Politikonst

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Politikonst

Inläggav Sheriffen » ons 24 sep 2008, 00:52

"Allt är politik!" var vänsterns slagord under 70-talet.

Visserligen förvandlar det påståendet de båda begreppen "allt" och "politik" till innehållslösa mängder och därför betyder det absolut ingenting, men strunt i det - andemeningen förstår vi väl allihop, förmodar jag.

Själv har jag, bland annat i sken av den könspolitiska diskussion om film och böcker och samhället i stort som på nytt aktualiserades här på forumet med anledning av min recension av filmen "Kate & Leopold" i går, funderat en smula över det här och måste säga att jag undrar lite.

För så här.

Jag har allt oftare på senare tid hört eller läst att en roman eller film är dålig för att den ger uttryck för en så förlegad och repressiv kvinnosyn. Alla de konstnärliga verk där kvinnosynen är i någon grad förlegad och repressiv stämplas genast som undermåliga, närmast per definition - vilket, tycker jag, ger upphov till några inte ointressanta frågor.

De frågorna ställer jag här och det vore intressant om den som är intresserad skulle vilja ge sitt svar på dem.

1) Om det nu är så att böcker/filmer med förlegad, repressiv kvinnosyn närmast per automatik är undermåliga, är det då också så att böcker/filmer med modern, jämställd kvinnosyn per automatik är enastående bra?

2) Gäller det även för äldre tiders verk, som alltså ger uttryck för rådande normer och värderingar under den tid då de tillkom, att de är undermåliga eftersom kvinnosynen i dem är förlegad och repressiv? (Rudyard Kipling? Jane Austen? Sofokles? Charlotte Brontê?)

3) Är det politiskt synsätt eller form som gör ett verk till högtstående konst?

4) Om det är politiskt synsätt, blir inte konsekvenserna väldigt underliga då?

För säkerhets skull ska jag kanske tillägga att jag är en upprörd och enveten förkämpe för absolut lika rättigheter oavsett kön, ras, religiös eller politisk hemvist, sexuell läggning, och så vidare.

Som jag hoppas att alla ser rör mina frågor ovan helt andra sorters spörsmål.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Re: Politikonst

Inläggav margl » ons 24 sep 2008, 10:17

Sheriffen skrev:"Allt är politik!" var vänsterns slagord under 70-talet.


Det kommer mig att tänka på ett bra nummer om överanvändande av ord som Hasse Alfredsson gjorde i Dubbelgöken, bla pratade han om miljö, kultur och - just det- politik, och yttrade de absurdt roliga meningarna; "Att sitta på verkstadsgolvet och äta mackor - det är politik det! Arbetarnas egen kulturpolitik, det kan vara fralla med prickig korv."

1) Om det nu är så att böcker/filmer med förlegad, repressiv kvinnosyn närmast per automatik är undermåliga, är det då också så att böcker/filmer med modern, jämställd kvinnosyn per automatik är enastående bra?


Mycket handlar nog om presentation; om du framför din progressiva eller reaktionära tendens på ett sätt som varken är snyggt eller underhållande så blir (eller borde bli) man nog anklagad för att ägna sig åt tredje klassens polemik, inte skönlitteratur. Fast jag har läst om progressiva tendenser som fått lovord även fast de varit klantigt presenterade, eller till och med hyllade i fall där man kan diskutera huruvida en verkligt progressiv tendens föreligger.

2) Gäller det även för äldre tiders verk, som alltså ger uttryck för rådande normer och värderingar under den tid då de tillkom, att de är undermåliga eftersom kvinnosynen i dem är förlegad och repressiv? (Rudyard Kipling? Jane Austen? Sofokles? Charlotte Brontê?)


Litterära verk speglar automatiskt dels en epok och dels en författarpersonlighet, det sista kan tydligt spegla det första men det kan också befinna sig i skarp opposition. Att anklaga äldre verk för bristande värderingar är oftast ett vanskligt företag och även om nutidens normer sprungit ifrån dem så är de viktiga som kulturhistoriska dokument och litteraturhistoriska milstolpar, dom hjälper oss att förstå den mänskliga kulturen bättre. Det kan dock stundom vara svårt att inte fälla väderingar utifrån nutidens perspektiv - som en hök dyker jag personligen ner på varje yttring av antisemitiska tankegångar i äldre verk.

3) Är det politiskt synsätt eller form som gör ett verk till högtstående konst?


Eftersom jag så ofta förespråkar estecism borde jag givetvis säga formen, men med det tillägget att en positiv politisk tendens (som är bra presenterad) kan förhöja värdet ytterligare.

4) Om det är politiskt synsätt, blir inte konsekvenserna väldigt underliga då?


Framför allt kommer man att få ägna sig åt en stor mängd detaljtolkningar av litterära verk för att definitivt avgöra om de är politiskt acceptabla eller inte.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Re: Politikonst

Inläggav Planckskonstant » ons 24 sep 2008, 10:57

Sheriffen skrev:1) Om det nu är så att böcker/filmer med förlegad, repressiv kvinnosyn närmast per automatik är undermåliga, är det då också så att böcker/filmer med modern, jämställd kvinnosyn per automatik är enastående bra?


Nej.


2) Gäller det även för äldre tiders verk, som alltså ger uttryck för rådande normer och värderingar under den tid då de tillkom, att de är undermåliga eftersom kvinnosynen i dem är förlegad och repressiv? (Rudyard Kipling? Jane Austen? Sofokles? Charlotte Brontê?)


Nej - men ofta är dessa verk klassiker för att de på något sätt problematiserar - och ifrågasätter - rådande normer.

3) Är det politiskt synsätt eller form som gör ett verk till högtstående konst?


Är dessa helt fristående från varandra? Finns det helt objektiva bedömningar av vad som är god konst? Kan du till fullo uppskatta ett grek- eller mansfientligt verk helt objektivt, utan att på något sätt färgas av dina egna föreställningar?


4) Om det är politiskt synsätt, blir inte konsekvenserna väldigt underliga då?


Tja, det skulle ju bli rätt jobbigt... (Se margls svar)

Och du, jag har inte sett Kate och Leopold, den kanske är jättebra, men din recension gav inte direkt mersmak. Jag har däremot sett ganska många andra nyproducerade filmer som uttrycker samma längtan tillbaka till fasta och oproblematiska könsroller, om du vill ha tips (eftersom du tror att jag tycker att en film är en trend).
Brita
Planckskonstant
Fan
 
Inlägg: 131
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 09:21
Ort: Skara

Inläggav john-henri » ons 24 sep 2008, 19:16

Vad de konkreta frågorna beträffar finner jag att jag håller med Brita i vad hon svarar. Men problemet är ju lite större än frågorna ger vid handen. För som alltid handlar det ju om dels grad av snille hos respektive konstnär, dels om kontext.

Som Brita säger är väldigt många av de äldre konstverk vi fortfarande uppskattar, litterära eller filmade eller vad de nu är, också de som problematiserar sin samtids slentriantänkande. Sedan finns förvisso verk som i kraft av kreatörens snille fortsätter att fängsla trots att de kanske inte bara accepterar samtidens synsätt utan till och med är värre än så; ett gott exempel kan väl vara Célines romaner, som trots sin anstötliga antisemitism är betydande litterär konst. Det finns andra exempel. Och det finns många exempel på litteratur som uttrycker "manshat" som är mästerlig (här är väl Sara Stridsbergs Drömfakulteten ett förnämligt exempel; 2006 års enligt i varje fall min mening bästa svenska roman); det finns ännu fler exempel på litteratur som uttrycker "kvinnohat" som också är mästerlig.

Men mästerskapet är en sak, och även om man kapitulerar fullständigt inför ett konstverk som uttrycker synsätt som strider mot allt man håller för sant skulle jag förmoda att man fortfarande kommer att i marginalen på en eventuell recension notera de invändningar man har mot verkets uttryckliga eller underförstådda budskap. När geniet brister blir däremot budskapet inte sällan (som vi diskuterat på annan plats) mer bärande, och kommer därmed att i högre grad påverka helhetsbedömningen av verket. Och då måste den kulturella och tidsmässiga kontexten ges större betydelse. Om en författare på 1700-talet eller 1800-talet skrev en roman där kvinnor antogs stå i köket och föda barn, så avvek författaren inte från vad som i huvudsak var samtidens både verklighet och synsätt. Men en roman som utkommer i dag och som förmedlar samma uppfattning avviker rätt dramatiskt, och då handlar bedömningen snarare om hur starka skäl författaren framlägger för att man ska ta synsättet på allvar, eftersom åtminstone de flesta människor i de flesta västländer har kommit fram till en annan uppfattning i sakfrågan. Nominellt kan förstås den uppfattningen vara fel. Naturligtvis är det i varje fall tänkbart att kvinnor bör stå i kök och föda barn. Men eftersom få tycker det i dag är det författarens sak att visa varför den åsikten bör beaktas seriöst och inte bara uppfattas som ett uttryck för upphovspersonens outhärdligt reaktionära synsätt.

Lång dag, lätt osammanhängande. Nu ska jag läsa den där recensionen av Kate & Leopold, som jag minns som en fruktansvärt usel film, oavsett om man försökte se den som "romantisk komedi" eller som något slags magisk sf.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken


Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron