tompe skrev:Det jag syftade på var ditt "du har mentala upplevelser" som introducerar ett du plus att ordet upplevelser medför ju att det finns något som upplever. Så jag kan inte riktigt begripa din beskrivning.
Din Husserl-inspirerade beskrivning kanske inte lider av dessa brister... Fast den beskrivningen medför ju inte att något finns och frågan var ju hur man vet att det egna medvetandet existerar.
Jag är visst inte inne på den här sidan alltför ofta. Här kommer ett försenat och tämligen kort svar:
Jag menar att vi kan säkerställa att det egna medvetandet existerar, i och med att vi kan säkerställa att medvetna upplevelser existerar, eftersom det i medvetandefenomenens natur ingår att de är upplevda. Men jag tycker inte att vi kan säkerställa existensen av ett subjekt som är skilt från upplevelserna själva. Slarvigt uttryckt (i brist på bättre formuleringar) kan man väl se jaget som en egenskap hos denna sammanhängande mängd av upplevelser. Vad som framförallt gör mig misstänksam i frågan om existensen av ett jag skilt från upplevelserna är just tanken på en sådan entitet utan några upplevelser överhuvudtaget. Är det på något sätt meningsfullt att tala om ett medvetande utan upplevelser? Min åsikt är att jaget bara finns till så länge medvetandefenomen finns där, och jag är lite misstänksam mot dess påstådda kontinuitet över tid, men den diskussionen kan jag vänta med/hoppa över.