Jag - en reaktionär?

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Inläggav Johan » fre 20 mar 2009, 11:15

Sheriffen: som om Martin skulle ha något behov av att tala om vårt senaste millenieskifte!

Jag förutsatte att du inte menade fullt allvar med din fråga, ja.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » fre 20 mar 2009, 11:31

Johan skrev:Sheriffen: som om Martin skulle ha något behov av att tala om vårt senaste millenieskifte!


Touché!

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Svensson » fre 20 mar 2009, 12:48

margl säger sig vara emot modernismen i konsten. Okej jag förstår, men lite märkligt är det.

Det är som Frans G. Bengtsson: just därigenom att han (typ) var emot all modern litteratur, så bekräftade han den ju.

Bättre är att inte vara så programmatisk, att hellre säga "jag gillar det jag gillar".

Kärlek, inte hat är vägen. Hatet bara förstärker det man hatar. "Det man är arg på tycker man är viktigt" som don Juan sa.

För övrigt slår det mig som konstigt att den av dig margl gouterade Levertin vurmade för 1700-talet, detta var idealet för honom. Va? tänker man yrvaket, ogillade han sin egen samtid, det (för oss) syrliga och mustiga 1800-talet? Obegripligt.

Oh well. Även jag gillar mest äldre böcker, men man får som sagt inte vara programmatisk, sätta etiketter på sig själv,. Då tvingas man förklara sig varje gång man gillar något utanför ens ramar så att säga.

Återigen: man gillar det man gillar, strunt samma vad det kallas! "Love baby love, that's the secret" som Satchmo sa.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav Rymd-Olov » fre 20 mar 2009, 15:02

margl skrev:/.../ jag har flera gånger sagt att jag är född cirka 120 år försent och jag skulle gärna bruka det tidiga 1900-talets herrmode om min privatekonomi tillät det.


Det skulle inte jag, men jag har full förståelse för den inställningen, särskilt när jag ser t ex det här asgrymma 20-talsbandet. Kolla in basisten!
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Rymd-Olov » fre 20 mar 2009, 15:22

Ja, alltså, det kanske inte syns så mycket herrmode i klippet, men jag förstår vurmen för 20-talet i allmänhet. *förtydligar*
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Sheriffen » fre 20 mar 2009, 15:45

Fast det där är faktiskt inte det typiska tjugotalsmodet. Jag hittar märkligt nog inga riktigt bra bilder på nätet just nu och gråter en skvätt blod över att jag inte kan lägga upp vykortsbilderna på Fantasia Bokförlags flapprar - fast Peak har dem, kan du lägga upp dem någonstans? - för de var klädda i autentiska tjugotalskläder i den pyramidaliska flapperstilen. La garconne, pojkflickan - som sagt, raka, löst hängande klänningar som slutade ovanför knäna (för första gången i världshistorien 1925), meterlånga pärlhalsband och panacher med plymer. I väntan på Fantasia Bokförlags vykortsbilder kan man dock i alla fall ta sig en titt på en av stilikonerna, årtiondets främsta filmskådespelerska Louise Brooks:

Bild

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » fre 20 mar 2009, 15:50

Och varför inte en bedårisk flapperklänning?

Bild

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » fre 20 mar 2009, 16:01

Jag kanske ska förklara det där med pojkflickan. Det var inte det att man eftersträvade androgynitet. Uttrycket kommer sig av att flappergenerationen gjorde fullt uppror mot de föregående decenniernas voluminösa timglasfigur, krinoliner och uppumpade byster. I stället strävade man efter slankhet - bönsyrseideal, typ, och bönsyrshonorna som efter parningsakten förtär hannarna är på fler än ett sätt metaforer för den självständigt arroganta flappern - och ledighet; inga åtsnörda midjor eller korsetter eller något sådant, utan löst hängande klänningar som kom figuren att se spikrak ut. Därav epitetet pojkflicka.

Sminket var som sagt till för att åstadkomma en onaturlig look, och min favorit är Kiki de Montparnasse, känd inte bara för att hon sprang naken längs Paris gator mellan sina älskare för att inte behöva ödsla tid med att klä på och av sig, utan även för att hon satt på nattklubbarna och radade upp tolv läppstift med olika färger framför sig och sedan omsorgsfullt målade läpparna med alla tolv, i tur och ordning, tills hon fick precis den nyans hon gillade.

Pannband med plym och bobbat hår var en annan omistlig attiralj, alternativt kunde man ha klockhatt eller en "helmet" av det slag Louise Brooks gärna drog på sig.

Och så de meterlånga pärlhalsbanden. Kolla Louise Brooks ovan. De meterlånga pärlhalsbanden.

Elegansen var pyramidalisk.

Jag lovar att se till så att Fantasia Bokförlags vykort läggs ut när jag får tillfälle, om inte Peak hinner före mig, vilket han gärna får göra.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen fre 20 mar 2009, 19:38, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav margl » fre 20 mar 2009, 16:46

Svensson skrev:margl säger sig vara emot modernismen i konsten. Okej jag förstår, men lite märkligt är det.


Ursäkta mig, jag gjorde inga programmatiska yttranden om att jag avskydde absolut all modernism - det jag frågade var "Är jag intellektuellt motbjudande då jag säger mig ogilla mycket av det som modernismen avsatt i den visuella konsten?". Det finns en viss skillnad mellan "mycket" och allting.

För övrigt slår det mig som konstigt att den av dig margl gouterade Levertin vurmade för 1700-talet, detta var idealet för honom. Va? tänker man yrvaket, ogillade han sin egen samtid, det (för oss) syrliga och mustiga 1800-talet? Obegripligt.


Jag uppmanar herrn att läsa upp sig om Levertin. Förvisso var 1700-talet, både det svenska och mer allmäneuropeiska, något av en specialitet för honom, men han kunde skriva lika inkännande om Dantes medeltid eller Callots 1600-tal och vad gäller samtidsengagemang, så har han som kritiker och essäist skrivit uppskattande om många samtida skalder, prosaförfattare och målare utan att beklaga sig över den moderna tidens förfall (möjligtvis anmärker han på publiksmaken eller enskilda snedtramp hos diktare). Han var medveten om det mesta som låg i tiden, bla har han skrivit en text som jag vill minnas heter "Vid sekelskiftet" som beskriver och summerar 1800-talets stora intellektuella strömningar.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » lör 21 mar 2009, 20:34

Sheriffen skrev:
margl skrev:Det kanske är mer träffande, jag har flera gånger sagt att jag är född cirka 120 år försent och jag skulle gärna bruka det tidiga 1900-talets herrmode om min privatekonomi tillät det.


Som ägare av det numera tyvärr nedlagdad bokförlaget Fantasia Bokförlag, som specialiserade sig på flapperskönlitteratur från det glada tjugotalet, har jag full förståelse för denna ståndpunkt.

Här förtjänar att tilläggas att det kvinnliga modet i mina ögon aldrig har varit så klockrent elegant och snyggt som under just tjugotalet, med pojkflickans hängande, broderade, paljettbeströdda klänningar som nådde bara till knäna, flera meter långa pärlhalsband i flera varv runt halsen som hängde ned ända till midjan och panacher med plymer på huvudet. Och så bobfrisyr, förstås. Och så mycket elegant smink i ansiktet att den look som eftersträvades - den onaturliga i stället för den naturliga - oftast blev en fullträff.


Mitt intresse för Balzac, Dumas, Daumier och julimonarkin har också fått mig att intressera mig för 1830-talets mode. Herrmodet från den tiden har blivit den klassiska bilden av borgaren och kapitalisten - hög skorstenshatt, frack, väst, fadersmördare, kravatt, havelock eller lång överrock med dubbla knapprader, samt paraply eller promenadkäpp. Ibland skulle jag inte ha något emot att klä ut mig till en figur som stigen ur Den Mänskliga Komedien eller Greven av Monte Cristo.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Lasyd » tor 30 apr 2009, 16:56

Det verkar som om Margi redan fått en hel del förståelse för sin bakåtblickande inställning, så kanske mitt stöd är överflödigt, men jag beter mig faktiskt ofta på motsvarande sätt. Till skillnad från John-Henri läser jag till och med med välbehag Sax Rohmer! (Har flera i talboksform med en mycket säregen uppläsare, ett extra plus) Lyckligtvis har hustrun lika skum smak som jag (nej, Sax Rohmer är hon inte så förtjust i...). Det kanske är så att äldre författare och konstnärer får en slags "patina"? Kanske innebär deras rötter i en annan tid att fantasin får extra stimulans? Jag kan uppleva ett slags "fantasy-känsla" redan genom att den värld de beskriver är borta sedan länge. Alltså egentligen motsatsen till vad många kritiker brukar framhålla som styrkan hos klassikerna, nämligen att de är lika "relevanta" för vår tid som när de skrevs. (Vilket de i och för sig också ofta är).
Lasyd
LoC-skribent
 
Inlägg: 35
Blev medlem: tis 31 mar 2009, 19:04
Ort: Stockholm

Inläggav margl » tor 30 apr 2009, 17:11

Lasyd skrev:Det verkar som om Margi redan fått en hel del förståelse för sin bakåtblickande inställning, så kanske mitt stöd är överflödigt


Inte alls överflödigt! Jag behöver all förståelse jag kan få.

Till skillnad från John-Henri läser jag till och med med välbehag Sax Rohmer! (Har flera i talboksform med en mycket säregen uppläsare, ett extra plus)


Minsann, du har kanske inte lagt märke till att Rohmer och hans samtida kan diskuteras på denna tråd?

http://www.fandom.se/forum/viewtopic.php?t=1089&start=0

Så dom finns i talboksform också...Jag har bara lyckats få tag i en gammal radioteatervariant som jag knappt lyssnat på alls för att Fu Manchu där har en så fruktansvärt påfrestande gnällig röst och sönderbruten engelska (vilket är helt fel, förutom en viss guttural ton ska han tala världens mest perfekta engelska).

Det kanske är så att äldre författare och konstnärer får en slags "patina"? Kanske innebär deras rötter i en annan tid att fantasin får extra stimulans?


Exakt, det blir inte bara ett skönlitterärt äventyr utan också en kulturhistorisk upptäcksfärd.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav john-henri » tor 30 apr 2009, 22:58

Ack, tyvärr, jag gillar ju faktiskt modernismen, även om jag är väl medveten om att den är både död och begravd sedan några decennier – vilket dock inte förefaller ha uppmärksammats av flertalet litterturvetare. På en höft skulle jag tro att modernismen dominerade från någonstans under början av 1920-talet och fram till kanske slutet av 1960-talet, men därefter har i själva verket litteraturens huvudströmning återgått till förmodernismens stilideal och samtidigt i allt väsentligt övergivit modernismens krav på urban realism.

Fast att det är så betyder ju på inget sätt att man behöver gillar sax Rohmer. I själva verket är jag ingen stor diggare av thrillers eller deckare, ett faktum som förstås kan låta konstigt med tanke på att jag får betalt för att recensera den sortens böcker. Men de klassiker i formerna jag verkligen uppskattar är relativt få: Dorothy Sayers, Dashiell Hammett, Patricia Highsmith, Fredric Brown, Josephine Tey, John D. MacDonald. Som guilty pleasure Rex Stout. Förmodligen finns det några till, men de nämnda är de primära och de jag då och då återvänder till lite på samma sätt som jag kan återvända till sf-författare jag upptäckte för årtionden sedan.

Jaja. Det här var en valborg när jag inte låg ute i buskarna och betedde mig, tydligen. Man får hoppas att alla andra som gjorde det åtminstone hade kul.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Lasyd » fre 01 maj 2009, 16:58

Men John-Henri, om modernismen faktiskt är död och begraven sedan lång tid så har ju den också definitivt patina! Klart intressant, alltså! ! Och alla de författare du nämner är väldigt bra. Men det är ändå något visst med SF från 30-40-50-talet! Kombinationen av omslagen, novellerna och illustrationerna fungerar på något sätt som katalysatorer för fantasin. Det händer ofta att jag börjar läsa en historia eller titta på illustrationerna för att efter en stund låta magasinet sjunka ner i knät och fortsätta på egen hand i fantasin. (Ja, jag vet att jag håller på att bli gammal!)
Lasyd
LoC-skribent
 
Inlägg: 35
Blev medlem: tis 31 mar 2009, 19:04
Ort: Stockholm

Inläggav margl » fre 01 maj 2009, 20:46

Lasyd skrev: Och alla de författare du nämner är väldigt bra. Men det är ändå något visst med SF från 30-40-50-talet! Kombinationen av omslagen, novellerna och illustrationerna fungerar på något sätt som katalysatorer för fantasin.


Jag har lagt märke till att du redan gjort ett inlägg på min tråd om pulpförfattare, där jag försökt hålla de gamla pulpkämparna i färskt minne under snart flera år, annars skulle jag påpeka dess existens.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Föregående

Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron