Serier och annan kultur för barn

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Serier och annan kultur för barn

Inläggav Sheriffen » lör 06 okt 2007, 18:00

Martin Andersson skrev:
Sheriffen skrev:Jag misstänker att dem du nämner är framstående serieskapare, men jag är alltså ointresserad av serier.


Tragiskt...


Möjligen, men för mig är det här ungefär samma sak som med levande rollspel eller kaboom-filmer. Serier tyckte jag var hemskt skojigt ett antal år när jag var yngre. Jag började med att läsa böcker men kom sedan att läsa serier också, i åttaårsåldern typ, och jag fortsatte att läsa serier i säkert sex, sju år. Men sedan tröttnade jag. Ett inte okänt fenomen, tror jag. Serier uppfyllde inte riktigt längre de krav man så småningom kom att ställa på sådant man läser.

På motsvarande vis slutade jag - mycket tidigare - att leka cowboys, till exempel. Det var väldigt roligt när jag gjorde det i barnaåren, men jag skulle inte tycka att det vore annat än rätt ansträngt numera. Så jag förstår inte riktigt poängen med levande rollspel heller. Jag ägnade mig åt den sortens verksamhet ända fram till säkert elvaårsåldern eller något, men sedan...? Nä.

Och som sagt, samma sak med kaboom-filmer som Star Wars och Lord of the Rings och Schwarzenegger- och Willis-rullar och så där. Jättekul för åttaåringen, men för en sedan länge vuxen person?

Jag kopplar inte det där riktigt. Hur det kan vara det, alltså.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Johan » lör 06 okt 2007, 18:14

Har du över huvud taget läst serier som faktiskt är skrivna för en vuxen publik?

(Sedan är jag knappast någon större serieläsare, men det finns fortfarande serier jag gillar, precis som jag inte tar avstånd från film som kulturform bara för att jag inte har sett någon sedan augusti.)
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » lör 06 okt 2007, 18:21

Johan skrev:Har du över huvud taget läst serier som faktiskt är skrivna för en vuxen publik?

(Sedan är jag knappast någon större serieläsare, men det finns fortfarande serier jag gillar, precis som jag inte tar avstånd från film som kulturform bara för att jag inte har sett någon sedan augusti.)


Ja, ska jag vara alldeles uppriktig så finns det ju en serie som jag aldrig har slutat läsa - Marten Toonders "Tom Puss". Och den skulle jag nog vilja mena är en serie för både vuxna och barn. Jag upptäckte den i åttaårsåldern och har älskat den sedan dess. Barnet/ungdomen och den vuxne får ut delvis olika saker av den, men den förblir mycket rikare och fylligare på alla plan än någon annan serie jag känner till.

Men vilka serier du i övrigt menar som kan vara skrivna för vuxna vet jag inte ens. Jag försökte mig en gång på en så kallad graphic novel, men gav upp någonstans halvvägs. Jag såg ingen skillnad på den och vilken serie för barn som helst, med undantag av att denna graphic novel var tjockare än en vanlig serietidning och till och med tjockare än en Kalle Ankas Pocket.

Kommentaren om film i parentesen förstår jag inte ens. Vad har den med något att göra?

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Johan » sön 07 okt 2007, 13:02

Det var en kommentar, med tillhörande liknelse, om att jag även om jag inte ogillar serier kanske inte är bäst lämpad att rekommendera dem.

Jag syftar på serier som till exempel DMZ eller Sandman.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Re: Serier och annan kultur för barn

Inläggav Martin Andersson » sön 07 okt 2007, 21:39

När hela seriemediet dras över en kam och avfärdas som "barnkultur", oavsett om det är Spiegelman eller Disney som ligger bakom, tycker jag mig känna igen resonemanget. Fast den gången var det "SF och fantasy" i stället.
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav john-henri » mån 08 okt 2007, 00:09

Det här börjar kännas lätt surrealistiskt, som ju Martin just påpekade. Vi sitter här och trycker i egenskap av diggare av en litteraturform som fortfarande inte inom den svenska akademiska världen över huvud taget betraktas som litteratur (så är det; de som på senare tid har doktorerat på sf i någon form har lyckats göra det genom att i själva verket inte skriva sina avhandlingar i huvudämnet litteraturvetenskap, utan inom ramen för någon sidodisciplin; Jerry Määttä skrev inom litteratursociologi, andra har skrivit inom idéhistoria, eller engelska, eller genusvetenskap; Brit Farstad i Umeå, som nog blir först att skriva om sf i ämnet litteratur, kommer undan med det därför att hon valt att skriva om Peter Nilsson; eftersom hon gillar sf skriver hon om Peter Nilsson som sf-författare, men jag vet att hennes handledare tycker att hon fuskar eftersom den vedertagna uppfattningen fortsatt är att sf inte är litteratur och att alltså någon som skrivit litteratur inte kan ha skrivit sf) och samtidigt slänger vi själva ut andra med sf ungefär jämngamla kreativa fält med badvattnet.

Nu har jag sagt, och står fast vid, att jag inte är någon kännare eller i huvudsak ens diggare av serier. Men exempel på serier skapade för vuxna? Robert Crumb har jag nämnt; vad sägs om Vaughn Bodé? Frank Miller har nämnts, Sienkiewicz har nämnts, Art Spiegelman har nämnts. Liksom Alan Moore. Jag har för mig att jag vagt associerade till Will Eisners sena verk, serieromaner som "Big City", "A Contract With God", "Life Force" och alla de andra. Djupt i hjärtat har jag en plats för Edward Gorey, och vad man skulle kalla hans geniala skapelser för om inte serier vet jag inte. Även om jag kanske skulle hävda att han transformerat mediet till någonting fullständigt eget. Å andra sidan finns ju också mycket traditionella serier som kan vara intressanta, som de rätt fascinerande spinoffs till Michael Chabons roman "The Amazing Adventures of Kavalier and Clay" som utkommit i form av hittills två serieböcker med The Escapist, den seriefigur romanens huvudpersoner skapar. Det här har jag samlat på mig genom åren, liksom de serietidningar som baserats på Ray Bradburys och Harlan Ellisons novellistik, liksom en del av Corben och liksom de två litografier av Carl Barks som hänger på väggen framför mig just nu (Ali Babas grotta och Halloween in Duckburg, om någon är intresserad, numrerade respektive S 28/35 och S 8/25).

Serier är som jag ser det varken bättre eller sämre än sonetter, fantasytrilogier, pianokonserter, oljemålningar eller långfilmer. Frågan är hur projektet genomförs, vilken originalitet och integritet det uppvisar, om det säger någonting alls och i så fall vad och hur väl – alla de mer eller mindre ordinära kriterier man applicerar för att bedöma halten hos något slags konstverk. Förvisso faller en jävla massa serier igenom, men det gör tveklöst också en otrolig massa romaner, kolossalt många filmer och häpnadsväckande många sonetter. Risiga pianokonserter är lite svårare att hitta, gissningsvis därför att det kan vara besvärligt för upphovsmännen att alls få dem framförda, än mer utgivna. Men i alla fall.

Nu ska jag inte diskutera serier mer, för allt jag kan åstadkomma med det är att blotta min avgrundjupa okunnighet. Som jag sagt är det inte en konstform som intresserat mig särskilt mycket, och följaktligen vet jag (trots gode vänners, som Mats Linder och Horst Schröder, energiska ansträngningar genom alldeles för många år) alldeles för lite om den för att kunna säga någonting vettigt. Men jag är hur som helst fullt beredd att godta att den verkligen är en konstform.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » mån 08 okt 2007, 03:55

Trams.

Jag har inte sagt att serier inte är en konstform. Jag har bara sagt att jag är ointresserad.

Och, ja, att jag tycker att serier generellt är barnkultur. Vilket är ovedersägligen sant om man tittar på 99% av alla de serier som framställts genom historien.

Jag tycker mig inte alls kasta ut något badvatten med barnet, för jag ser inget märkligt i att man är intresserad av vissa typer av konst men inte av andra.

Tiden är begränsad.

Man ägnar sig åt det man finner intressant. I mitt fall inom konstformerna åt litteratur, musik, film, arkitektur, målad konst (alltså, tavlor) och skulptur.

Så vad är problemet?!

Jag skulle ju kunna se det så här, att de seriefans som av för mig obegripliga skäl blir upprörda över att jag inte gillar serier i så fall borde veta något och till och med mycket om O'Brien, Haydn, Bunuel, Gaudi, Pollock och Rodin (samtliga stora idoler för mig).

Men personligen kan jag inte bli upprörd över att andra människor har andra intressen än vad jag har, och därför inte vet lika mycket som jag gör om de sex nämnda och deras verk (och om väldigt många fler och deras verk inom respektive område).

Trams, med andra ord.

Jag gillar inte serier. Punkt slut.

Men jag älskar Tom Puss.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen tis 09 okt 2007, 21:23, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Fantastix » mån 08 okt 2007, 10:03

Jag gillar serier och anser att många bra tecknade serier kan jämföras med litteratur i traditionell form. Serier som Alan Moores V for Vendetta är mycket väl jämförbar med 1984 och andra dystopier.

Som bäst läser jag Christopher Blains albumserie Isaac the pirate som är en i mitt tycke väldigt bra albumserie om en konstnär som drar sig iväg med sjörövare för att måla.

Det som jag litet överraskande noterar är att alla här som tar tecknade serier till försvar endast hänvisar till anglosaxiska serier. Är det ingen här som anser att Japanska serier är vuxenlitteratur. Är själv inte så vidare värst förtjust i manga men bland allt skräp har där också dykt upp väldigt bra serier. Precis som bland allt annat.

Till sist måste jag också tillägga att Michael Chabons bok The amazing adventure of Cavalier and Clay är ett måste för alla som gillar serier. En bra skriven bok som berättar om seriens gyllene ålder.
=====================
Kenneth Lindholm
Fantastix
Fan
 
Inlägg: 110
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 06:58
Ort: Karis, Finland

Inläggav Peak » mån 08 okt 2007, 20:03

Jag läser manga, men jag antar att den manga jag gillar (stora robotar som slår på varandra) inte riktigt räknas som vuxenlitteratur... :p Måste erkänna att en och annan romantisk grej också har slunkit ner (dock så har det i sådana fall funnits någon slags fantastik i det hela).

Vilket är helt okej för mig, eftersom jag anser mig fortfarande vara ett barn i sinnet.

Serier (både manga och västerländskt) finns för alla åldrar, allt från "Kalle Anka" till "Bondage Fairies" (jo, den är exakt vad den låter.. :p)
Peak
Fan
 
Inlägg: 94
Blev medlem: mån 11 dec 2006, 17:26

Inläggav Planckskonstant » tis 09 okt 2007, 07:26

Sheriffen skrev:Tiden är begränsad.

Man ägnar sig åt det man finner intressant. I mitt fall inom konstformera åt litteratur, musik, film, arkitektur, målad konst (alltså, tavlor) och skulptur.


Hehe, det bor nog en liten missionär i de flesta, och vi har till ytterlighet svårt att förstå att inte alla andra uppskattar samma sak som vi själva. Själv är jag t.ex. genuint ointresserad av musik (jag lyssnar gärna på klassisk musik och älskar att gå på opera, men det är inget intresse), men nog sjutton ska alla frälsa mig med den musik de själva uppskattar. Kompisar som är musiker vill att jag lyssnar på deras senaste låtar och uttalar mig om dem, trots att jag förgäves försöker tala om för dem hur meningslöst det är. Kompisar som inte är musiker vill nödvändigtvis spela sin senast inköpta skiva - trots att jag försöker säga att jag föredrar tystnad. Andra tycker jag ska följa med på rockkonserter, trots att jag talat om att det bara innebär ett rent lidande för mig. Håhåjaja.
Brita
Planckskonstant
Fan
 
Inlägg: 131
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 09:21
Ort: Skara

Inläggav jophan » tis 09 okt 2007, 08:02

Planckskonstant skrev:Hehe, det bor nog en liten missionär i de flesta, och vi har till ytterlighet svårt att förstå att inte alla andra uppskattar samma sak som vi själva.

Fast den här diskussionen, som jag har förstått den, har kommit att handla om att avfärda sådant som man inte är intresserad av som "kultur för barn". Det var inte serier när konstformen uppstod för 100 år sedan och det är de inte idag, även om det finns en hemsk massa serier för barn, liksom det finns andra böcker - och musik och film - för barn. Anledningen till detta är gissningsvis att bilder är lättare att förstå något av än text, som kräver att man kan läsa ganska bra för att ha något som helst utbyte av.

Men det säger inget om konstformen i sig.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Inläggav Sheriffen » tis 09 okt 2007, 21:18

jophan skrev:Fast den här diskussionen, som jag har förstått den, har kommit att handla om att avfärda sådant som man inte är intresserad av som "kultur för barn". Det var inte serier när konstformen uppstod för 100 år sedan


Jodå. Vad är detta för revisionistisk historieskrivning...?

och det är de inte idag, även om det finns en hemsk massa serier för barn,


Om du lägger samman den totala mängden serier som någonsin framställts sedan konstformen uppstod för 100 år sedan, så ska du finna att 99% (om inte mer) uppenbarligen är framställda för barn och ungdomar i yngre tonåren.

Att påstå något annat är faktiskt bara besynnerligt.

Och det är absolut inget fel med konst för barn - självklart ska det finnas konst i alla former för barn!

Men det betyder inte att en vuxen måste vara intresserad av att ta del av den när han/hon sedan länge har slutat att vara barn.

Den sortens konst kan te sig lite för enkel för en vuxen för att vara riktigt intressant. Typ pekböcker med gulliga tecknade djur är väldigt skojsiga för en ettåring, men jag måste medge att jag inte "läser" dem längre.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav tompe » tis 09 okt 2007, 21:36

Jag tror inte på din 99%-siffra men även om den stämmer så vad spelar det för roll? Vi pratar om serier avsedda för vuxna här.
/Tommy Persson
tompe
Trufan
 
Inlägg: 825
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:18
Ort: Linköping

Inläggav Sten » tis 09 okt 2007, 21:38

Sheriffen skrev:Om du lägger samman den totala mängden serier som någonsin framställts sedan konstformen uppstod för 100 år sedan, så ska du finna att 99% (om inte mer) uppenbarligen är framställda för barn och ungdomar i yngre tonåren.

Att påstå något annat är faktiskt bara besynnerligt.


Men vad har det med saken att göra? Alltså, allvarligt, det är ett fullständigt bisarrt argument. Om du lägger samman den totala mängden rörliga bilder som har framställts de senaste hundra åren är förmodligen den överväldigande majoriteten antingen (1) avsnitt av ändlösa såpoperor på spanska, (2) reklamfilmer eller (3) semestervideor.

Betyder det att det är ointressant att diskutera film, för jag har tröttnat på att titta på semestervideor?
Sten Thaning
Sten
Letterhack
 
Inlägg: 388
Blev medlem: ons 08 nov 2006, 22:16
Ort: Stockholm

Inläggav Sheriffen » tis 09 okt 2007, 21:42

tompe skrev:Jag tror inte på din 99%-siffra men även om den stämmer så vad spelar det för roll? Vi pratar om serier avsedda för vuxna här.


Och vad är det för slags bekräftelse du och alla andra söker som blir så upprörda över att jag inte är intresserad av dem heller, för att jag helt enkelt inte gillar serier?

Jag skulle med samma rätt kunna fråga varför ni inte som jag tillbringar flera kvällar i veckan på nattklubbar. Varför gör ni inte det? Där finns det bara vuxna människor, för barn kommer inte in.

Fast brudarna är unga och snygga, så det förefaller ju korkat att inte gå dit. Blä vilka fån ni är. Sitter i stället hemma och läser serier för "vuxna" - ha, ha, jag kan tänka mig vilken sorts serier det är! :-)

Med andra ord, den här diskussionen är lika urfånig som mitt "argument" ovan. (Fast det är sant att brudarna är unga och snygga, tro mig.)

Jag gillar inte serier. Den som lider av detta får väl göra det då. Jag kan inte göra något åt saken, men förundras över den upprördhet som detta påpekande drabbas av. Tyder på inte så liten grad av högst barnslig (!) osäkerhet på den egna ståndpunkten och därmed ett väldigt behov av bekräftelse, från exempelvis

Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Nästa

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron