen fylla på senare eller låta listan stå så här tills vidare.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Johan » ons 22 aug 2007, 20:29

Jag gillar opera. Fast jag lyssnar på inspelad opera i ganska begränsad utsträckning – här liksom till exempel i fallen körsång och piano är det så mycket av det där som gör det så bra som går förlorat vid inspelning. Den mesta musiken förlorar naturligtvis på att man inte upplever den på plats, men viss musik mycket mer så än annan. Personligen blir jag i alla fall inte lika irriterad på att någonting saknas när jag lyssnar på, tja, en inspelad stråkkvartett (som just nu, i form av Brahms).

Om man kikar på vad jag lyssnat på på sistone så finns det mycket Einstürzende Neubauten, Zyclon-E, Brahms, Beethoven, Judas Priest, Opeth, Tori Amos, London After Midnight, Tool, My Dying Bride, Laibach, Coffinshakers, Kate Bush, The Animals (vilket, till skillnad från resten förvånar mig), Black Sabbath, Tanzwut och lite annat dylikt. Periodvis mycket svag för svenska vissångare. Tycker om folkmusik men är inte tillräckligt insatt för att verkligen veta vad jag skall leta efter. Lyckligtvis inte i närheten av lika enkelspårigt metallyssnande som i tonåren då en klar majoritet av all musik jag lyssnade på hörde dit, fast liksom Sheriffen så tycker jag fortfarande att Uriah Heeps "Lady in Black" är någonting av det bästa som någonsin spelats in i musikväg.

Och så finns det få saker som jag älskar och uppskattar så mycket som tystnad.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav Dungeon(BAGS) » tor 23 aug 2007, 00:18

Tror det får bli Rock/Hårdrock/metal.
Just nu Amorphis, Nightwish gamla låtar, freedoom call, Halford, Lee Aaroon ( 80-talt ), samel, sabaton, Ramstein och Timeless miracle.

Ja, det är väl ungefär - å så fästmöns all 70-tals rock av klassiskt slag.
8o)
Dungeon(BAGS)
 

Inläggav J-h:n » tor 23 aug 2007, 01:29

Mest swing, vilket jag också regelbundet dj:ar och dansar till: Count Basie, Duke Ellington, Louis Armstrong, Ella Fitzgerald, Jimmie Lunceford, Chick Webb, Lionel Hampton, Cab Calloway, Benny Goodman och senare, groovigare grejer som Oscar Peterson och Ray Brown. Den bästa pop- och dansmusiken någonsin.

Men lyssnar gör jag även på annan jazz - såväl tidigare som senare, gärna dårfinkar som Sun Ra och Albert Ayler och Pharoah Sanders, blues, country, folkmusik, soul, gospel, periodvis klassiskt och helst då Bach, och en mycket sparsam mängd rock'n'roll. Efter att ha lyssnat på uteslutande rockmusik i den späda ungdomen tröttnade jag och letade mig längre och längre bakåt.
J-h:n
J-h:n
Letterhack
 
Inlägg: 296
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:39
Ort: Göteborg

Inläggav Sheriffen » tor 23 aug 2007, 02:50

Dungeon(BAGS) skrev:Halford


Han är mycket bättre när han sjunger i Judas Priest. Och eftersom han nu är tillbaka där efter ett smärre uppehåll på femton år och eftersom deras senaste platta, "Angel of Retribution", är den bästa de gjort förutom "Screaming For Vengeance", så föreslår jag inköp av... just dessa två plattor. Om man vill höra Rob Halford. I sitt ässe.


Ja, det är väl ungefär - å så fästmöns all 70-tals rock av klassiskt slag.
8o)


Bra saker. Särskilt när de heter Uriah Heep. Och är metal.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tor 23 aug 2007, 02:57

J-h:n skrev:Mest swing, vilket jag också regelbundet dj:ar och dansar till: Count Basie, Duke Ellington, Louis Armstrong, Ella Fitzgerald, Jimmie Lunceford, Chick Webb, Lionel Hampton, Cab Calloway, Benny Goodman och senare, groovigare grejer som Oscar Peterson och Ray Brown. Den bästa pop- och dansmusiken någonsin.


Misstänker att J-h:n behagar skämta. För Duke Ellington och Louis Armstrong och Cab Calloway var inte *swing*; de båda förstänämnda var, ursprungligen (!) och även starkt senare, New Orleans-jazz. Ibland helt felaktigt kallat dixieland. Duke gick så långt att han komponerade sin "New Orleans Suite" i hög ålder. Den sistnämnde går knappt att kategorisera. Hans stil var mycket egen, helt unik - "The Hi De Ho Man". Alla tre fullkomligt lysande, särskilt The Duke. "The Mooche" och "I Can't Give Anything But Love". Originalinspelningarna. Säger allt. Louis behöver jag väl inte säga mer om än att han var världens genom tiderna främste trumpetmusiker inom jazzen? Och minns för all del Cab Calloways oslagbara "Minnie the Moocher".

Och, ja: The Duke är jazzmusikens störste kompositör. Någonsin. Without comparison.

dårfinkar som Sun Ra och Albert Ayler och Pharoah Sanders, blues, country, folkmusik, soul, gospel, periodvis klassiskt och helst då Bach, och en mycket sparsam mängd rock'n'roll. Efter att ha lyssnat på uteslutande rockmusik i den späda ungdomen tröttnade jag och letade mig längre och längre bakåt.


J-h:n behagar skämta igen. I alla fall delvis. Med tanke på hur mycket han - och med all rätt - gillar Elvis. The King. Inga motargument mot Elvis' status, tack, för de håller inte.

Och förresten såg jag Sun Ra live, vilket retat J-h:n sedan jag talade om det för honom... :-)))

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Fast J-h:n har å andra sidan sett Jerry Lee Lewis. Medger. Det smäller ännu högre. D. S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Planckskonstant » tor 23 aug 2007, 05:43

Johan skrev:Och så finns det få saker som jag älskar och uppskattar så mycket som tystnad.


Instämmer. Har svårt att förstå denna ständiga ljudmatta som alltid ska vara på. Själv är jag genuint omusikalisk och också genuint ointresserad av musik. Jag går kolossalt gärna på opera men avstår från rockkonserter som jag aldrig har gillat. (Utom en gång i Nice 1985 när jag var och såg Depeche Mode.)

En konstig sak dock, Jag har oftast P1 på när jag arbetar, men om jag är i en krissituation (det är bråttom alltså), sätter jag på musik på att koncentrera mig bättre. Då har jag upptäckt att Mozart funkar bäst när man översätter och The Ark funkar bäst när man skriver eget. Hur nu det kan komma sig.
Brita
Planckskonstant
Fan
 
Inlägg: 131
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 09:21
Ort: Skara

Inläggav Fantastix » tor 23 aug 2007, 08:57

Nu som bäst hör jag mest på HC punk och metal. Men annars är jag allätare när det gäller musik. Som bäst snurrar det mest Discharge, Rage agains the machine, Dag Nasty och Negative approach.

För mig är musik humörsmusik. Går i våg.
=====================
Kenneth Lindholm
Fantastix
Fan
 
Inlägg: 110
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 06:58
Ort: Karis, Finland

Inläggav åka » tor 23 aug 2007, 11:02

Jag lyssnar inte alls särskilt mycket på musik nu, och det jag lyssnar på är mest gamla favoriter i form av Garmarna, Hawkwind och lite blandade udda konstigheter (nån som minns Katt Kombat?)

Brukar också gilla sånt som J-h:n listade, särskilt om jag får dansa till. (Fast sist jag var ute och ville dansa fick jag mest stå och titta på eftersom det var ett sånt överskott på följare och jag är inte är nåt vidare på att föra. Lindy hop alltså. Och då blev det lite tråkigt.)
åka
Fan
 
Inlägg: 183
Blev medlem: ons 08 nov 2006, 21:57
Ort: Uppsala

Inläggav J-h:n » tor 23 aug 2007, 11:07

Sheriffen skrev:Misstänker att J-h:n behagar skämta. För Duke Ellington och Louis Armstrong och Cab Calloway var inte *swing*; de båda förstänämnda var, ursprungligen (!) och även starkt senare, New Orleans-jazz. Ibland helt felaktigt kallat dixieland. Duke gick så långt att han komponerade sin "New Orleans Suite" i hög ålder. Den sistnämnde går knappt att kategorisera. Hans stil var mycket egen, helt unik - "The Hi De Ho Man". Alla tre fullkomligt lysande, särskilt The Duke. "The Mooche" och "I Can't Give Anything But Love". Originalinspelningarna. Säger allt. Louis behöver jag väl inte säga mer om än att han var världens genom tiderna främste trumpetmusiker inom jazzen? Och minns för all del Cab Calloways oslagbara "Minnie the Moocher".


Visst. Jag använder här "swing" slarvigt och väldigt brett, för att skilja den från bop och andra moderna påfund. Kanske skulle man skriva "swinging jazz" eller så i stället. Fast Cabs band tycker jag allt man kan kalla ett swingband, även om han själv var mer av en särpräglad showman, en sorts föregångare till teaterrockare som Alice Cooper och Marilyn Manson. Louis är förstås New Orleans-musikern par preference, men från och med All Stars och framåt hade alla hans band omisskännlig swingrytm i botten. Och Duke är en sak för sig, en institution som omfattar hela jazzhistorien - fast samma sak där, när hans rytmsektion väl börjat spela swing i mitten av 30-talet slutade den aldrig med det. Det är stor skillnad mot New Orleans- och dixielandbandens 2/4-beat.

Viktigast: allihop är fantastiska att dansa till. (Men Count Basie är bäst!)

J-h:n behagar skämta igen. I alla fall delvis. Med tanke på hur mycket han - och med all rätt - gillar Elvis. The King. Inga motargument mot Elvis' status, tack, för de håller inte.


Absolut inte! Elvis är självklart The King of Rock'n'Roll, inget snack. Jag säger bara att jag inte längre lyssnar så mycket på rock. Det behövs inte eftersom jag trillade i den stora rockgrytan som barn.
J-h:n
J-h:n
Letterhack
 
Inlägg: 296
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:39
Ort: Göteborg

Inläggav jophan » tor 23 aug 2007, 11:10

åka skrev:nån som minns Katt Kombat?

Jodå. Jag pluggade littvet tillsammans med dem innan de blev Katt Kombat.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Inläggav margl » tor 23 aug 2007, 11:25

Det finns tre huvudsakliga kategorier som jag brukar lyssna på; klassisk musik, filmmusik och musikaler. Jag är överhuvudtaget svag för rik instrumentering och stora symfoniorkestrar. Mina favoritkompositörer är flertaliga, men om jag blev tvungen att sätta ut en som absolut favorit skulle det bli Tjakovskij. Jag blev förälskad i musiken till Svansjön som liten och den förälskelsen har inte släppt än. Därutöver händer det att jag lyssnar på lite pop, rock och de medeltidsballader min fästmö gillar.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav nicklas » sön 02 sep 2007, 15:02

Jag lyssnar mest på the Mekons och diverse sidoband (Jon Langford måste till exempel enligt lag vara inblandad i alla skivor som kommer från Chicago sedan -90), men om man bortser från det så har det på senaste tiden har det blivit en hel massa folkmusikvarianter från östeuropa, England, Irland, USA, och alldeles för lite från Sydamerika. Ibland blir det rock, punk, renodlad gladpop (the Pooh Sticks), jazz (jag är en Charles Mingus-människa), eller något rejält hårdare. Så länge jag tycker det är bra, så spelar vad det är ingen roll.

Just nu håller jag på att utforska hiphop, vilket är lite småsnårigt.
J. Nicklas Andersson
Lyssnar på :: tar kort på
nicklas
LoC-skribent
 
Inlägg: 34
Blev medlem: tor 16 nov 2006, 01:36

Nästa

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron