Jag - en reaktionär?

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Jag - en reaktionär?

Inläggav margl » tor 19 mar 2009, 20:37

Jag känner för att ställa en fråga till detta forum eller rättare sagt en stor fråga uppdelad i mindre frågor. På sistone har jag känt mig mer otidsenlig än vanligt. Är jag omodern då jag bara med vissa begränsade undantag läser skönlitteratur publicerad (för första gången) efter 1990? Är jag extremt motsträving för att jag menar 1900 och inte 2000 då jag talar om sekelskiftet? Är jag politiskt sett en värdelös medborgare då jag i 95 % av alla fall visar en suverän likgilitighet inför sk dagshändelser och dagsaktuella frågor? Är jag intellektuellt motbjudande då jag säger mig ogilla mycket av det som modernismen avsatt i den visuella konsten? Är jag en stockkonservativ dumbom då jag föredrar Sax Rohmer framför Dan Brown? Är jag i alla mina tjugofyra år en hälsovådlig atavism som snarast bör avlägsnas i progressivitetens namn? Sammanfattningsvis; är jag en reaktionär?
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Sheriffen » tor 19 mar 2009, 22:19

Det är inte alldeles uppenbart exakt hur skämtsam du är i din "oro" över att vara reaktionär, men beskrivningen av dig själv förefaller ju stämma. Och i sig är det förstås inget fel alls att ha dina åsikter om litteratur och konst eller vad det nu vara månde, även om jag själv aldrig har begripit det här med att så att säga tidsindela konsten.

Med andra ord, jag tror inte att ett konstverks kvalitet är avhängigt av när det skapades, så jag tror exempelvis inte på att all populärmusik var bättre förr (och "förr" kan vara vilket valfritt tidigare decennium som helst) och att all populärmusik av i dag bara är skval. Och jag tror inte på att alla filmer var bättre förr och att alla filmer av i dag bara är skräp. Och inte på att alla böcker var bättre förr och att alla böcker av i dag är oläsbara. Sådant här har folk påstått i alla tider och det har aldrig varit sant. Helt andra orsaker och omständigheter spelar in, och den främsta av dem är huruvida kreatören/kreatörerna är begåvad(e) eller inte.

Lustigt också hur man så ofta delar in exempelvis musik i just de årtionden vi delat upp tiden i, förmodligen för att vårt räknesystem med tio som grund beror på att vi har tio fingrar (det finns inte osannolika teorier om att vi började räkna i uråldrig tid genom att helt enkelt jämföra antalet stenyxor med antalet fingrar). Musikutvecklingen - och all annan utveckling - är ytterst sällan indelad i kompakta enheter om just tio år, utan betydligt mer flytande.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen fre 20 mar 2009, 02:31, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tor 19 mar 2009, 22:47

Frågorna du ställer är lite varierande, tycker jag.

Ja,om du menar 1900 i stället för 2000 när du pratar om sekelskiftet är du extremt motsträvig, eftersom du förstås är medveten om att så gott som alla andra människor menar 2000 med samma begrepp. Och att på det sättet inbjuda till missförstånd verkar poänglöst.

Vad däremot dagsaktualiteter och dagshändelser beträffar lär väl likgiltighet inför dem inte med någon nödvändighet göra dig till en värdelös medborgare. Den stora merparten av frågorna, debatterna, händelserna och panikerna kommer att ha blåst över och vara glömda av alla inom enstaka veckor, månader eller som mest år och inte lämna något av intresse eller värde efter sig. Vill man engagera sig i dem är det förstås okej. Vill man strunta i dem är det minst lika okej. Möjligen mer, eftersom man slipper slösa tid och kraft på att tycka och tänka och ägna sig åt prinsessförlovningar, idolvinnare, ohederliga riksdagsmän, schlagerfestivaler, sanningshalten i enstaka halvdana romaner och annat som i huvudsak är likgiltigt nonsens.

När det gäller Sax Rohmer och Dan Brown skulle jag bara i extremt nödfall läsa någondera, så där har jag föga sympati för din inställning eftersom jag finner båda bedrövliga. Å andra sidan finns det en uppsjö av kritiken misskända och i varje fall under sin livstid föga uppmärksammade underhållningsförfattare jag har mycket höga tankar om, från Cornell Woolrich till Fredric Brown och John D McDonald till fortfarande aktiva som Thomas Perry och vännen Sheriffens idol Lee Child, andra inte att förglömma. De skriver allihop i ett mer modernt idiom än Rohmer men har å andra sidan alltid något att berätta och inte så sällan också något att säga, till skillnad från Brown. Fast naturligtvis är det en smaksak.

Modernismen och den visuella konsten är på sätt och vis intressant. Jag ogillar själv en hel del av de spår modernismen avsatt. Men å andra sidan står jag med få undantag inte heller ut med måleriet före renässansen. Vi har alla preferenser; jag skulle avsky en värld utan Tamara Lempicka, Edward Hopper, Salvador Dalí, Wilhelm Freddie, surrealism, fotorealism och mycket annat. Men jag kunde gott klara mig utan Kandinsky, om det är det du undrar. Och än klappar hjärtat för Norman Rockwell lika mycket som för Andy Warhol; man behöver inte alltid välja mellan ojämförbara storheter utan kan omfamna båda.

Fast varför du arbiträrt skulle välja just litteratur före ett visst decennieskifte begriper jag ju uppriktigt sagt inte. Men för all del; de litterära verk som inte klarat av att överleva i tryck i ens 20 år lär väl i få fall vara värda mödan att läsa, skulle jag misstänka; själv drabbad av att i år tvingas läsa inemot hundra svenska romaner förstagångspublicerade i år (än har jag bara hunnit med ett femtontal) kan jag se enorma fördelar i att enbart läsa det som någon minns och fortfarande tycker var läsbart efter ett eller ett par decennier. Jag misstänker att det skulle bespara mig allra minst nio tiodedelar av årets läsmödor.

Så nej, avlägsnas kan jag inte tycka att du bör. Reaktionär? Jag har svårt att anse att det begreppet har med de här sakerna att göra; råkar du utöver det sagda också gilla kungar och adelsväsende, digga pansarbåtar och se med misstänksamhet på personer som tillhör andra raser och religioner kan vi ju prata om den saken. Atavism? Ja, det är du förmodligen. Men det finns betydligt värre saker man kan vara. Enfaldig, till exempel. Eller övertygad om att ingenting skapat för mer än två år sedan ens är värt att ägna en blick.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » fre 20 mar 2009, 03:40

john-henri skrev:Modernismen och den visuella konsten är på sätt och vis intressant. Jag ogillar själv en hel del av de spår modernismen avsatt. Men å andra sidan står jag med få undantag inte heller ut med måleriet före renässansen. Vi har alla preferenser; jag skulle avsky en värld utan Tamara Lempicka, Edward Hopper, Salvador Dalí, Wilhelm Freddie, surrealism, fotorealism och mycket annat. Men jag kunde gott klara mig utan Kandinsky, om det är det du undrar. Och än klappar hjärtat för Norman Rockwell lika mycket som för Andy Warhol; man behöver inte alltid välja mellan ojämförbara storheter utan kan omfamna båda.


Samtidigt är det här lite knöligt, för "modernism" är ju ett både vittfamnande och ibland motsägelsefullt begrepp. Man menar ofta olika saker med det i olika delar av världen (and what else is new?). Så exempelvis kallas det som i Tyskland heter jugend och i anglosaxiska och fransktalande länder art nouveau för modernista i spansktalande länder. Och katalanen Antoní Gaudi tillhör därför alla tre riktningarna, som alltså egentligen är samma riktning fast med olika namn. Men han tillhör inte modernismen, i vår mening. Och så vidare.

Fast om vi struntar i att försöka definiera de amorfa begreppen så förstår vi möjligen ändå vad vi pratar om, och då kan jag å min sida anmäla att jag aldrig varit värst förtjust i Andy Warhol och i så fall avgjort tycker bättre om Wassily Kandinsky. För att inte prata om Max Ernst och för den delen Jackson Pollock, som dock faller utanför de lättdefinierade ramarna hur man än gör. Och en av de stora idolerna är och förblir allkonstnären Man Ray, och då menar jag inte främst hans världsberömda porträttfoton (som välförtjänt betraktas som konst) utan hans innovativa konstverk i form av mobiler och skulpturer och målningar och för den delen även hans fotokonst, som exempelvis tjejen som är en violin.*

Kör hårt,
Sheriffen

* Just den här gången menar jag inte Anne-Sophie Mutter.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Rymd-Olov » fre 20 mar 2009, 05:46

Utifrån sådant du skrivit i detta forum skulle jag kalla dig nostalgiker snarare än reaktionär. Nu kan ju nostalgiker uppfattas som en beteckning på någon som är världsfrånvänd, men jag menar snarare någon som helt enkelt har en passion för en annan epok än den nuvarande och det är absolut inget fel på det.

Att vara ointresserad av dagsfrågor är det inte heller något fel på, av skäl som John-Henri redan nämnt, bara du inte blir så omedveten om vad som sker omkring dig att andra får makt över dig eller du far illa på något annat sätt. Vad gäller skönlitteratur så är det ju också så att ett verk från 1900 mycket väl kan säga mer om livet än en skriven 2009.

Att envisas med att sekelskiftet är tiden kring år 1900 är motsträvigt, uppkäftigt och bråkigt, men även (och just därför) mycket, mycket charmigt. Var bara beredd på att få reda ut en del missförstånd. :)
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav margl » fre 20 mar 2009, 09:58

Sheriffen skrev:Det är inte alldeles uppenbart exakt hur skämtsam du är i din "oro" över att vara reaktionär


Lite skämtsam är jag, men också uppriktigt undrande.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Sheriffen » fre 20 mar 2009, 10:04

margl skrev:
Sheriffen skrev:Det är inte alldeles uppenbart exakt hur skämtsam du är i din "oro" över att vara reaktionär


Lite skämtsam är jag, men också uppriktigt undrande.


En sak slog mig, nämligen att du med sekelskiftet menar 1900. Du råkar inte också med millennieskiftet mena år 1000...?

Det där är nämligen något jag varit med om en gång, när jag skulle förklara för en god vän till mig och min far, Pános, att han borde köpa vokalgruppen Anonymous 4:s insjungning av mässan för tidens ände ("A Mass for the End of Time") som komponerades av någon i dag okänd kompositör under år 999 inför vad han och många andra trodde skulle bli världens undergång vid årsskiftet 999/1000. Pános förstod inte genast, utan trodde först att jag menade att någon hade komponerat mässan år 1999, eftersom jag uttryckte mig lite slarvigt och använde just ordet "millenieskifte" (om än inte på svenska) när jag berättade om inspelningen. För mig var det kristallklart att jag just där och då pratade om *det* millennieskiftet, inte det senaste. Och du...? :-)

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Johan » fre 20 mar 2009, 10:13

Det är klart att man, om det framgår av diskussionens kontext, kan använda "millenieskiftet" eller "sekelskiftet" om vilket millenie- eller sekelskifte som helst eller någon gång slarvigt missa att man inte har påpekat vilket det rör sig om. Det är väl snarare när man utan att det borde framgå av sammanhanget tycker att det normala är att man talar om ett annat skifte än det senaste som det är rätt dumt, eftersom det mest lär orsaka upprepad onödig förvirring.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » fre 20 mar 2009, 10:16

Jovisst, men mitt inlägg var mer skämtsamt. Det är klart att jag förstår att Martin inte säger millennieskiftet om det förra i vardagstal, utan om det senaste. I övrigt håller jag med dig, förstås.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav margl » fre 20 mar 2009, 10:21

john-henri skrev:Så nej, avlägsnas kan jag inte tycka att du bör. Reaktionär? Jag har svårt att anse att det begreppet har med de här sakerna att göra; råkar du utöver det sagda också gilla kungar och adelsväsende, digga pansarbåtar och se med misstänksamhet på personer som tillhör andra raser och religioner kan vi ju prata om den saken. Atavism? Ja, det är du förmodligen. Men det finns betydligt värre saker man kan vara. Enfaldig, till exempel. Eller övertygad om att ingenting skapat för mer än två år sedan ens är värt att ägna en blick.


Mitt intresse för kungar och dylika personer är främst historiskt, psykologiskt och dekorativt, man skulle inte kunna kalla mig en helhjärtad monarkist - å andra sidan skulle man förmodligen inte kunna kalla mig helhjärtad republikivrare heller. Ibland koketterar jag en smula med att härstamma från svensk knapadel. Raser är bara ett tillkrånglat sätt att tala om vissa yttre variationer i människosläket och vad gäller religionen...jag nöjer mig med att hänvisa till ett visst Karl Marx-citat, som jag tror marjoriteten här känner till, rörande densamma. Jag vet inte om jag har någon bestämd uppfattning om pansarbåtar, vissa är klumpiga åbäken medan andra kan se riktigt snygga ut.

Hur många människor har ni stött på som verkligen är sådana som tror att inget äldre än två år är värt en blick?
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » fre 20 mar 2009, 10:23

Sheriffen skrev:
margl skrev:
Sheriffen skrev:Det är inte alldeles uppenbart exakt hur skämtsam du är i din "oro" över att vara reaktionär


Lite skämtsam är jag, men också uppriktigt undrande.


En sak slog mig, nämligen att du med sekelskiftet menar 1900. Du råkar inte också med millennieskiftet mena år 1000...?


Jag använder så gott som aldrig det uttrycket.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Sheriffen » fre 20 mar 2009, 10:32

margl skrev:Raser är bara ett tillkrånglat sätt att tala om vissa yttre variationer i människosläket...


Här håller jag faktiskt inte med dig. Raser är ett alldeles utmärkt sätt att tala om variationer i människosläktet, liksom hos vilka animala grupper eller släkten som helst.

Problemet är ett annat, nämligen när pratet blir ovetenskapligt och politiskt. När det hävdas att en ras per definition är (oftast intellektuellt) underlägsen en annan är det rena tramset och saknar all vetenskaplig förankring. Det är helt enkelt inte sant. Ännu värre blir det när man politiskt använder den ståndpunkten för förtryck av individer eller grupper av en given ras.

Men att ur rent evolutionsmässig synvinkel diskutera raser och härkomst är en annan sak. Bland annat tack vare studier av det mänskliga genoment vet vi nu med nästan total säkerhet att människosläktet uppstod i Afrika och att vi alltså till alla fromma rasisters fasa i själva verket var svarta från början, hela gänget. Att en del av oss i stället har blivit ljushyade under tidens gång beror främst på utvandringar till andra klimat.

Så särskilt tillkrånglat är det inte, bara man för diskussionen på den värdeneutrala och rent biologiska nivå där den bör föras.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen fre 20 mar 2009, 10:34, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav margl » fre 20 mar 2009, 10:33

Rymd-Olov skrev:Utifrån sådant du skrivit i detta forum skulle jag kalla dig nostalgiker snarare än reaktionär. Nu kan ju nostalgiker uppfattas som en beteckning på någon som är världsfrånvänd, men jag menar snarare någon som helt enkelt har en passion för en annan epok än den nuvarande och det är absolut inget fel på det.


Det kanske är mer träffande, jag har flera gånger sagt att jag är född cirka 120 år försent och jag skulle gärna bruka det tidiga 1900-talets herrmode om min privatekonomi tillät det.

Att envisas med att sekelskiftet är tiden kring år 1900 är motsträvigt, uppkäftigt och bråkigt, men även (och just därför) mycket, mycket charmigt. Var bara beredd på att få reda ut en del missförstånd. :)


Jag väljer att tolka det som uppmuntran. ;)
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » fre 20 mar 2009, 10:37

Sheriffen skrev:
margl skrev:Raser är bara ett tillkrånglat sätt att tala om vissa yttre variationer i människosläket...


Här håller jag faktiskt inte med dig. Raser är ett alldeles utmärkt sätt att tala om variationer i människosläktet, liksom hos vilka animala grupper eller släkten som helst.

Problemet är ett annat, nämligen när pratet blir ovetenskapligt och politiskt. När det hävdas att en ras per definition är (oftast intellektuellt) underlägsen en annan är det rena tramset och saknar all vetenskaplig förankring. Det är helt enkelt inte sant. Ännu värre blir det när man politiskt använder den ståndpunkten för förtryck av individer eller grupper av en given ras.

Men att ur rent evolutionsmässig synvinkel diskutera raser och härkomst är en annan sak. Bland annat tack vare studier av det mänskliga genoment vet vi nu med nästan total säkerhet att människosläktet uppstod i Afrika och att vi alltså till alla fromma rasisters fasa i själva verket var svarta från början, hela gänget. Att en del av oss i stället har blivit ljushyade under tidens gång beror främst på utvandringar till andra klimat.

Så särskilt tillkrånglat är det inte, bara man för diskussionen på den värdeneutrala och rent biologiska nivå där den bör föras.


Nu visade sig reaktionären inom mig igen - när jag talar om att bruka begreppet raser om människor tänker jag automatiskt på 1800-talets och det tidiga 1900-talets olika rasteorier och lita på mig, de är oftast onödigt tillkrånglade även om de försöker slå in nån ytterst enkel poäng.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Sheriffen » fre 20 mar 2009, 10:38

margl skrev:Det kanske är mer träffande, jag har flera gånger sagt att jag är född cirka 120 år försent och jag skulle gärna bruka det tidiga 1900-talets herrmode om min privatekonomi tillät det.


Som ägare av det numera tyvärr nedlagdad bokförlaget Fantasia Bokförlag, som specialiserade sig på flapperskönlitteratur från det glada tjugotalet, har jag full förståelse för denna ståndpunkt.

Här förtjänar att tilläggas att det kvinnliga modet i mina ögon aldrig har varit så klockrent elegant och snyggt som under just tjugotalet, med pojkflickans hängande, broderade, paljettbeströdda klänningar som nådde bara till knäna, flera meter långa pärlhalsband i flera varv runt halsen som hängde ned ända till midjan och panacher med plymer på huvudet. Och så bobfrisyr, förstås. Och så mycket elegant smink i ansiktet att den look som eftersträvades - den onaturliga i stället för den naturliga - oftast blev en fullträff.

The flapper rules!

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Nästa

Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron