Pink Floyd

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Pink Floyd

Inläggav Sheriffen » sön 02 mar 2008, 17:22

Jag har just för första gången lagt på en dvd som heter Pink Floyd: Live Anthology som jag köpte för någon dryg månad sedan. Den innehåller liveinspelningar filmade av, förmodar jag, tv-kanaler från andra halvan av 60-talet och fram till 1980, från en The Wall-konsert.

Jag har varit Pink Floyd-fan i decennier, men måste nu konstatera att det riktigt tidiga Pink Floyd lät fullkomligt anskrämligt. Att Roger Waters sjunger falskt är i och för sig ingen hemlighet; utanför studions alla mackapärer har han gjort det under hela sin karriär. Karlen är uppenbarligen tondöv, i alla fall när han ska ta ton själv.

Vad värre är att hela gänget förefaller vara både tondöva och just ha tittat upp från Lär Dig Spela Själv På Fritiden, häfte 1, vid de första 7 liveframträdandena på den här dvd:n, barmhärtigt nog undantagandes den magnifika "Set the Controls For the Heart of the Sun". Fast resten - "Jugband Blues", "Interstellar Overdrive", "Let There Be More Light", "Flaming", "It Would Be So Nice" och "Sysyphus" (sic) - låter anskrämligt. Och helt bortsett från den bristande musikaliteten är låtarna plågsamt enkla lär dig själv-övningar; musikerna står och spelar samma ackord gång på gång på gång, pratsjunger några ord falskt då och då, och sedan slutar låten.

Häpnadsväckande, med tanke på vad bandet åstadkom senare. Märkligt att någon trodde på dem där i början. Och att det kom någon publik till konserterna.

Fast det är klart, hade man att välja på popstrutar som The Beatles och Cliff Richard å ena sidan och till en början spännande men snabbt sjangserade halvruffrockare som Rolling Stones å den andra, tog man kanske till det tidiga Pink Floyds enkla psykedelia å den tredje, i ren desperation.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav ExVagant » tis 06 maj 2008, 21:08

Hej Sheriffen och övriga forumare,

tänkte det var dags att titta in hit igen, det var nåt år eller två sen. Läste ditt inlägg om tidiga Floyd, och reflekterar bara lite... Jag gillar den gamla, monotona, enkla stilen också, det finns nåt i det. Men jag håller med, det tog ett bra tag för mig att komma in i det soundet, efter att ha avnjutit Dark Side of the Moon, Wish You Were Here eller Animals. (The Wall är en klassiker, men jag föredrar de tre nämnda albumen rent musikaliskt)... Jag undrar bara, de där spelningarna du refererar till, höll de inte på och brottades med Syd Barrets drogproblem då? Det var ju i den vevan som Dave Gilmour dök upp för att ersätta Syd om han flippade ur på scenen... Vilket oftast inte funkade speciellt bra.
ExVagant
LoC-skribent
 
Inlägg: 37
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 10:19
Ort: Bollnäs

Inläggav Sheriffen » ons 07 maj 2008, 01:48

ExVagant skrev:Hej Sheriffen och övriga forumare,

tänkte det var dags att titta in hit igen, det var nåt år eller två sen. Läste ditt inlägg om tidiga Floyd, och reflekterar bara lite... Jag gillar den gamla, monotona, enkla stilen också, det finns nåt i det. Men jag håller med, det tog ett bra tag för mig att komma in i det soundet, efter att ha avnjutit Dark Side of the Moon, Wish You Were Here eller Animals. (The Wall är en klassiker, men jag föredrar de tre nämnda albumen rent musikaliskt)... Jag undrar bara, de där spelningarna du refererar till, höll de inte på och brottades med Syd Barrets drogproblem då? Det var ju i den vevan som Dave Gilmour dök upp för att ersätta Syd om han flippade ur på scenen... Vilket oftast inte funkade speciellt bra.


Nja, lite både och. Det är bara två av låtarna på dvd:n som kommer från samma konsert och flera av dem kommer från konserter som bandet gav när Syd Barrett sedan länge hoppat av och permanent ersatts av David Gilmour. Det som slår mig är alltså att bandet låter så väldigt simpelt - äsch, låt mig vara uppriktig: amatörmässigt - även då det faktiskt börjat bli rätt etablerat.

Mina egna Floyd-favoriter skiljer sig förresten något från dina. Dark Side of the Moon har jag alltid sett som något av en musikalisk parentes, trots att den sålt bäst av alla deras album. Jag är förtjust i delar av den, men tycker inte att den funkar i helhet och att den innehåller för mycket svagt material. Mina favoriter är Animals, Atom Heart Mother, Wish You Were Here och Meddle. Jag har i decennier hävdat att Animals är min absoluta favorit och det stämmer om man ser till helheten; den funkar absolut rakt igenom. Å andra sidan är första sidan på Atom Heart Mother liksom andra sidan på Meddle (jag pratar LP-format här, för jag tänker fortfarande på PF så) vidunderliga, liksom förstås nästan hela Wish You Were Here (dock i synnerhet första sidans båda låtar).

The Wall håller jag med om är betydligt svagare, för att inte tala om den hemska The Final Cut där bara "Where's the Fuckin' Bar, John?" ens går att lyssna på (i mina öron).

Jag har ända sedan tonåren bandets hela officiella produktion och det finns väl ingen platta av Pink Floyd som är rent drössel, men många av dem innehåller bra mycket. Jag tillhör dock hädarna genom att tycka väldigt bra om A Momentary Lapse of Reason och, framför allt, The Division Bell - Plattorna Utan Roger Waters! (Hu, hu, fasa - eller hur nu de rättrogna brukar uttrycka sig.)

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen ons 07 maj 2008, 10:24, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav ExVagant » ons 07 maj 2008, 05:35

Jo fast där är jag nog benägen att sälla mig till din hädiska kult. Jag tycker också att A Momentary Lapse of Reason och Division Bell är jäkligt bra plattor. Fast jag gillar Waters skarpt också - hans soloprojekt, i synnerhet "Pros and Cons of Hitchhiking" och "Amused to Death", har gått många varv på stereon här hemma. "Radio KAOS" kan jag tycka är aningen svagare.
ExVagant
LoC-skribent
 
Inlägg: 37
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 10:19
Ort: Bollnäs

Inläggav Sheriffen » ons 07 maj 2008, 18:28

Jag ska utan omsvep medge den besynnerliga omständigheten att jag har varit fruktansvärt kass på att köpa Pink Floyd-medlemmarnas soloskivor. Jag har inte en enda av David Gilmours; jag har inte Nick Masons (även om den bara med mycket vid definition kan sägas vara en äkta soloskiva); jag har bara en av Roger Waters, "Pros and Cons of Hitch Hiking".

Och den köpte jag inte förrän förra året!

Däremot såg jag honom på Hovet 1984 när han turnerade i anslutning till att plattan just släppts. Jag sprang ut tidigt på morgonen på konsertdagen och försökte få tag på albumet, men det var chockslut i hela stan. Så jag hade inte hört en ton av det när jag hörde Roger Waters framföra hela rubbet live på kvällen. Det gjorde han i konsertens första set. Andra setet, efter paus, bestod av Pink Floyd-klassiker.

Hur som helst, jag är inte riktigt på det klara med varför jag inte har fördjupat mig i de här herrarnas soloplattor. Tycker du att David Gilmours är bra? (Jag gillar honom som musiker och kompositör och han är trots dvd:n som inledde tråden en ofta originell och förträfflig gitarrist, om än inte någon av de riktigt stora kanonerna typ Blackmore eller Page).

En grej med "Pros and Cons", förresten. Har du lagt märke till partiet som är en ren återanvänding från "The Wall", fast med ny text?!

Det fick mig faktiskt att hoppa till. Lite oväntat och inte vad jag trodde om Waters.

Fast visst är albumet rätt bra, om än inte i närheten av de mäktigaste av Pink Floyds. I mina öron.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav centerwall » ons 07 maj 2008, 22:26

Gilmours soloplattor är helt OK. Lite ojämna och inte alls lika storslagna som Pink Floyd. Den senaste plattan - On an island - är väldigt speciell, nästan lite meditativ. Jag har lyssnat på den flera gånger, jag gillar den, men jag tror faktiskt inte att jag kan komma ihåg en enda låt i huvudet.

Håller med ExVagant att Amused to death är lysande - annars håller jag hårt på Barretts soloplattor!

Vad jag minns är både Rick Wrights och Nick Masons soloplattor helt OK, men det var så länge sedan jag lyssnade på dem att jag inte vågar ge ett tvärsäkert uttalande.

Apropå Waters tondövhet så har jag ett minne av att jag läst någonstans att det från början alltid var Rick Wright som stämde alla instrument - Waters kunde inte och Barrett brydde sig inte.
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 448
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Inläggav ExVagant » tor 22 maj 2008, 11:31

Lite sent svar men dock: Jo, jag tycker rätt bra om Gilmours plattor, i synnerhet On an Island. Men av Floyd-medlemmarna så är det Waters jag tyckt varit intressantast. Jo, jag lade märke till Waters lilla flirt med the Wall på Pros and Cons... Liten brygga på nåt sätt, från hans förflutna liksom...

Ja, nu blir kanske det här ämnet desto mer aktuellt sen PF tilldelats Polarpriset för lång och trogen tjänst... Hm, återförening på agendan nu månne? ;)
ExVagant
LoC-skribent
 
Inlägg: 37
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 10:19
Ort: Bollnäs

Inläggav Sheriffen » ons 27 aug 2008, 22:32

Jag har just sett tv-sammandraget från Polarprisutdelningen, och nog kan man tycka att det känns lite märkligt ändå att de båda ovännerna Roger Waters och Nick Mason från Pink Floyd var de enda som kom för att hämta gruppens pris och nog kan man tycka att det är lite märkligt att Nick Mason - som höll tacktalet - inte nämnde Syd Barrett. Men i alla fall, javisst - Pink Floyd förtjänar förstås att få Polarpriset. Liksom för övrigt årets pristagare inom den seriösa musiken, Renée Fleming - förmodar jag i alla fall, men eftersom jag avskyr opera kan jag strängt taget inte bedöma den saken.

Fast alltså, Pink Floyd som band finns inte längre och egentligen är det ett koncept och inte en existerande, aktiv grupp man hedrar. Inte i sig något fel, men det känns ändå lite underligt, tycker jag - Nobelpriset, på vilket Polarpriset är modellerat, ges ju alltid till folk som fortfarande är aktiva inom sina fält, om än de insatser de får pris för ibland ligger långt tillbaka i tiden.

Det här känns lite som om man kunde dela ut Nobelpriset postumt, vilket man ju inte kan.

Och som sagt, Pink Floyd är avliden som grupp.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm


Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Yahoo [Bot]